Bloggarkiv
Varför evangelisation är något för alla
Nytt avsnitt av Jesusfolket! På Bibelns tid evangeliserade alla lärjungar regelbundet på offentliga platser. Om våra församlingar skulle göra samma sak idag skulle hela länder förvandlas. I denna inspelning från Jesus Army talar Micael om varför alla kristna kan evangelisera, och hur vi gör det på ett enkelt och avdramatiserat sätt.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Ensamhet och integritet i kommuniteten
Fullsatt i kommuniteten Holy Treasure
I söndags, på pingstdagen, deltog jag i gudstjänsten i Alsike kyrka där helgeandssystrarna från Alsike kloster bidrog till liturgin. Bredvid mig satte sig prästen och europaparlamentarikern Cecilia Wikström. Vi pratade om livet och jag berättade om Jerusalemprojektet och hur vi förbereder oss för att starta en kommunitet med egendomsgemenskap.
Cecilia sa att det lät väldigt intressant men att hon aldrig skulle klara av det själv. Hon behöver integritet, bestämma själv när hon går upp på morgonen och vad hon har till frukost, vara privat. Hon var tyst en sekund och lade till med ett skratt: ”Det är väl därför jag inte har någon partner.”
Och det är just en sådan spänning vår kultur befinner sig i: extrem individualism, på ett sätt världen aldrig tidigare skådat, samtidigt som de flesta förväntas gifta sig och skaffa familj. Å ena sidan vill de flesta av oss bestämma själva över våra liv, å andra sidan vill de flesta av oss ha en livskamrat att dela hela livet med – vilket ofrånkomligen innebär kompromisser och samarbete.
Kommunitetsliv handlar om att behandla sin andliga familj som sin biologiska familj. Att inte bara lite halvfromt kalla sina medkristna för systrar och bröder, utan att faktiskt vara som syskon. Syskon som hjälper varandra ekonomiskt, delar livet och finns där för varandra. Read the rest of this entry
Känslors för- och nackdelar
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vår kultur sätter stor vikt vid känslor; att något inte ”känns” rätt ses som en legitim anledning att avsluta en relation eller byta församling. Vi pratar om vikten av att ha en djupare grund än den känslomässiga, samtidigt som vi inte får sluta lyssna på känslorna helt och hållet. Och så jämför vi Sarahs känslofyllda liv med Micaels skenbara lugn.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Kommuniteter vs kyrkobyggnader
Efter åtta månader hos Jesus Army i England har jag nu flyttat tillbaka till Sverige och känner mig redo att starta kommunitet/er med mina vänner i Jerusalemprojektet. Jag är fylld med tankar och idéer. En sak som jag tänkt mycket kring de senaste dagarna är hur annorlunda en kommunitets arkitektur och inredning är jämfört med en kyrkobyggnad, eftersom de är designade för helt olika saker. Ta en titt på denna ritning av en svenskkyrklig byggnad:
Jag gick till Svenska kyrkan en hel del som barn med min familj. När jag frågade min käre far varför vi gick dit sa han att det var ”Guds hus”. Jag tänkte att det var väldigt synd om Gud som hade ett så otroligt opraktiskt hus. Kyrkobyggnader må vara designade för att vara vackra, episka och samla många människor, men de är inte designade för att någon ska bo där eller ens vara där en längre tid. De är designade för att man så småningom ska gå därifrån.
En typisk frikyrka, som ofta inkorpererar det Svenska kyrkan kallar församlingshem i samma byggnad som gudstjänstlokalen, är inte heller de designade för att folk ska stanna särskilt länge. Gudstjänstlokalen är en aula med bänkar eller stolar på rad, och övriga rum är mer inspirerade av kontor än av hem. Även om ungdomar eller hemlösa ibland sover över där är byggnaden inte designad för det – faktum är att jag känner till flera fall när hemlösa inte får sova i kyrkobyggnader alltför länge för att lokalens brandskydd inte är anpassat efter boende utan efter att lokalen ska stå tom på natten.
Varför växer Bruderhof när Jesus Army krymper?
Idag har jag och Sarah för första gången besökt Bruderhof. Deras Peckham Community i centrala London är en nystartad missionskommunitet bestående av två familjer och tio studenter. Då jag bott hos Jesus Army sedan augusti förra året och Sarah precis avslutat en tvåmånadersvistelse där var vi väldigt nyfikna på vilka paralleller och skillnader som finns mellan de två rörelserna. I synnerhet kommunitetsledaren Tom Kleinsasser gav oss flera värdefulla upplysningar som gör att jag vågar mig på några generella jämförelser som som sträcker sig längre än Peckham.
