Den som unnar andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige. (Ords 22:9)
Bistånsminister Gunilla Carlsson (M) har under båda sina mandatperioder talat om att hon bedriver en ”biståndsförnyelse”, nu senast har hon annonserat att man ska ta fram en ny biståndspolitisk plattform, vars innehåll är höljd i dunkel. Om man ser till Carlssons biståndspolitik hittills är en ”omstädning” av biståndet lett av henne ganska oroande. Hon har mött hård kritik från Sida såväl som från Allianskollegor. Varför? Här är några anledningar:
För fyra år sedan utbrast Carlsson tillsammans med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann på DN debatt att de vill slopa Sveriges enprocentsmål. Detta mål innebär att en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) går till biståndet, vilket är mycket generösare än de flesta andra biståndsgivande länder. Eftersom majoriteten av befolkningen dock vill se ett generöst bistånd och därmed stöder enprocentsmålet fick Carlsson ta tillbaka detta. Numera stoltserar hon med att Alliansen varit ”först” med att ha levt upp till målet (även fast det bestämdes av sossarna), som synes i debatten ovan med Åsa Romson (MP) såväl som i detta citat från en debattartikel i Svenska Dagbladet:
Det råder bred politisk enighet om enprocentmålet för biståndet och alliansregeringen är den första svenska regering som konsekvent har levt upp till det under mer än en mandatperiod.
Problemet är att detta stämmer inte. Det europeiska nätverket Concord att Sverige i likhet med många andra europeiska länder urholkar biståndet genom att använda biståndspengar till skuldavskrivningar, flyktingmottagande här i Sverige, kostnader för utländska studenter och till och med ambassader i städer som Madrid, Tokyo och Paris – saker som förstås behöver finansiering men som inte ska ske på bekostnad av att de fattiga får mindre bistånd. En stor andel bistånd går även till klimatanpassning i fattiga länder. Återigen en god sak, men problemet är att enligt de internationella klimatavtal som Sverige har skrivit på ska dessa pengar vara ”nya och additionella”, dvs. inte tas från biståndsbudgeten.
Förutom detta har Carlsson kraftigt ökat stödet till privata biståndsaktörer, vilka håller väldigt dålig kvalitet. Många av dem prioriterar profit framför fattigdomsbekämpning, och till exempel har riskkapitalbolaget Swedfund, som fått många biståndsmiljoner, varit involverade i korruption, land grabbing och skatteflykt.
Sammanfattningsvis är det alltså mycket mindre än 1 % av BNI som går till riktigt bistånd. Samtidigt som Gunilla Carlsson försvarar denna urholkning (se klippet ovan) stoltserar hon med att Sverige uppfyller enprocentsmålet. Ett mål som hon alltså för fyra år sedan ville avskaffa.
Här finns mer information om urholkningen av det svenska biståndet, från svenska FN-förbundet.
Hela Pingsten 
Känner inte till så mycket om alliansens bistånds politik men mer om deras social politik som går ut på att skära ner och förenkla problemen, exempelvis hade vi förr skyddade arbeten och ev livslångt stöd för dom som inte klarade vanliga arbeten, allt sådant har skrotats till förmån för ”arbets linjen” där sjuka ,psykiskt skadade med flera ska vallas ut på öppna arbetsmarknaden. säger sig själv att det inte fungerar på sikt.
får en viss känsla av att bistånds politiken är likadan ”billigt är bra”
GillaGilla
Micael: Du skriver att enprocentsmålet bstämdes av socialdemokraterna. Jag vet inte vem som ursprungligen drev tanken att en procent av svensk BNI ska gå till bistånd men det viktiga måste väl vara vem som faktiskt tillämpar enprocentsmålet i skarpa budgetprioriteringar? Den borgerliga regeringen 1991-94 tillämpade för första gången enprocentsmålet. Därefter följde en lång period med längre biståndsanslag. Under tio år före regeringsskiftet 2006 uppgick biståndsbudgeten i genomsnitt till 0,79% av BNI. Sedan alliansen tillträdde har enprocentsmålet på nytt tillämpats konsekvent. Läs mer om det här: http://altenberg.se/show-me-the-money/ (dubbelkolla gärna siffrorna med UDs enhet för biståndsstyrning). Det finns säkert en rad skäl till att kritisera biståndsministern, men kom inte och antyd att alliansens biståndsbudgetar skulle vara mindre generösa än den tidigare S-regeringens när det är tvärtom och det med råge.
GillaGilla
Hej Per! Att den borgerliga regeringen på 90-talet uppfyllde enprocentsmålet har jag aldrig hört förut, och det låter mycket märkligt med tanke på moderaternas envisa biståndskritik. Har du någon källa på det? Naturligtvis stöder jag inte att Socialdemokraterna inte levde upp till enprocentsmålet, men du verkar ha missat min poäng ovan: det gör inte Alliansen heller. Endast genom att kalla flyktingmottagning och klimatanpassning för bistånd uppnår de en procent. I verkligheten är det mycket lägre.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla