För tio år sedan åkte jag till Sydafrika. Jag hade fått ett stipendium från Sida för att undersöka hur tron på mirakler påverkar bistånd. Det blev en oförglömlig resa där jag såg många exempel på hur bistånd verkligen hjälper – och jag såg även många mirakler.
Jag minns hur Jeremiah Mahure tog mig till byn Kahoyi för att hjälpa honom betjäna en församling där. Kahoyi ligger väldigt nära gränsen till Moçambique och är precis som de flesta ställen på den sydafrikanska landsbygden väldigt fattigt. Kyrkan vi besökte, Shepherd’s Ministries, var bokstavligt talat ett plåtskjul, med inte mycket mer inredning än massa plaststolar, ett bord, en plastblomma och en naken glödlampa. Med andra ord var det en perfekt plats att möta den Helige Ande på – Gud gillar ju inte rikedom eftersom man ju inte kan tjäna både Gud och Mammon, arameiska för rikedom (Matt. 6:24).
Jeremiah undervisade om dopet (av den enkla anledningen att många av församlingsmedlemmarna inte var döpta) och sedan talade jag om att förena Andens frukt och gåvor. Tecken och under måste förenas med fred och rättvisa, ni vet.
Det hela mynnade ut i en inbjudan där alla sprang fram för att fyllas av Helig Ande. Och det blev en mäktig utgjutelse. Folk låg på golvet och prisade Gud, en kvinna profeterade högljutt under tårar, den afrikanska lovsången dundrade och Guds närvaro var oerhört påtaglig.
Jag var helt förstummad över vad Gud gjorde i denna lilla plåtkyrka. Men det var tydligen inte över. Pastorn hämtade sin bil och vips var tolv av oss (tre i passagerarsätena och nio på flaket) på väg hem till folk för att be för sjuka. Lovsången fortsatte dundra oavbrutet på flaket under hela färden. Det slog mig hur Andefylld den här församlingen var. Alla tillbad i fullständig överlåtelse, och de ville inte sluta.
Lovsången fortsatte när vi kom fram och likt ett luciatåg gick församlingen in sjungandes i den sjukes hem. Han hade någon form av synskada som gjorde att han bländades av vanligt ljus. När han kom in i det lovsångsfyllda vardagsrummet täckte han gör ögonen med sina händer. Pastor Jeremiah undervisade kort utifrån Fil 2 om att Jesus blivit upphöjd över allting, och sedan bad han tillsammans med församlingen kraftfullt för att mannens ögon skulle bli helade. Och det blev de. Mannen tittade sig förvånat omkring medan han kunde se mer och mer av sin omgivning. Sen tog han emot Jesus.
Församlingen tackade Gud, sa hejdå, satte sig i bilen och åkte under lovsång till nästa hus. Jag hade noterat två bunkar med mat på flaket och trodde i min enfald att det var chaufförens middag, men de gav vi till nästa sjuka person vi besökte, en kvinna som skadats i en bilolycka och som var sängliggande. Än en gång predikade Jeremiah och så bad vi högljutt för hennes helande.
Den här församlingen förkroppsligade Bibeln så tydligt. Inga pengar men massa Helig Ande. Enorm glädje, passionerad tillbedjan, givmildhet, gästfrihet och hunger efter Andens gåvor. Mer sånt! 
Mycket annat spännande hände i Sydafrika – bland annat fick jag intervjua Francis Shongwe som dödförklarades av läkare men som vaknade till liv efter bön:
Hela Pingsten 