Båda är evangelikala, bibelbetonande rörelser. Båda praktiserar fullständig egendomsgemenskap i sina kommuniteter och centrerar församlingslivet kring dem. Kommuniteterna rymmer familjer såväl som singlar och är tämligen stora. Vissa är ute på landet, andra i städer. De driver egna, sociala företag och vill rikta sig utåt mot samhället. Tyvärr är båda även patriarkala och låter inte kvinnor vara ledare (även om Jesus Army håller på att förändras på den punkten). Båda har en säregen subkultur och är relativt små samfund: Jesus Army har 1500 medlemmar medan Bruderhof, internationellt, har 2700.
Så till skillnaderna. Jesus Army är betydligt mer karismatiska än Bruderhof och har varit mycket mer involverade i gatuevangelisation, även om det tyvärr har dragits ner kraftigt det senaste decenniet. Jesus Army är yngre och är enligt mig och Sarah mer känslobaserade än teologiskt förankrade. Bruderhof är mer konservativa, vilket syns tydligt i och med att kvinnorna måste ha långklänning och huckle. De är även uttalat pacifistiska och anabaptistiska medan Jesus Army enbart säger att de inspireras av anabaptismen. Read the rest of this entry
Män som gör mig osynlig
Ett par går på stan. Precis när de är på väg hem hör de bakom sig hur en man ropar,
”Hallå!”
Paret vänder sig om, ser vem det är, ler när de förstår att det är dem han ropat på och går för att möta mannen som visar sig vara en församlingsmedlem. Kul att träffa honom på stan, tänker de. Alla har träffats förut. De känner inte direkt varandra mer än vid namn och att de har pratat någon gång, men i England är man artig och alltid beredd på småprat.
”Hej, församlingsmedlem!” säger båda med sitt artigaste leende. Församlingsmedlemmen tittar på mannen, skakar hand med honom, ler mot honom. Kvinnan försöker få ögonkontakt med församlingsmedlemmen för att hälsa hon också, men lyckas inte. Fortfarande med blicken fäst på mannen frågar församlingsmedlemmen:
”Hur är det med dig?”
”Bra” svarar mannen. ”Vi har precis sagt hejdå till min mamma och syster som hälsat på”.
Församlingsmedlemmen fortsätter med att konstatera att mannen inte är på jobbet, och de var han ju inte, förklarar att han tagit ut en semesterdag. För att uppmärksamma församlingsmedlemmen på kvinnan vänder han tydligt sin blick mot henne, som står kvar och ser artig ut, för gäves, för inte en blick ägnas henne av församlingsmedlemmen.
Mannen blir förvirrad men frågar sedan artigt hur församlingsmedlemmen mår och småpratet fortsätter en minut eller två, innan mannen ursäktar sig och säger att de måste fortsätta hem. Mannen får en klapp på axeln och önskas en bra dag. Inte en blick ägnas kvinnan som hela tiden stått bredvid. Som om hon inte finns. Eller att hennes existens i alla fall inte förtjänar att uppmärksammas. Paret vänder sig om och går. Omtumlade av händelsen. De tittar på varandra med en fråga i blicken ”vad hände där?”. Read the rest of this entry
Om vi inte lever övernaturligt i vardagen, vad ägnar vi egentligen oss åt?
En av kvinnorna här i kommuniteten Holy Treasure ska åka till Rwanda i februari för att stötta en kyrka som också praktiserar kommunitetsliv. I förrgår fick hon en näve pund av en kollega som berättade att Gud talat till henne i en dröm och sagt att det fanns pengar i vänstra fickan till en viss jumper hon hade. Hon vaknade, kollade och precis den mängden pengar fanns i fickan. Hon tackade Gud, la sig igen och så hade hon en till dröm där Gud sa att det fanns en viss mängd pengar i den andra fickan i samma jumper. Hon vaknade igen, och exakt den summan fanns där. Hon bestämde sig för att skänka pengarna till missionresan till Rwanda.
