Fram med pekpinnarna och syndakatalogerna!

Budord

Budord

Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren. – 3 Mos 22:31

Bibeln dryper av pekpinnar och syndakataloger. Bara i Moseböckerna finns över 600 bud om vad vi ska och inte ska göra. Detta är inget som upphör i Nya Testamentet, hela Bergspredikan, Rom 12, Gal 5, Ef 4 med mera innehåller detaljerade pekpinnar och syndakataloger. Det finns en objektiv moralisk sanning som Herren har fastställt och som vi ska följa. På grund av vår synd kan vi inte följa dem i egen kraft, därför förlåter Gud oss i sin nåd, men denna nåd gör inte att det är okej att synda utan gör tvärtom så att vi helgas till att kämpa mot synden, som jag redan skrivit om här.

Att betrakta tillrättavisningar, uppmaningar och förbud som negativa enbart för att de är tillrättavisningar, uppmaningar och förbud, oavsett vad de gäller, är inte bara ologiskt utan oerhört destruktivt. Det är uppenbarligen något som kraftigt förhindrar det goda och som gynnar det onda. Om det är en ”pekpinne” att tala om för människor vad de ska göra, och en ”syndakatalog” att tala om vad de inte ska göra, ja då behöver vi utan tvekan mycket fler pekpinnar och syndakataloger för att skapa en rättvis, fredlig och hållbar värld.

Ta klimatkrisen som exempel. Ingen kan ha undgått att det råder en förlamande passivitet både i de politiska klimatförhandlingarna men också när det gäller privatpersoners omställning till en hållbar livsstil. Utsläppen av växthusgaser ökar, trots att vi känt till klimatkrisen i decennier. Vi borde gjort radikala förändringar för länge sedan, men de har uteblivit. Den tidigare chefen för FN:s klimatförhandlingar Yvo de Boer menar att vi troligtvis inte når tvågradersmålet på grund av denna passivitet. En global klimatlatastrof med förödande konsekvenser särskilt för de fattiga söder om Sahara, är närmast oundviklig.

I ett sådant scenario anser vi det vara fel att förmana människor för att de äter kött eller att säga åt dem att ta tåget istället för bilen. Förstår ni hur förödande det är? Vi måste omedelbart lägga av med att betrakta ”pekpinnar” som något negativt och avfärda aktivisters uppmaningar med att de utgör en ”syndakatalog”. För att rädda fattigas människors liv får vi inte tveka att ”förmana och tillrättavisa med allt eftertryck.” (Tit 2:15).

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 30 maj, 2012, in Asylaktivism och altruism and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 17 kommentarer.

  1. Jag håller delvis med dig, men till en viss gräns. Det ligger lite i tidsandan att blunda för det negativa och svåra. Att förmana och tillrättavisa kräver ett ansvarstagande som är jobbigt och omodernt. Jag håller med om att det är viktigt, samtidigt tycker jag att det är viktigt att betona att tillrättavisningen görs på ett kärleksfullt och shysst sätt. Fokusera inte på stickan i din grannes öga när du har en bjälke i ditt eget tycker jag är ett väldigt bra sätt att formulera det på. Jag försöker fortfarande jobba på den där bjälken i mitt med blandad framgång.

    Kruxet är att tillrättavisningen och rättesnöret ibland känns som ett självändamål och därmed går utöver gränserna för vad som är motiverat. Förmaningen och tillrättavisningens syfte är ju omvändelsen och hur åstadkommer vi den? Jag tror att det där är oerhört viktigt att snarare än att dömma illustrera alternativen. Att skapa gemenskaper vars inre liv är en kritik mot det rådande systemet men som samtidigt inte dömmer utan stöttar.

    Jag tror att det är bättre att tillrättavisa med frågor än med svar. Snarare: ”Hur får det här beteendet dig och dina medmänniskor att må?” Än: ”Det här beteendet är fel.” Nåden måste härska även bland oss.

