Innan jag kom till tro så kände jag att denna världen var så full av ondska och mörker att jag knappt orkade leva i den. Vi matas varje dag med alla fruktansvärda vidrigheter som sker runtom vår planet och ofta har vi inget skydd mot vad det gör med vårt sinne. Det letar sig in, i alla hörnen och vrår. Får oss att i vanmakt skrika ”VARFÖR HÄNDER DETTA?”
Det har haft mig i ett järngrepp i hela mitt liv. Ett liv fyllt av rädslor, osäkerhet, självhat, självförakt! Förakt för mina medmänniskor, jag har (nästan) hatat dem som inte tyckt som jag. Låtit andra människor trycka ner mig, trott på deras ord att jag inte duger. Sett på mig själv med samhällets ögon, att jag är en maskin som ska producera, prestera och bidra med skatt till vår välfärd. För i den här världen är vi inte värda mer än vad vi bidrar med till tillväxten. I princip. Vårt värde bestäms av hur välfyllt vårt CV är, hur arbetsmarknadens ögon ser på oss, hur attraktiva vi är, både utseendemässigt och prestationsmässigt. Att vi är vår egen gud, och skapar vår egen verklighet, och det lämnade mig med en enorm tomhet.
Sen kom Jesus. Drog mig långsamt upp ur den dy jag varit så länge. Öppnade mina ögon för världen. Plötsligt förstod jag: jag kommer att fortsätta drunkna i min ångest om jag inte lägger mitt liv i Guds händer. Det finns ingenting denna världen kan erbjuda som kommer att få mig att må bättre. Det finns ingen annan som kan rädda mig, allra minst jag själv. Endast Guds kärlek och hans kraft kan lyfta mig ur mörkret. Få mig att se världen med Guds ögon.
Jag vet en kvinna som för ett år sedan, nästan på dagen när detta skrivs, åkte för att besöka sin dotter i en annan stad. Dottern berättade då om en mycket märklig dröm hon haft natten innan. Hon såg sig själv gå tillsammans med många andra människor, som alla gick åt samma håll mycket målmedvetet. Men dottern visste inte vart de var på väg.
Till slut nådde de ett högt berg där de stannade. Väntande. Dottern frågade då : ”Vad är det vi väntar på?”” Jesus ” blev svaret. ” Han ska komma nu.” Dottern kände vånda över svaret, för hon var inte säker på vad det egentligen innebar. Framförallt för henne personligen. Men drömmen slutade där.
Jag vet att kvinnan blev mycket berörd av dotterns dröm. Hon märkte också att dottern tog drömmen på största allvar.
Vård kan få en att klara av sin vardag, men jag tror att vi främst behöver trygghet och kärlek för att må bra på djupet.
Alla är mer eller mindre beroende av något idag. Vi kanske inte upplever att det är särskilt dåligt. Det kan vara omedvetet, för att fylla ett tomrum eller flera.
Det behöver inte bara vara alkohol, tobak, droger, spel, pornografi, snatteri och pengar. Jag tror man kan bli lika beroende av sociala medier, TV/serier/film, en hobby, sport, träning, aktivism, new age, utseende, materiella saker, mode, hälsokost, koffein, socker, skräpmat, musik, prestation i skolan eller på jobbet.
Kanske det enda man tänker på i vardagen är att få bekräftelse av andra människor. Eller efter att finna kärleken.
Många lider i det tysta av depression, tvångstankar, trauman, sorg, ensamhet, stress, kontrollbehov, självskadebeteenden, rädslor, fobier, ångest eller ätstörningar. Read the rest of this entry →
Nytt avsnitt av Jesusfolket! I november 2014 intervjuades Micael i Valsätrakyrkan i Uppsala på temat ”min andliga resa”. Han fick berätta om hur han kom till tro på Jesus, om mirakler han har erfarit och om varför han började engagera sig för fred och rättvisa.
