Author Archives: Emma Andersson

Om globala orättvisor

pexels-photo-220432.jpeg

Det här inlägget är femte delen i sommarens Gud eller Mammon-serie som finns i sin helhet här. Del ett, två, tre och fyra har tidigare publicerats på bloggen.

”När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har något bröd kallas jag kommunist.”
– Dom Hélder Câmara, romersk-katolsk ärkebiskop i Brasilien

Att älska sin nästa är en självklarhet i kristen etik. I dagens globaliserade värld kan en rimlig definition låta: Min nästa är varje människa som påverkas av mina val. Vad jag köper, äter, reser med och så vidare har konkret betydelse för människor över hela jorden. Att avskärma kärleken till sin nästa från dessa sammanhang blir allt mer absurt. – Ur equmenias hållbarhetspolicy

Palestina under Jesu tid präglades av stor ekonomisk ojämlikhet och stora skillnader mellan rika och fattiga. Vissa daglönare kunde knappt få ihop till sitt dagliga bröd. Även vår värld idag är extremt ekonomiskt orättvis. 1,22 miljarder människor lever i extrem fattigdom och lever på under 1,25 amerikanska dollar per dag. Dock har den extrema fattigdomen nästan halverats de senaste 20 åren. De här siffrorna är alltså möjliga att förändra. Samtidigt som fattigdomen minskar globalt, ökar dock de ekonomiska klyftorna i världen. Världens rikaste tio procent äger 87 procent av världens tillgångar. 3,3 miljarder människor äger tillsammans endast 2,9 procent av världen privata tillgångar, men de flesta av dessa är ännu fattigare. Enligt UNICEF beräknas 870 miljoner människor i världen vara undernärda, och i utvecklingsländer är en fjärdedel av alla barn undernärda. Det finns även en problematik kring relativ fattigdom i höginkomstländer, vilken i Sverige innefattar 7,3 % av alla barn. Således har vi syskon och medmänniskor i världen som svälter och lider nöd, medan vi lever i ett av världens rikaste länder. Dessutom finns en stor brist på utbildning och sjukvård globalt.

”Att höra Bibelns ord om rättvisa, att verkligen höra det, leder oss in i den hungerns och fattigdomens problematik som råder i vår tid” skriver Foster och kommenterar vidare att ”i en värld med begränsade resurser blir vi rika på de fattigas bekostnad” och att en sänkt levnadsstandard är nödvändig för att närma sig rättvis resursfördelning i världen. Att verka för en rättvis resursfördelning handlar inte bara om bistånd och givande, utan om att ”se hur våra handlingar och konsumtionsmönster påverkar andra människor.”

Miljö & klimat – vår tids största rättvisefråga

Vi lever över vad den här planeten klarar av. Enligt Världsnaturfonden skulle det krävas 3,7 jordklot av naturresurser om alla skulle leva som svenskar. Vi är så rika att andra inte kan vara så rika för det skulle förstöra jorden ännu mer. ”Vår rikedom förutsätter alltså andra människors fattigdom” för att citera Micael Grenholm. Det här är en fråga om skapelseansvar, men alltså även en rättvisefråga. Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har kallat klimatfrågan för ”vår tids största rättvisefråga”, då miljöförstöring och följder av klimatförändringar slår hårdast mot fattiga människor i utvecklingsländer, medan ansvaret och skulden för samma miljöförstöring klimatförändringar framför allt ligger hos världens rika länder och invånare.

Problematiken hör ihop med den industrialiserade världens överkonsumtion, som i sin tur hör ihop med vårt habegär. Påve Franciskus skriver i sitt dokument om klimatfrågor att ”Vi vet alla att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande nivåerna av konsumtion i utvecklade länder och i rikare samhällsområden, där vanan att slösa och kasta bort har nått nivåer som saknar motstycke.” Påve Franciskus refererar även till östortodoxa kyrkans patriark Bartholomeus I av Konstantinopels ord om nödvändigheten att omvända oss från den synd det är, gentemot Gud och gentemot varandra, att skada naturen. Vidare skriver Bartholomeus att vi måste byta ut:

”konsumtion mot offer,
girighet mot generositet,
slösaktighet med en ande av delande,
en asketism som medför att vi lär oss att ge och inte bara att ge upp.
Det är ett sätt att älska, att gradvis röra sig bort ifrån vad jag vill till vad Guds värld behöver. Det är befrielse från rädsla, girighet och tvång.”

