Rik? Del 3: Rikedomens synd

Detta är del 3 i min bloggserie ”Kan en kristen vara rik?” Läs de andra inläggen i serien här.

Om man definierar rik som den som äger överflöd för sig själv är detta definitivt en synd enligt Bibeln. Rikedom är synd på fyra olika sätt.

Rikedom är girighet i praktiken

Girigheten radas upp om och om igen som en synd i Bibeln. Girighet innebär ekonomisk egoism, att vilja ha pengar, prylar och resurser för sig själv. Girighet är kärlek till pengar, ett sug efter rikedom, att vilja vara rik. Det är girigheten som gör att vi vägrar ge åt de fattiga även fast vi kan, vilket Bibeln klassar som en klar synd:

Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. (5 Mos 15:9)

Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17)

Dock bekymrar sig rika kristna inte nämnvärt över att Bibeln svartmålar girigheten så mycket. Man kan vara rik utan att vara girig, menar man. Men detta resonemang faller pladask. Om man är rik och inte är girig, varför behåller man då rikedomen i en värld där miljoner människor svälter? Hur kan man inte ha rikedomen i hjärtat som rik när Jesus säger att vårt hjärta är där vår skatt är? Om man inte vill vara rik, varför är man då rik? Svaret är enkelt: man har trots allt ett sug efter rikedomen innerst inne, man är girig även om man inte vill erkänna det. Detta är synd, mycket synd.

Om man på allvar inte var girig som rik skulle man inte vara rik särskilt länge, för när man inser det enorma behovet världens fattiga har säljer man allt man äger och ge pengarna till dem. Men nu är vi, även om vi inte vill erkänna det, väldigt giriga.

Dock behöver girighet inte vara synonymt med rikedom. Även urfattiga människor kan vara giriga. Inte bara den som är rik utan också den som vill bli rik är girig. Båda är synd. Och båda kan motverkas genom att man i Guds kraft visar på varandras behov och älskar varandra. Girigheten smälter bort när man ser de desperata behoven som världens fattiga har, jag har mött många rika som på allvar funderat på att sälja allt de äger när de besökt slumområden i de mest fattigaste länder. Men genom att återgå till det vanliga livet tränger man så småningom bort de tankarna.

Motsatsen till girighet är generositet. Eftersom girighet är ekonomisk egoism är motsatsen att tänka på andras ekonomiska behov. Ingen kristen säger emot att vi ska vara så lite giriga och så mycket generösa som möjligt. Och ju mindre giriga vi är, desto mer generösa är vi och desto mer ger vi till de fattiga. Det är alla med på. Nå, om vi ska vara så goda som möjligt måste vi därmed med Guds hjälp vara så generösa att vi ger bort allt tills vi bara har det nödvändigaste kvar. Om vi inte är ett dugg giriga ger vi därmed bort allt utom mat och kläder. Däremot, om vi är lite giriga behåller vi saker vi egentligen inte behöver. Detta innebär alltså att rikedom är girighet i praktiken, att om man inte är girig är man inte heller rik. Om man inte är girig står man inte ut med att ha överflöd på ägodelar utan skänker genast bort det till dem som lider nöd. Jesus hjälper oss gärna med detta.

Rikedom är stöld

De tidiga kristna predikade att rikedom är stöld och att gåvor till de fattiga är att ge tillbaka vad man har stulit från dem. Kyrkofadern Ambrosius skrev: ”Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget, som du ger tillbaka till honom”. Han sade även: ”Naturen skapar gemensam rikedom. Stöld skapar privat rikedom.” Basileios den store skrev: ”När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål tillhör den hungrige, kappan i din garderob tillhör den nakne, skorna du låter ruttna tillhör den barfota, pengarna i ditt förråd tillhör den nödlidande.” Johannes Chrysostomos instämde: ”Rika äger de fattigas ägodelar, även om de införskaffat dem hedervärt och lagligt.” Även senare helgon som Vincent de Paul berättade att när han gav bröd till tiggare gick han ner på knä och bad dem att förlåta honom.

Detta har Bibliskt stöd. Hes 18:7 och 16 likställer rån med att inte ge till de fattiga fast man kan: Om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne… då är han rättfärdig och skall förvisso få leva”. Om du är rik medan folk hungrar har du rånat mat från dem.

Rikedom är mord

Fattigdomen i världen leder till att massvis med människor dör. Man beräknar att det dör en människa var 3,5:e sekund av svält. De flesta av dem är barn. Detta är ofattbart. Och vi kan inte ignorera det, även om vi skulle vilja. Inser du vilket enormt ansvar som ligger på dig nu när du vet om detta? Dina pengar kan rädda några av dessa människors liv – om du spenderar dem rätt. Om du istället struntar i dessa döende människor och spenderar dina pengar som kunde räddat deras liv på något annat som egentligen inte behövs – då är du skyldig till mord. I urkyrkan anklagades kristna för mord av sina trosfränder om de ägt extra mat samtidigt som någon svalt ihjäl i deras område. Naturligtvis fick han eller hon förlåtelse, men först efter en lång botgöring som visade på ånger för sin rikedomstörst.

Idag har vi få svältande i vårt närområde, men det gör oss inte skuldfria. Idag kan vi nämligen hjälpa människor på andra sidan jordklotet med våra tillgångar, något som urkyrkans kristna inte kunde. Därmed har vårt närområde utvidgats till att gälla hela planeten. Och då är vi skyldiga till folkmord om vi är rika, eftersom det aldrig har funnits så många svältande människor som idag.

Om fattigdomen bara bestod av att människor hade det lite jobbigt, om bistånd bara gick ut på att göra livet lite bekvämare för människor, då hade det inte varit så farligt om man lade någon krona då och då på lyx och underhållning. Men nu är det människors liv som står på spel. Du kan avgöra om dina pengar ska bidra till någons överlevnad eller inte. Pengar är makt, och även om vi gillar den makten (det är därför man vill vara rik) så kan den vara riktigt jobbig när man tänker på hur grovt man har misskött den.

Jakob var väl medveten om att rika är mördare:

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er. (Jak 5:1-6)

Jakob skriver i helig vrede mot de rikas mördande. Likt GT:s profeter predikar han domsord mot dem. Uttrycket ”Herren Sebaot” (”Härskarornas Herre”) används bara två gånger i NT och för tankarna tillbaka till profeternas språkbruk. Ord som ”Ni har samlat skatter i de sista dagarna”, ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden”, ”Ni har gött er på slaktdagen” är inte stillsamma konstateranden av fakta utan profetiska domsanklagelser över de rikas synd. Arbetarna som bygger upp de rikas egendom lider på grund av att deras arbetsgivare har undanhållit dem lön – hur sant är inte detta idag då barnarbetare och urfattiga bönder får slava på högst orättvisemärkta plantage! Jakob gör klart att anledningen till att rika kan bygga upp en så stor förmögenhet är att de betalar sina arbetare för lite; om de hade betalat vad arbetet var värt så skulle de inte få så stort överflöd själva. Men de rikas guld och rikedomar kommer att förgöras, och till slut kommer de stå framför Herren Sebaot utan någonting utom åtalet: Mord av de oskyldiga (”rättfärdig” är samma ord som ”oskyldig”) som inte ens gjorde motstånd: de fattiga.

Profeten Hesekiel säger att det är en synd att ha överflöd på mat: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” (Hes 16:49). Här har vi alltså svart på vitt att det är synd att äga mer än sitt dagliga bröd. Varför? Jo, för då ”hjälper man inte den nödställde och fattige”, då låter man dem svälta fast man kunde ha gett dem mat. Det vore skillnad om de inte kunde hjälpa de fattiga, men nu när de hade överflöd av mat innebar det att de hade resurser som kunde ha räddat livet på dem. När de behåller dessa resurser för sig själva, samlar dem på hög och skapar ett överflöd av mat, mördar de dem genom att låta dem svälta ihjäl. Detta är synd.