Min vän David Wellstam håller just nu på med en bloggserie om seers eller siarprofeter: människor som på ett tydligare sätt än många andra kan se änglar, demoner och andliga skeenden runt omkring sig. Det är en gåva som är väldigt missförstådd av både ickekristna och kristna, och flera av dem som har gåvan vet inte hur de ska hantera den eller berätta för andra om den. Att David och de andra ”seers” som har bidragit till serien lyfter på locket och redogör för den bibliska beskrivningen av siarprofeter, svarar på invändningar och delar egna fantastiska vittnesbörd tror jag är oerhört viktigt.
Jag rekommenderar er verkligen att läsa hela serien själva, men i detta inlägg tänkte jag erbjuda lite highlights från Davids undervisning och vittnesbörden som ”Philippa”, Kajsa och Karin delar om sina gåvor.
Ordet ”siare” (eng: seers) i våra biblar kommer från de två hebreiska orden ro’eh (att se) och chozeh (profetisk vision).* Vi ser i andra versen ovan att Israels folk med tiden slopade distinktionen mellan siare och profet och kallade dem båda för profet. Siare och profet ligger nära varandra, och deras tjänst överlappar i mycket. Siarprofeten är en profet med betoning på det visuella. Jag återger James Golls lista med 12 olika profettjänster här, där siarprofeten är en av dem (kallas dreamers and visionaries där).
Min definition:
”En seer är församlingens profetiska ögon och mottar främst visuell kommunikation från Gud och ges himmelska uppenbarelser och erfarenheter.”
För att en väckelse ska kunna ske behövs det ske en radikal förändring. I helgen var det 10 000 personer i Stockholm som talade om Jesus. Oräkneligt många helanden tog plats i huvudstaden. Flera personer har under de senaste dagarna givit sina liv till Jesus. Nu är helgen slut. Men väckelsen har bara börjat.
De som har bett för en väckelse i Sverige har nu fått bönesvar. Gud har svarat genom sin mäktiga närvaro på Friends arena. Nu är det upp till oss att sprida vidare Kristus doften över hela nationen.
Jag vill utmana dig att berätta om din tro för minst en människa om dagen. Ord som Jesus, nåd, frälsning och välsignelse behöver finnas i våran vardag för att en väckelse ska kunna äga rum. Ju mer vi berättar desto mer kommer de att få höra, logiskt eller hur? Men att människor får höra Guds ord är grunden till att de lär känna Gud. Read the rest of this entry →
Petrus pingstpredikan i Apg 2:14-41 är i min mening en fantastisk evangelisationspredikan som vi kan lära oss mycket av. Den gjorde att 3000 människor tog emot Jesus på en och samma gång och blev döpta (v. 41)! Låt oss titta närmare på vad det är Petrus säger för att förstå hur hans budskap blir så attraktivt för åhörarna.
Petrus inleder med att förklara det språkmirakel som just inträffat och som väckt så mycket uppmärksamhet när outbildade lärjungar plötsligt kunde tala arabiska, latin med mera (2:1-13). Han pekar på att detta förutsades av profeten Joel hundratals år tidigare (v- 17-21). Efter denna inledning går aposteln pang på rödbetan och börjar direkt tala om Jesus:
Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom. Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. (v. 22-24)
Petrus refererar alltså dels till vad åhörarna själva vet: att Jesus gjorde mirakler och att Han dödades på ett kors, dels till de glada nyheter som han och de andra lärjungarna bär på: Han har uppstått! Publiken känner själva till att Gud var med Honom eftersom Han gjorde så stora tecken och under, därför är det inte konstigt att döden inte kunde behålla Honom. Read the rest of this entry →
Det händer något när man blir drabbad, drabbad av Guds kärlek. Man blir aldrig mer den samme.
Det kan vara både på gott och ont.
Gott för dig själv men kanske ont för de som finns runt om dig. De som inte längre känner igen dig. Du är inte längre den du var. Du blir förvandlad.
Jag liknar det som en fjäril. Först larv, sedan puppa och sedan den vackra fjärilen. För det händer något med dig. Du blir förvandlad.
Du ser på dig själv och på din omgivning med helt nya ögon. Ögon som ser storheten och det vackra i skapelsen.
