Author Archives: Emma Andersson

Världens ensammaste land

pexels-photoEn vän till mig berättade att hon häromdagen fått en ångestattack på bussen. Hon hade gråtit högljutt och inte vetat vart hon skulle ta vägen. Bussen var full med människor som inte kan ha undgått att höra, men ingen frågade hur läget var eller erbjöd sig att hjälpa på något sätt. Den upplevelsen av att alla låtsades som ingenting förstärkte min väns ensamhetskänslor och ångest.

Sverige har beskrivits som världens ensammaste land. Vi värderar oberoendet, självständigheten och valfriheten. Relationer tycks utbytbara och ”jag, mig och mitt” tycks vara det viktigaste i världen.

Frida Park skrev i våras en tänkvärd text på temat i Dagen. Tyvärr tycker jag att hennes analys missar någonting viktigt. Hennes poäng är att familjen är samhällets viktigaste enhet, och hon pratar om hur vi ska skapa ett gott samhälle, men utan att nämna församlingen en enda gång.

Men ska vi prata om ensamhet och gemenskap ur ett kristet perspektiv så måste vi tala om församlingen. Pratar vi bara om kärnfamiljen så missar vi poängen och exkluderar en massa människor. Jag tror att familjen är viktig, och jag hoppas på att få barn en dag – men vi är först och främst kallade in i en ny familj, Guds familj. Jesus själv säger, när människor frågar om hans familj, att ”den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

Församlingar som delar med sig, där det finns singlar, par, ensamstående, barnfamiljer, människor från olika länder, med olika språk, klassbakgrund och intressen… Gemenskaper där omsorg och omtanke är viktigare än blodsband. När jag blev dumpad och inte visste vart jag skulle ta vägen men inte klarade av att vara ensam i det läget, i en ny stad där jag varken hade min familj eller särskilt många vänner, var det just människor i församlingen som jag kände att jag kunde ringa. Folk som såg till att jag fick i mig något, bad för mig och som erbjöd en sängplats. Det är kristen gemenskap. En gemenskap som vågar stötta när någon mår dåligt, dela med sig av pengar när någon har det tufft ekonomiskt och som bär varandra i bön och vardagsbestyr.

Församlingen är världens hopp! I mig finns en längtan efter en långsiktig, vardagsnära församlingsgemenskap. Längtar du med mig?

Sara har tidigare bloggat här på Hela Pingsten om Sverige och ensamhet utifrån dokumentären ”The Swedish Theory of Love”, och Jonas Melin har skrivit om församlingen som en familj här på Barnabasbloggen.

Skrota alkoholnormen

champagner-toasting-new-year-s-eve-drink

För ett tag sedan var jag på fest. Jag dricker sällan alkohol men den här kvällen hade jag druckit en mellanöl. Det var en rolig fest och jag hade bra samtal med sköna människor. Mot slutet av kvällen frågar en bekant om jag vill ha vodka. Jag tackar nej och hon respekterar det. Efter en stund frågar en annan bekant om jag vill ha. Jag tackar än en gång nej – och då kommer tjatet. Va, varför inte? Ska du inte ha? frågar han, gång på gång. Jag tackar återigen nej, men behöver göra det flera gånger, allt mer bestämt tills jag till slut förmodligen uppfattas som irriterad och snäsig, och personen som tjatar ger upp.

Det här inlägget är till dig som blir tjatad på att dricka fast du inte vill, till dig som tjatar på andra att dricka, till dig som har eller har haft missbruk och till dig som påverkats eller påverkas av andras missbruk. Alkoholnormen är så otroligt stark i vårt samhälle att man uppfattas lätt som avvikande om man väljer att avstå. Jag vill lyfta att det finns goda skäl att avstå, och goda skäl att kritisera vår kulturs alkoholkonsumtion. Här följer några sådana skäl.

  1. Solidaritet med utsatta människor. Det här borde räcka som argument, det borde vara vårt huvudargument till att vara restriktiva med alkohol. Man räknar med att ungefär 700 000 personer i Sverige har ett riskbruk av alkohol, varav 320 000 personer är i ett faktiskt beroende. Stora siffror – och detta enbart i Sverige. Solidaritet med utsatta människor är ett av Bibelns huvudteman, och det faktum att alkohol ställer till det för så otroligt många människor borde få oss att tänka till kring vår alkoholkonsumtion.
  2. Hälsa. Alkohol ställer till det otroligt mycket hälsomässigt, både fysiskt och psykiskt. Vi behöver vara rädda om våra egna och andras kroppar. Kristen tro handlar inte om att förneka kroppen och dess behov, utan om att vi är skapade som kroppsliga varelser och att Gud möter oss som just sådana. Våra kroppar är skapade av Gud, dyrbara och bärare av Guds ande.
  3. Miljö och enkel livsstil. Det här är samma anledning som till att att dra ner på kött och annan lyxkonsumtion, att det helt enkelt inte är något vi behöver. Även detta är en solidaritets- och omfördelningsfråga. I en värld med begränsade resurser är det vårt ansvar att prioritera det människor faktiskt behöver.
  4. Vikten av att odla karaktär. Karaktär handlar om att kunna säga nej och kunna säga ja utifrån en integritet och trygghet i oss själva och i Gud. Vi behöver lära oss att vara förebilder i ”allt vi säger och gör”. Jag vill i allt kunna vara en förebild för människor runt omkring mig, och särskilt för barn och ungdomar i min närhet. Jag vill visa på en annan väg än alkoholkulturens, jag vill leda dem jag leder på Guds andes väg.

Därför, var inte ovisa, men förstå Herrens vilja
och bli inte berusade av vin, för det är att slösa bort livet
men bli fyllda med Ande

Egen tolkning av Efesierbrevet 5:18

Så vad kan vi då göra åt den här normen och det här problemet?

  1. Tacka nej till alkohol. Denna uppmaning ligger i linje med Ef 5:18 där Paulus uppmanar till att inte dricka sig berusad.
  2. Tjata inte på att andra ska dricka. Nedan följer en film från IQ om det absurda i alkoholtjatet, det tjat som jag utsattes för på festen jag skrev om i inledningen. Det är lätt att tro att alkoholtjat bara förekommer bland ungdomar men jag har upplevt normen som starkast på universitetet och i yrkeslivet, bland vuxna människor, även bland de som är mer än dubbelt så gamla som jag.
  3. Uppmuntra andra som väljer att avstå helt i sitt beslut. Om du väljer att dricka måttligt – välj att se det som något positivt att någon annan väljer att avstå helt, i stället för att gå i försvarsställning och försvara ditt beslut att dricka. Uppmuntra den som avstår. På festen jag var på märkte en kollega till mig att jag tyckte det var jobbigt att bli tjatad på. Hon drog mig åt sidan, gav mig en kram och uppmuntrade att jag sa nej när jag inte ville. Det gjorde mig väldigt glad.
  4. Läs på om droger och missbruk. Jag tror att kunskap är viktigt. Ofta stöter jag på personer som tror att cannabis är helt ofarligt men som aldrig har hört talas om drogutlösta psykoser. På samma sätt blundar vi gärna för alkoholens konsekvenser. Att ha kunskap är en grund för att kunna göra ett val kring hur man vill förhålla sig till alkohol.
  5. Våga fråga! Våga lägga dig i andras liv och fråga om du är orolig att någon har ett riskbruk av alkohol. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite. En undersökning från IQ-initiativet visar att under semestern så dricker nästan 4 av 10 alkohol varannan dag under semestern. Det är vanor som kan vara svåra att komma ut ur i höstens vardag. Och vem som helst kan drabbas av alkoholism. En föreläsare jag lyssnade på sa att ”för varje alkis du ser på stan så finns det sju osynliga”. Vem som helst kan bli alkoholist.
  6. Engagera dig i människor som drabbas av eget eller andras missbruk. Under några månader jobbade jag med kvinnor med en tung missbruksproblematik. Det var månader som var viktiga för mig i att se hur alkohol och droger förstör en människas liv – och hur otroligt svårt det är att ta sig ut. Är man väl inne i ett tungt missbruk är nästan hela ens liv och sociala kontaktnät präglat av det missbruket, och det är svårare att börja ett nytt liv ju äldre man blir, och ju längre man levt i missbruket. Här behövs församlingen! Vi behöver vara en annorlunda, nykter gemenskap som bjuder in människor som behöver ett nytt, sunt sammanhang. Att avstå från något ger också tid, kraft och pengar för att engagera sig för något annat.

Till Micael och Sarah på bröllopsdagen

SarahhjärtaMicael

Idag gifter sig Micael och Sarah! Det är ju fantastiskt och vi övriga Hela Pingsten-skribenter vill såklart skicka med våra grattishälsningar in i deras äktenskap. Så här kommer de! 🙂

Stort stort stort Grattis kära Micael och Sarah till att ni äntligen får gifta er! Det har varit en stor ära att få vara medskribent med er här på Hela Pingsten och jag är så tacksam över det arbete ni lägger ner där. Nu hoppas jag att ni får ett fantastiskt bröllop och främst all välsignelse över ert äktenskap.

