Bloggarkiv

Varför växer Bruderhof när Jesus Army krymper?

Idag har jag och Sarah för första gången besökt Bruderhof. Deras Peckham Community i centrala London är en nystartad missionskommunitet bestående av två familjer och tio studenter. Då jag bott hos Jesus Army sedan augusti förra året och Sarah precis avslutat en tvåmånadersvistelse där var vi väldigt nyfikna på vilka paralleller och skillnader som finns mellan de två rörelserna. I synnerhet kommunitetsledaren Tom Kleinsasser gav oss flera värdefulla upplysningar som gör att jag vågar mig på några generella jämförelser som som sträcker sig längre än Peckham.

Båda är evangelikala, bibelbetonande rörelser. Båda praktiserar fullständig egendomsgemenskap i sina kommuniteter och centrerar församlingslivet kring dem. Kommuniteterna rymmer familjer såväl som singlar och är tämligen stora. Vissa är ute på landet, andra i städer. De driver egna, sociala företag och vill rikta sig utåt mot samhället. Tyvärr är båda även patriarkala och låter inte kvinnor vara ledare (även om Jesus Army håller på att förändras på den punkten). Båda har en säregen subkultur och är relativt små samfund: Jesus Army har 1500 medlemmar medan Bruderhof, internationellt, har 2700.

Så till skillnaderna. Jesus Army är betydligt mer karismatiska än Bruderhof och har varit mycket mer involverade i gatuevangelisation, även om det tyvärr har dragits ner kraftigt det senaste decenniet. Jesus Army är yngre och är enligt mig och Sarah mer känslobaserade än teologiskt förankrade. Bruderhof är mer konservativa, vilket syns tydligt i och med att kvinnorna måste ha långklänning och huckle. De är även uttalat pacifistiska och anabaptistiska medan Jesus Army enbart säger att de inspireras av anabaptismen. Read the rest of this entry

Män som gör mig osynlig

dawn

Ett par går på stan. Precis när de är på väg hem hör de bakom sig hur en man ropar,

”Hallå!”

Paret vänder sig om, ser vem det är, ler när de förstår att det är dem han ropat på och går för att möta mannen som visar sig vara en församlingsmedlem. Kul att träffa honom på stan, tänker de. Alla har träffats förut. De känner inte direkt varandra mer än vid namn och att de har pratat någon gång, men i England är man artig och alltid beredd på småprat.

”Hej, församlingsmedlem!” säger båda med sitt artigaste leende. Församlingsmedlemmen tittar på mannen, skakar hand med honom, ler mot honom. Kvinnan försöker få ögonkontakt med församlingsmedlemmen för att hälsa hon också, men lyckas inte. Fortfarande med blicken fäst på mannen frågar församlingsmedlemmen:

”Hur är det med dig?”

”Bra” svarar mannen. ”Vi har precis sagt hejdå till min mamma och syster som hälsat på”.

Församlingsmedlemmen fortsätter med att konstatera att mannen inte är på jobbet, och de var han ju inte, förklarar att han tagit ut en semesterdag. För att uppmärksamma församlingsmedlemmen på kvinnan vänder han tydligt sin blick mot henne, som står kvar och ser artig ut, för gäves, för inte en blick ägnas henne av församlingsmedlemmen.

Mannen blir förvirrad men frågar sedan artigt hur församlingsmedlemmen mår och småpratet fortsätter en minut eller två, innan mannen ursäktar sig och säger att de måste fortsätta hem. Mannen får en klapp på axeln och önskas en bra dag. Inte en blick ägnas kvinnan som hela tiden stått bredvid. Som om hon inte finns. Eller att hennes existens i alla fall inte förtjänar att uppmärksammas. Paret vänder sig om och går. Omtumlade av händelsen. De tittar på varandra med en fråga i blicken ”vad hände där?”. Read the rest of this entry

Om vi inte lever övernaturligt i vardagen, vad ägnar vi egentligen oss åt?