    Gilla

  2. Om inget tåg går vad gör man då, jovisst dom som regerar får väl se till att överallt finns kollektivtrafik eller har människan rätt att kräva att få bo kvar i glesbygden. Tåg är oxå dyrt, behövs långsiktig planering för att komma åt det billiga, fortfarande nån annan som avgör. Petrus fick klart för sig att allt går att äta. Jag tycker dina påståenden är pekpinnar. För en del människor, ganska många gäller dag för dag i livsuppehälle, präktigheten från människor som har möjligheterna i plånbok, ålder eller hälsa bör inte drabba dom redan utsatta. utan vi får väl kanske istället bekämpa egoism, själviskhet, stå upp och höja röst mot orätten, ta del i varandras vardag vi som behöver det. Köp ekologiskt säger en del, ven ska betala det, jag tycker det är alltför många som använder ordet VI i sin strid för miljö, fattigdomsbekämpning. Sälj kåken, lätta på häcken och var praktisk så obekvämligheten får slå sitt slag för var och en som inte bryr sig. Nej bort med VI fram för OSS:

    Birgitta Asp

    PS Hej syrran DS

    Gilla

  3. Om motivet att följa buden är kärleken så…

    Gilla

  4. Finns redan idag klimat smarta lösningar för husbyggen,mat försörjning m.m men någon måste våga visa att det fungerar, det gör ju bland annat vissa ekobyar. Men sv kyrkan exempelvis som är en av sveriges största skogsägare har super möjligheter att visa vägen fram, men man sitter fast i att prata om klimatet . bättre att föregå med gott exempel och visa vägen tror jag. Men sen tror jag det finns mycket motvilja inom den politiska/ekonomiska sfären skulle alla människor leva i passivhus och vara självförsörjande så skulle dom bli fria och det ogillar säkert vissa ekonomiska och politiska krafter 🙂

    Gilla

  5. Johan Marklund

    Hej Micke. vi har ju många syndakataloger och så i NT, Tror vi ibland behöver kommunicera rätt och fel men jag tror att det kan bli kontraproduktivt med att påpeka folks tillkortakommanden. Man ser nämligen lätt flisan i sin broders öga som kommentaren ovan lyfter fram. När vi talar om vad som är rätt och fel måste så måste målet vara att få folk att omvända sig och det är inte alltid bästa sättet att tala om det för folk – ibland är det bara och leva livet som kristen som får folk att omvända sig.

    Jag tror också man måste ta hänsyn till vad som många upplevt i kyrkan när det gäller syndakataloger. De skymmer sikten och tar fokus så människor inte kan ta sig till en levande relation med Jesus. Den kristna tron blir vad du gör och hur du lever och inte relationsbaserad. Där tycker jag att i sammanhang där man talar om aktivism och att ”göra saker för gud” kanske borde fokusera också på att drivkraften till det borde komma inifrån och i en kärlek till Herren. (men där kanske man tänker olika?)

    I det exemplet som du tar upp med klimatkrisen och hur folk inte ”tar sitt ansvar” så undrar jag om att man bidrar till klimatkrisen står omnämnd i en syndakatalog?? Sedan undrar jag också hur du tänker kring köttet. Är det objektivt moraliskt fel att äta kött? Är det det du menar?

    /Johan

    Gilla

  6. Har tidigare bett dig reflektera över dig själv och de teorier du driver och besinna dig rätt ordentligt. Har du gjort det? Nej. Trodde jag att du skulle göra det? Nej. Anser du att du har rätt och alla andra fel och kan därför basunera ut vilka galenskaper som helst? Ja. Verkar det vara på väg att slå över för dig fullständigt? Ja.

    Dina teroier om behovet av en repressiv kristendom där pekpinnar och syndakataloger är inte bara självklara utan rent fantastiskt bra verktyg att skrämma de där stackrarna som ännu inte kommit till den extremt höga nivå av insikt du själv anser dig ha nått är inte bara på tvärs med all form av modern pedagogik och psykologi. Det är faktiskt ren terrorism mot sina medmänniskor. Se gärna filmen Hets från 1944 med Stig Järrel som Caligula och du har pekpinnerdomderandet och syndakatalogstjusandet i praktisk handling. Är det en positiv förebild? Skapar det harmoniska efterförljare? Är det kärleksfullt? Nej. Trefaldigt nej. Men det är precis detta du torgför som något positivt. Måtte den Jesus du tror på hindra dig från att dra andra i fördärvet. Pekpinnar gör jävligt ont att få slagna på fingrarna!