Stor Kram //Marie Larsson

Supergrattis till er, Sarah och Micael, på bröllopet! Det är så tydligt för mig att ni drivs av samma kall och jag ber verkligen att ert äktenskap ska få välsigna även andra människor rikligt. Fortsätt att göra det ni gör och söka Herren tillsammans, så kommer ni också närmare varandra. Gud välsigne er och hoppas ni får världens bästa bröllopsdag! Kram, Jakob

Super Grattis till er båda mina syskon i Herren. Micael och Sara ni är mina förebild och jag tackar verkligen för Gud att jag fick lära känna er. Nu när jag började skriva hälsning då kom det här bibel vers.

Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
(Andra Korintierbrevet 3:17‭-‬18 SFB15)

Herrens Ande är med er och jag ber verkligen till Gud att er äktenskap ska vara en drivkraft i det arbetet Herren vår frälsaren påbörjat i ert liv och den omgivningen ni befinner er. Det är en fröjd att jag fick lära känna er båda. Ni är bra på det ni gör fortsätt göra det ni kallade till och ni gör det ofantligt bra. Ha en välsignad bröllopsdag och en välsignat äktenskap som omfamnar många. Ni kommer bära mera frukter i ert liv. Det bästa för er ligger framför. Detta är bara början. Älskar er och beundrar er otroligt mycket.

Kram från er broder Sirak.

Önskar er all lycka och Guds rika välsignelse i äktenskapet! ❤ Kram Natalie

Tack Micael, du är en inspiration för mig och många. Tack för att du aldrig gett upp ditt hårda arbete med att visa församlingen hur vi kan leva ett mer kärleksfullt och radikalt liv. Nu startar ett nytt kapitel och jag tror att ni tillsammans kommer att förändra världen till en bättre plats. Grattis!

Gud välsigne er.

/Marius

Hurra hurra, hipp hipp hurra för dagens fantastiska brudpar! Få personer har jag lärt mig och inspirerats av så mycket som av er, om allt mellan himmel och jord 😉 Jag upptäckte psalm 133 när jag bläddrade genom Psaltaren nyligen, och fastnade för den eftersom jag tycker den passar bra till ett äktenskap generellt mellan trossyskon och som hand i handske för just er, med den vision om en kommunitetsrörelse i egendomsgemenskap som ni håller på att förverkliga. Så här kommer den, enligt Svfb(OBS mycket kyrkiska!):

Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans! Det är som när den fina oljan på huvudet rinner ner i skägget, i Arons skägg, som faller ner över dräktens linning. Det är som när Hermons dagg faller över Sions berg. Där skänker Herren välsignelse, liv i alla tider.

En del parafrasa tolkningar skriver ”Guds folk” eller ”bröder och systrar” istället för bara bröder 😉

Kram Jacob

Älskade bror Micael och fina Sarah! Ni är mina idoler på flera sätt. I vad ni vågar, i vad ni ger ert liv för, för era drömmar, och er efterföljelse, men inte minst er enthusisam – det smittar av sig! Må Gud välsigna er med lycka och nyttig motgång. Kram från lillastorasyster Sunniva

Älskade Sarah och Micael. Vi är så oerhört tacksamma för er båda. Ni betyder så mycket i våra och Mosaiks liv. Tack för ni alltid pekar på Herren Jesus. Idag gifter ni er, blir make och maka! Vi ber att Gud ska välsigna ert äktenskap, er kärlek och era liv. Hans och Lotta

Älskade Micael och Sarah! Ni är två fantastiska individer som gör så stor skillnad i dagens samhälle och det kommer bli riktigt spännande att se hur eran resa tillsammans kommer fortsätta nu. Sluta aldrig vara så bra som ni är för ni är verkligen guld! /Rebecka

ÄLSKADE MICAEL OCH SARAH! Ni är två stora förebilder för mig i hur ni lär och lever. Konsekventa, helhjärtade och varma. Även om det stämmer, som ni brukar citera, ‘det finns många lyckliga men värdelösa äktenskap’ så är motsatsen också sann ibland. Och det kan tära. Så kom ihåg att helhjärtat ta tid för varandra och arbeta på er relation precis som på er frälsning. Ett kärleksfullt äktenskap är också ett kraftfullt vittnesbörd. Jag ser fram emot att se er hjälpa varandra mot en ännu närmare och mer innerlig relation till Gud och till varandra framöver! Guds rika välsignelse! /Johannes

