Evig tillväxt är en fysisk omöjlighet

Debattartikel publicerad i Dagen.

Jesus sa att vi ska akta oss för allt habegär (Luk. 12:15), att vi inte ska samla skatter på jorden (Matt. 6:19) och att vi inte kan tjäna både Gud och rikedom (Matt. 6:24). Men idag befinner vi oss i ett ekonomiskt system vars mest centrala drivkrafter är just habegär och samlande av rikedomar.

Ekonomen Julie Nelson har skrivit att dagens neoklassiska ekonomiska teori som lägger grunden för hur modern kapitalism fungerar inte bara tolererar utan uppmuntrar till girighet och opportunism. Faktum är att det styrs av ”omättlighetens axiom”, övertygelsen att människan har ett omättligt habegär efter att konsumera mer och mer.

Den tillväxt som konsumtionssamhället resulterar i är lika omättlig som det habegär som driver den. Samtliga världens rika länder strävar idag efter att bli ännu rikare. Och inte bara dubbelt så rika, eller ens hundra gånger så rika. Nej, de politiker och ekonomer som omfamnar neoklassisk kapitalism strävar efter en evig tillväxt som aldrig tar slut.

Att fråga sig om inte rika länder har växt klart vid det här laget är politiskt tabu. Prästdottern och politikern Amanda Lind som har blivit nytt språkrör för Miljöpartiet efterlyste häromdagen en tillväxtgräns för rika länder vilket orsakade en stor politisk storm där företrädare för de flesta andra partier förklarade vilken oacceptabel idé det är.

Dessa politiker tycker det är otänkbart att ett av världshistoriens rikaste länder, Sverige, någonsin skulle bli tillräckligt rikt. Trots att det redan nu är så att om alla på jorden levde som svenskar skulle vi behöva fyra jordklot för att naturresurserna skulle räcka till.

Förhoppningen är att ökad tillväxt leder till nya uppfinningar som gör det möjligt att lösa klimatkrisen utan att minska på konsumtionen. Som Moderaterna utryckte det när de ifrågasatte poängen med klimatmål: ”ett av de största hoten mot klimatet är att länder som Sverige underpresterar ekonomiskt”.

Det finns dock inga bevis för att samma ekonomiska tillväxt som skapade klimatkrisen skulle kunna lösa den. En av de största studierna om tillväxt och klimatförändringar kom fram till att ”idén att vi kan fortsätta med tillväxt och minska koldioxidutsläppen är en illusion.”

Johan Rockström, Sveriges ledande expert på klimatförändringar, har kallat idén om hållbar tillväxt för önsketänkande och skriver: ”Det finns helt enkelt inget empiriskt stöd för grön tillväxt.”

Med tanke på att klimatkrisen inom detta århundrade riskerar att bland annat driva över en miljard människor på flykt, göra en femtedel av jordens yta obeboelig och ödelägga hela civilisationer så är det väldigt riskabelt, för att inte säga ansvarslöst, att i strid mot forskningen naivt hoppas att ännu mer tillväxt kommer lösa klimatkrisen i stället för att förvärra den. De senaste åren har Sveriges högerpartier rätt och slätt börjat öka utsläppen med miljontals ton med hänvisning till att det leder till ökad tillväxt.

Kristdemokraterna, som officiellt har benämnt klimatkrisen vår tids ödesfråga och hävdar sig stå för den kristna förvaltarskapsprincipen, har brutit alla sina egna vallöften om miljö och har tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna den sämsta klimatpolitiken av alla svenska partier enligt Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och klimatforskarna i gruppen Researcher’s Desk.

Det är till synes otroligt märkligt agerat från KD:s sida, då bevarandet av inte bara miljön utan även vår civilisations fortlevnad känns som en självklar hållning från ett konservativt perspektiv. Men det dagens konservativa partier verkar fokusera på att bevara är framför allt neoklassisk kapitalism och dess heliga oändliga tillväxt – med förhoppningen att den i gengäld löser vår klimatkris i framtiden.

Det är ett mycket riskabelt spel att spela, och tiden är knapp. IPCC har varnat att utsläppen måste drastiskt minska de närmaste sex åren för att vi ska undvika gigantiska miljökatastrofer. Och ekonomisk tillväxt har hittills misslyckats med att lösa klimatet, vilket inte är konstigt för oss kristna med tanke på Jesus varningar för habegär och rikedomssamlande.

Vad är då alternativet? Miljöekonomer som Kate Raworth har skissat på en lovande ekonomisk modell som begränsar den ekonomiska aktiviteten till ekologiska förutsättningar. Den har bland annat testats lokalt i Amsterdam med goda resultat.

En nyckel i detta är att företag ska bära sina egna miljökostnader – mycket av västerländsk tillväxt bygger i dag på enorma subventioner av fossila bränslen, flyg, rysk gas med mera som ”motorn” i tillväxtekonomin. Systemet att banker skapar pengar genom att ge lån behöver också göras om, då det bygger på föreställningen att ekonomin i evighet kommer att växa.

Årets EU-val är på många sätt ett ödesval. I stället för att ge förtroende till politiker som hellre förstör miljön än ifrågasätter tillväxten behöver vi ge vår röst till politiker som tar vår tids ödesfråga på allvar. Vår civilisation, och miljarder människoliv, står på spel.

Micael Grenholm

Doktorand i kyrkohistoria och klimataktivist