Rikedom är (farligt nära) avgudadyrkan

Jag skulle inte vilja säga att rika kristna är avgudadyrkare. Många, många har en djup, kärleksfull relation till Jesus. Men faktum är att Rikedomen är en avgud, och det är farligt att beblanda sig med avgudar, om det än bara gäller en småsak som att äta kött tillägnat dem (1 Kor 10:20). Det bästa sättet att hålla sig obesmittad av Mammon är att avfärda all mammon runt omkring sig och inte vara rik.

Som sagt, jag säger inte att rika kristna inte är kristna, utan snarare att Jesus fortfarande inte har tagit över den ekonomiska delen av deras liv. De vänsterprasslar med Mammon då och då. Om man låter Jesus vara Herre över hela ens liv, inklusive ens plånbok, då blir man lik Honom, och Mammon blir tvungen att fly hals över huvud. Men så länge man är rik och besatt av girigheten är man farligt nära att bli en avgudadyrkare.

Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan. (Kol 3:5)

Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig – en sådan är en avgudadyrkare – skall ärva Kristi och Guds rike. (Ef 5:5)

Bibeln talar om och om igen om rikedomens lockelser. Det är en av de största anledningarna den ger till att kristna inte ska vara rika: rikedomen lockar bort en från den sanna tron, som går ut på att visa kärlek till sina medmänniskor. Ofta beskrivs rikedom som lika hemskt för de rika som för de fattiga som drabbas av deras egoism, eftersom rikedom ofta lockar en bort från tron.

I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. (1 Tim 6:10)

I liknelsen om såningsmannen säger Jesus att det finns fyra sorters människor: de som tar emot Ordet och låter det bära frukt, de som vägrar ta emot det, de som tar emot det med glädje men som sedan avfaller på grund av förföljelse eller prövning, och de som tar emot det men som kväver det på grund av bekymmer, rikedom och njutningslystnad (dvs. att vilja njuta).

Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. (Luk 8:14)

Rikedomen är ett allvarligt hinder i relationen med Gud.  I Bergspredikan säger Jesus att rikedomen förblindar oss från att se Gud (Matt 6:22-23). Det är farligt att befinna sig i ett sådant tillstånd för länge, man avfaller lätt till att dyrka mammon. Och även om man har kvar tron som rik så hindrar Mammon den från att fullständigt blomma ut. Notera att Jesus säger att ”tistlarna” har en tro som inte bär frukt. ”Frukt” i Bibliskt språkbruk är tro som sätts i gärningar (Matt 3:8; 7:15-20, Joh 15:4). Är man rik sitter man på resurser som skulle kunna användas i kärleksfulla gärningar till de fattiga som vittnar om Guds kärlek. Om man envisas med att inte använda dessa resurser till att hjälpa de nödlidande spelar det ingen roll hur stark tro man tror sig ha – den är begränsad, för om den hade varit stark hade den påverkat den ekonomiska delen av ens liv också.

Rika kristna har alltså inte en fullkomlig tro – tvärtom, de är farligt nära att förlora den. Men ju mer man fokuserar på Gud desto mer tröttnar man på mammon och har inga problem med att göra sig av med TV, böcker och smink om det hjälper de fattiga. Ju mer man håller blicken fäst vid Jesus, ju mer blir man förälskad i Hans rikedomsbekämpning.

19 kommentarer

  1. Hej igen. Tack för ditt svar där med SD (förra artikeln). Boken ”Fallet Jesus” låter mycket intressant (men jag är dålig på att läsa böcker, nuförtiden i alla fall).

    När det gäller artikeln idag, detta med rikedom, så är ju detta med rikedom en klassisk fråga. De rika skulle kunna ge mycket mer än det de ger, det är en sak som är säker. Jag tänker också på vanliga affärer där man går och handlar som t.ex. Konsum och ICA, de båda affärerna tar ju säkert ut ockerpriser de med som alla andra, då måste de ju också vara tjuvar (och det är också så jag ser på dem), men om jag skulle säga det åt dem så skulle de bara hånskratta åt mig vet du.

    Hörde nån av Wallenbergarna säga att han egentligen inte hade någon förmögenhet utan det var s.k. ”investeringspengar” (pengar som skall investeras till framtida ting), men herregud tänkte jag — då finns det alltså ingen på jorden som kallas rik!? Nej du, folk verkar inte erkänna att de är rika, för om de erkänner det så skulle de ju vara tvungna att ändra på sin livsstil.

    I dessa s.k. ”kristider” så kan man tycka att det borde finnas tecken på denna s.k. kris (det talas ju om att det är en ekonomisk kris nu); men folk verkar ju ha det precis som vanligt, inte ser jag några tecken på nån kris inte! Folk åker omkring i sina splitternya bilar och handlar på Konsum lika mycket som förr, så var är den krisen då? Hör ibland att folk säger att de har lån på sin nya bil och är inte rika p.g.a. att de har tagit ett lån för att köpa den nya bilen, men inte kan det hålla, jag menar i sånt fall borde ju alla kunna ta lån då för att köpa nya saker, men inte kan alla det!

    Vill bara säga en sak till om nåt annat: Jag brukar råda folk att läsa vissa böcker:
    * ”Kristens resa” (år 1678 av John Bunyan), rena mästerverket. Läs helst en tidigare översättning än den senaste boken från 2006 som finns i bokhandeln numera (alltså helst inte den nya från 2006, för jag tycker inte den översättningen är så värst bra).
    * ”Apokryferna till Nya testamentet” (år 1980 av Bertil Gärtner), mycket intressanta texter.

    Hej då.

    Gilla

  2. ”Fallet Jesus” är mycket läsvärd.

    Håller med dig helt och hållet i det du skriver. Wallenbergarnas dyra kläder, stora hus och yppiga lyx är knappast investeringar för någonting. Krisen här i Sverige innebär bara att det blir svårare att köpa sommarstugor och segelbåtar. Men i u-länderna ställer den till katastrofala problem! Aldrig har så många hungrat som nu: mer än en miljard människor! Det dör en människa av svält varannan sekund enligt FN (var 3,5 sekund som jag skrev ovan stämmer alltså inte längre). Det är spritt språngande galet. Vi måste bidra till ekonomisk utjämning enligt Bibliskt mönster snabbt, varje sekund är dyrbar.

    Gilla

  3. hej. Jag har lite tankar angående inlägget om att rikedom är synd.

    Om rikedom är synd så måste ju alla de som är rika i bibeln alltså varit syndare t.ex. Salomo (1 kung 10:23)?

    Hur ställer man sig till bibelverser som 5 Mos 8:18 och 2 krön 32:29 där rikedomen verkar komma från Gud?

    ”Du skall komma ihåg HERREN, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.”

    ”Vidare byggde han städer och förvärvade en mängd får och nötboskap. Gud hade givit honom mycket stora rikedomar.”

    Är det så att själva fattigdomen är en dygd kanske? Jesus var ju själv inte fattig (Joh 12:8). Är man fattig kan man oftast inte hjälpa andra fattiga, har man pengar så kan man hjälpa fattiga så att de inte längre behöver vara fattiga. Ytterst få fattiga jag mött tycks trivas med att vara fattiga. I Ordspråksboken är fattigdom allt som oftast förknippat med att man är olydig, lat eller en dåre. (Jag menar absolut inte att en fattig ska skylla sig själv.) I 5 Mos 28 är det tydligt att rikedom är välsignelse och fattigdom är förbannelse.

    Gilla

    1. Hallå Josefin.

      Jag kommer ta upp exakt alla invändningar du gör i kommande bloggposter (se https://helapingsten.wordpress.com/kan-en-kristen-vara-rik/). Alla människor i Bibeln är syndare utom Jesus, det stämmer. När Salomo samlade guld och silver på hög syndade han enligt 5 Mos 17:17. Jag har skrivit mer om de rika i GT här: http://www.grenholm.net/micael_gem_kryphal.html

      Jag tror att Gud kan ge oss rikedomar för att tjänas Hans syften men det är skillnad på att få rikedomar och att vara rik, det är skillnad på att tjäna pengar och att äga pengar. Om jag tar emot 5 miljoner från Gud och ger dem till Diakonia, är jag då rik? En kort stund kanske, men det är inte sådan rikedom jag kritiserar. Jag skrev en låång bloggpost för några veckor sen som just utreder detta: det är inget fel att ta emot rikedom men det är fel att behålla den privat för sig själv (se https://helapingsten.wordpress.com/2009/08/20/rik-del-2-definierandet-av-rik/). Sen menar du väl inte att all rikedom kommer från Gud, eller? Hitler och Stalin var ju ganska rika menar jag… och Ps 73:12 säger att även ogudaktiga är rika, så rikedom är knappast ett tecken på stark tro.

      Joh 12:8 säger att Jesus inte var fattig menar du. 2 Kor 8:9 säger att Han var det menar jag. Men jag har faktiskt aldrig argumenterat för att vi ska vara fattiga, bara att vi inte ska vara rika. Det finns ett mellanting mellan rikedom och fattigdom, som Ords 30:8 beskriver: Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver. Rikedom är att äga mer än det man behöver, fattigdom är att äga mindre än det man behöver. Vi ska äga precis det vi behöver, Mat och kläder (1 Tim 6:8) och ”vara nöjda med det.” Och som sagt, jag säger inte att vi ska sluta jobba för då kan vi inte hjälpa andra fattiga, vi ska tjäna pengar och hjälpa andra fattiga, men det är av just den anledningen vi inte ska behålla pengarna för oss själva och vara rika.

      GVD!

      Gilla

  4. Har hört att vissa människor ibland säger att Jesu livklädnad ju var sydd i ett stycke, och att det bara var rika människor på den tiden (Jesu tid) som hade sådan livklädnad, alltså säger de så måste ju Jesus ha varit rik. För mina öron i alla fall, så låter det konstigt att Jesus var rik, jag har alltid föreställt mig honom som fattig; som vanligt säger folk nåt som vänder ens värld upp-och-ned. Jag gissar att det är kristendomsmotståndare som säger att Jesus var rik för att smutskasta honom.

    Hej då.

    Gilla

  5. Nja, 2 Kor 8:9 säger ”I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.”

    Han blev fattig för att vi skulle blir rika! 🙂

    Gilla

    1. Snälla du, det där bibelcitatet kan inte användas som argument till att kristna kan vara rika. För det första nämner Paulus gudfruktiga fattiga kristna några verser innan, trots att 2 Kor 8:9 skulle innebära att ALLA kristna blir rika. För det andra är det mer än uppenbart att Paulus talar om andlig rikedom, eftersom den rikedom Jesus ägde i Himlen knappast var materiell.

      Gilla

  6. Micael skrev, ”För det första nämner Paulus gudfruktiga fattiga kristna några verser innan”.

    De fattiga du nämner gav rikliga gåvor så då kunde de inte vara fattiga länge till eftersom de fick säkerligen hundrafalt igen.

    ”För det andra är det mer än uppenbart att Paulus talar om andlig rikedom, eftersom den rikedom Jesus ägde i Himlen knappast var materiell.”

    Hela kapitel 9, från början till slut, handlar om jordiska pengar inte någon sorts andlig rikedom.

    Gilla

    1. Hallå David.

      1) Det argumentet för framgångsteologi förutsätter framgångsteologi, så det kan inte användas som argument.

      2) Det överhängande temat i 2 Kor 8-9 är givande, ja, men Paulus väver in flera gånger ”rik” och ”rikedom” som inte är materiella. Se t ex 8;2, 9:12, 9:15. Men med ditt resonemang ägde Jesus jordiska pengar i Himlen…

      Jag ska be för dig att Gud befriar dig från framgångsteologins irrlära.

      Gilla

  7. 1) Jag syftade inte på framgångsteologi, utan på sådd och skörd.

    2) Så bra att du ser att kapitlet handlar om pengar men ok det finns det anstrykningar till andlig glädje också.

    3) Du behöver inte be för min befrielse från framgångsteologin. Jag vill ha framgång och är övertygad om att Gud vill det med! 🙂

    Jag har en gång i livet avlagt fattigdomslöfte – men tack till Gud som löste mig från det slaveriet. Fattigdom är en förbannelse och inte en välsignelse.

    Jag tror man ska leva ett återhållsamt liv utan ekonomiska excesser eller lyxliv. Det skulle vara svårt för mig som troende på Jesus när så många barn svälter ihjäl varje dag.

    Men jag kan inte se något fel i att göra sitt yttersta för att tjäna pengar så att man kan hjälpa andra.

    Gilla

    1. Vi verkar vara ganska överens då. Jag håller med dig om att vi ska leva i enkelhet – nöja oss med det nödvändigaste (1 Tim 6:8) – och ge av vårt överflöd till de fattiga. Jag tänker ofta på dem som svälter, Gud har gett mig en nöd för dem. Och jag håller med dig om att det inte är fel att tjäna mycket pengar – vad gör det om man tjänar 50 miljoner om året om man ger bort allt till Läkare utan gränser? Hur mycket man tjänar spelar ingen roll, det är vad man gör av pengarna som är det viktiga, om man då spenderar massa pengar på lyx och onödigheter är man skyldig till fattiga människors död. Det är en synd att inte ge pengar till de fattiga fast man kan (5 Mos 15:9, 1 Joh 3:17).

      Arbeta ska man absolut göra, det är Bibeln tydlig med, naturligtvis är det en annan sak om man inte har förmåga att arbeta men om man kan ska man absolut göra det. Inte bara för att tjäna pengar som man sedan delar med sig av till de fattiga utan för att man tjänar andra människor med sitt arbete. Men en kristen kan inte jobba med vad som helst förstås. Även om man tjänar massor med pengar som man kan ge till de fattiga som chef för ett cigarettföretag så bör man överväga att byta jobb.

      Gilla

  8. Jag är ingen fattig människa – på pappret. Men som jag ser det hela så är inte mina pengar mina. De är Herrens. Ja, allt jag äger inklusive mig själv är Guds egendom. Jag är bara en förvaltare av Guds egendom. Och om Gud säger till mig att ge bort allt jag äger har så ska jag göra det.

    Om jag då inte klarar av att göra det har jag ett stort problem. När den rike mannen kom till Jesus så var inte hans problem att han hade pengar utan att han älskade sina pengar så mycket att han inte klarade av att skilja sig från dem.

    Varje människa idag har sett svältande barn via media. Och när vi sett våra små bröder och systrar svälta ihjäl och därmed gå plågsam död till mötes – så kommer vi att få stå till svars för det en dag om vi inte gjort vårt yttersta för att hjälpa dem. Det vi gör mot andra kommer vi att få igen hundrafalt både ont och gott. Det är sådd och skörd.

    Gilla

  9. Sen finns det människor som vägrar behålla någonting för sitt utan ger bort allt de äger och där får sociala myndigheter gå in och bidra med pengar som personen såklart ger bort direkt därför att man anser att det är fel att äga någonting själv därför att så har personen blivit lärd. Det är likadant som när någon på sin arbetsplats presterar bra och får en befordran men avstår för att behålla sin ödmjukhet.