    Gilla

  7. Hej alla!

    Det jag ville belysa var att vi ofta använder ”pekpinnar” och ”syndakataloger” som pejorativ på saker som egentligen är bibliska. Här är ett exempel på när man benämner förbud mot en miljöfarlig livsstil som pekpinnar: http://www.naturochmiljo.fi/vad_vi_gor/klimatpiloterna/ och här som syndakatalog: http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/lag_eller_evangelium I båda fallen vill man engagera sig för klimatet men man vill inte tala om för andra vad de ska göra, även fast det hade kunnat förbättra klimatet. Ett sådant tankesätt är obibliskt.

    För som sagt, Bibeln innehåller många uppmaningar till dygd och förbud mot synd, inte bara i frågoform, inte bara genom livsstilen, utan man talar ut rakt upp och ned om vad som är gott och ont. Det är tabu i Sverige. Men vi ska ju inte anpassa oss efter den här världen (Rom 12:2) utan leva Bibliskt, så vi måste tänka om.

    Detta måste absolut ske i kärlek, ödmjukhet och under den Helige Andes ledning, man ska börja hos sig själv så att man inte går runt med en planka i ögat, inom kyrkan bör det tas i uttryck enligt principerna i Matt 18, och omvändelse är målet. Men ofta använder man kärleken som argument för att inte tillrättavisa, som om tillrättavisningen i sig var kärlekslös. Det håller jag inte med om. Det kärlekslösa är att vi närmar oss en global klimatkatastrof och ingen vågar säga åt folk att agera i sin vardag.

    Gud välsigne er!

    Gilla

    • I början på 60-talet sa min kompis åt mig att kasta inte papper på gatan. Då lärde jag mig det. Jag vet att vi människor kan av olika anledningar tiga, men jag är inte särskilt tigande, men är inte heller pekpinneaktig v.d.g om nån kastar papper på gatan. Min tanke i förra kommentaren var ”Först när skiten kommer ner på direktörens hatt, får vi en miljödebatt”. Den körde igång på riktig tpå 70-talet. Vi ska som personer utifrån våra förutsättningar hålla reda på skiten och släcka lampor m.m MEN i min värld finns oxå människor som knappt orkar ta sig ur sängen. Jag bryr mig inte heller om vad folk äter, utan igen i min värld finns människor som inte alltid har matpengar. Men jag är inte blyg v.d.g att berätta om Guds rike, Jesus, livet efter döden och att inte intressera sig för ockulta saker som verkar oförargliga, t.ex spännande program om kontakt med döda. Däri är min uppgift. Men även som ett bibliskt ursprung ”Dessa minsta som är mina bröder” och jag är en av Jesus minsta. Då gäller oxå att ta hänsyn till allergiker, svårt drabbade, lite skoj det sista. VI vill inte jag använda generellt när jag pratar om det heltäckande, utan om dom personer det gäller. Och för mig är i dagsläge väldigt väsentligt att försöka ändra olika lagar och regler. Genom datorn kan jag få kontakt med olika dep. tjatar jag tillräckligt så får jag svar, brev telefonsamtal, samt mycke välvillighet, även om jag inte är en blå en. Utan människovärdet måste jag stå upp för och angripa, söka människor som kanske kan förändra. Sjukvård, ”fattigvård”, Fridslagar m.m
      Jag lägger mig hellre bredvid nån än står ovanpå. Det är fint med dig tycker jag som bryr dig så mycke om mänskligheten. Och för min egen del vet jag att Gud har faktiskt en närvaro som ibland får mig att baxna av tacksamhet. Good Luck

      Birgitta Asp

      Gilla

  8. På tal om synd, har inte sett något inlägg på din blogg som behandlar syndens pris: helvetet.

    Gilla

    • Hejsan Ståhl! Jag är annihilationist och undviker av den anledningen ordet helvete, eftersom det för de flesta inte har en annihilationistisk innebörd. Bibeln säger ju faktiskt att syndens pris är döden (Rom 6:23) men Guds gåva är evigt liv genom Kristus. Och evigt liv har jag skrivit en hel del om, se https://helapingsten.wordpress.com/category/evigt-liv/ Alla människor vet att de kommer dö, att förkunna Evangeliet är att förkunna hur de kan bli odödliga.