Supermycket grattis till er, Sarah & Micael! Önskar er allt gott i äktenskapet och ert liv tillsammans, och många gemensamma äventyr med Jesus! Ni är både gulliga och starka tillsammans. Var välsignade!!! 🙂 /Simon

Micael och Sarah! Önskar er allt gott på er bröllopsdag och i ert äktenskap! Skickar med er en rad från en av mina favoritpsalmer:

Glad att Guds nåd skall mig följa och bära, tills evighetsdagen skall gry.
(Psalmer & Sånger, 644)

Guds nåd kommer att följa och bära er i ert fortsatta liv tillsammans. Lita på det 🙂

Tack att jag får vara er vän, stora kramar! /Emma

Ekonomisk efterföljelse?

20170722_143657-2 Detta är den sjätte och avslutande delen av sommarens följetong Gud eller Mammon. Följande del av fördjupningsarbetet är personliga reflektioner utifrån det som tidigare skrivits i del ett, två, tre, fyra och fem av följetongen. Texten i sin helhet är skriven 2015 och finns att läsa här.

Avslutning (och en ny början)
Syndabekännelse. Inledningsvis när jag skrivit den här texten har jag känt stor frustration och sorg över mitt liv. Att se diskrepansen mellan mitt liv, mina sammanhang, och Jesu undervisning i Lukasevangeliet måste väcka någonting i mig. Insikten att jag är en farisé som allt för ofta älskar pengar mer än människor skakar mig i grunden. Denna insikt kan dock inte stanna i förkrosselse och skam, utan måste leda fram till en syndabekännelse. När jag lever i orättfärdigt överflöd medan mina syskon inte har sina basbehov fyllda, när jag skadar skapelsen, då har jag inte älskat Kristus över allt annat, inte älskat min nästa som mig själv. I Kristus är vi rättfärdiggjorda och får ta till oss hans uppmaning om att ”gå nu, och synda inte mer.”

Rik i den här världen? Min utgångspunkt i följetongen har varit att jag definierar mig som ”rik i den här världen”. Här kommer någon läsare kanske inte känna igen sig i bilden.Vi läser ibland texter om att ”85 personer äger halva jordens tillgångar” och lägger därmed problemet om global ekonomisk orättvisa utanför oss själva. Men jag har aldrig behövt gå och lägga mig hungrig. Jag har kläder på kroppen och tak över huvudet, jag äger en dator, en kaffebryggare och inte så få böcker. Jag har pengar på banken och i plånboken. Utifrån detta definierar jag mig som rik i den här världen. Att reagera och säga ifrån varje gång någon kallar mig för ”fattig student”, eller de gånger jag själv råkar göra det, har för mig varit viktigt för att inse min privilegierade position i den här världens ekonomiska system. Read the rest of this entry

Om globala orättvisor

pexels-photo-220432.jpeg

Det här inlägget är femte delen i sommarens Gud eller Mammon-serie som finns i sin helhet här. Del ett, två, tre och fyra har tidigare publicerats på bloggen.

”När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har något bröd kallas jag kommunist.”
– Dom Hélder Câmara, romersk-katolsk ärkebiskop i Brasilien

Att älska sin nästa är en självklarhet i kristen etik. I dagens globaliserade värld kan en rimlig definition låta: Min nästa är varje människa som påverkas av mina val. Vad jag köper, äter, reser med och så vidare har konkret betydelse för människor över hela jorden. Att avskärma kärleken till sin nästa från dessa sammanhang blir allt mer absurt. – Ur equmenias hållbarhetspolicy

Palestina under Jesu tid präglades av stor ekonomisk ojämlikhet och stora skillnader mellan rika och fattiga. Vissa daglönare kunde knappt få ihop till sitt dagliga bröd. Även vår värld idag är extremt ekonomiskt orättvis. 1,22 miljarder människor lever i extrem fattigdom och lever på under 1,25 amerikanska dollar per dag. Dock har den extrema fattigdomen nästan halverats de senaste 20 åren. De här siffrorna är alltså möjliga att förändra. Samtidigt som fattigdomen minskar globalt, ökar dock de ekonomiska klyftorna i världen. Världens rikaste tio procent äger 87 procent av världens tillgångar. 3,3 miljarder människor äger tillsammans endast 2,9 procent av världen privata tillgångar, men de flesta av dessa är ännu fattigare. Enligt UNICEF beräknas 870 miljoner människor i världen vara undernärda, och i utvecklingsländer är en fjärdedel av alla barn undernärda. Det finns även en problematik kring relativ fattigdom i höginkomstländer, vilken i Sverige innefattar 7,3 % av alla barn. Således har vi syskon och medmänniskor i världen som svälter och lider nöd, medan vi lever i ett av världens rikaste länder. Dessutom finns en stor brist på utbildning och sjukvård globalt.

