En superbra text av David Åhlén.
När man inom kyrkan talar om evangelisation, görs det ibland högljutt och med stora yviga gester. ”Om vi bara hade media med oss”, ”om vi bara ordnar en stor kampanj” eller ”om bara den kändisen blev frälst så skulle det bli väckelse”. Liknande uttalanden tycker jag vittnar om en djup ängslighet och ytlighet i synen på hur Guds rike ska spridas genom församlingen.
När Jesus promotade Guds rike gjorde han det alltid underifrån. Han samlade tolv unga killar, strövade runt och ägnade den mesta tiden åt att bota sjuka och driva ut demoner. Han tog sig tid att visa barmhärtighet mot de allra mest marginaliserade människorna. Jesus försökte aldrig bedriva någon ”sökarvänlig” verksamhet, hans uttalanden var istället provocerande för dem som lyssnade. Han tystade ner lärjungarnas försök att försöka sprida rykten om sensationella mirakler. Dessutom talade han oftast i liknelser som ingen förstod. Utifrån vår kontext har vi svårt att greppa Jesu tillvägagångssätt som ju helt tycks vara befriat från smart marknadsföring.
Låt oss titta på urkyrkans modell:
- Kyrkan spred Guds rike genom under och kraftgärningar och var helt beroende av Andens närvaro.
- Kyrkan levde ut evangelium i social handling genom att manifestera Guds rikes ekonomi i egendomsgemenskap (ingen behövde lida nöd.)
- Kyrkan spreds organiskt genom husförsamlingar – inte utifrån en institutionell struktur eller organisation.
Vad skulle hända om kyrkan i Sverige idag började bota de sjuka på torgen, levde ut barmhärtighet i närområden genom kvarterskyrkor och delade ekonomiska tillgångar..?
Hela Pingsten 