Det är som om du fått nya glasögon, glasögon som gör att allt blir klart, färgerna, detaljerna de små små detaljerna som du inte förut lagt märke till. Inte på samma sätt i alla fall.
Med andra ögon ser du på dina medmänniskor. Du ser på dem med kärlek. Även om du tycker att en del är jobbiga så kan du ändå se på dem med kärlek och förstå att det ligger något annat bakom varför de är påfrestande. Du älskar dem ändå. För plötsligt inser du att du är inte bättre själv! Inte det minsta!
Min engelska blogg Holy Spirit Activism ingår i ett internationellt kristet bloggnätverk som heter MennoNerds, ett namn som kommer från Menno Simons, cool pacifistisk reformationsteolog som jag önskar var lika känd som Luther, samt ”nörd” för vi som är med i nätverket är rätt nördiga. Vi har startat en vloggserie som jag har bidragit till! I min första video talar jag om varför jag älskar Bibeln och gav tre saker vi bör tänka på när vi läser Bibeln:
Och i min andra video som jag spelade in i måndags, talade jag om varför jag älskar vittnesbörd. Ett tag runt 2008 vägrade jag läsa några andra kristna böcker än Bibeln, för jag tyckte de flesta försökte späda ut Jesu radikala budskap och anpassa Guds Ord efter sina medelklassliv snarare än tvärtom. Men från 2010 och framåt kom jag verkligen att uppskatta biografier och kristna vittnesbörd som utges på Sjöbergs förlag och annat, för de gör Jesu budskap levande och vittnar om att Han är relevant för oss idag:
Även om Bibeln är viktigast för både lära och liv så kompletteras den bibliska uppenbarelsen väl med det som Gud gör idag i former av mirakler, profetior och vägledning. Bibeln + vittnesbörd = sant!
Sen ett drygt år tillbaka är jag admin på ”Ge och du ska få”, en kristen Facebookgrupp med 7700 medlemmar där i synnerhet ungdomar delar böneämnen, vittnesbörd, bibelord med mera och får förbön, uppmuntran, uppskattning med mera. Jag minns när jag först blev inbjuden av en kompis och slogs av hur häftigt det var att något sådant finns. Jag kände – och känner – mig alldeles varm inombords när jag såg alla hundratals syskon visa omsorg om varandra och peppa varandra att följa Jesus. Jag fick som sagt efter ett tag äran att vara admin och sköter sen dess om gruppen tillsammans med ett team på sex personer.
Jag tror en av de viktigaste anledningarna till att GODSF blivit en så uppmuntrande och varm plats är att vi inte tillåter diskussioner i loggen. Det är förstås inte ett okontroversiellt beslut – det är många som vill diskutera om Gud från alla möjliga perspektiv och några gånger har vi admins blivit anklagade för censur, men egentligen handlar det i grund och botten om ett sätt att hantera Facebooks algoritmer.
I Facebookgrupper får generellt inlägg med flest kommentarer mest uppmärksamhet, eftersom en ny kommentar gör att ett inlägg hamnar längst upp i loggen. Och det ligger i sakens natur att en diskussion producerar fler kommentarer än ett böneämne eller vittnesbörd. Böneämnena och vittnesbörden drunknar då bland alla diskussionsinlägg, något jag minns från när jag precis gått med i gruppen och diskussionsförbudet inte fanns. Diskussionerna tenderade alltför ofta också att spåra ur i personangrepp, hård stämning och allmänt opeppande läsning.
Victory Church är en levande och växande församling i den walesiska staden Cwmbran, med flera kringliggande utposter. Kyrkan grundades år 2010 och under dess första 9 månader växte församlingen från en familj till över 650 mötesbesökare, och många blev frälsta och lät döpa sig. Kyrkans grundare, Richard Taylor, är en f d kriminell drogmissbrukare som via en fängelsebibel och hjälp av den kristna organisationen Victory Outreach fick möta Kristus och bli fri, förnyad och förvandlad. Läs mer om honom och församlingen på deras hemsida.
