Som tonåring längtade jag i flera år efter tungotalet. Jag växte upp i ett kristet sammanhang där tungotal inte var något som hördes stup i kvarten, men det förekom absolut och det framhölls som en värdefull gåva. Jag minns flera tillfällen när vi under möten uppmanades att be ut i tungor som grupp (bland annat under Torpkonferensen 2019 när Tim och Rachel Hughes höll i fantastiska möten). Jag tyckte om det men upplevde inte att jag själv fick något flödande tungotal.
Ett annat minne är en sommarkväll när jag satt på en klippa med ett gäng kristna vänner som var några år äldre än mig. En av dem tog upp Andens gåvor och frågade om någon ville ha förbön för att få någon speciell gåva. Jag nämnde att jag längtade efter tungotalet. En annan av mina bekanta sa ungefär ”jag har kommit fram till att Andens gåvor kan vara bra och så, men det viktigaste är ändå kärleken”. (Det ska tilläggas att detta utspelade sig i en mindre karismatisk kontext.) Jag upplevde att kommentaren kvävde samtalet och blev lite besviken. Jag längtade så mycket efter att få tala i tungor. Jag hade aldrig fått uppfattningen att det var tecknet på frälsningen eller att man var en sämre kristen om man inte hade den gåvan, men jag längtade.
Någon gång i slutet av tonåren eller början av 20-årsåldern, jag minns inte riktigt, upplevde jag att det kändes naturligt att tala ut en kort radda ord som jag inte förstod. Likt andra jag pratat med var jag osäker på om det var ”äkta” tungotal eller bara jag själv som hittade på, men det kändes som att det hjälpte mig att be så jag fortsatte. För mig själv ska sägas, Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 14 om att högljutt tungotal som inte uttolkas kan bli en stötesten för otroende.
De kommande tre-fyra åren eller så fortsatte jag att använda de korta fraser som jag upplevde mig ha fått. Att be ut dem kändes naturligt, men när jag försökte be längre stakade sig orden och flöt inte på. Jag var glad för det jag fått, även om jag fortfarande inte var helt säker på att det inte bara var en rad stavelser som jag lärt mig utantill.
Pingst 2023 var mitt livs bästa pingsthelg. Kanske för att jag aldrig tidigare firat denna underskattade kristna högtid. I år var jag och några hundratal till på en ny konferens med det kreativa namnet Pingst23, i Nässjö och i Nyhemshallen i Mullsjö. Förutom fantastisk lovsång och gemenskap var det mycket fokus på just tungotal under helgen. Micael presenterade några av sina häpnadsväckande dokumenterade språkmirakel men det handlade även om det mer personliga tungotalet. Jag tyckte att det nästan var ett lite överdrivet fokus på det, kanske delvis på grund av min något ambivalenta relation till tungotalet.
Jag gick fram för förbön några gånger men inte specifikt för tungotalet, jag kände frid i att Gud har hört alla mina böner genom åren och att Anden fördelar sina gåvor som Han vill (1 Kor 12:11). På söndagskvällen när jag stod på Nyhem och bad insåg jag att något hade förändrats. Jag bad inte längre bara min välbekanta mening utan orden flödade fram på ett helt nytt sätt. ”Wow”, tänkte jag, ”nu händer det!”. Efter alla dessa år. Sedan dess har jag när som helst kunnat be i tungor med många ord. Det känns som att jag tidigare haft ett par fraser och nu har jag fått ett språk. Jag är så tacksam för det!
Gud gav mig den här gåvan inte för att jag förtjänade den, och inte när jag tyckte att jag behövde den. Just när jag skriver det här shufflas en låt fram från Spotify som heter ”Not in a Hurry”. ”I’m not in a hurry when it comes to Your Spirit, when it comes to Your presence, when it comes to Your voice.” Jag har inte bråttom. Gud har inte bråttom. Kanske hjälpte de här åren i väntan mig att lita på Gud, att vila och att bäras av andras tungotal. Vi är trots allt en kropp med olika gåvor.
Avslutningsvis vill jag dela något som hände mig för bara några dagar sedan när jag använde tungotalet. Det handlar inte om gåvan i sig utan om vem Gud är och att Han talar till oss på det sätt som vi behöver i rätt tid. Jag hade blivit sårad av en vän och kort därefter deltog jag i en bönestund. Jag började be i tungor tyst för mig själv och så fort jag gjorde det kände jag Jesus fylla mig med sin kärlek. ”Jag kommer aldrig att såra dig, jag kommer aldrig att svika dig.”
Gud är god, Han är vår Far och Han ger oss goda gåvor även om det inte alltid är på det sätt eller i den tid som vi önskar oss. Vi är trots allt bara små barn som inte ser hela bilden. Sök Honom för den Han är, inte för vad Han kan ge dig. Vet att du är älskad precis som du är, oavsett vilka gåvor du har eller inte har. Du är en liten, högt älskad del av Hans världsvida kropp.
Hela Pingsten 
Tack för dom Andes gåvor till och för samlingen.Själv så talar i tungor både. dag o natt,vaknar ofta att ja talar många olika språk.På möten i vår församling får jag också uttydning på tungotal profetisk.Det är bara Nåd ej något förtjänat
GillaGillad av 1 person
Tack för ett så fin berättelse om hur Du fick ta emot ta emot tungotalets gåva. Så stort att Gud har en väg som blir bäst för varje individ som längtar efter Jesu närhet. och att få överlåta sitt liv till att vandra tillsammans med Honom in i det Han längtar att få göra tillsammans med mig. Vill verkligen understryka att Andens gåvor är inget som vi får pga. vår egen andlighet utan något som vi får av nåd i vår svaghet och bräcklighet för att hjälpa och styrka våra medvandrare. Men Andedopet och de olika nådegåvorna är också en bevarande och trostärkande kraft i våra egna liv.
GillaGillad av 1 person
Så fint vittnesbörd och dina avslutningsord är så viktiga. Tungotalet, den minsta av gåvorna, har tyvärr missbrukats som någon slags probersten för vem som är andedöpt eller ej. Du har så rätt i att gåvorna är många och olika och just tungotalet är den minsta av gåvorna, men för den skull får inte exakt alla denna gåva. Jag för min del ber ALDRIG högt i tungor medan andra hör på eftersom det har använts så fel. Om någon leds till att uttolka mitt tungotal är det möjligt att göra det utan att jag skriker, det är ju Anden som översätter det, inte personen ifråga.
Högljutt tungotal sårar verkligen andra som tror att tungotal är tecken på ”äkta tro” men själva inte har gåvan. Det kan också leda till en slags högmodig gruppidentitet ”vi som talar i tungor, ni som inte är lika bra som vi”.
GillaGilla
❤️Jesus Sa Att ALLA TROENDE SKULLE TALA I TUNGOR! (Mark 16:17, Joh 7:38-39, Joh 4:24) Är Jesus vår HERRE så lyder vi honom! Även Paulus sa att han ville att ALLA skulle tala i tungor (1 Kor 14:5) och sa att han talade i tungor mer än alla de andra (1 Kor 14:18)
❤️
NÄR VI BER I TUNGOR BER VÅR ANDE till Gud (1 kor 14:14, 2) OCH LOVPRISAR GUD (Apg 10:45-46) med ORD SOM GUD SJÄLV GER (Apg 2:4).
❤️
TUNGOTALET är de STRÖMMAR av LEVANDE VATTEN som kommer INIFRÅN (Joh 7:38-39) och GER OSS LIV (Joh 4:14) Och Kallas därför DEN ”BÄTTRING SOM FÖR TILL LIV” (Apg 11:18)
❤️
TUNGOTALET FORMAR OSS TILL KRISTI LIKHET!! (Hes 36: 26-27, 29. (Säden= Guds ord, Luk 8:11) Jes 57:19, Matt 12:33-37; Sak 4:6-7; 1 Kor 2:7-13; Rom 8:26-29, 2 Kor 3:18)
❤️
TUNGOTALET BYGGER UPP VÅR TRO; och GÖR OSS STARKARE I HERREN (Jud 1:20, Ef 6:10+18) Kan också med uttydning bygga upp församlingen (1 Kor 14:13-16)
❤️
TUNGOTALET FYLLER OSS MED, OCH BEVARAR OSS I GUDS KÄRLEK. (Rom 5:5, Jud 1:20-21)
❤️
TUNGOTALET GER VILA OCH VEDERKVICKELSE (Jes 28: 11-12, Dom 15:19)
❤️
GENOM TUNGOTALET BER vi UT GUDS FÖRUTBEREDDA GÄRNINGAR FÖR VÅRA LIV (Ef 2:10+18+22; 1Kor 2:7-13, 1 Petr 2:9, Apg 10:46+Jes 43:21)
♥️
TUNGOTAL GER OSS ANDLIG KRAFT OCH GÖR OSS TILL KRISTI VITTNEN (Apg 1:8, Ef 6:18, Jes 28:11-12, Jes 40: 29-31).. Något vi måste vara för att GUDS vilja ska kunna manifesteras (5 Mos 19:15, Matt 18:16, 2 Kor 13:1 mfl)
❤️
TUNGOTALET ÄR ETT RIKTIGT SPRÅK som vi inte lärt oss utan är helt inspirerat av anden. (Apg 2:6, 1 Kor 14:10) och kan även vara änglars tungomål (1 Kor 13:1)
❤️
ANDEDOP MED TUNGOTAL ÄR ETT LÖFTE TILL ALLA SOM LÅTIT DÖPA SIG EFTER ATT HA KOMMIT TILL TRO (Apg 2:38-39).Inte bara några få (Apg 10:44-47, Apg 11:1,15-18; Joel 2:28-29;Jer 32:39) DVS EN GÅVA TILL DE LYDIGA (Apg11:15-18, Apg 5:32-33; Apg 2:38, 2 Tim 1:6)
❤️
Tungotalet är TECKNET PÅ ATT VI BLIVIT DÖPTA i DEN HELIGE ANDE (Apg 2:4, Apg 10:45-46) och ett tecken för dem som inte tror (Apg 2:5-12, 1Kor 14:22)
❤️
DJÄVULEN FÖRSTÅR INTE TUNGOTAL (1 Kor 14:2) och kan därför ej mobilisera något motstånd
❤️
TUNGOTALET möjliggör BÖNER TILL SKYDD FÖR ANDRA trots att vi ej vet situationen (Rom 8: 26-27).
❤️
Genom att be i tungor kan vi börja SE IN I DEN ANDLIGA VÄRLDEN (Apg 2:16-18, Ef 6:12+18, 2 Kon 6:17+20)
❤️
I TUNGOTAL BER vi ALLTID i enlighet med GUDS VILJA (Rom 8:26-27,34) med ord som Gud ger (Jes 57:19 = Joh 14:27)
❤️
ANDEDOPET MED TUNGOTAL är en PANT på VÅRT ARV, ett bevis på vår förlossning. (Ef 1:13-14; Ef 4:30; 2 Kor 1:21-22; 2 Kor 5:5; Rom 8:23; Gal 3:14)
❤️
ANDENS DOP MED TUNGOTAL ÄR OFTAST EN SEPARAT UPPLEVELSE efter att vi kommit till tro. Lärjungarna tog emot helig ande i Joh 20:22 men blev uppfyllda av helig ande i Apg 2:1-4.
❤️
ANDEDOPET GES TILL DE SOM ÄR TÖRSTIGA och kallas för” KÄLLAN MED LIVETS VATTEN” (Upp 21:6)
❤️
ANDEDOPET GES FRITT OCH FÖRINTET till dem som TÖRSTAR (Upp 22:17)
❤️
VI BEHÖVER ALDRIG VARA RÄDDA att få någonting från djävulen om vi ber om andens dop med åtföljande tungotal!! (Luk 11:11-13)
❤️
VI VÄLJER SJÄLVA OM VI SKA TALA i TUNGOR (Apg 2:4; 1 Kor 14:32, Upp 22: 17) Orden tvingar sig inte ut ur vår mun! Där Herrens ande är där är frihet (2 Kor 3:17). Anden In-ger men vi måste öppna vår mun ( Ps 81:11) och tala ut orden.
