Varför svek Judas Jesus – och blev han förlåten?

Idag är det Skärtorsdag, den dag då vi kristna tänker tillbaka på den sista måltiden Jesus hade med sina lärjungar. Jesus visste vad som väntade honom dagen därefter. Han visste att han skulle bli förrådd av en av sina närmsta vänner och att det var Judas.

I mig väcks en undran över vilka tankar och känslor Jesus hade inför Judas när de satt där vid bordet och åt tillsammans. Judas hade det antagligen trevligt tillsammans med sina nära vänner. På natten skulle han dock svika sin vän och allt sedan dess har Judas Iskariot varit förrädaren i den kristna världens ögon. Han har fått gestalta ondskan och blivit föremål för hat på grund av sin handling. Man har med glädje läst texten om hur Judas i sin ånger går en plågsam död till mötes när han i förtvivlan hänger sig.

Är det rätt att känna så? ”Självklart” skulle troligen många kristna svara. Han förrådde Gud själv, han som kommit till världen för att rädda både Judas och alla andra. Samtidigt är en av de största budskapen i Jesus förkunnelse just förlåtelse. Man behöver se vad som är orsaken till en människas ondska. Om man tänker så här istället: vad var det för känslor hos Judas som ledde fram till beslutet att svika sin vän?

Den som googlar på “svartsjuka + mord” får hundratals träffar. Svartsjuka är en känsla med väldigt mycket kraft bakom sig, så pass att det tyvärr inte är sällsynt att det kan leda till mord. Jag tror att känslan är något alla kan känna igen sig i. Alla har nog någon gång varit intresserad av någon som inte visat en samma intresse tillbaka. Kan det ha varit denna känsla Judas hade? Han tyckte säkert mycket om Jesus, men fick kanske inte lika mycket uppmärksamhet som de övriga lärjungarna?

Munken och författaren Jean Paillard berättar i sin bok “Broder Judas-en ny syn på förrädaren” att i slutet av 1700-talet skrev Friedrich Gottlieb Klopstock en poem som heter Messias. Den handlar om att Judas skulle ha varit väldigt svartsjuk på en annan lärjunge, nämligen Johannes. Han beskriver själv i sitt evangelium att han var lärjungen som Jesus älskade. Det har av historiker i efterhand tolkats som att Johannes var lite mer älskad av Jesus än de andra lärjungarna. Om det verkligen var så kan vi inte veta, men kanske var det så att Johannes uttryckte det inför Judas. 

En annan person som av historiker har beskrivits som en orsak till Judas negativa känslor är Maria Magdalena. Maria beskrivs i bibeln som synderskan som Jesus gör fri från de onda andar som tagit över hennes sinne. Efter detta är hon den kvinna som står Jesus närmast av de kvinnor som följer honom (en längre beskrivning av henne kommer på bloggen under påskdagen). Judas vandrade i tre år med Jesus och Maria. Tänk om han var kär i henne, men hon gav all sin uppmärksamhet till Jesus? Då kan man förstå att Judas negativa känslor för Jesus blev starkare. De flesta vet hur ont det gör att vara olyckligt kär. Tycker jag att det försvarar att ange en vän till någon som kommer att plåga honom till döds? Nej. Däremot kan det kan vara en förklaring till någons agerande. 

Göran Skytte skriver i sin bok “förklaringsboken-svåra ställen i bibeln” om hur Jesus och lärjungarna under påsken blir inbjuden på måltid hos Simon den spetälske i Betania. ”Kanske kan det vara något som hände under denna måltid som fick Judas att fatta ett svårt beslut att förråda Jesus? Kan det ha haft med kvinnan med balsamflaskan att göra?”. Kvinnan med balsamflaskan är en kvinna som dyker upp under denna måltid. Evangelisterna Markus, Matteus och Johannes beskriver alla denna händelse ur olika perspektiv. Lärjungarna tycker att det som kvinnan gör när hon häller ut balsamet över Jesus är slöseri. Matteus och Markus skriver om hur lärjungarna blir förargade över detta spill av dyrbar olja. Johannes beskriver att det bara är Judas som har synpunkter: Hon tog då en flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, sa: varför sålde man inte oljan för 300 denarer och gav till de fattiga? (Joh 12:3-5). Jesus försvarar kvinnan genom att säga: Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp, förberedde hon min begravning.” (Matt 26:10-12.)