”Att höra Bibelns ord om rättvisa, att verkligen höra det, leder oss in i den hungerns och fattigdomens problematik som råder i vår tid” skriver Foster och kommenterar vidare att ”i en värld med begränsade resurser blir vi rika på de fattigas bekostnad” och att en sänkt levnadsstandard är nödvändig för att närma sig rättvis resursfördelning i världen. Att verka för en rättvis resursfördelning handlar inte bara om bistånd och givande, utan om att ”se hur våra handlingar och konsumtionsmönster påverkar andra människor.”

Miljö & klimat – vår tids största rättvisefråga

Vi lever över vad den här planeten klarar av. Enligt Världsnaturfonden skulle det krävas 3,7 jordklot av naturresurser om alla skulle leva som svenskar. Vi är så rika att andra inte kan vara så rika för det skulle förstöra jorden ännu mer. ”Vår rikedom förutsätter alltså andra människors fattigdom” för att citera Micael Grenholm. Det här är en fråga om skapelseansvar, men alltså även en rättvisefråga. Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har kallat klimatfrågan för ”vår tids största rättvisefråga”, då miljöförstöring och följder av klimatförändringar slår hårdast mot fattiga människor i utvecklingsländer, medan ansvaret och skulden för samma miljöförstöring klimatförändringar framför allt ligger hos världens rika länder och invånare.

Problematiken hör ihop med den industrialiserade världens överkonsumtion, som i sin tur hör ihop med vårt habegär. Påve Franciskus skriver i sitt dokument om klimatfrågor att ”Vi vet alla att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande nivåerna av konsumtion i utvecklade länder och i rikare samhällsområden, där vanan att slösa och kasta bort har nått nivåer som saknar motstycke.” Påve Franciskus refererar även till östortodoxa kyrkans patriark Bartholomeus I av Konstantinopels ord om nödvändigheten att omvända oss från den synd det är, gentemot Gud och gentemot varandra, att skada naturen. Vidare skriver Bartholomeus att vi måste byta ut:

”konsumtion mot offer,
girighet mot generositet,
slösaktighet med en ande av delande,
en asketism som medför att vi lär oss att ge och inte bara att ge upp.
Det är ett sätt att älska, att gradvis röra sig bort ifrån vad jag vill till vad Guds värld behöver. Det är befrielse från rädsla, girighet och tvång.”

En minoritet av världens befolkning tror alltså att de har rätt att konsumera på ett sätt som aldrig hade kunnat gälla globalt, då planeten inte hade kunnat bära svinnet av sådan konsumtion. Vidare skriver påve Franciskus hur cirka en tredjedel av all producerad mat slängs, och formulerar träffsäkert att när den slängs är det som att den är ”stulen från de fattigas bord”

”Enkelheten är absolut nödvändig i vår tid. Vår lilla planet kan helt enkelt inte bära det rika västerlandets glupska konsumtion” är slutsatsen författaren Rickard Foster drar utifrån detta. I den tid vi lever i, i de utmaningar mänskligheten står inför, är det hög tid att låta vår efterföljelse få praktiska, synliga konsekvenser på detta område.

Franciskus och Klara av Assisi

Den här delen av fördjupningsarbetet behandlar Franciskus och Klara av Assisi, och vad vi kan lära oss av dem. Tidigare under sommaren har del etttvå och tre av arbetet Gud eller Mammon publicerats som blogginlägg på Hela Pingsten. 

Skärmavbild 2017-08-01 kl. 09.40.26

Franciskus och Klara av Assisi

1100-talets påvedöme avspeglade allt mindre Nya testamentets tankar kring icke-ägande, och var i stället en institution med världslig makt och stort inflytande. I denna tid växer asketiska reformrörelser fram, däribland de så kallade tiggarordnarna, av vilka franciskanerna var en. Franciskanerordern var en reformrörelse inom den etablerade kyrkoinstitutionen, som betonade apostolisk fattigdom.