En minoritet av världens befolkning tror alltså att de har rätt att konsumera på ett sätt som aldrig hade kunnat gälla globalt, då planeten inte hade kunnat bära svinnet av sådan konsumtion. Vidare skriver påve Franciskus hur cirka en tredjedel av all producerad mat slängs, och formulerar träffsäkert att när den slängs är det som att den är ”stulen från de fattigas bord”

”Enkelheten är absolut nödvändig i vår tid. Vår lilla planet kan helt enkelt inte bära det rika västerlandets glupska konsumtion” är slutsatsen författaren Rickard Foster drar utifrån detta. I den tid vi lever i, i de utmaningar mänskligheten står inför, är det hög tid att låta vår efterföljelse få praktiska, synliga konsekvenser på detta område.

Franciskus och Klara av Assisi

Den här delen av fördjupningsarbetet behandlar Franciskus och Klara av Assisi, och vad vi kan lära oss av dem. Tidigare under sommaren har del etttvå och tre av arbetet Gud eller Mammon publicerats som blogginlägg på Hela Pingsten. 

Skärmavbild 2017-08-01 kl. 09.40.26

Franciskus och Klara av Assisi

1100-talets påvedöme avspeglade allt mindre Nya testamentets tankar kring icke-ägande, och var i stället en institution med världslig makt och stort inflytande. I denna tid växer asketiska reformrörelser fram, däribland de så kallade tiggarordnarna, av vilka franciskanerna var en. Franciskanerordern var en reformrörelse inom den etablerade kyrkoinstitutionen, som betonade apostolisk fattigdom.

Franciskus av Assisi har kallats för ”Guds lille fattige” och levde 1182 till 1226. Han föddes i en rik familj och levde som ung i överflöd. År 1206, när Franciskus var 24 år gammal, lämnar han allt för att leva i fattigdom. Franciskus sökte ett avskilt och bedjande liv och betjänade samtidigt de fattiga och spetälska. Genom avsaknad av materiell egendom ville han följa i Jesu fotspår.

Så småningom bildades en klosterorder, franciskanerrörelsen, som blev godkänd av katolska kyrkan och som till skillnad från andra ordnar inte ägde någonting. De vandrade omkring och predikade för evangeliet och levde utan materiella anspråk. Nedan kommer ett utdrag och en beskrivning på hur Franciskus själv beskriver att han och hans ordenssyskon levde:

Read the rest of this entry

Lita på pengar eller på Gud?

pexels-photo-164580

Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.

Två rika män

I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.

En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)

I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.

Read the rest of this entry

Att lämna allt och följa dig

Detta inlägg är del 2 av sommarens följetong ”Gud eller Mammon”. Arbetet som följetongen baseras på finns i sin helhet här. Del 1 är publicerad här. Bibelcitaten är från Lukasevangeliet.

Jesus som exempel

Det verkar som att Jesus, åtminstone i perioder, levde utan fast bostad, då han i Luk 9:58 uttalar att ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men människosonen har inget ställe att vila sitt huvud” som svar till en man som vill följa honom. ”Kristus hade ingen plats att vila sitt huvud och den som följer honom kan inte räkna med att ha det bättre än vad han hade det” skriver en kommentator till denna text.

Jesus läxar upp de rika

Jesus tillrättavisar gång på gång i evangelierna fariséer för hyckleri. Han säger att de ska ”ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. Ve er, fariséer som ger tionde av mynta och vinruta och grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att försumma det andra.” Den gammaltestamentliga tiondeprincipen verkar alltså inte vara nog för Jesus.

Vid ett tillfälle kommer två bröder som har en arvstvist, till Jesus. Han ifrågasätter deras vilja att få honom att döma mellan dem och varnar dem för girighet genom orden: ”akta er för allt habegär. En människas liv beror inte på överflöd av ägodelar.” Sedan ger han exempel på girighet genom att berätta en liknelse om en rik man som kallas för dåre då han ”samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” Mannen kallas för dåre, inte för syndare, eftersom han satt sitt hopp till det som inte kan rädda honom.