thumb_IMG_2525_1024.jpg

En av kvinnorna här i kommuniteten Holy Treasure ska åka till Rwanda i februari för att stötta en kyrka som också praktiserar kommunitetsliv. I förrgår fick hon en näve pund av en kollega som berättade att Gud talat till henne i en dröm och sagt att det fanns pengar i vänstra fickan till en viss jumper hon hade. Hon vaknade, kollade och precis den mängden pengar fanns i fickan. Hon tackade Gud, la sig igen och så hade hon en till dröm där Gud sa att det fanns en viss mängd pengar i den andra fickan i samma jumper. Hon vaknade igen, och exakt den summan fanns där. Hon bestämde sig för att skänka pengarna till missionresan till Rwanda.

Samma dag scrollar jag i min Facebookfeed förbi en video och tänker ”Det där var ju Désirée!”, Hela Pingsten-skribenten som nyligen kom ut med boken Flickan som slutade ljuga på Sjöbergs förlag. I videon intervjuar förlagschefen Joel henne om hur hon fann Jesus, och det involverade bland annat att Jesus själv kom in i hennes sovrum, satte sig på sängkanten bredvid henne, rörde hennes kind så att hon fysiskt kunde känna Hans hand och sa: ”Jag vet allt om dig och jag älskar dig så mycket.”

Sådana här tydliga mirakler var vardagsmat på Bibelns tid, och är så idag bland många karismatiska kristna i majoritetsvärlden – Afrika, Asien och Latinamerika. I västvärlden är de mer sällsynta, något jag tror framför allt beror på vår rikedom. Men om vi lever enkelt, skär bort distraktionerna och söker Gud passionerat timvis varje dag så kommer vi se än mer av Hans härlighet i vår vardag. Read the rest of this entry

Varför ogillar västerländska kristna gatuevangelisation?

thumb_img_3185_1024

Evangelisation i Coventry

Linda Alexandersson är en av mina favoritskribenter på Dagen och hennes senaste krönika om evangelisation är fullständigt klockren. Hon pekar på något som jag flera gånger har betonat här på Hela Pingsten: att den frikyrkliga övertygelsen om att gatuevangelisation är ineffektivt är en lögn. Nyfrälsta nysvenskar som brinner för att förkunna evangeliet offentligt och lyckas med att föra folk till tro har hjälpt henne inse detta:

Vi vet att det inte är någon idé att evangelisera, för i Sverige är det ingen som vill höra talas om Jesus. Och ändå verkar det funka när våra nya vänner evangeliserar. De har med sig nya vänner till kyrkan var och varannan vecka. De ber ständigt sin pastor om fler exemplar av Nya testamentet eftersom de som de fick i förra veckan redan är utdelade. […]

Och just därför är jag så innerligt glad och tacksam att de är här nu. Eftersom de rör om och utmanar våra förutfattade meningar om vad som fungerar och inte. Eftersom vi så klart måste planera in den där evangelisationssatsningen nu, som de redan har anmält sig till. Och köra ytterligare en alphakurs trots att vi redan haft tre i år. Och döpa människor till Kristus så att tårarna rinner ner för våra kinder, för egentligen är det precis det här vi har längtat efter­ hela tiden.

Evangelisationsfobi, en rädsla för eller ovilja att dela med sig av evangeliet i synnerhet till främlingar, är framför allt ett västerländskt fenomen. Victor John som leder en expansiv församlingsrörelse i norra Indien och som EFK samarbetar med sa på förra årets Torpkonferens att kyrkan växer så snabbt därför att folk berättar så mycket om sin tro – i vardagen, ute i byarna, på kampanjer och så vidare. Sydafrika drypte av evangelium; jag kommer aldrig glömma hur en kvinna ställde sig upp på en vanlig bussresa, ledde lovsång och predikade evangeliet framifrån. Read the rest of this entry

Podcast: Jesus Army

Nytt avsnitt av Jesusfolket! I vårt första intervjuavsnitt pratar vi med Mike Farrant som förklarar vad det är för kyrka Micael numera är med i. Mike har levt i egendomsgemenskap i 41 år och berättar ingående om kyrkans historia, hur kommuniteterna fungerar i praktiken och hur ett sådant liv har påverkat honom personligen. Läs mer om Jesus Army här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.