Den 10:e april började något oväntat och mäktigt ske i Victory Church. Richard hade precis avslutat sin predikan utifrån Esters bok och uppmanade nu de församlade att bära fram sina bördor, problem och sjukdomar inför Gud såsom Ester trädde fram framför Kungen och lade fram sitt ärende gällande Haman. En rullstolsbunden man med förlamade ben vid namn Paul sökte sig till förbön. När Richard bad för honom fick han ny styrka i sina ben, reste sig, lyfte rullstolen över huvudet och började springa omkring i kyrkan. Församlingen fylldes av en stark tro för helande och många helandeunder skedde utan vare sig förbön eller handpåläggning. T e x kunde en kvinna som tidigare inte kunnat lyfta armen i mer än 90graders vinkel obehindrat sträcka sina händer mot himlen.
Efter mötet samlade man mötesteamet till samtal, och man föreslog att det kunde vara en god sak att inte avbryta det Gud hade påbörjat genom att vänta till nästa söndag. Så man beslutade att komma samman inför Gud igen redan nästa kväll.
När mötesteamet kom till kyrkan dagen efter var lokalen fylld av en så stark Gudsnärvaro att många föll till marken innan de ens hade hunnit komma in i kyrkan. Många blev helade, befriade och fyllda av glädje. Dagen efter hade fler människor tillkommit och Gud fortsatte att röra vid de församlade på mäktiga sätt.
Nu är det snart en månad sedan Andeutgjutelsen startade. Människor vallfärdar från hela världen för att få ta del av det som sker, och kyrkan har möten varje dag utom fredag och söndag. På hemsidans nyhetsflöde presenteras vittnesbörd på vittnesbörd om vad Gud gör. I den här videon berättar pastor Richard Taylor om hur det hela startade och delar en mängd berättelser om och tankar kring det Gud gör.
Bloggen Welldigger rapporterar om händelserna i Cwmbran, och där återges b l a detta vittnesbörd:
The most remarkable story was of a young local girl who came to one of the meetings drawn by what she had heard is going on. She encountered the love of God and was completely healed and set free from the results of sexual abuse. As far as I recall the story, the next day she met a friend who she had not seen for several years who was troubled and depressed. She too had been a victim of abuse. The friend who had met with God suggested they go to a bridge by the river to talk. After sharing for a while, the friend then prayed for God to touch the depressed girl. In the next few minutes, she was healed and delivered, and gave her life to the Lord. After this, the girl who had been healed the day before felt God prompting her to sing ‘Amazing Grace’ over the newly saved girl. She obeyed the prompting. The girl broke down as the song was being sung over her. Afterwards she explained that the song had meant a lot to her. She then explained that that very bridge that her friend had brought her to and where she sang the song was where she had some time before tried to take her own life. The place where the enemy tried finally to extinguish her became a place of transformation and liberation for her. Her Valley of Achor became the doorway of hope.
I videon berättar Richard hur han upplevde Guds tilltal –”Så länge människor dyker upp så dyker jag upp”. Det ska bli spännande att följa vad Gud gjort, gör och kommer att göra genom det som sker i Wales.
Vilken farfar, tänker ni. Jo, Farfars restaurang förstås! Där hålls ibland träffar som praktiskt nog kallas för farfarsträffar. De är fullsmockade av Guds härlighet och kraft. Hela mötet dryper av hunger inte bara efter farfars mat utan av Guds Rikes mirakulösa genombrott. Och Gud svarar mäktigt på den hungern.
Träffen saknar agenda. Medan alla sitter och knaprar på farfars goda mat händer lite allt möjligt vid mikrofonerna, allt eftersom Anden leder. Lite lovsång, nåt Bibelstudium, en och annan profetia. Framför allt delas många vittnesbörd. Simon Ådahl är en av dem som arrangerar Farfarsträffarna, och han älskar att berätta om de fantastiska mirakler han har upplevt, som i videon nedan:
Jag skrev för ett tag sedan om hur populärt vittnesbördsmötena var i bönetältet på festivalen Frizon. Tillsammans med David Wellstams beskrivningar från ungdomsmöten på Torp och Chili, samt min egen erfarenhet av till exempel facebookgruppen ”Ge och du ska få”, tycker jag mig kunna urskilja en trend: många kristna ungdomar är sjukt intresserade av Guds mirakler! De strävar efter Andens gåvor i överflöd som Bibeln uppmanar oss till. Och min undran är om den äldre generationen i kyrkan verkligen förstår detta, samt om de lyckas tillfredsställa den hungern?
