Rik? Del 2: Definierandet av rik

Detta är del 2 i min bloggserie ”Kan en kristen vara rik?” Läs de andra inläggen i serien här.

När man diskuterar ekonomi med andra kristna sker alltid ett missförstånd. Rika kristna kommer med argumentet att kristna kan vara rika därför att då kan de ge mycket av sina pengar till de fattiga. Om man tjänar mycket kan man ge mycket.

Missförståndet ligger i att man då inte har definierat vem som verkligen är rik. Om vi ska diskutera om en kristen kan vara rik eller ej måste vi veta vad vi menar med rik. Jag definierar inte rik som den som tjänar mycket pengar, utan den som äger mycket pengar. Man är rik om man äger mer än det nödvändigaste, om man har överflöd för sig själv. När Bibeln kritiserar rika är det inte för att de tjänar mycket utan för att de lägger sina pengar på hög och samlar skatter på jorden istället för att ge pengarna till de fattiga.

Naturligtvis finns det ett samband mellan att tjäna mycket pengar och att äga mycket pengar, och utan det ena kan man inte göra det andra. Men samtidigt är det inte fel att tjäna mycket pengar. Om en man tjänar 50 miljoner om året och ger 50 miljoner om året till Läkare utan gränser – vad kan någon klandra honom för? Inte syndar han. Däremot om han tjänar 50 miljoner om året och spenderar 50 miljoner om året på lyx, njutning och underhållning, då bör någon tillrättavisa honom. Således spelar det ingen roll hur mycket man tjänar. Rik är man om man behåller pengarna man tjänat för sig själv. Det är inte hur mycket du får utan hur mycket du har kvar efter att du gett åt de fattiga som spelar någon roll.

Man kan heller inte säga ”Man kan vara rik eftersom den som har mycket kan ge mycket”. Om man har mycket och ger mycket har man inte mycket längre. Och då är man inte längre rik. Man kan inte äga mycket pengar och samtidigt påstå sig ha gett bort mycket pengar, för då skulle man inte ha mycket pengar kvar. Om man har kvar mycket har man gett bort lite. Om vi ska vara generösa som Bibeln uppmanar oss till innebär det att vi ger så mycket som möjligt, dvs. så mycket tills vi bara har kvar det nödvändigaste.

Hur mycket man har innan man gett till de fattiga spelar absolut ingen roll, frågan är hur mycket man har efter att man har gett till de fattiga. Om man då äger överflöd, mer än man behöver, då innehar man den mammon som Bibeln kritiserar. Att vara rik innebär att inte ge pengar till de fattiga fast man kan.

Att säga att man kan vara rik för då kan man ge mycket pengar till de fattiga är precis som att säga att man kan vara tjock därför att man då kan ge mycket mat till de fattiga. Att vara rik är att spendera pengarna på sig själv, och att spendera dem på sig själv ≠ att ge dem till de fattiga. När jag framöver säger att någon är rik menar jag inte att den personen tjänar mycket pengar eller har mycket pengar som sedan ges till de fattiga utan att den personen har mycket pengar efter att pengar har getts till de fattiga som den personen istället spenderar på sig själv.

Man kan inte kalla sig rik om man först har mycket pengar men sedan ger bort allt utom det nödvändigaste till de fattiga. Rik är man inte om man tjänar multum och ger bort det, rik är man om man tjänar multum och spenderar det på sig själv istället för de fattiga. Rik är den som äger överflöd, mer än vad han eller hon egentligen behöver, efter att han/hon har gett allmosor till de fattiga.

Frågan är då vad som räknas som mer än vad man behöver. När vi ändå definierar rik som den som äger överflöd kan det vara bra att definiera överflöd.  Det finns ett Bibliskt mått på vad man behöver: Mat och kläder (Matt 6:25, 1 Tim 6:8). Har vi mat och kläder, eller som det ordagrant står: näring och betäckning, ska vi vara nöjda med det. Det är grunden för mänskligt liv, det minsta som krävs för att överleva, och mer än vad som krävs för att överleva behöver vi egentligen inte. Äger du något som inte krävs för din överlevnad, överväg om du inte kan sälja det och på så sätt få pengar som man kan ge till de fattiga, så att de kan få mat och kläder till sin överlevnad. På så sätt går alla dina tillgångar åt till att bidra till människors överlevnad. Det är väl ett bra sätt att använda pengarna på? Då spelar det ingen roll hur mycket man tjänar, om allt går till människors överlevnad. Om man däremot spenderar massvis med pengar på sånt som inte bidrar till någons överlevnad utan bara är till för att tillfredsställa en själv, då är man en rik egoist, och det är sådan rikedom som Bibeln kritiserar och fördömer.

16 kommentarer

  1. Berättelsen om änkan och kopparslantarna (Mark 12:42) förklarar precis som du säger att det inte är vad vi ger som spelar roll, utan hur mycket vi har kvar.

    Tror du att det kan vara legitimt att spara om vi inte gör det för senare lyx? Jag tänker exempelvis på pensionssparande. Jesus säger ju åt oss att lita på att Gud försörjer även i framtiden, men ibland är det svårt tycker jag.

    Gilla

  2. Om man är höginkomsttagare tycker jag det är en skyldighet att pensionsspara. På det sättet betalar man mindre skatt och får då mer pengar över till exempelvis de miljoner barn som svälter ihjäl.

    Gilla

  3. I mitt yrke är det viktigt att ha mycket pengar att investera. Utan investeringskapital är det ingen idé för mig att jobba. Och utan kapital kan jag inte tjäna några pengar.

    Många skulle anse att jag är rik, men jag ser kapitalet inte som en rikedom utan som ett utsäde vilket jag sår, vattnar och skördar. Av skörden lägger jag litet till kapitalet och skörden och kapitalet växer på detta sätt från år till år.