Franciskus av Assisi har kallats för ”Guds lille fattige” och levde 1182 till 1226. Han föddes i en rik familj och levde som ung i överflöd. År 1206, när Franciskus var 24 år gammal, lämnar han allt för att leva i fattigdom. Franciskus sökte ett avskilt och bedjande liv och betjänade samtidigt de fattiga och spetälska. Genom avsaknad av materiell egendom ville han följa i Jesu fotspår.

Så småningom bildades en klosterorder, franciskanerrörelsen, som blev godkänd av katolska kyrkan och som till skillnad från andra ordnar inte ägde någonting. De vandrade omkring och predikade för evangeliet och levde utan materiella anspråk. Nedan kommer ett utdrag och en beskrivning på hur Franciskus själv beskriver att han och hans ordenssyskon levde:

Read the rest of this entry

Lita på pengar eller på Gud?

pexels-photo-164580

Detta är del tre av sommarens följetong ”Gud eller Mammon” som finns att läsa i sin helhet här. Del ett och del två finns att läsa här och här.

Två rika män

I Lukasevangeliets artonde och nittonde kapitel möter Jesus två män. Till en början ser situationerna ganska lika ut, men berättelserna utvecklar sig radikalt annorlunda.

En uppsatt person frågade honom: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.” Mannen sade: Allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Då sade Jesus: ”Ett återstår för dig: sälj allt du äger och dela ut åt de fattiga, så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När han hörde detta blev han bedrövad, för han var mycket rik. Jesus såg att han var bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De som hörde detta frågade: ”Vem kan då bli räddad?” Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” (Ur Luk 18)

I nästa kapitel möter Jesus Sackaios. Åtminstone delar av hans rikedom verkar vara förskaffad på orättfärdig väg. I mötet med Jesus utbrister Sackaios att: ”Hälften av vad jag äger, herre, ska jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon ska jag betala det igen fyrdubbelt.” Jesu respons blir att ”idag har räddningen nått detta hus.” Enligt lagen var Sackaios endast skyldig att betala tillbaka beloppen plus en femtedel av summan. ”Fyrdubbelt tillbaka” var den ersättning som gavs om någon hade stulit boskap och blivit gripen. Förmodligen innebär detta bortgivande att Sackaios gjorde sig av med allt han ägde, och fullgjorde alltså det som den rike mannen i kapitel 18 inte klarade av. När Sackaios blir räddad i detta stycke når glädjens budskap även de materiellt fattiga, då han ger bort sin förmögenhet. Även Sackaios själv, inte materiellt men andligt fattig, får del av glädjebudskapet.

Read the rest of this entry

Att lämna allt och följa dig

Detta inlägg är del 2 av sommarens följetong ”Gud eller Mammon”. Arbetet som följetongen baseras på finns i sin helhet här. Del 1 är publicerad här. Bibelcitaten är från Lukasevangeliet.

Jesus som exempel

Det verkar som att Jesus, åtminstone i perioder, levde utan fast bostad, då han i Luk 9:58 uttalar att ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men människosonen har inget ställe att vila sitt huvud” som svar till en man som vill följa honom. ”Kristus hade ingen plats att vila sitt huvud och den som följer honom kan inte räkna med att ha det bättre än vad han hade det” skriver en kommentator till denna text.

Jesus läxar upp de rika

Jesus tillrättavisar gång på gång i evangelierna fariséer för hyckleri. Han säger att de ska ”ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er. Ve er, fariséer som ger tionde av mynta och vinruta och grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud. Ni skulle göra det ena utan att försumma det andra.” Den gammaltestamentliga tiondeprincipen verkar alltså inte vara nog för Jesus.

Vid ett tillfälle kommer två bröder som har en arvstvist, till Jesus. Han ifrågasätter deras vilja att få honom att döma mellan dem och varnar dem för girighet genom orden: ”akta er för allt habegär. En människas liv beror inte på överflöd av ägodelar.” Sedan ger han exempel på girighet genom att berätta en liknelse om en rik man som kallas för dåre då han ”samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” Mannen kallas för dåre, inte för syndare, eftersom han satt sitt hopp till det som inte kan rädda honom.