Episk evangelisation på London Jesus Day

Idag ägde Englands egen Jesusmanifestation rum – London Jesus Day som arrangeras av Jesus Army. Jag och Sarah följde med de andra från Holy Treasure och Ketterings Jesus Fellowship. Efter att ha ätit lunch i en park i London där jag även fick tillfälle att vittna för en muslim, slöt vi upp med annat Jesus Army-folk för att marschera.

Tidigare år har man sett till att de allra flesta har färgglada t-shirts på sig för ökad synlighet, men i år fanns ingen klädkod. Inte heller fanns det särskilt många flaggor och banderoller till skillnad från tidigare vilket känns märkligt. De kan knappast ha gått upp i rök. Däremot var jag väldigt glad att upptäcka att tåget leddes av en lastbil med liveband och gasade evangelister som högljutt ledde lovsång och proklamerade Evangeliet.

Tre högtalarsystem på hjul som var trådlöst kopplade till lastbilens mixerbord rullades av volontärer i mitten och i slutet av tåget. En evangelist proklamerade ”Vi som går här kan alla vittna om att Jesus förvandlar liv!” varav massan jublade. När tåget stannade vid ett rödljus ropade han ut ”Alla i London som är sjuka, ta emot helande i Jesu Namn! Vi är kristna och ska nu lyfta våra händer för att ge helande. Ta emot!”  Read the rest of this entry

Tre problem med att se egendomsgemenskap som en kallelse för vissa

yvonne and mark

Yvonne och Mark, kommunitetsmedlemmar i Jesus Army

En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag berättar om min passion för biblisk egendomsgemenskap eller den kommunitet jag numera bor i här i England, är ”Vad spännande, de som är kallade till det tycker jag absolut ska prova på sånt!” eller ”Vad roligt för dig, men jag känner att jag inte skulle klara det”. Egendomsgemenskap beskrivs som en individuell kallelse snarare än, som Sirak argumenterade för häromdagen, ett universellt bud till alla kristna. Det är inte en ovanlig position, även kyrkor och kristna rörelser som själva praktiserar egendomsgemenskap hävdar ofta att det bara är för vissa, såsom Jesus Army (även om de under de tidigaste åren menade att det var för alla).

Mitt intryck är att anledningen till att man når slutsatsen att egendomsgemenskap bara är för vissa är antingen personlig eller pragmatisk snarare än biblisk eller teologisk. Med personlig menar jag att man helt enkelt inte vill eller tror sig klara av egendomsgemenskap, så då bestämmer man sig för att det inte kan vara ett universellt bud utan att egentligen sätta sig in i argument för och mot det. Med pragmatisk menar jag att man inte vill stöta sig med dem som inte vill leva i egendomsgemenskap, något jag skulle säga är den främsta anledningen till att Jesus Army ändrat sin position i frågan.

Självklart anförs bibliska anledningar ibland, men de är oftast väldigt tunna. Det vanligaste argumentet är att Jerusalem skulle vara ensamt om att praktisera egendomsgemenskap, ett argument från tystnaden som har kyrkohistorien mot sig eftersom egendomsgemenskap var välspritt i fornkyrklig tid. Dessutom förutsätter det att den apostoliska församlingen i Jerusalem som av Lukas beskrivs som rätt och slätt fantastisk inte var menad att betraktas som normerande, vilket ärligt talat är en absurd tanke.