Att lämna allt och följa dig

Om de första lärjungarna talas det flera gånger om hur de ”lämnade allt och följde honom” när Jesus kallade dem och i 14:33 säger Jesus att ”ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.” I 18:28 konstaterar Petrus att han och de andra lärjungarna har ”lämnat allt vi ägde och följt dig”. De första lärjungarna lämnade sin försörjning men även familj och sociala sammanhang. Kvinnorna som beskrivs i Lukas 8 verkar också de lämnat sin familj för att följa Jesus, vilket beskrivs som ”skandalöst” i den kulturella kontexten. I Palestina under Jesu tid var hemmet den största och ofta enda sfär där kvinnor hade makt och inflytande. Att som kvinna lämna hemmet var alltså att ge upp allt sitt världsliga inflytande.

Read the rest of this entry

Gud eller Mammon – del 1

pexels-photo

I januari 2016 publicerade Micael mitt fördjupningsarbete ”Gud eller Mammon” här på Hela Pingsten, och det var så det kom sig att jag så småningom började blogga här.

Texten skrevs under hösten 2015 och var en del av min utbildning på Bibelskola Livskraft. För mig var det en viktig tid då jag systematiskt arbetade mig igenom Lukasevangeliet med fokus på pengar och egendom och på det personliga planet brottades mycket med de här frågorna. Nu under sommaren kommer delar av arbetet att publiceras som följetongen: ”Gud eller Mammon?”

Arbetet som helhet och med fullständiga referenser finns i PDF-filen. Nedan följer en reviderad version av den första delen av fördjupningsarbetet.

Inledning

Följande text är skriven med bakgrund i en personlig brottning, frustration och sorg. Frustration över den diskrepans mellan det jag läser av Jesu undervisning och liv i evangelierna och min roll som rik i den här världen. Sorg över en kyrka som jag ofta hör betona inställningen till pengar och ägodelar men som inte tar steget fullt ut och kritiserar detta vårt välstånd som existerar på grund av andras fattigdom. En frustration och sorg som mynnar ut i frågorna: ”Varför lever vi såhär?” och ”Hur kan vi lära oss att leva annorlunda utifrån Jesu undervisning?” Read the rest of this entry

Boktips: Gud är inte ett främmande namn

imag0531På bokrean i Stockholm snubblade jag över boken ”Gud är inte ett främmande namn”. Jag började läsa baksidan och orden ”om bön som motståndshandling, om det grundläggande radikala i att erkänna en annan världs möjlighet och om en tro som inte har lov att vända bort sitt ansikte från det lidande som pågår runt omkring oss” tog tag i mig.

I poesins och dagbokens form delar författaren Kristian Lundberg sitt hjärtas tro och ett engagemang för utsatta människor som är djupt kristet. Utgångspunkten är att Gud är på de svagas och förtrycktas sida. Matteus 25 ekar i orden om att ”kärleken lär oss att den som fryser ska få bli varm. Solidariteten lär oss att den som hungrar ska få bli mätt.”

Jag blev djupt berörd över det som skrivs om människovärdets okränkbarhet och om författarens engagemang för människor som tigger och människor på flykt.

Lundberg kommer gång på gång tillbaka till några av Bibelns berättelser, bland annat berättelsen om Lasaros som uppväcks från de döda och påminner om att det mitt i den mörkaste natt finns ett hopp. Read the rest of this entry

Lovsång som aktivism

pexels-photo-28317

Under min barndom sjöng jag psalmen ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig” och det är en sång jag levt med sedan dess. När jag var tonåring så lärde jag mig att ”lovsång inte är en musikstil utan en livsstil” och det perspektivet har alltid funnits med mig. Att vi med våra liv får vi visa på Guds godhet och kärlek.

Så varför ska vi då sjunga sånger? Gör det oss inte det bara passiva när vi myser med tända ljus och bra musik? Borde vi inte göra något mer aktivt och aktivistiskt?

För egen del förstod jag nog inte lovsången som något aktivt och aktivistiskt förrän jag gick bibelskola. Visst, sjunga tycker jag om och spelat piano har jag gjort sedan jag var liten – men sprängkraften i tillbedjan i form av musik upptäckte jag först när jag lärde mig mer om Uppenbarelseboken, och läste Tellbes Lammet och odjuret.

När jag läste den så fick jag upp ögonen för att Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som tydligast proklamerar Jesus som Gud i lovsången till Lammet (Lammet = Jesus.) Jesus äras på samma sätt som Fadern.

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13b)

Read the rest of this entry

Migrationsverkets absurda kristendomsfrågor

De senaste dagarna har det varit tal om Migrationsverkets asylprövningar av kristna konvertiter. Migrationsverket försöker alltså bedöma om människor är ärliga med om de har blivit kristna eller ej. Att bli förföljd för sin tros skull är nämligen ett skäl til asyl, och på många platser i världen är kristna och andra religiösa minoriteter förföljda.

