Karismatiska kännetecken

För några månader sedan lusläste jag alla 100-tals artiklar i serien Revival Fires som den brittiska kyrkan Jesus Army lagt upp på sin hemsida. Jag kommer framöver posta några av dem på den här bloggen. Det som förundrade mig när jag läste dem var att trots att de beskrev väckelser på alla möjliga olika platser under alla möjliga tider i alla möjliga samfund så fanns det vissa saker som ständigt återkom som en röd tråd. Även om Anden aldrig handlar slaviskt enligt 100-procentigt tillförlitliga system (det är ingen tam Ande) så kan man finna återkommande företeelser i en väckelse. De är, bland annat:

Bön. De största väckelserna har uppstått när människor på en plats länge och väl har bett tillsammans. Bön är väckelsens nyckel, du kan inte få uppleva Guds närvaro utan att be om den. När väckelser har kommit har det ofta hänt att man ber under tårar.

Fasta. Oftast i kombination med bönen. Idag ser man fastan nästan som en frivillig bonushandling för lite extra andliga poäng, men Bibeln förutsätter att alla kristna ska fasta. När man avskärmar sig från världen blir ens bön starkare – och därmed är man mer öppen för väckelse. Många kyrkor som fick väckelse anordnade fastekampanjer innan väckelsen kom.

Syndabekännelse. Det var detta jag reagerade mest på när jag läste artiklarna. Offentlig syndabekännelse har jag inte varit med om en enda gång under mitt liv. I Svenska Kyrkan är syndabekännelsen tyst, i Pingstkyrkan och EFK förekommer den inte alls. Trots detta har offentlig syndabekännelse, när man inför Gud och församlingen bekänner hur vidrig man är, varit oerhört centralt i massvis med väckelser. Det är väldigt smärtsamt, men ingen uppståndelse utan död som man säger.

Kärlek. När väckelser dragit fram över en by finner man den ofta totalt förändrad: Nästan ingen kriminalitet, ingen fattig, barer och kasinon får stänga igen etc. Människorna väcks till kärlek till varandra, och då slutar de ägna sig åt sprit och underhållning utan hjälper de fattiga och börjar evangelisera. Men om människorna inte har väckts till kärlek till varandra kan man fråga sig om väckelsen verkligen gjort nytta. Utan kärlek är allt vi gör värdelöst, som en vis apostel sa.

När man har allt detta börjar fantastiska saker ske: Människor blir andedöpta, börjar tala i tungor, sjuka blir friska, blinda kan se, lama kan gå och massvis med människor kommer till tro. Detta ska vi eftersträva mer än något annat i hela världen.

11 kommentarer

  1. Syndabekännelsen finns i Svenska Kyrkan, men oftast sker det genom bikt eller själavårdssamtal. Om alla skulle bekänna sina synder inför hela församlingen skulle vi få lägga flera timmar i veckan åt det…

    Hur som helst tackar jag för en intressant blogg!

    Gilla

    1. Det har du rätt i. Det jag tänkte på här var offentlig syndabekännelse, dvs. att någon kommer upp och inför hela församlingen bekänner vad han/hon gjort. Det sker i nästan alla väckelser, men inte annars.

      Gilla

  2. Dessa offentliga syndabekännelser har tyvärr sårat många väldigt djupt. Att de sker beror på att man i församlingen ska kunna be för varandra, och då tror jag det är bättre om det sker i mindre grupper…

    Gilla

    1. Det kan missbrukas, det är tyvärr sant. Men jag kan inte släppa att det är något gott i det ändå när man gör det i kärlek och förlåtelse.

      Dock får man komma ihåg att församlingen var synonymt med mindre grupp tills för typ 100 år sen. De allra första församlingarna bestod ju aldrig av mer än 40 pers. Dagens megakyrkor skruvar om det lite.

      Gilla

Lämna ett svar till David Å Avbryt svar