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

      • Tack för svaret. Det förklarar avsaknaden av inlägg rörande helvetet. Är det vanligt med annihilationister (finns det ingen lättare term på svenska?) bland pingstvänner?

        Gilla

        • Ingen aning. Förmodligen vanligare bland yngre än äldre.

          Gilla

          • Långfredan ringde jag Karlavagnen för programledaren Peter Wahlbäck ville höra lyssnarnas tanke om livet efter döden. Jag ringde växeln 22.10-23.40 ung släppte han fram mig, då var inte längre intresserad av nåt efter döden, men var tvungen för balansens skull att ta samtalet, han ville skynda på mig men jag sa ifrån och berättade bara om bekännelsen Jesus som Herre, Guds rike och helvetet, jag upplyste honom oxå om att inte försöka prata med dom döda. jag har inte genom Bibeln lärt mig om helvetet utan det var Guds totala konkreta närvaro utan min tro som har bekräftat att det existerar. Så stor är Hans kärlek, Han kom till mig som förbannade och du vet Han välsignar vem Han vill.
            Birgitta Asp

            Gilla

  9. Jag skriver som jag skrev på kommentarfältet på Facebook: Problemet med ”syndakataloger” är att vi har en historia i kyrkan av att vi länge i kyrkan fokuserat mer på de ”yttre” synderna människor i församlingen begår än att försöka förändra inifrån. Det vill säga, så länge folk sköter sig, antar vi att allt är frid och fröjd, men de som brister möter bara pekpinnar på syndakatalogen.

    Jag tror vi är många som likt dig, Micael, stör oss på att vi i reaktion mot detta har övergått till en privatiserad och passiv kristendom, som inte talar om någon livsförändring alls. Det är den andra extremen.

    Men jag tror inte att vägen fram är att övergå till hur vi gjorde innan. Vi måste fokusera på sann förändring inifrån. Och den tar faktiskt tid. Om vi bara ”kör på” för att vi hör att ”det är så här kristna ska göra”, så bränner man snabbt ut sig andligt, känslomässigt, psykiskt och fysiskt. Det måste finnas en gemenskap som bär förändringen av människor, ett pastoralt tänk, som engagerar människor utifrån tjänandelängtan. Men det tar tid.

    Detta var något av vad jag ville formulera i mitt inlägg om aktivism i kyrkan: http://metanoi.wordpress.com/2012/04/20/gor-forst-bagaren-ren-inuti-sa-blir-ocksa-utsidan-ren/

    Frid!
    /Peter

    Gilla

    • Hej Peter! Har du något Bibliskt stöd för att det tar tid? Jag vet att det är en väldigt vanlig föreställning i kyrkan, man ska bli ”utmanad” i femtio predikningar först innan det börjar hända tillräckligt mycket på insidan så att man kan ändra sig. Jag tror att det kan ske väldigt snabbt, som i fallet med Sackaios i Luk 19.

      Därtill undrar jag om det Bibliskt går att belägga den applicering av Matt 23 du gör, dvs att aktivism skulle vara samma sak som fariseernas renhetsregler. Jag tycker snarare att aktivism är att göra sig av med rofferi och vinningslystnad, medan fariseernas rituella regler snarare bör appliceras på de obibliska regler som kristna gjort som standard, som de gamla pingstvännernas förbud att säga hej (för att anknyta till syndakatalogen).

      Vad tror du, är det rimligt att kalla fariseerna aktivister?

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  1. Pingback: En ny syndakatalog? | Marcus Blogg

  2. Pingback: SYND! |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: