Turistindustrins synder del 2

Uppdatering 1/2: http://www.schystresande.se/

Förutom all inclusive finns det fler tveksamheter inom turistindustrin. Trenderna inom industrin har skiftat mycket under åren, vi söker hela tiden det ännu mer exotiska. Jennie Dielemans tog upp ett exempel på ett ursprungsbefolkningszoo i Thailand där européer går in och fotograferar konstiga folkslag med konstiga kulturer inom ett inmurat reservat. Även om det var ett extremexempel är just ursprungsbefolkningssafari ganska utbrett, man åker till byar och fotograferar folks vardagsliv.

Det är inte särskilt problematiskt i sig, kan man tycka, det är ju bra att olika kulturer uppmärksammas och att man inte stannar inom hotellets murar utan besöker lokalbefolkningen (man får förstås oftast betala för att plåta dem). Men medan vanlig handel med lokalbefolkning är bra går denna handel, som många människor är beroende av, ut på att lokalbefolkningen fortsätter vara konstiga – och fattiga. Om man bygger plankor ovanpå sitt jordgolv och skaffar sig kylskåp och handfat försvinner turisterna, och man blir utan inkomst.

En annan betydligt värre företeelse inom turistindustrin som resebolagen håller tyst om är att många av hotellen i t. ex. sydostasien är byggt av moderna slavar. I Thailand, som är ett väldigt populärt resmål för svenskar, tar man emot massvis med burmesiska flyktingar. Många thailändare avskyr dem och de kallas för ”råttor” av myndigheterna (samma öknamn som nazisterna gav judar) och de förbjuds äga mobiltelefon, köra bil och gå ut efter ett visst klockslag på kvällen. Samtidigt är thailändarna beroende av dem för att turistindustirn ska blomstra som den gör. Som flyktingar saknar de rättigheter och får bygga och renovera hotell för svältlöner under orimligt långa arbetstider, vilket ger extra klirr i kassan  – inte så mycket åt thailändrana som åt resebolagen, man beräknar att 70 % av de pengar turistindustrin skapar försvinner ur Thailand. Även svenska resebolag som Ving och Fritidsresor har utnyttjat dessa burmesiska slavarbetare åt sina renoveringsprojekt.

Man kan inte heller blunda för den miljöförstöring turistindustrin orsakar, på mängder av ställen tar man bort naturlig vegetation för att skapa större stränder, något som kan få förödande konsekvenser inte bara för djurlivet utan även för människan. Man tror att en av anledningarna till att tsunamin i sydostasien 2004 orsakade så mycket skada som den gjorde var att man tagit bort väldigt många träd vid kusterna, vilket gjorde att vågen kunde komma mycket längre in mot land. Turism är inte särskilt hållbart heller när det gäller växthuseffekten. Det är förvisso sant att utsläppen för flygplan bara utgör 2 % av värlens co2-utsläpp, men flygplan släpper även ut kväveoxid, en annan, starkare växthusgas, och det diskuteras om huruvida utsläpp på hög höjd orsakar mer skada. I vilket fall som helst ligger det stora problemet att det är ungefär lika stor andel av mänskligheten som flyger som andelen koldioxid flygen släpper ut. En Thailandsresa släpper ut ca 2-3 ton koldioxid. Den genomsnittliga svensken släpper ut 6 ton per år. Och FN har beräknat att för att vi ska nå två-gradersmålet bör vi inte släppa ut mer än 1-2 ton per år. Turism i den skala vi håller på med nu är alltså helt ohållbart.

Slutligen tipsade Jennie Dielemans om turism som inte är dåligt. Community based tours ser till att pengarna går till lokalbefolkningen, inte stenrika resebolag, likaså Fair Trade in Tourism South Africa för dem som vill ta en tripp till SA. Båda är även garanterat fria från slavarbete. Och om man inte vill släppa ut växthusgaser kan man ju alltid åka tåg. Eller promenera till närmaste skog.