”Av alla människans relationer är vårt förhållande till Gud det enda som är absolut oumbärligt. När vi lever i Gud befinner vi oss i verklighetens centrum. Det är detta Paulus anspelar på när han säge att ‘verkligheten själv finnes hos Kristus’ (Kol 2:17 (1917)). Föreställningen om bön som en verklighetsflykt kan man förvånande nog möta även bland kristna, när sanningen i själva verket är den motsatta: ett liv i bön är den mest intensiva formen av verklighet som är möjlig att uppleva. Bönen drar oss in i den av evighet pågående konversationen mellan Fadern och Sonen och Anden där våra ögon öppnas för hela verkligheten, i himlen och på jorden. Det är därför människan blir sig själv, fullkomligt sig själv, först när hon fylld av Anden deltar i Guds koinonia.” Peter Halldorf, Drick djupt av Anden, s. 28.
Amen. Bönen är i det kristna livet, i vart fall i mitt, många gånger som biståndsbudgeten är för staten (för att använda en typisk Hela Pingsten-liknelse): det är det första man drar ner på när man får för lite tid. 24/7-bön är kontroversiellt, det ses många gånger som resursslöseri. Halldorf har rätt i att även om ingen kristen tycker att bön är dåligt ses det ofta i praktiken som verklighetsflykt som man inte ska ägna för mycket tid åt. Men faktum är att bön är nyckeln till problemen vi aldrig kan lösa själva, som bara Gud kan lösa. Det bör råda ett 50/50-förhållande mellan bön och arbete. Vi måste andas in lika mycket som vi andas ut, samla lika mycket kraft från Gud som vi använder för att tjäna Honom.
Jag var som jag nämnde i det förra inlägget på aktivisthelg med Diakonia i Stockholm nu i helgen och jag var lite orolig för att mitt böneliv skulle lida av alla aktiviteter. Men det gavs utrymme, andakt på lördagen oh Gudstjänst på söndagen, och då tunnelbaneresan var på 40 minuter fanns även tillfälle där. Peter Halldorfs ord ovan kom till mig när jag märkte vilken verklighetsflykt det var att inte be för de andra resenärerna, från att vara bleka biroller och statister i historien om mitt liv blev de människor med kött och blod som alla innerst inne sökte efter frälsning när Anden fyller en. Bön är en utan like fantastisk dörr till Verkligheten och Livet. ”Be ständigt” (1 Thess 5:17).
Hela Pingsten 
Sant , jag har väl tur på sätt och vis som är ensamstående och inte har så avancerade nöjen då har man tid i timmar att ägna inför gud. Men jag tror också det ger något att lyssna och försöka förstå guds vilja i olika ting. Det löftet har vi genom bibeln att söka guds rike först, bulta på så ska det öppnas för er..
Jag tror att detta med att söka guds ansikte personligt är väldigt viktigt och grundläggande.
GillaGilla
Absolut.
GillaGilla
ja uppriktig bön är alltid rätt önskar dock att det fanns äkta bröder och systrar som förstår sådan enkel sak att när man blir nyfrälst 1985,behöver man äkta troende vänner att umgås med,inte bara att fokusera på jesus vilket är viktigast när jag blev frälst 1985,i pingstkyrkan i västervik,var det mitt livs viktigaste beslut den kärleksfulla värme jag då kände var det bästa jag varit med om,då var jag 26 år gammal,med mycket svår bakgrund,stryk mobbad växt upp på barnhem fosterhem,ungdomsvårdskola,pastor börje sandqvist,övertalade mig att ta imot jesus,det utlovades ett underbart nytt liv sanna vänner att umgås med som trodde,frihet från dåligt umgänge,allt skulle ordna sig jesus skulle bo i mig,ganska snart efter min underbara frälsningsupplevelse,som var äkta genuin,fick jag klart för mig att sådana som jag och två till nyfrälsta,som hadde svår uppväxt inte passade in i församlingen utan var frälsta för statistiken,den första,som stöttes ut tog sitt liv den andre som stöttes ut gick det illa för han lever ej idag,så pastor micael grenholm,vidare kastades jag ut utan att ha gjort något fel,hamnade i ny synd mitt spelmissbruk,till dig personligen och alla andra som inte följer upp nyfrälsta med svår uppväxt,som behöver kristna vänner för att växa i tro,tänk på jesu ord,man skall älska sin nästa såsom sig själv,27 år har jag haft ett helvete nu,visseligen lyckligt gift sedan 14 år tillbaka,driver även facebooksgruppen vi som kränkts på barnhem och fosterhem 1920-1980,men dom fruktansvärda tvångstankarna detta gav mig,detta lider jag fortfarande av mitt senapskorn av tro har jag kvar,men tilliten till,systrar och bröder är svår att få har sökt mig åter under 27 års tid men,ständigt misslyckats,antingen har jag hamnat i en församling som har helig dans som tomaskyrkan i linköping,det kommer från hinduismen,visste inte att det var så lågt i tak i äkta evangeliska församlingar,obs.jag är inte någon avfälling jag fick inte det jag behövde för 27 år sedan nämligen sanna kristna evangeliska vänner att umgås med för att växa i tro,därför gick det snett,glöm ej att sanna kristna nyfrälsta behöver trossyskon att umgås med för att växa I tro,och som skydd mot tidigare,umgänge,besviken,och utdömd utan orsak ur kristen gemenskap.hälsningar mitchel ramnesjö westmansgatan 102 ,58216 linköping,svar önskas av äkta troende detta var mycket orättfärdigt gjort mot mig.
GillaGilla
Tack för ditt vittnesbörd, Mitchel. Jag ska be för dig.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
ja ett under är vad jag och min fru eva-carin ramnesjö behöver vi är väldigt ansatta och utsatta,tänk själv 27 års tid,var finns jesus och vänner i tro,
GillaGilla