    Arbetaren är värd sin lön det gäller likaväl i Guds rike som i världens rike. Gud välsignar och då ska man ta emot med tacksamhet precis som David och Salomo och Abraham.

    Gilla

      1. Kontexten är väl att Paulus inte ger detta som en befallning utan som ett sätt att avhjälpa en svår situation och tackar för att de gör detta med villiga hjärtan. Det är inte ett argument för att ha mer än man behöver men jag är rädd för att dina argument skapar ett slags fattigdomstänkande som speciellt varit vanligt i äldre tider. Där pastorer och ledare lever på minimal lön enbart för att de skall hållas ödmjuka och tjäna bättre i församlingen. Har man då inställningen att detta är Guds vilja är man som den hemmavarande sonen i liknelsen jesus gav som vägrade ge sig själv någonting för egen del och kanske samtidigt hyser en hemlig avundsjuka mot andra som verkar vara välsignade på så många olika sätt. Självklart är problemet att girighet inte kräver rikedom utan även kan finnas när man saknar ekonomiska medel. Girighetens grund är tanken på att inte ha tillräckligt. Det är därför människor konkurrerar och slåss. Förlitar vi oss på Gud så kan han ge mer än vi behöver för att vi skall precis som i texten kunna ge vidare. Om vi tror på en Gud som äger allt behöver vi inte bekymra oss om hur mycket eller lite vi äger för Gud äger allt. Då kan vi be Gud om allt vi behöver och han är villig att ge oss det samtidigt som han är villig att ge andra människor vad de behöver. Nyckeln är att ha ett villigt hjärta inte att tro på millimiterrättvisa som självklart utgår från tanken på begränsning och brist.

        Gilla

        1. Hej igen!

          Paulus ansåg absolut att man inte ska ha mer än man behöver, detta är väldigt tydligt i 1 Tim 6:8-9: ”Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.” Han betonar jämlikheten väldigt tydligt i 2 Kor 8 – två gånger om säger han att det ska vara lika för alla – och gör en bibelreferens till 2 Mos 16.

          Jag har mycket svårt att se pastorer som lever på minimilön som ett större problem än kristna som har mer än de behöver samtidigt som 50 000 människor dör av fattigdom varje dag. Problemet som Jesus ville komma åt med att uppmana sina lärjungar att sälja allt de äger i Luk 12:33 är att rika isolerar sig från de fattiga och inbillar sig att deras problem är större än de som svälter. Jag vill göra allt jag kan för att hjälpa de som lider nöd och jag tycker andra borde göra likadant.

          Guds välsignelse!

          Gilla

          1. Lukas 12:33 handlar om ett utsändande av lärjungar där Gud garanterar att han är med dem och att de ska förtrösta på honom. Det är möjligt att det är ett större problem att fattiga människor dör men båda handlar om lidande därför att man inte tror att Gud är tillräckligt stor för att möta behoven. Jag tror arbetaren är värd sin lön speciellt den som jobbar med att sprida evangelium.

            I inledningen till 8:e kapitlet ser man att det handlar om ett givande från hjärtat inte något krav från Paulus sida. Varför tror du att det är det Jesus vill säga med den versen ?

            Jag tror mer det handlar om att han ger dem en befallning och de går på hans befallning därför behöver det inte vara oroliga för mat och kläder. I lydnad för Guds ord kommer han förse dem med vad de behöver.

            Bless!

            Gilla

  10. Jag kan inte finna annat, än att det är de fattigas fel, att jag inte får vara rik. Men jag rekommenderar inte Lars Ekborgs och Beppe Wolgers lösning: ”Bunt ihop dom och slå ihjäl dom!” I stället har jag inget emot att de får tjugo millioner var, bara jag också får det.

    Jag vidhåller min tes: Det är inte det Gud skapat, det materiella inklusive fläskfilé i gräddsås, som är orent och ont. Det är det vi så gärna skapar i oss, girighet, besinningslöshet och annat, som kan vara ont.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s