Därtill finns det tre stora problem med idén att egendomsgemenskap är en kallelse för bara en utvald grupp kristna som sällan diskuteras eftersom folk når slutsatsen så snabbt. Jag diskuterar dem mer djupgående i videon ovan men skriver även ut dem här i kortfattad form: Read the rest of this entry

Nu flyttar jag till England

IMAG5080-1-1Nu på måndag, den första augusti, byter jag land. I ett års tid ska jag bo i en av Jesus Armys kommuniteter, Holy Treasure i Kettering. Syftet är att vila och söka Gud, lära mig hur egendomsgemenskap fungerar i praktiken samt skriva en bok (eller böcker) om detta. Jag kommer delta i Jesus Armys träningsår och vara engagerad i församlingsarbetet, kommunitetslivet och evangelisationen.

Jag kände väldigt starkt när jag var i Kettering i augusti förra året att jag ska ta detta träningsår. Och det ger en väldigt bra grund för när vi inom Jerusalemprojektet ska starta en kommunitet med fullständig egendomsgemenskap när jag kommer tillbaka 2017. Det är i grund och botten väldigt bra att jag åker, och jag var exalterad över detta för ett tag sen.

Nu känns det piss.

Jag är väldigt, väldigt kär i Sarah. Hon kan inte följa med till England på grund av hennes studier. Vi kommer besöka varandra då och då men det blir förstås en helt annan sak än om vi hade bott på samma ort.

När vi den här sommaren har varit ifrån varandra bara tre veckor har det varit otroligt jobbigt. Jag är halv utan henne. Read the rest of this entry

Allt gemensamt: Min C-uppsats om Jesus Army

Red cross revival

Äntligen är den klar! Under våren har jag snickrat på min kandidatuppsats i praktisk teologi om egendomsgemenskapen i Jesus Army. Den är på ca 30 sidor och kan laddas ner här: Allt gemensamt – Micael Grenholm. Slutsatsen lyder:

Denna uppsats har sökt svara på frågan hur påverkar Jesus Armys egendomsgemenskap dess församlingsliv? Det som materialet har kunnat visa är att församlingslivet för det första påverkas mycket av egendomsgemenskap på grund av att denna är fullständig, central i kyrkostrukturen och omfattar ungefär en fjärdedel av alla församlingsmedlemmar. Ekonomiskt sett eliminerar egendomsgemenskapen både fattigdom och personlig rikedom inom sig samt frigör mycket resurser för extern diakoni, dock tycks det finnas en risk för dem som lämnar egendomsgemenskapen att bli fattiga. Deltagandet i församlingslivet ökar kraftigt och kommunitetsmedlemmarnas egna andliga liv gynnas för det mesta enligt dem själva. Friheten för kommunitetsmedlemmarna inskränks, i synnerhet för kvinnor även om rörelsen tycks bli mer jämställd i och med ett pågående generationsskifte.

På ett generellt plan verkar det vara ofrånkomligt att en egendomsgemenskap som minskar ekonomisk ojämlikhet och ökar andligt deltagande också minskar friheten. Önskvärda ekonomiska och andliga effekter av en egendomsgemenskap tycks alltså komma till priset av minskad individuell autonomi. Vad gäller den ojämlika behandlingen av kvinnor och homosexuella är det inte en nödvändig generell konsekvens av egendomsgemenskap i sig, men egendomsgemenskap kan förstärka sådana praktiker om de redan finns där i och med frihetsbegränsningen.

Fallet Jesus Army visar att egendomsgemenskap är möjligt att bedriva på större skala i en modern församling idag. För de som funderar på egendomsgemenskap som församlingsmodell eller livsstil bör vinsten av ekonomisk jämlikhet och andligt deltagande vägas mot kostnaden i frihetsbegränsningar.

 

Hela Pingstens vindar blåser

kommuniteten

I helgen har jag varit i Falköping med mina fantastiska vänner Sarah, Sirak, Anneli och Håkan. Sunniva var med på Skype och Désirée i Anden. Vi pratade om att bilda en kommunitet med fullständig egendomsgemenskap tillsammans med hemlösa och utsatta troende. Och allt kändes så bra, Gud har gett oss samma vision och längtan och utrustat oss med olika gåvor för att sjösätta detta projekt. Vår förhoppning och bön är att starta 2017 när jag kommer tillbaka från min träningsår hos Jesus Army.