Samma dag scrollar jag i min Facebookfeed förbi en video och tänker ”Det där var ju Désirée!”, Hela Pingsten-skribenten som nyligen kom ut med boken Flickan som slutade ljuga på Sjöbergs förlag. I videon intervjuar förlagschefen Joel henne om hur hon fann Jesus, och det involverade bland annat att Jesus själv kom in i hennes sovrum, satte sig på sängkanten bredvid henne, rörde hennes kind så att hon fysiskt kunde känna Hans hand och sa: ”Jag vet allt om dig och jag älskar dig så mycket.”
Sådana här tydliga mirakler var vardagsmat på Bibelns tid, och är så idag bland många karismatiska kristna i majoritetsvärlden – Afrika, Asien och Latinamerika. I västvärlden är de mer sällsynta, något jag tror framför allt beror på vår rikedom. Men om vi lever enkelt, skär bort distraktionerna och söker Gud passionerat timvis varje dag så kommer vi se än mer av Hans härlighet i vår vardag. Read the rest of this entry
Varför ogillar västerländska kristna gatuevangelisation?
Evangelisation i Coventry
Linda Alexandersson är en av mina favoritskribenter på Dagen och hennes senaste krönika om evangelisation är fullständigt klockren. Hon pekar på något som jag flera gånger har betonat här på Hela Pingsten: att den frikyrkliga övertygelsen om att gatuevangelisation är ineffektivt är en lögn. Nyfrälsta nysvenskar som brinner för att förkunna evangeliet offentligt och lyckas med att föra folk till tro har hjälpt henne inse detta:
Vi vet att det inte är någon idé att evangelisera, för i Sverige är det ingen som vill höra talas om Jesus. Och ändå verkar det funka när våra nya vänner evangeliserar. De har med sig nya vänner till kyrkan var och varannan vecka. De ber ständigt sin pastor om fler exemplar av Nya testamentet eftersom de som de fick i förra veckan redan är utdelade. […]
Och just därför är jag så innerligt glad och tacksam att de är här nu. Eftersom de rör om och utmanar våra förutfattade meningar om vad som fungerar och inte. Eftersom vi så klart måste planera in den där evangelisationssatsningen nu, som de redan har anmält sig till. Och köra ytterligare en alphakurs trots att vi redan haft tre i år. Och döpa människor till Kristus så att tårarna rinner ner för våra kinder, för egentligen är det precis det här vi har längtat efter hela tiden.
Evangelisationsfobi, en rädsla för eller ovilja att dela med sig av evangeliet i synnerhet till främlingar, är framför allt ett västerländskt fenomen. Victor John som leder en expansiv församlingsrörelse i norra Indien och som EFK samarbetar med sa på förra årets Torpkonferens att kyrkan växer så snabbt därför att folk berättar så mycket om sin tro – i vardagen, ute i byarna, på kampanjer och så vidare. Sydafrika drypte av evangelium; jag kommer aldrig glömma hur en kvinna ställde sig upp på en vanlig bussresa, ledde lovsång och predikade evangeliet framifrån. Read the rest of this entry
Podcast: Jesus Army
Nytt avsnitt av Jesusfolket! I vårt första intervjuavsnitt pratar vi med Mike Farrant som förklarar vad det är för kyrka Micael numera är med i. Mike har levt i egendomsgemenskap i 41 år och berättar ingående om kyrkans historia, hur kommuniteterna fungerar i praktiken och hur ett sådant liv har påverkat honom personligen. Läs mer om Jesus Army här.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.
Episk evangelisation på London Jesus Day
Idag ägde Englands egen Jesusmanifestation rum – London Jesus Day som arrangeras av Jesus Army. Jag och Sarah följde med de andra från Holy Treasure och Ketterings Jesus Fellowship. Efter att ha ätit lunch i en park i London där jag även fick tillfälle att vittna för en muslim, slöt vi upp med annat Jesus Army-folk för att marschera.
Tidigare år har man sett till att de allra flesta har färgglada t-shirts på sig för ökad synlighet, men i år fanns ingen klädkod. Inte heller fanns det särskilt många flaggor och banderoller till skillnad från tidigare vilket känns märkligt. De kan knappast ha gått upp i rök. Däremot var jag väldigt glad att upptäcka att tåget leddes av en lastbil med liveband och gasade evangelister som högljutt ledde lovsång och proklamerade Evangeliet.
