Gamla Testament är inte helt så våldsamt som du tror

Den här hösten arrangerar Bilda och Kristna Fredsrörelsen studiecirkeln Värnplikt, vapenvägran och kyrkan och jag är så tacksam att de gav mig förtroendet att leda den! Ett härligt gäng samlades digitalt från många olika platser i vårt avlånga land för att göra en resa genom hela Bibeln och dess syn på krig, fred och samvetet.

Vi såg hur samma GT som har en hel del krigs- och våldsskildringar också bär ett envist hopp om fred – med glimtar av barmhärtighet som när profeten Elisa låter en fientlig armé skonas samt de profetiska orden om hur Messias ska avskaffa krigens vapen och vara en fredsfurste.

Flera texter i GT talar uttryckligen om att Gud ska avskaffa krig:

• Ps 46:9: ”Han gör slut på krigen över hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet, han bränner vagnarna i eld.” Här är Gud inte på jakt efter mer krig, utan den som avväpnar världen. Vapnen förstörs, inte för att ersättas av nya, utan för att krigen ska ta slut.
• Jes 2:4: ”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig.” Det här är en av de tydligaste fredsvisionerna i all religiös litteratur: vapnen blir jordbruksredskap, militärövningar ersätts av fredskompetens. Fokus ligger inte på hjältemod i strid utan på mat, arbete och gemensamt liv.
• Sak 9:10: ”Jag ska utrota stridsvagnarna från Efraim och krigshästarna från Jerusalem, och stridsbogen ska brytas. Han ska förkunna fred för folken.” Det är Gud själv som tar bort militärmakt – även från sitt eget folk – för att evangeliet ska vara fred, inte dominans.

Det är svårt att säga att GT bara handlar om krig när några av dess mest kända profetior handlar om nedrustning.

Redan i skapelseberättelsen (1 Mos 1–2) ser vi att människan är skapad till Guds avbild. Därför förbjuds mord (1 Mos 9:6; 2 Mos 20:13). Människan har inte rätt att behandla andra som förbrukningsvara.

Många krigsskildringar i GT är dessutom kritiska: de visar hur det går när människor litar mer på svärd än på Gud. Kungar som förtröstar på hästar och vagnar får höra att de har fel fokus (t.ex. Ps 20:8; Jes 31:1).

GT innehåller lagar som syftar till att begränsa och tygla våldet, inte uppmuntra det:

• Regler om krig som skyddar civilbefolkningen och ger undantag för nygifta m.m. (5 Mos 20).
• Bud om att ta hand om främling, änka och faderlöse (5 Mos 24:17–22) – de som annars är mest utsatta när våldet brakar loss.
• Asylstäderna (4 Mos 35; 5 Mos 19) som skulle hindra blodshämnd från att eskalera.

Det här är inga perfekta system, men de pekar mot en Gud som bromsar människors våldsspiral.

Idén att älska sin fiende dyker inte först hos Jesus som en helt ny tanke, den har rötter i GT:

• 2 Mos 23:4–5: ”Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, ska du föra tillbaka den… om du ser din fiendes åsna ligga under sin börda, ska du hjälpa…” – hjälp fiendens djur.
• Ords 25:21–22: ”Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.”

Här tränas Guds folk i att inte låta hat styra handlingarna, utan visa konkret godhet mot den som står på andra sidan.

Boken Jona går ännu längre – Gud har medlidande med Israels fiende, Assyriens huvudstad Nineve, och profeten får skäll för att han hellre ser dom än barmhärtighet.

Flera profeter målar bilder av en framtid där Guds rike innebär avmilitarisering av hela skapelsen:

• Jes 11:6–9: rovdjur och boskap lever i fred, ”ingenstans på mitt heliga berg skall man skada eller fördärva”.
• Hos 2:18: Gud ”sluter förbund med fältens djur, med himlens fåglar och markens kräldjur… jag bryter bågen, svärdet och kriget ur landet och låter dem bo i trygghet.”

Det här är inte krigspropaganda. Det är en radikal fredsteologi som kulminerar i den messianska fredskungen – den Jesus som vi möter i Nya testamentet.

Jesus visade sedan hur Guds rike vänder maktlogiken upp-och-ner, hans uppmaningar till fiendekärlek i Bergspredikan – men även hans barmhärtighet gentemot romerska soldater och hans gåtfulla uppmaning om svärd i Lukas 22.

Vi pratade också om hur Romarbrevets trettonde kapitel om överhetens svärd hänger samman med kapitlet innan där han talar om kristnas ansvar att göra gott mot sina fiender och besegra det onda med det goda.

Det blev en kväll full av frågor, aha-upplevelser och starka samtal om vad kristen fred egentligen innebär i praktiken.

Idén med studiecirkeln är att det är ett pilotprojekt som även kan arrangeras lokalt framöver. Kontakta Bilda Örebro om du också vill diskutera krig, fred och vapenvägran i ditt sammanhang!