Att lämna allt och följa dig

Om de första lärjungarna talas det flera gånger om hur de ”lämnade allt och följde honom” när Jesus kallade dem och i 14:33 säger Jesus att ”ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger.” I 18:28 konstaterar Petrus att han och de andra lärjungarna har ”lämnat allt vi ägde och följt dig”. De första lärjungarna lämnade sin försörjning men även familj och sociala sammanhang. Kvinnorna som beskrivs i Lukas 8 verkar också de lämnat sin familj för att följa Jesus, vilket beskrivs som ”skandalöst” i den kulturella kontexten. I Palestina under Jesu tid var hemmet den största och ofta enda sfär där kvinnor hade makt och inflytande. Att som kvinna lämna hemmet var alltså att ge upp allt sitt världsliga inflytande.

Read the rest of this entry

Gud eller Mammon – del 1

pexels-photo

I januari 2016 publicerade Micael mitt fördjupningsarbete ”Gud eller Mammon” här på Hela Pingsten, och det var så det kom sig att jag så småningom började blogga här.

Texten skrevs under hösten 2015 och var en del av min utbildning på Bibelskola Livskraft. För mig var det en viktig tid då jag systematiskt arbetade mig igenom Lukasevangeliet med fokus på pengar och egendom och på det personliga planet brottades mycket med de här frågorna. Nu under sommaren kommer delar av arbetet att publiceras som följetongen: ”Gud eller Mammon?”

Arbetet som helhet och med fullständiga referenser finns i PDF-filen. Nedan följer en reviderad version av den första delen av fördjupningsarbetet.

Inledning

Följande text är skriven med bakgrund i en personlig brottning, frustration och sorg. Frustration över den diskrepans mellan det jag läser av Jesu undervisning och liv i evangelierna och min roll som rik i den här världen. Sorg över en kyrka som jag ofta hör betona inställningen till pengar och ägodelar men som inte tar steget fullt ut och kritiserar detta vårt välstånd som existerar på grund av andras fattigdom. En frustration och sorg som mynnar ut i frågorna: ”Varför lever vi såhär?” och ”Hur kan vi lära oss att leva annorlunda utifrån Jesu undervisning?” Read the rest of this entry

Boktips: Gud är inte ett främmande namn

imag0531På bokrean i Stockholm snubblade jag över boken ”Gud är inte ett främmande namn”. Jag började läsa baksidan och orden ”om bön som motståndshandling, om det grundläggande radikala i att erkänna en annan världs möjlighet och om en tro som inte har lov att vända bort sitt ansikte från det lidande som pågår runt omkring oss” tog tag i mig.

I poesins och dagbokens form delar författaren Kristian Lundberg sitt hjärtas tro och ett engagemang för utsatta människor som är djupt kristet. Utgångspunkten är att Gud är på de svagas och förtrycktas sida. Matteus 25 ekar i orden om att ”kärleken lär oss att den som fryser ska få bli varm. Solidariteten lär oss att den som hungrar ska få bli mätt.”

Jag blev djupt berörd över det som skrivs om människovärdets okränkbarhet och om författarens engagemang för människor som tigger och människor på flykt.

Lundberg kommer gång på gång tillbaka till några av Bibelns berättelser, bland annat berättelsen om Lasaros som uppväcks från de döda och påminner om att det mitt i den mörkaste natt finns ett hopp. Read the rest of this entry

Lovsång som aktivism

pexels-photo-28317

Under min barndom sjöng jag psalmen ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig” och det är en sång jag levt med sedan dess. När jag var tonåring så lärde jag mig att ”lovsång inte är en musikstil utan en livsstil” och det perspektivet har alltid funnits med mig. Att vi med våra liv får vi visa på Guds godhet och kärlek.

Så varför ska vi då sjunga sånger? Gör det oss inte det bara passiva när vi myser med tända ljus och bra musik? Borde vi inte göra något mer aktivt och aktivistiskt?

För egen del förstod jag nog inte lovsången som något aktivt och aktivistiskt förrän jag gick bibelskola. Visst, sjunga tycker jag om och spelat piano har jag gjort sedan jag var liten – men sprängkraften i tillbedjan i form av musik upptäckte jag först när jag lärde mig mer om Uppenbarelseboken, och läste Tellbes Lammet och odjuret.

När jag läste den så fick jag upp ögonen för att Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som tydligast proklamerar Jesus som Gud i lovsången till Lammet (Lammet = Jesus.) Jesus äras på samma sätt som Fadern.

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13b)

Read the rest of this entry

Migrationsverkets absurda kristendomsfrågor

De senaste dagarna har det varit tal om Migrationsverkets asylprövningar av kristna konvertiter. Migrationsverket försöker alltså bedöma om människor är ärliga med om de har blivit kristna eller ej. Att bli förföljd för sin tros skull är nämligen ett skäl til asyl, och på många platser i världen är kristna och andra religiösa minoriteter förföljda.