När en person hävdar att hen blivit kristen och därför inte kan återvända till sitt ursprungsland, ställer Migrationsverket frågor om kristen tro till personen. Tyvärr verkar Migrationsverkets förståelse av kristen tro vara ytterst begränsad och fördomsfull. SVT kallar Migrationsverkets frågor för ”husförhörsliknande” och frågorna kritiseras av både jurister och kyrkliga företrädare. Nedan följer ett antal frågor som kristna konvertiter i media uppgett att de fått av Migrationsverket.

Image may contain: text

Källa: svt.se

Fråga ett är grymt svår att svara på som nykristen. Jag hade inte klarat den när jag började vilja följa Jesus. En bra överblick av Romarbrevet (som är ett långt brev!) skulle jag tro att jag fick först när jag gick bibelskola som 23-åring. Då hade jag redan följt Jesus i många år. Hur många asylsökande har haft chansen att plugga på bibelskola ett år? Read the rest of this entry

Till dig som mår dåligt

pexels-photo-67101

De senaste veckorna har jag velat skriva några rader till dig som mår psykiskt dåligt på något sätt. Min bakgrund är att jag har läst tre år (av fem) på psykologprogrammet och även om jag inte är färdig psykolog så har jag tänkt och läst ganska mycket under några år kring de här frågorna, och funderat över hur de hänger samman med min tro. Här följer några tankar jag vill skicka med.

Det är inget fel på din tro för att du mår dåligt. Att ha en relation till Jesus betyder inte att allt automatiskt blir perfekt. Tron är inget lyckopiller. Vi lever alla i en trasig värld. Jesus vill hela och upprätta oss – men det är inte samma sak som att allt måste vara perfekt för att du är kristen. Jesus vill möta dig där du är, inte där du tycker att du måste vara. Under mina psykologistudier fick jag ibland frågan från andra kristna om det verkligen var nödvändigt att plugga psykologi. ”Är det inte Jesus som människor verkligen behöver och inte psykvård?” kunde människor (i all välmening) fråga. Efter att ha fått den frågan ett par gånger formulerade jag ett svar. Svaret blev att jag tror att Jesus kan hela från fysiska sjukdomar på en sekund, och samtidigt tackar jag Gud varje dag för svensk sjukvård, för jag vet att jag har den att tacka för otroligt mycket. Gud vill helande, oavsett om det sker genom ett mirakel på en sekund eller genom behandling, genom läkare och mediciner. På samma sätt tänker jag om psykiatrisk vård. Jag pluggade psykologi för att jag tror på att Gud vill upprättelse, oavsett om det handlar om att någon på en sekund blir fri från en depression eller om det är en lång process. Gud är med, oavsett. Bön och arbete för helande hör samman. Read the rest of this entry

Reflektioner kring Agenda 2030

pexels-photo-235615.jpeg

Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!

Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.

Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.

Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry

Gud eller staten

pexels-photo-25963

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)

Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.

I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.

I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.” Read the rest of this entry

Inför julhelgen

winter

För ett år sedan funderade jag på om jag skulle klara av att fira jul. Jag gjorde bibelskolepraktik och hetsgrät över stängda gränser. Runt den tiden skrev jag nedanstående text. Jag hade önskat att den ett år senare skulle ha blivit inaktuell. Det har den inte.

För två veckor sedan funderade jag på om jag över huvud taget skulle klara av att fira jul i år. För att jag går sönder av att bekänna mig till en Gud som föddes in i den här världen och blev ett flyktingbarn, och samtidigt leva i ett Europa och i ett land som stänger ute människor som är på flykt. Jag går sönder av den diskrepansen.

Jag har landat i att jag ska fira jul i år. Jag är evigt tacksam för det julen innebär: oändligt tacksam för friden, freden och försoningen som Jesus kommer in i den här världen med. I en trasig, mörk och brusten värld, ska vi fira jul, och påminna varandra om att ”ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Och att det är sant, även när ”människorna älskade mörkret mer än ljuset.” I en värld där nationer bygger murar och inför gränskontroller vill jag bekänna mig till Guds rike, som inte har taggtrådsstängsel eller ID-kontroller, som visar på en annan väg.

Jag går sönder. Kanske mest för att jag är en bräcklig människa i en brusten värld, kanske också för att jag ibland får dela Jesu hjärta för samma värld.