Tre högtalarsystem på hjul som var trådlöst kopplade till lastbilens mixerbord rullades av volontärer i mitten och i slutet av tåget. En evangelist proklamerade ”Vi som går här kan alla vittna om att Jesus förvandlar liv!” varav massan jublade. När tåget stannade vid ett rödljus ropade han ut ”Alla i London som är sjuka, ta emot helande i Jesu Namn! Vi är kristna och ska nu lyfta våra händer för att ge helande. Ta emot!” Read the rest of this entry
Tre problem med att se egendomsgemenskap som en kallelse för vissa
Yvonne och Mark, kommunitetsmedlemmar i Jesus Army
En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar om min passion för biblisk egendomsgemenskap eller den kommunitet jag numera bor i här i England, är ”Vad spännande, de som är kallade till det tycker jag absolut ska prova på sånt!” eller ”Vad roligt för dig, men jag känner att jag inte skulle klara det”. Egendomsgemenskap beskrivs som en individuell kallelse snarare än, som Sirak argumenterade för häromdagen, ett universellt bud till alla kristna. Det är inte en ovanlig position, även kyrkor och kristna rörelser som själva praktiserar egendomsgemenskap hävdar ofta att det bara är för vissa, såsom Jesus Army (även om de under de tidigaste åren menade att det var för alla).
Mitt intryck är att anledningen till att man når slutsatsen att egendomsgemenskap bara är för vissa är antingen personlig eller pragmatisk snarare än biblisk eller teologisk. Med personlig menar jag att man helt enkelt inte vill eller tror sig klara av egendomsgemenskap, så då bestämmer man sig för att det inte kan vara ett universellt bud utan att egentligen sätta sig in i argument för och mot det. Med pragmatisk menar jag att man inte vill stöta sig med dem som inte vill leva i egendomsgemenskap, något jag skulle säga är den främsta anledningen till att Jesus Army ändrat sin position i frågan.
Självklart anförs bibliska anledningar ibland, men de är oftast väldigt tunna. Det vanligaste argumentet är att Jerusalem skulle vara ensamt om att praktisera egendomsgemenskap, ett argument från tystnaden som har kyrkohistorien mot sig eftersom egendomsgemenskap var välspritt i fornkyrklig tid. Dessutom förutsätter det att den apostoliska församlingen i Jerusalem som av Lukas beskrivs som rätt och slätt fantastisk inte var menad att betraktas som normerande, vilket ärligt talat är en absurd tanke.
Därtill finns det tre stora problem med idén att egendomsgemenskap är en kallelse för bara en utvald grupp kristna som sällan diskuteras eftersom folk når slutsatsen så snabbt. Jag diskuterar dem mer djupgående i videon ovan men skriver även ut dem här i kortfattad form: Read the rest of this entry
Nu flyttar jag till England
Nu på måndag, den första augusti, byter jag land. I ett års tid ska jag bo i en av Jesus Armys kommuniteter, Holy Treasure i Kettering. Syftet är att vila och söka Gud, lära mig hur egendomsgemenskap fungerar i praktiken samt skriva en bok (eller böcker) om detta. Jag kommer delta i Jesus Armys träningsår och vara engagerad i församlingsarbetet, kommunitetslivet och evangelisationen.
Jag kände väldigt starkt när jag var i Kettering i augusti förra året att jag ska ta detta träningsår. Och det ger en väldigt bra grund för när vi inom Jerusalemprojektet ska starta en kommunitet med fullständig egendomsgemenskap när jag kommer tillbaka 2017. Det är i grund och botten väldigt bra att jag åker, och jag var exalterad över detta för ett tag sen.
Nu känns det piss.
Jag är väldigt, väldigt kär i Sarah. Hon kan inte följa med till England på grund av hennes studier. Vi kommer besöka varandra då och då men det blir förstås en helt annan sak än om vi hade bott på samma ort.