I linje med uppmaningen i Ps 9:12 och 118:17 har jag och min församling satt stor vikt vid att berätta om det Gud gör. Med en årsbudget på noll kronor ägnar vi tid och engagemang åt att undersöka samt berätta om tecken och under. Samtidigt bekymrar åtminstone jag mig över att kyrkor och kristna organisationer som har långt större resurser och når långt fler människor inte berättar särskilt ofta om de mirakler Gud gör, trots att de känner till dem. Man tycker att pingströrelsens, EFK:s och EFS hemsidor skulle vara fyllda med vittnesbörd eftersom de är karismatiker och eftersom Gud gör så mycket mirakler hos dem -både utomlands och här – men vittnesbörd är enligt min erfarenhet väldigt sällsynta där. Naturligtvis kan det vara mycket vanligare med vittnesbörd på dessa samfunds lokala gudstjänster, men vad hindrar dem i så fall att avspegla detta på hemsidan?
Min vän David Wellstam skrev häromdagen en fantastiskt bra bloggpost om ungdomars desperata hunger efter Gud och Hans gärningar på lägret Chili:
[Det sker] mirakler varje dag på Chililägret. Ungdomarna förväntar sig att de ska ske och att de är en del av det normala kristna livet. […] På förbönsplatsen på Chililägrets kvällandakter sker det så mycket helanden och ingripanden av olika slag att lovsången då och då behöver ta en paus för att ge plats för vittnesbörd. Det finns en kultur av förtröstan på att Jesus är lösningen på alla problem och hundratals söker förbön varje kväll.
Denna bild av ungdomars hunger efter mirakler bekräftades i bönetältet på Frizon, den tredje plats jag framför allt spenderade festivalen på förutom Världens tält och Virus. Här har det varit en hel del folk under alla bönepassen, men det som utan tvekan lockade mest folk var vittnesbördsmötena som Teen Challenge arrangerade. Tältet var fyllt med ungdomar som ivrigt delade och/eller lyssnade på vad Gud gör: helanden från allvarliga sjukdomar och skador, upprättelse för utnyttjade och utsatta människor, oplanerade och överraskande frälsningsunder. Och det betonades att vi inte får glömma att kamp är nödvändigt för att detta ska ske, vi berättar inte Jesushistorier för att inbilla oss att livet är en dans på rosor utan för att uppmuntra till att fortsätta sätta Guds Rike först och främst.
En av de första gångerna jag var i församlingen Mosaik utmanade Hans Sundberg mig att hänga med dem ut på gatuevangelisation. Han sa att där formas man verkligen som lärjunge och där har man chans att se Guds Rike på topp. Utan att fundera så mycket sa jag ”Okej”.
Sen kom skräcken.
När jag cyklade mot torget där vi skulle stå ältade jag om och om igen i mitt huvud alla ”katastrofscenarior” som skulle kunna ske. Tänk om hon kommer! Tänk om det händer! Tänk om de ser mig stå där och tror att jag är fanatiker!
Det är pinsamt att erkänna, men det slutade med att jag vände om när jag kommit halvvägs och cyklade tillbaka.
Idag älskar jag att stå på gator och torg och sprida Evangeliet. Jag har bett för sjuka, predikat högljutt om Guds Rike, berättat om mirakler när jag står och grillar pannkakor med Pannkakskyrkan, hjälpt hemlösa och socialt utslagna som är hungriga och frusna. På två år har jag säkert varit ute över 100 gånger.
Vad var det som gjorde att min fobi försvann? Här är några orsaker som jag tror spelade in:
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
Emil Norberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
