Jag gillar allt Pelle. Tycker han är en av de bäst föreståndarna för Pingst FFS som vi har haft. Han har nu utmanat rikets alla pingstvänner på en konferens, ”tillväxtdagen”, i Märsta, om att vi måste skärpa oss, ena oss och aktivt missionera. Han påminde om svenskpingströrelsens historia, om hur man upprättade Dagen och IBRA när sekulär media ignorerade en, hur man hade en envis kämparglöd som aldrig sinade. Idag har den tyvärr sinat på många håll, därför är dessa uppmaningar oerhör viktiga. Pelle Hörnmark berättar om hur hårresande det är att informationstjänsten 118 100 svarar ”Genom att göra gott” på frågan hur kristna kommer till Himlen och att vi måste bekämpa denna okunnighet. ”Vårt DNA är mission och det passar oss bättre att vara missionsrörelse än att bygga samfund. Får vi fokus på vårt uppdrag tror jag vi får hälsosamma kyrkor där folk trivs.” Amen, amen.
Hela Pingsten 
Pelle själv har en blogg som är hans minaret; d.v.s. envägskommunikator..
Han är f.ö. en av de få, så långt jag vet kanske den enda, av samfundsledarna i det här landet som inte tillåter några reflektioner, mer än de egna, på sin s.k. blogg. På Ulf Ekmans är det dock fortfarande så, att det är trångt för sanningen: det vill säga ”summan av Guds Ord”.
Det Pelle och de övriga pingstledarna – på toppen – med hjälp av mänsklig förmåga och glada tillrop föröker åstadkomma är vad pingstpionjärerna utförde med Andens kraft -och utrustningar:
Med den kraft och förmåga som Den helige Ande gav dem, utrustade dem med. Nu menar ledarna med Pelle i täten, att de själva skall ”hjälpa församlingarna att lyckas”; som är något av deras valspråk och programförklaring.
Men Guds församling är född av Anden och kan bara styrkas, förmanas, tröstas och utvecklas av Anden; genom Andens redskap.
Lewi Pethrus berättade en gång, i form av en liknelse, vad en tröttkörd församling behövde: Liknelsen var, att en del församlingsledare försöker piska på församligen – typ ”skärp er, nu tar vi i lite till” – och det liknade Pethrus vid en bonde som rappar sin tröttköra häst; och hästen piggnar till för ett ögonblick, för att sedan bli ännu tröttare.
Men, sa Pethrus, ta in den på stallet och sköt om den, med vatten, havre och vila, när den sen kommer ut igen, har du all sjå i världen att hålla fast den.
Det är mat och vatten och vila själen/fåren behöver för sedan kunna utföra vad Huvudet Kristus säger – och inte vad köttsliga ledare önskar – för Han har inte lagt dem – Sina får – i människohand!
GillaGilla
Tack för din kommentar. Håller med om att det är en stor nackdel att det inte finns kommentarsfunktion på Pingst.se:s föreståndarblogg, det är först och främst en olycka för Pingst FFS, eftersom en blogg med kommentarsfunktioner lockar fler läsare. Jag följer själv inte den bloggen. Men nu när jag skummat igenom den verkar det som att den ändå inte innehåller särskilt mycket värt att kommentera, bara pepp, pepp, pepp och berättelser om vad han sysslar med på dagarna.
Håller också med dig om att Pelle inte får bli nån påve och att det mänskliga lederskapet ersätter Anden. Dock tror jag det kan vara sunt att pingstförsamlingarna samarbetar och hjälper varandra, som de urkristna församlingarna gjorde. På tal om urkyrkan var ju Paulus och apostlarna tydliga spridare av Andens eld mellan olika församlingar, utan att vara påviska diktatorer för det.
Förstår inte riktigt vad att sköta om hästen betyder konkret. Skulle du kunna utveckla den tanken?
GVD
Micael (admin)
GillaGilla
Ang. hästen, Micael, så skriver jag ju egentligen det; vad fåren behöver: är Andlig föda och vägledning och inte att man driver på dem, piskar dem att prestera mera.. Sanningen är ju, att många s.k. medlemmar har tuffa jobb med betydande ansvar och utöver det arbete med -och ansvar för sin egen familj och risken är, att församlingen blir ännu en arbetsplats, när många i stället skulle behöva en viloplats för intagande av andlig föda: som Ps 23 talar om. Till saken hör ju också, att de avlönade – anställda – i Guds rike, i församlingen, har betald heltidstjänst och kanske ibland kräver för mycket av de s.k. frivilligarbetarna.
Men för att återgå till L.P:s häst. Församlingen är Jesu kropp och är mer än stark, om den byggs -och skötts på rätt sätt. Och då som liknelsen med hästen, utvilad och välnärd kommer ut ur ”skötselrummet”; full av kraft.
Och den – församlingen – leds inte eller kontrolleras av människortankar, om kroppen är frisk, utan av Huvudet Kristus!
Mvh
GillaGilla
Det är en avgörande skillnad mellan att t.ex. chorsa ett ishockylag och att chorsa Guds församling! För det första behöver inte Guds församling chorsas av Människor; den skall byggas: som Kristi kropp och den kroppen, byggd enligt Biblisk mönsterbild, är starkare än allt.
Och behöver den chorsning, så är det Anden/Huvudet som gör det: genom apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister; det är dessa ”tjänstegåvor” som av Gud själv fått det uppdraget; att bygga Kristi kropp på jorden! Och Gud har aldrig återkallat det uppdraget eller ändrat på sammansättningen av de ledande/styrande funktionerna i Sin församling. Den ändringen sköter människor om.
GillaGilla
Om Pelle Hörnmark – och hans medarbetare – ”åkt land och rike kring” för att upplysa Guds församlingar, vad andligt guld, silver och ädelstenar är för någonting; och hur man skaffar fram dem och hur de är avsedda att verka, då hade jag ställt mig till 100% bakom deras arbetet. Vilken betydelse det nu skulle haft…
Vi måste ju utgå från, att de ting som Paulus skriver om i 1 Kor. 3, vad gäller olika byggnadsmaterial i Guds församling, handlar om faktiska verkligheter: såväl vad gäller guld, silver och ädelstenar som trä, hö och strå. Båda möjligheterna, materialen, finns de facto och vi väljer själva vilket vi vill bygga med. Det är vad Paulus skriver.
Det är alltså inte grunden Kristus – eller ens Jesusnamnet – det handlar om, utan det material som används i den församlingsbyggnad som byggs på den grunden: d.v.s. om det är äkta – oförgängligt – eller falskt och förgängligt, d.v.s. människoverk.
Nu reser de – Pelle med sina medarbetare – i stället omkring i vårt land med sina egna moduler, egna eller andras, avsedda att utföra Guds verk i vårt land; former – formalism – skapade av människor och som är ersättningar för guldet, silvret och ädelstenarna: falskmynt med andra ord, i en jämförelse med originalen.
Detta är tragikens innersta kärna, att Guds ritningar och Guds byggnadsmaterial läggs åt sidan – och det sedan länge – till förmån för egna tankar och idéer och egentillverkat byggnadsmaterial. Det är ju egentligen en skymf mot Gud – mot Hans Ord – men man förstår inte det. Det är ju i goda avsikter man reser; men JESUS säger också: ”Den som talar av sig själv, söker sin egen ära”.
GillaGilla