❤️
TUNGOTALET BÖRJAR OFTAST STAPPLANDE (Jes 28:11) som när barn ska lära sig prata (Matt 18:3) och blir ofta mer flytande eftersom.. Därför sa också Jesus att vi måste bli som barn för att komma in i himmelriket
❤️//
GillaGilla
Fint att du kan så mycket om tungotalet, men akta dig för att skada fina människor med att påstå att alla får tungotalet, för det är inte sant. Vi väljer inte själva om vi ska tala i tungor, det gör Anden. Det handlar inte om minsta spår av prestation , det är därför det heter NÅDE-GÅVA.
1 Kor.12: 29-31
Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.
och du vet ju att 1 Kor 13 följer här. Kärleken är viktigare än alla nådegåvor stora som små. Det är inte kärleksfullt att påstå saker som inte är sanna som dessutom kan driva människor till tvivel på sitt barnaskap hos Gud. Anden blåser vart hon vill, vi kan inte bestämma vilka nådegåvor alla ”måste ” ha. Tungotal är inget tecken på andedop, det finns till och med icke-kristna som talar i tungor. Inget av de ord du anför stöder ditt påstående. Det finns också otaliga andedöpta kristna som inte talar i tungor.
Om någon andedöpt som inte har tungotalets gåva läser detta: lugn, du ÄR Guds barn, du är en sann kristen och du är andedöpt. Alla har inte samma nådegåvor.
GillaGilla
Amen Alma-Lena.
GillaGillad av 1 person
Hej Alma-Lena
Tack för dina reflektioner men jag tillhör de som tror andedop med tungotal kan upplevas av varje troende. Det är viktigt att inte sammanblanda detta med barnaskap i Gud. Lärjungarna hade ju tro på Jesus, gick med honom, tjänade honom, botade sjuka och tillbad honom innan de blev andedöpta. Andedop handlar inte om frälsning. Det handlar inte om merit eller något sådant, utan om en godhet och ett löfte från Gud.
Lukas skriver också att alla (= alla) blev uppfyllda av den helige Ande och började tala i tungor (Apg 2). De fick ”var och en” en eldslåga på sig (Apg 2:3) Löftet om detta ges också till alla som tror (Apg 1:8; 2:38, Luk 11:13).
Kärleken är bra, men det var ju inte mer kärlek Jesus gav lärjungarna på pingstdagen. Att tala om nådegåvorna och de tungotal som finns där som Paulus gör i 1 Kor 12, kräver lite mer eftertanke,. Notera till exempel att när han talar om tala tungotal, (1 Kor 12:28-29) talar han där om tungotal i kontexten av uttydning. Men allt tungotal är inte sådant som uttyds. Det tungotal som ges genom andedopet är ett hjärtats bönespråk som munnen talar (Apg 10:46; 19:6).
Det är viktigt det inte blir kamp och låsningar här. Jag tycker Idas vittnesbörd ovan är så jättefint. Ingen kramp, fritt från låsningar, vila i Gud och ett lätt bejakande av Guds goda nåd. Jag brukar säga att ingen måste tala i tungor, men du får.
Ett bra boktips är ”De talar med andra tungor”. Den finns på http://www.evangelie.se
GillaGilla
Du har helt rätt i att baranaskapet hos Gud inte alls har med gåvorna att göra. Men du har fel om att den Heliga Ande inte har med barnaskapet att göra det är hon som föder oss på nýtt enligt JOh. 3. Och jag håller verkligen inte med dig om att lärjungarna inte fick mer kärlek på den första pingstdagen. Det var efter den andra jordbävningen när de bett om helig Ande i Apg. 4 som det står att ;”Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt.” Lägg märke till att Anden manifesterar sig olika i Apg 2 och 4 och även på andra ställen tex vid Jesu dop.
