”Jag blev beroende av att gråta floder” – Intervju om när den helige Ande görs osund

Anna-Karin Stenberg är författare till boken Jakten på seger. Den är baserad på hennes år som medlem i församlingen Arken. I denna intervju samtalar vi om känslomässiga upplevelser, andesmord undervisning och kärleksbombning. Samt hur osund undervisning om den helige Ande och helande slutligen kunde resultera i psykisk och fysisk ohälsa. 

Detta är det första av flera inlägg i serien “Helig eller skenhelig: Anden som känsla”.

När du först kommer till arkens bibelskola  upplever du det som en tid då du är “inlindad i bomull”. Vad menar du med det?

Jag vill beskriva undervisningen som “sockrad”, man blev “kärleksbombad”. Det var en kärleksfull atmosfär, man blev liksom behandlad med silkesvantar, alla var tillmötesgående, glada och trevliga, både personal och medlemmar. Man skulle leva i den positiva bekännelse och att klaga eller känna något negativt var synd. De hade bl.a flödesbön där man ber ut kärleksfulla bibelord. Idag tycker jag att man i dessa tar lite den helige Andes roll och manipulerar fram känsloyttringar.

Många av de predikanterna som man bjuder in har också stora eldiga tjänster, och de står och lovar guld och gröna skogar. De profeterar om stora saker som kommer att ske i församlingen och medlemmarnas liv, men som sedan inte händer, och de puttar ibland omkull människor i förbön (med motiveringen att de faller i anden). 

Pastorernas undervisningen framhålls som “Andesmord”, kan du berätta mer om det?

Med Andesmord undervisning menar jag att man fick kunskaper i församlingen som man trodde var speciella. Många som kom dit får höra att “den här undervisningen har du inte hört innan” och de sade själva att “när jag fick höra den här undervisningen så förstod jag det och det.” Det är som att Arken hade särskild uppenbarelsekunskap, på något sätt. Man hade inget att lära sig av tidigare kristna eller kristendomen i stort.

På höstterminen (i bibelskolan) är upplägget att ni ska “tömma er” och få gråta över det förflutna. Detta är till en början befriande för dig och du beskriver det som ett möte med den helige Ande med känslomässiga kickar. Snart börjar du dock jaga dessa kickarna. Hur upplevde du det då?

Jag jagade inte medvetet kickarna utan tänkte att det var så här det var att leva i Guds kärlek. Det kom liksom smygande att jag blev beroende av att söka Gud både hemma och på mötena och uppleva Guds kärlek – att få mer och mer helande som i ett ekorrhjul. 

Idag tror jag att det jag framförallt upplevde var antingen köttet eller så var det andra andliga krafter, men sen säger jag inte att allt inte var helig Ande, en del kan ha varit från Gud. Men det blev som ett beroende av att uppleva alla känslor och gråta floder. Det blev som en drog för mig och det fanns inget stopp för det: man ville ha mer hela tiden. 

Efter höstens andliga sanering är tanken att ni under våren ska motta helande och upprättelse, men helande uteblir för dig?

Ja, tanken var att förebedjare skulle be för oss i bönerum och då förväntades man manifestera glädje, upprättelse och att man skulle skratta. Men jag var fortfarande kvar i “gråtdelen”, jag hade inte kommit till “skrattdelen”.

Istället började jag få jättekonstiga symtom i kroppen, psykiskt och så. Men jag var så inne i helande karusellen och den positiva bekännelsen så jag bejakade inte alls att jag mådde dålig utan tänkte att det var en andlig kamp. Jag kände mig spänd och stressad och pressad. Då tänkte jag automatiskt att det var den onde som var ute efter mig, att han ville stjäla mitt helande, för vi hade lärt oss att vi hade rättigheter till helande som vi kunde hämta ut och att vi hade rätt till fullständig hälsa. Det fanns inte på kartan att jag höll på att bli dålig för jag levde som sagt i den här helande-ekorrhjulet.

Men min familj slog larm till skolan om att jag inte mådde bra och två ledare åkte hem till mig. Sedan hamnade jag på sjukhus. Jag levde länge med att förneka att jag var sjuk, det tog lång tid att få sjukdomsinsikt. 

Efter ungefär tio år i församlingen, så lämnar du Arken och du skriver i din bok om hur Gud starkt bekräftade att du skulle det. Kan du vidareutveckla?

Efter att ha hamnat på sjukhus åkte jag först tillbaka till Halmstad (min hemstad) och återhämtade mig lite. Därefter åkte jag tillbaka till Arken och var där i många år. Under den tiden skickade en person ett sms till mig och varnade för Arken. Då gick jag ut på nätet och började läsa om trosrörelsen och trosförkunnelsen. Jag började läsa bibel och läsa på nätet och prata med andra avhoppare

Det var som att det var en nöd som kom, som jag inte upplevt tidigare en syndanöd över församlingen och att jag var med i en osund rörelse. Gud kom med överbevisning och han pekade på något som jag redan visste – att det hade varit mycket psykisk ohälsa inom rörelsen. Det var då Gud kom och pekade på att “du har ju varit med om samma sak”, det blev väldigt starkt och jag förstår att det var den heliga Ande. 

På Arken undervisar man om att kasta ut onda andar ur sig själv för att bli fri. Men Bibeln säger: “Ni ska förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.” Gud visade mig sanningen. Det blev en aha- upplevelse, det var som att bubblan sprack.

Vad har du för syn på och relation till den helige Ande idag? Har du svårt för den helige Ande?

Nej, det har jag inte, men jag söker fortfarande på vilket sätt Han verkar. När jag var i Arken hade jag behov av att uppleva något hela tiden och kunde gå hem besviken om jag inte gjorde det. Så var det också för många andra medlemmar. Idag har jag slutat söka kickarna, men de första åren var det svårt. Jag var van vid konferenser och känslor, det tog några år att vänja sig vid vardagen och en liten småstad. 

Idag tänker jag att Gud verkar på ett milt sätt genom bibelläsning:  “Genom stillhet och förtröstan blir ni starka” som det står i Jesaja. Han verkar genom sitt ord: ordet är levande och verksam. Så när vi läser ordet så är helig Ande där, Jesus verkar genom ordet. Jag har inte alla svar än, det är en upptäcktsfärd. Men nu har jag förstått att Gud verkar i vardagen, även på sätt som man kanske inte tror. Han kan överraska en!

Är det något mer du vill lägga till innan vi avslutar?

Ja, att jag mår bra idag och inte hyser agg mot någon människa i rörelsen, utan jag har förlåtit och försonat. Det handlar inte om människorna, de var underbara, utan det handlar om undervisningen. 

_{Huvudbild av Lampos Aritonang på Unsplash} . _{Övriga bilder © Anna-Karin Stenberg}