Inför julhelgen

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Häromveckan lyssnade jag på ett gammalt inslag med Micael från Verkligheten i P3 där han sätter fingret på en springande punkt, samma punkt som jag tror att låten ovan handlar om: det provocerande är inte att säga att ingen ska behöva vara fattig, det provocerande är att säga att ingen borde vara rik.

En annan julsång jag lyssnat mycket på i år är Make the Gate All Wide  som A Treehouse Wait släppte alldeles nyligen. Den handlar om att ta emot Jesus genom att ta emot de som flyr och hjälpa de som har behov.

for those who had to flee their homes,
for those with nothing left
he came to be the hope himself
of peace and righteousness. 

so open every door
and make the gates all wide
let’s welcome everyone in need
this merry christmas time.

Låt oss gå in i julhelgen och låta Jesu födelse in i den här världen förvandla våra liv, göra oss mer främlingsvänliga, mindre egoistiska, mer generösa, och öppna våra hjärtan och riva våra murar. För konungen som kommer till oss, och för flyktingbarnet som kommer till oss.

Till sist, en önskan till dig om Guds välsignelse, från en hedning som räknar sig till gemenskapen kring rebellen Jesus.