Redan nu har vi dock startat en distanskommunitet som bygger på samma principer som den ”fasta” kommuniteten ska ha. Bibeltroende och evangelikal teologi, karismatisk spiritualitet, evangelisation och diakoni, hållbarhet och enkelhet, ickevåld och hållbara relationer, bön minst tre gånger om dagen och daglig bibelläsning är några av de saker vi kommit överens om.

Istället för fullständig egendomsgemenskap har distanskommuniteten en gemensam kassa som bygger på frivilliga gåvor som kommunitetsmedlemmars behov kan täckas med. I distanskommuniteten förväntas man vara vegetarian medan den fasta kommuniteten steppar upp det med veganism främst av miljö- och hungerbekämpningsskäl. Read the rest of this entry

En Sammankomst för ekonomisk gemenskap

sammankomst 2016

Förra helgen arrangerade Jerusalemprojektet som jag är ordförande för 2016 års Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper. Sammankomst har arrangerats varje år åtminstone sedan 2008 och är ett fantastiskt tillfälle för lärjungar som antingen lever i eller drömmer om ett liv i gemenskap att samlas, be, prata och inspireras. I år var temat ekonomisk gemenskap så fokus låg på hur vi hanterar pengar i kommuniteterna och hur kommuniteter kan vara verktyg för att bekämpa fattigdom.

Helgen sattes igång med en härlig afrikansk gryta och en fantastisk predikan av syster Karin på Alsike kloster. Hon berättade om hur Gud kallade henne till att bli helgeandssyster, hur deras egendomsgemenskap fungerar rent praktiskt och om Guds hjärta för flyktingar och fattiga. Hennes roliga, spontana och samtidigt väldigt visa och djupa sätt att tala uppskattades av alla som var där, hon var enligt utvärderingen en av höjdpunkterna!

Dagen efter talade min käre vän Huw Lewis via Skype från England. Huw är en av huvudledarna för Jesus Army och har bott i kommunitet med fullständig egendomsgemenskap i 40 år. Han inledde med att säga ”Jag är nog kvalificerad att tala om kommunitetsliv för jag har begått alla misstag.” Read the rest of this entry

Everything in Common – dokumentär om Jesus Armys egendomsgemenskap

Det har varit hektiska dagar med boksläppet av Jesus var också flykting – jag och Stefan fick en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet i fredags där vi diskuterar kyrkans respons på högerextremismen under 30-talet och hur viktigt det är att kristna idag utgör ett moraliskt samvete som står upp för gästfrihet och generositet i ett splittrat Europa. På onsdag kväll har vi releasefest här i Uppsala i Korskyrkan, Simon Ådahl kommer för att sjunga och promota främlingsvänlighet. Det blir kul!

Men inte nog med att jag släpper bok, nu släpper jag film också! I två år har jag snickrat på en dokumentär om mina vänner i Jesus Army i England och hur de har allt gemensamt i deras New Creation Christian Community. Den heter Everything in Common, är 50 minuter lång och kan ses här:

Filmen är inspelad vid två tillfällen, 2014 när jag besökte JA med Frida Lindberg och 2015 när jag var där med Hillevi Herrmann och Emil Nyström. Totalt har jag spelat in minst tio timmars material. Filmen dokumenterar hur det ser ut i Jesus Armys kommuniteter, främst Holy Treasure i Kettering där vi har bott, hur egendomsgemenskap fungerar i praktiken, vad kommunitetsmedlemmar tycker om sitt sätt att leva, vad för svårigheter och möjligheter kommunitetsliv innebär, samt lite bus och skoj som Jesusfolket i England ägnar sig åt då och då 🙂

Jag hoppas ni uppskattar filmen! Förvänta er inte superkvalitet, det skulle tala lite emot filmens budskap om enkelhet och jämlikhet i Jesu efterföljd att spendera massa pengar på dyr teknisk utrustning, men jag har lagt ner många timmar på att försöka åtminstone få ljudet i sin ordning. Jag har använt ett gratis redigeringsprogram som heter Lightworks, och musiken är nedladdad från YouTubes ljudbibliotek.

Jag visade filmen på Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper som vi arrangerade i Uppsala i helgen. Huw Lewis deltog också via Skype och svarade på frågor om hur man ger utrymme för brustenhet och sårbarhet i kommuniteten, hur man får en gemensam kassa att fungera rent logistiskt, och mycket annat. Den videon kommer upp om några dagar tillsammans med annan undervisning från konferensen.

Dokumentär om Jesus Army släpps 18 april

Skärmavbild 2016-03-09 kl. 15.48.07

I snart två år har jag pysslat med en dokumentärfilm om hur Jesus Army lever i egendomsgemenskap. Den är snart klar, imorgon blir det smygpremiär av betaversionen för vänner och familj. Vi kommer sedan visa den på Sammankomst lördagen 16 april och på måndagen därefter släpps den online om allt funkar som det ska. Här kan ni se en episk trailer:

Svar på sju argument mot egendomsgemenskap

Artikel från Jerusalemprojektets hemsida.

När Micael var i Jesus Army sommaren 2015 spelade han in denna video tillsammans med Huw Lewis och Mike Farrant som har bott i egendomsgemenskap i över 40 år. De går igenom sju vanliga motargument mot att kristna ska ha allt gemensamt:

1. Det finns inget bud i Skriften att ha allt gemensamt

Jo, processen av att ha allt gemensamt – och på så sätt att utrota fattigdomen – börjar med människor som säljer allt de har enligt Apostlagärningarna 2:45 och 4:34. Och att sälja allt man har är precis vad Jesus befallde inte bara en rik ung man att göra (Matt 19:21), utan också alla hans lärjungar att göra (Luk 12:33)

2. Egendomsgemenskaps praktiserades i Apg 2 eftersom Jerusalemkyrkan förföljdes

De började praktisera det innan förföljelse påbörjades, och orsaken som anges i Apostlagärningarna var inte förföljelse utan att de älskade varandra och inte ville att någon skulle lida nöd. Dessutom, eftersom ”alla som vill leva ett gudfruktigt liv i Kristus Jesus kommer att förföljas” (2 Tim 3:12), borde vi inte leva ett liv som det idag?

3. Egendomsgemenskap praktiserades eftersom apostlarna felaktigt trodde att Jesus skulle komma tillbaka under deras livstid

Återigen, det finns ingen hänvisning i Bibeln till någon annan anledning för egendomsgemenskap än att de tidiga kristna älskade varandra och inte ville att någon skulle vara fattig. Varken Jesu återkomst eller Jerusalems kommande förstörelse anges som skäl till att ha allt gemensamt. Dessutom, bör vi inte ha ännu större anledning att förvänta oss Jesu återkomst idag? Read the rest of this entry

Exempel på egendomsgemenskap i Sverige

alsike

Systrarna i Alsike kloster lever i egendomsgemenskap

Idag skriver jag med den övriga styrelsen för Jerusalemprojektet i Världen idag där vi argumenterar för att egendomsgemenskap bör bli mer vanligt i kyrkan i Sverige. Jerusalemprojektet är en nystartad ideell förening som verkar för just detta, bli gärna medlem om du delar vår vision. I debattartikeln skriver vi:

Jesu ord om att hans lärjungar ska vara ett (Joh. 17) tolkas ofta som en uppmaning till enhet över samfundsgränserna, men tänk om han menade mer än så? Den tiggande, rumänske pingstvännen på gatan är nog framför allt intresserad av att hennes bröder och systrar lever i ekonomisk gemenskap med henne, så att hon inte längre behöver lida nöd.

Läs hela debattartikeln på Världen idags hemsida. Jerusalemprojektet arrangerar årets sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper, som kommer ha ekonomisk gemenskap som tema. Den blir av 15-17 april i Lötenkyrkan i Uppsala. Anmälningsformulär kommer vilken dag som helst 🙂 Read the rest of this entry