Under helgen som gått var det sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper i Hammarkullen, Göteborg. Hundra bloggposter skulle inte räcka till för att beskriva vad som hände och sas, och Sammankomstens hemsida kommer framöver ladda upp filmer o. dyl., så jag bemödar mig inte ens att försöka skriva en sammanfattning av det som skedde i det här inlägget. Det jag vill bjuda på är några ljusglimtar, mina favoritögonblick.
Kommunitetspresentationen. Runt 14-15 kommuniteter presenterade sig själva, en fantastisk siffra med tanke på att det bara var runt åtta som presenterade sig på Sammankomst 2009 (och då hör till saken att några som presenterade sig då inte fanns representerade nu även fast de finns kvar och är i allra högsta grad aktiva). Den nymonastiska rörelsen växer. Och det bästa av allt under presentationen när nunnor från två olika ordnar gick fram och brädade allihop. ”Det var ju trevligt att ni har börjat leva kommunitetsliv… själv har vi hållt på i 30 år.”
Elofs predikningar. Någon sa att Sverige har fått en ny evangelist genom Göran Skytte, men den mannen är ingenting jämfört med Elof. Inte bara för att jag gillar Elofs åsikter och teologi bättre utan för att han är den bästa predikant jag någonsin hört. Gud talar utan tvekan genom den mannen.
Syskonkärleken. När vi uppmanades att hälsa på vår bänkgranne under fridshälsningen på fredagsmässan reste sig folk upp och utdelade hjärtliga handslag med så många de kunde. Under lördagsmässan var kramar vanligare än handslag under samma fridshälsning. Det var en gemenskap utan like, alla kändes enade. Och under spexkvällen när undertecknad spelade Guldgrävarsången sjöng alla i publiken med under refrängen med själ och hjärta.
Holgers sång. Under samma spexkväll spelade Holger Karlsson en fantastisk sång som jag inte skulle ge rättvisa om jag försökte recitera den här. Åk ner till hans kommunitet i Malmö och be att få den spelad för er. Den är otrolig.
Inspiration. Helgen triggade mig igång mig något oerhört att satsa på kommunitetsbygge i Gottsunda här i Uppsala. Jag träffade även flera som varit och besökt Jesus Army i Storbritannien, och blev än mer triggad att åka dit själv. Framför allt kände jag mig oerhört uppfylld av Gud. Må de nya kommuniteterna aldrig ha något annat syfte än att tjäna Honom och utbreda Hans Rike.
Uppdatering 9/2: Dagen skriver om Sammankomsten.
Hela Pingsten 
Tack för glimtarna från sammankomsten. Det hade varit fint att vara med, men tyvärr gick det inte den här gången. Berätta gärna mer i senare inlägg på bloggen.
GillaGilla
Jag kommer säkerligen att återkomma till alla upplevelser där i många bloggposter framöver. Som sagt kommer du själv kunna se flera föredrag och seminarier därifrån på sammankomstens hemsida inom en snar framtid.
GillaGilla
bra inlägg å trevligt att ses igen!
håller med om ljusglimtarna, och gärna betona glädjen i att ha med nunnor från två olika kloster. för mig känns det fint att det finns en sån bredd i våra olika gemenskaper, och att vi får inspirera varandra.
frid!
GillaGilla
Ja att bjuda in dem var klockrent.
Jag pratade som sagt med några som besökt Jesus Army och en av dem sa att de vore värda att besöka Sammankomsten någon gång (hon tyckte att jag skulle tipsa dem om det när jag åker dit). Internationella gäster överlag är något man kanske ska börja fundera på. Bruderhofare t ex.
GillaGilla
Det var grymt. Instämmer i posten också, och i din sista kommentar, Micael. Jag skulle gärna haft med Bruderhof något år, jag tror säkert dom vill komma.
GillaGilla