Bloggarkiv

Jag filmar mirakel!

Screen Shot 2017-05-09 at 11.59.17.jpg

Som filmskapare på The Last Reformation får man vara med om mycket häftigt. Det senaste året har jag rest runt i över 15 länder, min uppgift? Att filma mirakel.

Vi är ett team på 3-5 personer som reser runt och gör något vi kallar för Kickstart. En Kickstart innebär att vi håller en mötesserie som fokuserar på att visa deltagarna hur man botar sjuka, kastar ut demoner, döper i vatten och i den Helige Ande. Detta är nämligen något som alla kan göra oavsett ålder, position eller erfarenhet.

Spännande video från Sydafrika

För ett tag sedan var jag en månad i Sydafrika och filmade material till en uppföljare av vår första film: The Last Reformation – The Beginning.

Den sista helgen i Sydafrika anordnade vi en Kickstart i Kapstaden. Under denna helgen följde jag med och filmade en kille som mötte Gud starkt under det första mötet.
Kickstarten blev vändpunkten i hans liv. Read the rest of this entry

Podcast: Är mission kolonialistiskt?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sarah, Johannes och Micael har alla varit ute och missionerat i världen. Men är det verkligen rätt att pådyvla sin tro på andra, och har inte mission en unken lukt av kolonialism? Vi förklarar varför vi inte tycker att det är så, och berättar om vad vi erfarit på våra resor.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns.

Helande, vetenskap och teodicéproblemet

Ett nytt poddavsnitt av Jesusfolket är ute! Kan man verkligen tro på mirakler i vår vetenskapliga tidsålder? Jajamen! Jag och Johannes Widlund berättar om några helanden vi har bevittnati både Sverige och Sydafrika. Vi diskuterar den spännande forskningen kring medicinskt verifierade helanden som exempelvis Craig Keener och Candy Gunther Brown varit pionjärer inom. Och så funderar vi kring varför inte alla blir helade.

Krossa status quo-teologin!

Jag har haft det mycket trevligt på Torpkonferensen – tillbett Gud, träffat vänner och peppat för evangelisation och egendomsgemenskap. Jag har också botaniserar bland billiga böcker för tio kronor styck och hittade en intressant teologisk reflektion från evangelikala sydafrikanska kristna som var emot apartheid. De skriver om hur kristna apartheid-förespråkare i deras tid, 1986, stod för en status quo-teologi som ständigt hänvisade till Romarbrevet 13 för att kväva kristet motstånd mot rasiststaten:

Närhelst offren för förtrycket försöka höja sina röster eller stå emot det, kastas Romarbrevet 13 i ansiktet på dem av dem som utnyttjar dessa förtryckarsystem. Romarbevet 13 används följdaktligen för att upprätthålla det rådande tillståndet, och få kristna att känna skuld då de utmanar orättvisor i samhället.

Detta är en intressant kontrast till dagens kristna högerextremister som inte vill underordna sig överheten (dvs. Löfven & c:o) utan ta över den och förändra den för att nå sin främlingsfientliga utopi. Men den mörka status quo-teologin är inte utdöd i Sverige för det. Utan den används i hög grad när lärjungar vill återuppväcka den förlorade apostoliska formen för lärjungaskap och församlingsliv.

Read the rest of this entry

Lovsång vs psalmer

image

På en konferens i USA för några månader sen anklagade en gubbe den karismatiska rörelsen för att vara demonisk och sa att de flesta som tror på Andens mirakulösa gåvor inte är kristna, och som argument för detta sa han bland annat att karismatikers lovsångsstill är ”mindless emotional hysteria”, medan hans egen sångstil, psalmerna, uttrycker ”deep theology”. I en kritik av hans påståenden sammanfattade jag hans musikteologi med orden ”Hymns rock, rock sucks”.

En betydligt sundare och nyanserad kritik av modern lovsång ges av Sune Fahlgren, lärare på THS. Han menar att lovsång speglar tidsandan i det att den står för individualism och konsumenttänk – där lovsångsledaren står i centrum för att förmedla inte först och främst ett budskap utan en känsla till församlingen. Fahlgren spårar detta tillbaka till den nypentekostala rörelsens betoningar på att uppleva Anden, men ifrågasätter om detta verkligen är en bra sångform för kyrkan då det snarast handlas om ”McDonaldisering”.

Det finns dock många problem med Fahlgrens resonemang. Först och främst klumpar han ihop Vineyard och trosrörelsen genom att kalla dem ”den nypentekostala rörelsen” utan åtskillnad, vilket är märkligt eftersom det är två helt skiljda rörelser. Vineyard var pionjärer för modern lovsång, vilket de ärvde av Jesusrörelsens frälsta hippies. De drevs av en längtan att inte bara sjunga om Gud utan till Honom, att inte bara predika med toner utan att faktiskt tillbe som Bibeln uppmanar oss till. Men John Wimber, Vineyards grundare, oroades av kommersialiseringen av lovsångsindustrin och lobbade faktiskt för att lovsångsteamet skulle stå längst bak, något som inte gick igenom (inte minst av praktiska skäl).
Read the rest of this entry

Nelson Mandela, stora drömmar och hur vi bekämpar global apartheid

image

Mandela, som gick hem till Gud igår

Det stora med Nelson Mandela var inte att han var emot apartheid, det var de flesta. Det stora med Nelson Mandela var inte att han var Sydafrikas första svarta president, det kunde rätt många andra ha varit. Det stora, skulle jag säga, var hans stora drömmar om att ett land kunde förvandlas på ett så dramatiskt sätt som det faktiskt gjorde.

Mandela var förstås på många sätt Sydafrikas Martin Luther King och var mycket inspirerad av honom, och precis som King drevs Mandela av en tro på Gud och en dröm om en bättre värld där rasism och ojämlikhet inte finns. Men det krävs att den drömmen är riktigt stark om man ska hålla ut i fängelse i 27 år och se hur alla samhällsfunktioner vänder sig mot en. Han hade visserligen stöd från många andra länder men inte alla – USA, svenska Moderaterna med flera köpte ju Sydafrikas beskrivning av ANC som en terroristorganisation och stödde rasistregimen. Det är ett klassiskt propagandaknep av diktaturer, och det fick vatten på sin kvarn när Mandela tyvärr lämnade ickevåldsidealet och menade att apartheid måste bekämpas med vapen.

Apartheid bekämpades dock med en stark avsky från Sydafrikas folk och starka påfrestningar från omvärlden i form av bojkotter, sanktioner och anti-apartheidkonventioner. När Mandela till slut blev fri var det bara en tidsfråga. Valet blev förvånansvärt lugnt och ickevåldsligt, det vita minoritetspartiet (idag Democratic Alliance) accepterade valresultatet och Mandela blev president.

Det hade ansetts omöjligt av många bara sju år tidigare, men Mandelas dröm stod fast. Vi får aldrig acceptera dagens situation som norm, utan Himlen måste vara norm. Därför är jag kritisk när man förlöjligar utopier, för en värld utan segregationssystem var också en utopi en gång, en värld där man kan kommunicera med folk på andra sidan jordklotet på några sekunder också. Våga drömma stort! Och våga stå upp mot orättvisor.

Read the rest of this entry

Hur man bryter en demonisk kultur

Block B

Block B

Var 17:e sekund våldtas en kvinna eller flicka i Sydafrika. Jag som studerat våldtäktssituationen i DR Kongo trodde först att tidskriften jag läste detta i hade skrivit fel – det var väl Afrika de menade? Nej, Sydafrika. 1,85 miljoner våldtäkter per år. Var fjärde sydafrikansk man har våldtagit någon.

I Backdoor anses pojkar vara fjollor om de inte har debut innan tretton års ålder, sa man till mig. Svårt att bekräfta förstås, men nog råder det en otroligt ohälsosam sexuell kultur när en fjärdedel av befolkningen har HIV, i Backdoor såväl som i Sydafrika i helhet. Sex ses som mannens rättighet och kvinnans skyldighet. Otrohet, polyamori och prostitution är väldigt vanligt. Självaste presidenten har fler än två fruar.

Och som sagt sprider det förstås HIV. Församlingarnas största utgiftspost är begravningar. När Iris South Africa har pastorskonferens diskuteras alltid begravningar – pastorerna försöker begränsa sig till den närmaste familjen och församlingsmedlemmarna, men det tar ändå upp för mycket av deras tid. Och en pastor i Block B berättade att 80 % av de han begraver är unga.

Varför dör de när regeringen erbjuder gratis bromsmediciner? Tja, om man erkänner att man har HIV vill ingen ha sex.

Read the rest of this entry

Förenade i Anden

image

Jonny

Två av de mest inspirerande personerna jag mött i Sydafrika är Jonny och Bex Gilling. De är galet fantastiska. De dryper av allt Iris Ministries står för och lyser Kristi kärlek på alla de möter. Sedan ett halvår är de ansvariga för Michael’s Children’s Village, Iris hem för utsatta barn där jag fått bo en del av min vistelse.

Jonny berättade för mig hur de jobbade som ungdomsledare hemma i Nya Zeeland i fyra och ett halvt år. De tre första åren var enormt tröga, ”för vi arbetade i köttet”, därefter upplevde de kraftig utgjutelse. Fler och fler ungdomar kom, inte för att de gjorde någon outreach eller aktivt sa åt folk att ta med sina vänner utan för att de som var där blev så förvandlade av Kristus att deras vänner kunde se förvandlingen med sina egna ögon. Och så helt plötsligt en dag när allt var som mest fantastiskt sa Gud åt Jonny att de ska säga upp sig.

”Hur ska jag säga detta till Bex?” Jonnys personliga smärta över att offra det han älskade överträffade inte hans oro för hur han skulle uppmana sin hustru att offra det hon älskade. Han mötte henne precis innan de skulle på ett möte med församlingsledningen. ”Jag måste prata med dig.” ”Nej, jag måste prata med dig!” ”Men det jag har att säga är väldigt viktigt”. ”Jag tror nog att det jag har att säga är ännu viktigare.” Ja, ni fattar. Gud hade sagt samma sak till Bex samtidigt. De sa upp sig samma dag.
Read the rest of this entry

”Jag grät när jag lämnade Himlen”

image

Igår åkte jag till byn Clau-Clau en halvtimme från Backdoor för att besöka pastor Francis Shongwe. Francis är en enkel man med tunn plånbok som planterar församlingar för Iris Ministries. Jag hade sett honom i filmen Finger of God där han intervjuas om när han misshandlades till döds, uppväcktes från de döda och förlät de som mördat honom.

Jag tog min lilla videokamera och bad honom berätta mer ingående om vad som egentligen hände. Han sa att i september 2003 hade Iris Ministries South Africa en konferens, och han befann sig precis utanför konferenshallen. Ett hårdhudat gäng kom och bråkade, Francis protesterade, och de började misshandla honom våldsamt. Han slogs blodig och plötsligt hade han en out of body experience när han såg sig själv ligga på marken medan han misshandlades, och han åkte upp i Himlen.

I Himlen hälsades han välkommen av änglarna, han introducerades till Abraham och Jakob och han såg de 24 äldste (Upp 5:8). Alla prisade Gud och var lyckliga. Francis förundrades över tanken att han nu skulle vara på en plats utan hunger, fattigdom och krig för alltid. Men plötsligt hörde han någon säga ”Francis!”, och så färdades han ner till jorden igen.
Read the rest of this entry

Barnens Rike

image

Jabulile Preschool, Iris Ministries

Jag måste erkänna att jag aldrig gillat ”barn- och ungdomsverksamhet” i kyrkan, för det är i regel fyllt av materialism. Det är så mycket prylar barnen måste matas med för att hålla intresset uppe, tänker vi oss. Och kanske är det för att den kristendom vi presenterar är ganska mirakellös och tråkig?

Här i Sydafrika har jag predikat och bett nästan uteslutande för barn. Jag har berättat för dem att Jesus sa att de ska undervisa de vuxna om hur man tar sig in i Hans Rike (Matt 18:1-5), och att Gud älskar dem galet mycket. Och jag har låtit dem undervisa mig, om kärlek, tillit och beroende. Och jag har lekt och kramats med hundratals av dem.

image

Nyfunnet från soptunnan

De saknar saker. Jag bodde hemma hos en familj två veckor som jag skulle beskriva som typ övre underklass. Inga av barnen hade leksaker. Inga av grannbarnen hade leksaker. Men de hade förstås sjukt kul ändå. Svenska barn som har över hundra leksaker är väldigt fattiga.
Read the rest of this entry

Matte, engelska och andlig krigföring

image

Apostel Richard

Under de senaste två veckorna har jag fått predika för mer än tvåtusen barn på olika skolor här i Block B. Orsaken är att jag fått privilegiet att möta apostel Richard Khoza. Han är en enkel man med en skruttig bil som leder tre församlingar, predikar på väckelsemöten och som har grundat organisationen African Project som hjälper föräldralösa och änkor. Och varje morgon åker han till en skola för att predika på morgonbönerna där.

Jag bad honom få följa med, vilket underförstått är en fråga om jag kan predika, och det ville han gärna. Första skolan vi var på talade jag inför 600 ungdomar om hur den Helige Ande är starkare än alla andra andar. Varför talade jag om just det? Tja, för det första därför att traditionell religion är väldigt utbrett i Sydafrika och mixas en hel del med kristendom. För det andra fick jag möjlighet att dela ett coolt vittnesbörd om hur en f.d. new-agare mina vänner i Pannkakskyrkan stötte på blev kristen efter att han sett biblar öppna sig av sig själva till ställen där Jesus driver ut onda andar. För det tredje är jag inte säker på om andlig krigföring finns inskriven i Sydafrikas läroplan.

image

Skolförsamlingen

Read the rest of this entry

Den tysta fattigdomen

image

Hus i Backdoor

Efter att ha frågat honom hur det känns att se Gud uppväcka folk från de döda samt få ett språk nedladdat av den Helige Anden bad jag Surprise Sithole ge sin syn på vad fattigdom är. ”Mitt råd är att inte säga till de fattiga att de är fattiga, för det blir då deras identitet. Jag växte upp i en lerhydda utan skor, men inte visste jag att jag var fattig.”

Det ligger något i det. Någon dag tidigare hade jag gått på hembesök med pastor Jeffrey i Backdoor. Vårt första stopp var hos en kvinna med två små barn. Hon bodde i ett plåtskjul. Barnen var smutsiga. Hon var smutsig. Så efter att ha delat Guds Ord och bett för henne frågade jag hur det känns att bo här.

”Bra.”

Okej… Öh… ”Men hur känns det att bo i det här området?”

”Bra.”

image

Barn i en by utanför Barberton

En annan gång pratade jag med en bibelskoleelev som sa: ”Backdoor är ett vackert ställe, men vet du vad jag inte gillar?” Jag kunde komma på typ tio alternativ. Den skyhöga arbetslösheten, den skyhöga HIV-spridningen, skolresultaten, våldtäkterna, ockultismen osv. Men han sa ”Namnet.” Och visst, namnet speglar den koloniala politik som struntade i områden som Backdoor, men jag vet inte om läget hade varit bättre om det hetat Paradise.
Read the rest of this entry

Andeutgjutelsen i Kahoyi

Efter att ha varit på Iris Ministries South Africa i Backdoor tre veckor meddelar en av pastorerna som undervisar på bibelskolan där, Jeremiah Mahure, att han vill ta mig med sig på predikotur i bushen. I fredags följde jag med honom till hans hemby Block B där jag bland annat fått predika för hundratals elever på olika skolor samt fått profetiska ord från en gubbe som såg mig i en syn för sju månader sen. Och igår tog Jeremiah mig till byn Kahoyi (uttalas typ ”ga-ooie”) för att hjälpa honom betjäna en församling där.

image

Metal Church

Kahoyi ligger väldigt nära gränsen till Moçambique och är precis som de flesta ställen på den sydafrikanska landsbygden väldigt fattigt. Kyrkan vi besökte, Shephard’s Ministries, är bokstavligt talat ett plåtskjul, med inte mycket mer inredning än massa plaststolar, ett bord, en plastblomma och en naken glödlampa. Med andra ord är det en perfekt plats att möta den Helige Ande på, för Gud gillar ju inte lyx och rikedom.

Pastor Jeremiah undervisade om dopet (av den enkla anledningen att många av församlingsmedlemmarna inte är döpta) och sedan talade jag om att förena Andens frukt och gåvor. Tecken och under måste förenas med fred och rättvisa, ni vet. Det helade mynnade ut i ett altar call där alla sprang fram för att fyllas av Helig Ande. Och det blev en mäktig utgjutelse. Folk låg på golvet och prisade Gud, en kvinna profeterade högljutt under tårar, den afrikanska lovsången dundrade och Guds närvaro var oerhört påtaglig.

Jag var helt förstummad över vad Gud gjorde i denna lilla plåtkyrka. Men det var tydligen inte över. Pastorn hämtade sin bil och vips var tolv av oss (tre i passagerarsätena och nio på flaket) på väg hem till folk för att be för sjuka. Lovsången fortsatte dundra oavbrutet på flaket under hela färden. Det slog mig hur sjukt Andefylld den här församlingen var. Alla tillbad i fullständig överlåtelse, och de ville inte sluta.

image

Hembesök

Lovsången fortsatte när vi kom fram och likt ett luciatåg gick församlingen in sjungandes i den sjukes hem. Han hade någon form av synskada som gjorde att han bländades av vanligt ljus. När han kom in i det lovsångsfyllda vardagsrummet täckte han gör ögonen med sina händer. Pastor Jeremiah undervisade kort utifrån Fil 2 om att Jesus blivit upphöjd över allting, och sedan bad han tillsammans med församlingen kraftfullt för att mannens ögon skulle bli helade. Och det blev de. Mannen tittade sig förvånat omkring medan han kunde se mer och mer av sin omgivning. Sen blev han frälst.

Församlingen tackade Gud, sa hejdå, satte sig i bilen och åkte under lovsång till nästa hus. Jag hade noterat två bunkar med mat på flaket och trodde i min enfald att det var chaufförens middag, men de gav vi till nästa sjuka person vi besökte, en kvinna som skadats i en bilolycka och som var sängliggande. Än en gång predikade Jeremiah och så bad vi högljutt för hennes helande.

image

Den helade mannen (i röd tröja)

Den här församlingen är så sjukt biblisk. Inga pengar men massa Helig Ande. Enorm glädje, passionerad tillbedjan, givmildhet, gästfrihet och hunger efter Andens gåvor. Mer sånt!

Frida tar över bloggen

Ja, efter att ha skrivit på Hela Pingsten i fyra år känner jag att det är dags för mig att lägga detta på hyllan. Efter 800 blogginlägg om allt ifrån falska profeter till biståndspolitik, samt ändlösa debatter om treenigheten, köttkonsumtion och mirakulöst guldstoft, har jag nu fått nog. Det har varit en rolig tid men nu känner jag att jag vill fokusera på viktigare saker, som att äta, sova, gå i naturen och skriva på Twitter.

Ha, skojar bara, jag kommer aldrig att sluta med detta.

image

Frida Lindberg

Dock blir det ett kort uppehåll från min sida. Idag sticker jag till Sydafrika, och där kommer jag ha dålig internetuppkoppling de första veckorna. För att inte mina fina bloggar ska stå alldeles tysta har jag tillförordnat någr vikarier. På min engelska blogg Holy Spirit Activism skriver nu Andrew Meakins från Australien och Friederike Berghauer från Tyskland, personer jag lärt känna via Facebook som båda har ett starkt engagemang för att kombinera karismatik med aktivism. Och här på Hela Pingsten kommer stafettpinnen gå över till örebroaren Frida Lindberg.

Frida pluggar teologi och är precis som min kompis David Wellstam med i Brickebergskyrkan. Det är en karismatisk församling känd för sina förnyelsemöten vid namn Kingdom Culture, som är inspirerat av bland annat Bethel Church. Frida medverkar på dessa inte minst genom stand-up:

Frida har också ett intresse för rättvisefrågor, inte minst en humanare flyktingpolitik. Detta vill hon kombinera med karismatiken och evangelisation på ett sätt som gör henne föredömlig för denna blogg. På sin egen blogg I Jesu Fotspår är underrubriken ”Församling, Evangelisation, Rättvisetänk och Andeliv”.  Jag blir överlycklig när jag ser sånt!

Jag vill rikta ett stort tack till Frida för att hon ställer upp och ber om stora himmelska välsignelser för hennes skrivande. Till alla läsare vill jag säga på återseende, Gud välsigne er och kom ihåg att vara snälla i kommentarsfälten medan jag är borta.

Jesus gillar Sydafrika

Världens snyggaste flagga

Världens snyggaste flagga

1908 åkte John G. Lake till Sydafrika. Väckelsen på Azusa Street hade precis utbrutit och han kände en kallelse att ta pingstelden till Afrikas sydspets. Resultatet blev häpnadsväckande. David du Plessis skrev:

”Every morning a parade of dump trucks would come to the Crusade grounds to pick up crutches, wheel chairs, stretchers and other medical instruments literally by the ton load…. this went on morning after morning, week after week for six straight weeks uninterrupted.”

Mängder med människor kom till tro till den grad att två samfund bildades, Apostolic Faith Mission och Zion’s Christian Church. Dessa är de två absolut största pingstsamfund i Sydafrika idag, med miljoner medlemmar.

1980 åkte John Wimber till Sydafrika, tillsammans med sin hustru Carol, evangelisten Lonnie Frisbee, och några till. De hade startat Vineyardrörelsen för inte så länge sedan och ville ta med förnyelsen till Afrikas sydspets. Resultatet var häpnadsväckande. I sin biografi om sin man skriver Carol om hur blinda började se, döva började höra, människor med medfödda ryggproblem blev helade, och många kom till tro. Vineyard är idag ett väletablerat samfund i Sydafrika.

Om en vecka åker jag till Sydafrika. Ni kan ju gissa vad resultatet blir. Jag ska besöka Michael’s Children’s Village, ett barnhem som drivs av Iris Ministries och som förenar socialt arbete med tecken och under; Revival South Africa, en organisation som anordnar kampanjer där blinda ser, döva hör och lama går; Global Harvest Ministries, en del av Vineyard Compassion South Africa som även de kombinerar socialt arbete med brinnande karismatik och församlingsplantering, med mera.

Read the rest of this entry