Denna andra jordbävnings-Andeuppfyllelsen i Apg . 4 verkar bara ha åtföljts av evangelisation och inbördes kärlek. Det står inte ett ord om olika språk eller tungotal vid detta tillfälle. Vilket visar att Anden manifesterar sig på olika sätt vid olika tillfällen.
Ditt inpass är välmenande men skadar oerhört den som längtar men aldrig får tungotalet. Och låt mig påpeka, jag tillhör dem som har denna gåva och anser att Bibelns hela undervisning på allt sätt förbjuder mig att yvas över den eller påstå att andra inte har helig Ande pga att de har andra gåvor än jag har. Paulus undervisade alltså inte i onödan om att tungotalet är den minsta av gåvor och att vis istället ska be om andra gåvor i första hand. Tungotalet är så manifest att vi bländas och de goda gåvorna blir solkade av prestige och missmod istället för att bygga upp församlingen.
Ditt vackra namn till trots sår ditt påstående misstro och missmod, knappast frid. Jag önskar att församlingen som helhet skulle lämna denna barnsliga strid bakom sig och lämna gåvorna till Anden att dela ut precis som hen vill.
GillaGilla
Hej Alma-Lena.
Tack för responsen men jag tycker ditt inlägg är lite väl polemiskt. Det är inte jag som söker strid utan vill man se andedopet och tungotalet som en gåva som bara vissa får, så predikas ju det i vissa kyrkor och man är fri att predika det så klart. Varsågod!
Men jag ser andra löften i Nya testamentet och när jag också läst kyrkohistoria noterar jag att i pingstväckelsen predikade man inte på det sätt som du föreslår. De betonade att andedop och tungotal var ett erbjudande till varje troende. På samma sätt när den karismatiska rörelsen slog igenom på 1960-talet. Epoikopal-prästen Dennis Benet (som var en nyckelfigur i väckelsen) var t.ex. mycket tydlig på detta att andedop med ett tungotal kan alla troende få uppleva. Läs gärna hans böcker!
Det kan ju vara viktigt för dig att notera att din egen upplevelse av andedop och tungotal är ett resultat av dessa två andedopsrörelser. Andra idéer som att tungotal bara är en av de nio nådegåvorna kom senare och det kan vara värt att både reflektera och också respektera den predikan som trots allt gav oss de här två enormt stora väckelserörelserna i världen som dessutom inte alls stannat av.
Jag är trygg med att predika Guds löfte om Andens dop till var och en, med hopp om att alla också får ta del av tungotalets välsignelser. Finns det utmaningar. Absolut! Dels just detta att man gör prestige av det. Det finns tvivel på löftet och dessutom ofta många själsliga låsningar. Jag har bett för många som känt sig blockerade men som också när de kommer förbi hindren talar i tungor. I början på 1900-talet talade man mycket om att söka detta. Lewi Pethrus (pingstpastor som ledde den svenska pingströrelsen på 1900-talet) reste t.ex. ända till Oslo för att få förbön av TB Barratt, men han blev inte andedöpt vid de mötena. Han reste hem utan tungotalet men han hade med sig en längtan som drev honom vidare. Jag kan räkna upp en mängd profiler i kyrkohistorien som har liknande upplevelser där de upplever tvivel, otro, rädsla och annat, men så småningom kommer de till upplevelsen.
Jag tror på Guds löften och rekommenderar återigen att du läser ”De talar med andra tungor”. Det är en bok som miljoner människor läst och som var en nyckel för den andliga väckelse som kom i många samfund på 1960-talet. I sista kapitlet berättar författaren om hur hans fru brottades i flera år med att inte få uppleva andedopet med tungotal. Skriv ett meddelande till mig på pascal.andreasson@evangelie.se så skickar jag dig boken gratis.
Gud välsigne dig.
GillaGilla
Vad menas med ”andedop”?
GillaGilla