Judas var kanske på dåligt humör denna kväll och kände sig mer utanför än annars, eller så var det något annat som gjorde att han var extra känslig och vände det som sas till något negativt. Jesus kanske hade en skarp ton i rösten som gjorde det ännu värre för Judas? I stundens hetta beslöt sig Judas för att hämnas på Jesus. Det kanske helt enkelt var olyckliga omständigheter som ledde fram till det. 

Att Judas inte hann ändra sig på väg till översteprästerna berodde på det Lukas skriver om att “satan flög i Judas”. Där och då tyckte Judas att de 30 silvermynt han fick var viktigare än Jesus liv. På grund av hans svek fick översteprästerna tag på Jesus och vad som hände sedan vet vi ju.

Den andra stora frågan är om Judas blev förlåten av Jesus. Det här är en fråga som många funderat på men bibeln ger inget direkt svar på detta. Det finns två versioner av vad som händer med Judas efter att han förrått Jesus. Den mest kända är Matteus beskrivning där Judas ångrar sig när han ser vad översteprästerna gör med Jesus. Han erkänner att han “förrått oskyldigt blod” och vill ge tillbaka silvermynten.  Översteprästerna vill varken ta emot silvermynten eller befria Jesus varpå Judas kastar silvermynten på marken. Sedan går han och hänger sig pga den skuld och skam han känner (Matt 27:3-9).

Jesus pratade mycket om att förlåta, särskilt när en människa visar ånger för det denne gjort. Efter Jesus uppståndelse bad Petrus om förlåtelse för att han förnekat Jesus. Han får förlåtelse när han visar uppriktig ånger över sin handling. Judas kunde ju inte visa någon ånger när han var död. I Getsemane ser Jesus Judas komma med soldaterna som ska tillfångata honom. Då säger han till Judas, som han redan visste var förrädaren: “min vän, nu har du gjort ditt” (Matt 26.50). Han kallar Judas för sin vän, trots att han just svikit honom. Kanske detta kan ses som att Jesus vill visa någon form av förlåtelse. Judas är en länk av flera i det som måste ske och nu har han gjort sin del.

I Apostlagärningarna återfinns en annan eller kompletterande version av hur Judas dog. Där står det att Judas behåller silvermynten och köper en bit jord. På denna faller han sedan framstupa och en obehaglig bild målas av hur Judas buk spricker och inälvorna rinner ut. Åkern får sedan namnet blodsåkern. Här beskrivs det inte som att Judas känner någon ånger för vad han gjort, vilket gör att det kan kännas lite svårare att ge Judas förlåtelse. Finns ingen ånger över ett sådant svek, är det svårt att förlåta. Samtidigt kvarstår det som Jesus sa till Judas den sista kvällen. Likaså att Jesus i bibeln förespråkar förlåtelse i alla lägen, även när det verkar omöjligt. Hat föder bara mer hat och därför ska man älska till och med sina fiender.

Min slutsats blir att Jesus nog hade förlåtelse att ge också till Judas. Meningarna har dock gått isär. Kan Gud ville att Judas ska ses som den som ger sveket och förräderiet ett ansikte? Ja, döm själva.

En kommentar

  1. Judas var en väldigt jordiskt sinnad människa. Han älskade pengar, något Herrens övriga lärjungar var helt ointresserade av. Det grodde i Judas en frustration att Jesus inte använde sina enorma gudomliga krafter för att upprätta Israel. Visst, han helade människor här och där, men Jesus borde använda sin makt till att befria judarna från det romerska oket. Judas förstod inte att Jesus rike var ”av ett annat slag”. Genom att förråda Jesus ville han tvinga Herren in i en situation där han skulle använda sina krafter för att göra sig fri och därefter upprätta det utlovade riket. Judas såg sig då som den som skulle administrera detta rike, och då bli ofantligt rik. Paniken kom då han märkte att Jesus inte gjorde detta utan var på väg till sin död. Det var då han gick och hängde sig och hans namn för all evighet skulle bli förknippat med det största förräderi.

    ”När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig”

    Det var precis i det läget som Judas insåg att hans plan hade gått i stöpet.
    Och han insåg vad han hade gjort.

    Ja, jag tror också att Herren förbarmade sig över Judas till slut.

    Underbart att du har valt att bli kristen. Jag kommer att tänka på en dikt av Robert Frost.

    I shall be telling this with a sigh
    Somewhere ages and ages hence:
    Two roads diverged in a wood, and I—
    I took the one less traveled by,
    And that has made all the difference.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s