    Kapitalet ger mig avkastning och denna kan jag leva av och ge till fattiga och Guds rike.

    Kapitalet är ju egentligen inte mitt utan allt jag äger är ju Guds egendom så jag är egentligen bara en förvaltare.

    Om jag skulle leva lyxliv skulle jag stjäla från Gud – så ett liv i enkelhet är ett måste för att optimera mina möjligheter att bidra till dem som svälter ihjäl varje dag.

    Gilla

    1. Precis, det är skillnad på att spendera sina pengar på andra och på sig själv. Att äga t ex en biståndsorganisation som omsätter miljoner ser inte jag som att vara rik. Däremot är det fel att leva i lyx och överflöd.

      Gilla

  4. Eftersom jag har som ideal att leva i egendomsgemenskap, så låter jag min ”lön” gå in på min mans konto, trots att han är ofrälst. Jag har inte fri tillgång till pengar och tycker mig då träna på att leva återhållsamt. Nya testametet säger att den som lämnar hus, åkrar, hustru, barn etc får nya dito och dessutom evigt liv. Känner ni igen? Men Paulus säger ju att vi inte ska överge en man som är ofrälst om han vill leva med en. Är det nån som har nån kommentar?

    Gilla

  5. Ebba,
    Jag tycker din mans lön ska gå in på ditt konto istället. Du är den andliga överhuvudet i din familj och du ska inte underordna dig världens ande. Men med det menar jag inte att du ska lämna din man.

    Gilla

  6. Ebba: Din trofasthet och omsorg om din man är ett tecken på din tro, självklart ska du stanna kvar hos honom. det handlar väl snarare om att man som kristen måste vara beredd att lämna allt om det krävdes. T ex om man skulle bli förskjuten av sin äkta hälft och familj om man bekände sin kristna tro. Då har man ju lämnat fru, barn, far, mor etc för Kristi skull.

    David: På vilket sätt underordnar hon sig världens ande genom att de i äktenskapet har en gemensam ekonomi? det var en konstig koppling, hon underordnar sig ju inte andligen. Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud – om de har en gemensam ekonomi i äktenskapet är väl det helt naturligt, och har inte det minsta att göra med hennes överlåtelse till Gud.

    Gilla

    1. Det är något jag finner svagt stöd för i Bibeln, och som i slutändan kan leda till kolonialism (britternas argument för att ta över Indien var att de civiliserade bör ha hand om pengarna). Den kristnes förtröstan är att oavsett vem som har hand o pengarna ska vi söka Guds Rike först så får vi allt vi behöver. Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud, som Emil och Jesus betonade.

      Gilla

  7. Du är då verkligen radikal och jag tycker det är stort om du praktiserar detta…
    Därför har jag en första ärlig fråga till dig Micael:
    Vad betyder allt detta för dig i praktiken? Du har satt en gräns för att ha pengar kvar? Du får väl ett visst belopp i månaden antar jag i lön eller annat. Du kan väl inte bara ge bort allt med en gång? Eller förväntar du dig att när du ger bort allt utöver maten du äter IDAG så får du säkert in nya pengar imorgon för att kunna skaffa mat IMORGON?
    Nu la jag ribban väldigt högt så klart som jag inte kan tänka kan fungera i verkligheten, allt för att få dig att reagera på hur du SJÄLV gör detta i praktiken…
    Rejält nyfiken!

    Gilla

    1. Hejsan Henrik! Jag försöker leva så enkelt jag kan så att jag kan ge så mycket jag kan till de fattiga. Jag spenderar inga pengar på lyx, underhållning eller utseendeprodukter utan endast på hyra, mat och då och då tåg. Resten av min inkomst ger jag till bistånds- och missionsorgabisationer.

      Den modell du beskriver, att ge bort all sin inkomst så fort man får den, finns inte i Bibeln. Jesu ord om att sälja allt missförstås ofta, det är inte ett kall till egendomslöshet utan till ekonomisk utjämning, se Apg 2 och 4. Syftet är inte att givarna ska få det svårt och mottagarna det bra, ytan att det ska bli lika för alla, 2 Kor 8:13-15. Om vi lever på andras inkomster fast vi har möjlighet att äta vårt eget bröd som vi tjänar ihop med våra händer, så syndar vi (Ef 4, 2 Tess 3).

      Hoppas det var klargörande. Gud välsigne dig!

      Micael

      Gilla

  8. Består synden – enligt dig – i att inneha rikedom, eller i att spendera den på sig själv? Är det synd att ha pengar på bankkontot, eller blir det synd först när jag köper en semesterresa (eller som nämnt, blommor till min fru) för dem?
    Är det, som jag frågat i annan post, ok att investera pengarna i t.ex. aktier, så att det ska bli mer pengar som man senare kan ge bort?

    Du ser ingen möjlighet för att Gud ser det som otacksamt, om vi ger bort allt Han välsignar oss med, utan att minsta lilla njuta av det själva…? (Pred 5:18/19 igen…)
    Om du kan föreställa dig att du köpt en julklapp till ditt barn, och att barnet ger bort julklappen utan att ens öppna den, hur skulle du som förälder känna då…?

    Det går ju att tolka Bibeln som att Gud är positiv till att vi gör karriär (Ords 22:29), och i detta sammanhang måste det ju ses som bra om vi kan tjäna mer och därmed ge bort mer. Men tror du att det är ett tillräckligt incitament för människor att anstränga sig och avancera, om de inte får ut någon ökad lön av det själva? Går det verkligen att motivera unga människor att skaffa sig en högskoleutbildning och skuldsätta sig med studielån, om resultatet fortfarande blir att de själva får ”mat och kläder” och allt därutöver går till någon annan?

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s