När vi den här sommaren har varit ifrån varandra bara tre veckor har det varit otroligt jobbigt. Jag är halv utan henne. Read the rest of this entry
Allt gemensamt: Min C-uppsats om Jesus Army
Äntligen är den klar! Under våren har jag snickrat på min kandidatuppsats i praktisk teologi om egendomsgemenskapen i Jesus Army. Den är på ca 30 sidor och kan laddas ner här: Allt gemensamt – Micael Grenholm. Slutsatsen lyder:
Denna uppsats har sökt svara på frågan hur påverkar Jesus Armys egendomsgemenskap dess församlingsliv? Det som materialet har kunnat visa är att församlingslivet för det första påverkas mycket av egendomsgemenskap på grund av att denna är fullständig, central i kyrkostrukturen och omfattar ungefär en fjärdedel av alla församlingsmedlemmar. Ekonomiskt sett eliminerar egendomsgemenskapen både fattigdom och personlig rikedom inom sig samt frigör mycket resurser för extern diakoni, dock tycks det finnas en risk för dem som lämnar egendomsgemenskapen att bli fattiga. Deltagandet i församlingslivet ökar kraftigt och kommunitetsmedlemmarnas egna andliga liv gynnas för det mesta enligt dem själva. Friheten för kommunitetsmedlemmarna inskränks, i synnerhet för kvinnor även om rörelsen tycks bli mer jämställd i och med ett pågående generationsskifte.
På ett generellt plan verkar det vara ofrånkomligt att en egendomsgemenskap som minskar ekonomisk ojämlikhet och ökar andligt deltagande också minskar friheten. Önskvärda ekonomiska och andliga effekter av en egendomsgemenskap tycks alltså komma till priset av minskad individuell autonomi. Vad gäller den ojämlika behandlingen av kvinnor och homosexuella är det inte en nödvändig generell konsekvens av egendomsgemenskap i sig, men egendomsgemenskap kan förstärka sådana praktiker om de redan finns där i och med frihetsbegränsningen.
Fallet Jesus Army visar att egendomsgemenskap är möjligt att bedriva på större skala i en modern församling idag. För de som funderar på egendomsgemenskap som församlingsmodell eller livsstil bör vinsten av ekonomisk jämlikhet och andligt deltagande vägas mot kostnaden i frihetsbegränsningar.
Hela Pingstens vindar blåser
I helgen har jag varit i Falköping med mina fantastiska vänner Sarah, Sirak, Anneli och Håkan. Sunniva var med på Skype och Désirée i Anden. Vi pratade om att bilda en kommunitet med fullständig egendomsgemenskap tillsammans med hemlösa och utsatta troende. Och allt kändes så bra, Gud har gett oss samma vision och längtan och utrustat oss med olika gåvor för att sjösätta detta projekt. Vår förhoppning och bön är att starta 2017 när jag kommer tillbaka från min träningsår hos Jesus Army.
Redan nu har vi dock startat en distanskommunitet som bygger på samma principer som den ”fasta” kommuniteten ska ha. Bibeltroende och evangelikal teologi, karismatisk spiritualitet, evangelisation och diakoni, hållbarhet och enkelhet, ickevåld och hållbara relationer, bön minst tre gånger om dagen och daglig bibelläsning är några av de saker vi kommit överens om.
Istället för fullständig egendomsgemenskap har distanskommuniteten en gemensam kassa som bygger på frivilliga gåvor som kommunitetsmedlemmars behov kan täckas med. I distanskommuniteten förväntas man vara vegetarian medan den fasta kommuniteten steppar upp det med veganism främst av miljö- och hungerbekämpningsskäl. Read the rest of this entry
En Sammankomst för ekonomisk gemenskap
Förra helgen arrangerade Jerusalemprojektet som jag är ordförande för 2016 års Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper. Sammankomst har arrangerats varje år åtminstone sedan 2008 och är ett fantastiskt tillfälle för lärjungar som antingen lever i eller drömmer om ett liv i gemenskap att samlas, be, prata och inspireras. I år var temat ekonomisk gemenskap så fokus låg på hur vi hanterar pengar i kommuniteterna och hur kommuniteter kan vara verktyg för att bekämpa fattigdom.
Helgen sattes igång med en härlig afrikansk gryta och en fantastisk predikan av syster Karin på Alsike kloster. Hon berättade om hur Gud kallade henne till att bli helgeandssyster, hur deras egendomsgemenskap fungerar rent praktiskt och om Guds hjärta för flyktingar och fattiga. Hennes roliga, spontana och samtidigt väldigt visa och djupa sätt att tala uppskattades av alla som var där, hon var enligt utvärderingen en av höjdpunkterna!
Dagen efter talade min käre vän Huw Lewis via Skype från England. Huw är en av huvudledarna för Jesus Army och har bott i kommunitet med fullständig egendomsgemenskap i 40 år. Han inledde med att säga ”Jag är nog kvalificerad att tala om kommunitetsliv för jag har begått alla misstag.” Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