God jul, vänner. Skickar med samma sång som varje år ringer i mina öron vid den här tiden.

Låten jag skickade med är FOLKs Rebellen Jesus.

Vi vaktar vår värld med vapen och lås, vi vaktar allt vi äger
och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra
och kanske ger vi något till den fattige
om vår givmildhet tillåter
men om någon av oss skulle ställa frågan
om varför det finns fattigdom
får vi lida som rebellen Jesus

Read the rest of this entry

Inför adventsfastan

pexels-photo-52907

Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld…
(Tobit 12:8, Tillägg till Gamla Testamentet)

Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige,
ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom,
vänd inte dina egna ryggen!
(Jes 58:6-7)

I de stora traditionella kyrkorna är advent, liksom veckorna innan påsk, en fastetid. I min egen tradition av svensk frikyrklighet är jag inte van vid bruket att fasta på samma sätt, men allt mer upptäcker jag behovet av att välja bort och säga nej till saker för att kunna välja och säga ja till annat. ”Människans enda fri- och rättighet som människa är, att hon har rätt och frihet att på eget ansvar efter egen vilja välja sig Herre” för att citera Sven Lidman i en av de vackraste texter som någonsin skrivits. Detta är människans frihet: att välja sin Herre. Vad eller vem som ska vara vår Herre och styra våra liv kan vi i någon mån välja, i vår vardag. Read the rest of this entry

När livet inte blir som vi har tänkt oss

pexels-photo-26691Efter Sarahs och Micaels celibatinlägg och Andreas inlägg om äktenskapet vill jag komplettera med ytterligare ett perspektiv. Inte för att kritisera, utan för att bredda våra perspektiv på relationer.

Bakgrunden till det här inlägget är att jag i mitt arbete möter kvinnor som varit eller är utsatta för våld i nära relationer. I min yrkesroll ingår det att stödja uppbrottsprocessen, en process som många gånger är livsviktig. Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är ett folkhälsoproblem som har kallats en global epidemi och många gånger handlar det om liv eller död för de här kvinnorna, och även för barnen i de fall det finns barn inblandade.

Samtidigt som att det här något jag börjat konfronteras med i min vardag, så tror jag på äktenskapet. Jag tror på livslånga, kärleksfulla relationer där vi älskar, betjänar och underordnar oss varandra. Vi måste kunna ha två eller tre tankar i huvudet samtidigt. Vi behöver tro på äktenskapet och samtidigt stödja människor där relationer har gått sönder.

Ytterligare en aspekt av detta är att vi lever i ett samhälle som ibland uttrycker en ganska skev syn på vad kärlek är. Lyssna exempelvis på låten ”Every Breath You Take” och fundera på vilken bild den ger av en kärleksrelation. På en utbildningsdag med jobbet användes just den låten för att illustrera hur makt och kontroll är grunden i en våldsrelation. Jag tror inte att den låten, eller en hel del annan populärkultur för den delen, speglar en sund romantisk relation.  Read the rest of this entry

Vi är alla tiggare



Vi är alla tiggare. Nakna och fattiga föds vi in i den här världen, och ingenting får vi ta med oss dit vi går.

Jag är nyfödd och skriker och ber desperat andra att ta hand om mig. Mina föräldrar gör det, för att det är djupt nedlagt i människan att vilja fylla andras behov, särskilt barns. Jag föds som tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 19 år gammal och glömmer min plånbok på biblioteket i studentstaden där jag inte hade lärt känna en kotte, förutom mitt ex som jag inte vågade ringa och be om hjälp. Jag knackar på hos en kompis till en kompis som var ungdomspastor i Pingstkyrkan och som bjuder mig på te och lånar mig pengar till nytt tågkort så jag kan ta mig hem och tillbaka dagen därpå när biblioteket är öppet och jag får tillbaka min plånbok. En tiggare, beroende av andras nåd.

Jag är 22 år gammal och ligger på min säng och gråter. Gråter för att han jag höll av mest av allt inte ville ha mig, inte den gången. Vänner tröstar så gott de kan, lyssnar på mitt oändliga ältande, dricker te med mig, går och simmar med mig för att få mig att tänka på något annat, kramar mig, ringer och kollar läget. En vän från Rumänien som tigger på dagarna bor hos oss några dagar, kramar mig, tar hand om min disk och ger av sin kärlek och omsorg. Jag är en tiggare, beroende av andras nåd.  Read the rest of this entry