När en person hävdar att hen blivit kristen och därför inte kan återvända till sitt ursprungsland, ställer Migrationsverket frågor om kristen tro till personen. Tyvärr verkar Migrationsverkets förståelse av kristen tro vara ytterst begränsad och fördomsfull. SVT kallar Migrationsverkets frågor för ”husförhörsliknande” och frågorna kritiseras av både jurister och kyrkliga företrädare. Nedan följer ett antal frågor som kristna konvertiter i media uppgett att de fått av Migrationsverket.

Image may contain: text

Källa: svt.se

Fråga ett är grymt svår att svara på som nykristen. Jag hade inte klarat den när jag började vilja följa Jesus. En bra överblick av Romarbrevet (som är ett långt brev!) skulle jag tro att jag fick först när jag gick bibelskola som 23-åring. Då hade jag redan följt Jesus i många år. Hur många asylsökande har haft chansen att plugga på bibelskola ett år? Read the rest of this entry

Till dig som mår dåligt

pexels-photo-67101

De senaste veckorna har jag velat skriva några rader till dig som mår psykiskt dåligt på något sätt. Min bakgrund är att jag har läst tre år (av fem) på psykologprogrammet och även om jag inte är färdig psykolog så har jag tänkt och läst ganska mycket under några år kring de här frågorna, och funderat över hur de hänger samman med min tro. Här följer några tankar jag vill skicka med.

Det är inget fel på din tro för att du mår dåligt. Att ha en relation till Jesus betyder inte att allt automatiskt blir perfekt. Tron är inget lyckopiller. Vi lever alla i en trasig värld. Jesus vill hela och upprätta oss – men det är inte samma sak som att allt måste vara perfekt för att du är kristen. Jesus vill möta dig där du är, inte där du tycker att du måste vara. Under mina psykologistudier fick jag ibland frågan från andra kristna om det verkligen var nödvändigt att plugga psykologi. ”Är det inte Jesus som människor verkligen behöver och inte psykvård?” kunde människor (i all välmening) fråga. Efter att ha fått den frågan ett par gånger formulerade jag ett svar. Svaret blev att jag tror att Jesus kan hela från fysiska sjukdomar på en sekund, och samtidigt tackar jag Gud varje dag för svensk sjukvård, för jag vet att jag har den att tacka för otroligt mycket. Gud vill helande, oavsett om det sker genom ett mirakel på en sekund eller genom behandling, genom läkare och mediciner. På samma sätt tänker jag om psykiatrisk vård. Jag pluggade psykologi för att jag tror på att Gud vill upprättelse, oavsett om det handlar om att någon på en sekund blir fri från en depression eller om det är en lång process. Gud är med, oavsett. Bön och arbete för helande hör samman. Read the rest of this entry

Reflektioner kring Agenda 2030

pexels-photo-235615.jpeg

Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!

Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.

Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.

Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry

Gud eller staten

pexels-photo-25963

Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: ”Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet.” (Upp 7:9f)

Den senaste tiden har fokus riktats mot USA och vad presidenten håller på med där. Mitt i Donald Trumps tal om att göra Amerika great igen och att sätta den amerikanska starten först har tankar kring Gud och nationen snurrat i mitt huvud. På hemmaplan har vi återinförd värnplikt vilket också är en anledning att fundera kring de här frågorna.

I 1930- och 40-talets Tyskland blandades stat och tro allt mer ihop, till den grad att den tyska lutherska kyrkan allt mer blev en nazistisk propagandamaskin. (För den som vill fördjupa sig är Eric Metaxas roman om Dietrich Bonhoeffer ett hett tips.) Historien visar tydligt att det som kristen finns en stor fara i att blanda ihop Guds rike med nationalstaten. Staten är en avgud som det är fruktansvärt lätt att tillbe. Många gånger har vi närmare till att tro att staten ska rädda oss när det krisar än att Gud ska göra det.

I kontrast till detta har vi evangeliet om Jesus. Evangeliet är till sin natur gränsöverskridande. Det finns inga kristna länder, begreppet är i sig självt motsägelsefullt, och vårt mål eller vår längtan ska aldrig vara att skapa ett sådant land. Vårt mål är att tillbe Gud med syskon ”från alla folk och stammar och länder och språk.” Read the rest of this entry