Bloggarkiv

Därför slutade jag som kristen bära kors

kors-6

Ska samhället kunna diktera vilka kläder och symboler vi är tillåtna att bära? Är det vårt yttre som bestämmer vem vi tillhör, vilka vi är? Kan ett korshalsband i guld bli en fasad vi gömmer oss bakom?

Jag har varit kristen hela livet och därmed burit kors hela livet. Som barn och tonåring gjorde jag hela frikyrkogrejen: Jag var på konferenser och läger, engagerade mig i ungdomsarbetet i min stad och gjorde mitt bästa för att leva föredömligt. Jag var en skötsam, engagerad tonårstjej med goda intentioner och ett korshalsband i guld. Jag såg kristen ut men mitt hjärta var dött. Kallt. Förstelnat. Jag kämpade med beroenden, kunde inte förlåta och var livrädd för vad folk tyckte om mig. Dessutom hade jag stora problem med att älska Gud. Hur klarade man av att älska honom? Jag såg att somliga uppriktigt gjorde det – själv kände jag mig som världens hycklare när jag i lovsången sjöng ”Jesus jag älskar dig” och ”jag ger dig mitt liv”. Jag ville mena det jag sjöng men kunde inte. Inte på riktigt.

En dryg månad innan min artonsårsdag hände något märkligt, något som förändrade mitt liv totalt. Jag mötte den Gud jag pratat om hela mitt liv. Den Gud jag med mitt korshalsband velat representera. Det var inte ett fridfullt möte á la frikyrkoskidläger* med mysig stämning, tända ljus och en söt liten tår som långsamt rinner nedför kinden. Det var ett vilt möte med Guds råa kärlek och kraft på ett sätt som skakade mig till ande, själ och kropp. Det förändrade allt.

Read the rest of this entry

Guds omvandling genom själslig andning

gloriaGästinlägg av min vän Gloria Genc, som nyligen blev frälst.

Får du andlig syre?

Andas in… andas ut… En optimal andning innefattar ungefär 6–12 andetag per minut där inandningen håller till 2–3 sekunder, utandningen 3–4 sekunder så följer därav att en automatisk paus på 2–3 sekunder förrän nästa inandning kan starta. Andningen kan öka till över 100 liter per minut vid ansträngning. Precis som du är i behov av att oupphörligt andas fysiskt, bör du också andas andligt. Att genom tron förlita sig på den helige Anden dagligen.

När vi troende har accepterat Jesus som vår Frälsare och Herre, kommer hans Heliga Ande in i våra liv och lämnar oss aldrig. ”I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter.” Kol 2:9-10.

”Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er .” (Joh 14:15-17).

Read the rest of this entry

Vem är den Helige Anden?

Minns ni pingstfirandet jag och mina vänner hade i Stadsparken här i Uppsala? Efter att vi ätit vegantårta och tillbett Gud så ledde Sunniva ett mycket bra bibelstudium om den Helige Anden som ni kan avnjuta ovan. Hon baserade detta till stor del på Lars Mörlings undervisning som han lagt ut på sin hemsida bibelstudium.org. Ett symposium kan laddas ner som PDF här.

Sammanfattningsvis är den Helige Anden Gud själv, som verkar på jorden, gör mirakler, föder oss på nytt till frälsning och utrustar oss för att leva heliga liv i goda gärningar. fett bra!

pingst i parken!

Pandita Ramabai – den andedöpta kvinnorättskämpen

panditaDag till ära talar jag och prästen Michael Rastas i ovanstående videoklipp om Pandita Ramabai, en av de första pingstvännerna som brann för Jesus, diakoni och kvinnors rättigheter. Hon grundade Mukti Mission i Puna som hjälpte hemlösa, ogifta gravida kvinnor och föräldralösa flickor, och hon kämpade för att kvinnor skulle få rätt till utbildning. 1905 utbröt en pingstväckelse på Mukti där bland annat en ung flicka som inte kunde engelska började tala flytande engelska när hon talade i tungor. Ramabai var också en passionerad evangelist som förde många till tro på Jesus. Jag drar paralleller från Ramabais liv till kvinnor som moder Theresa, Malala och Heidi Baker.

För mer info om Mukti Mission och hur ni kan stödja dem, gå in här.

Läs gärna också min artikel om Pandita Ramabai på min engelska blogg.

Från Paradise Hotel till ett liv med Jesus

Otroligt inspirerande gästinlägg av Paulina Bohlin, som även finns publicerad på hennes egen blogg.

Innan Frizon
En junimorgon när Tobias vaknade upp hade han en känsla av att han borde åka på roadtrip till Öland. Något inom honom pekade på den kristna campingen Lötorp och han förstod att han borde gå på ett av deras möten. Detta har han aldrig tidigare varit intresserad av.

Samma kväll har barndomsvännen Miguel åkt till campingen med sin mamma. Han behövde en paus från vardagen och tyckte att barndomsstället var en bra plats att spendera helgen på.
Killarna får syn på varandra. Efter 9 år.

Miguel säger: ”När jag kommer in i tältet ser jag en kille som är sjukt lik mig, jag känner igen honom i mig själv och skrattar lite för mig själv. Killen har solglasögon precis som jag, han har samma outfit! Samma frilla och båda två har tatuering över hela armen!! Jag blev fundersam på vem det var men försökte fokusera på själva mötet & Gud”.

När mötet är slut går Miguel ut ur tältet och stöter då på killen som han tidigare uppmärksammat. Han ser, till sin förvåning, att det är Tobias som han umgicks med på denna camping när han var liten. Ett skratt bröt ut. De kände direkt att Gud hade ett finger med i spelet. Sedan föll det sig ganska naturligt att de fortsatte umgås på campingen. Tillsammans sökte de Gud och frågade vad han ville med deras liv. Read the rest of this entry

Vem vågar vara som Lewi Pethrus idag?

Good ol' Lewi Pethrus

Good ol’ Lewi Pethrus

Idag är det 40 år sedan pingstaposteln Lewi Pethrus gick hem till Gud, och både Dagen och Svenska Dagbladet har publicerat minnesreportage som jag varmt rekommenderar. Lewi drabbades av pingstväckelsen direkt efter att den bröt ut på Azusa Street, och jag minns hur jag läste i hans självbiografi om när han beskrev den norske pingstledaren Thomas Baratts andedop: tungor som av eld dök upp ovanför hans huvud när han började tala i tungor för första gången. Som jag skrivit om många gånger förut kännetecknas den tidiga pingstväckelsen av mängder med mirakulösa vittnesbörd – folk som talar i tungor på existerande språk, övernaturliga helanden, profetiska syner och uppenbarelser, med mera.

Lewi brann för att fler både inom kyrkan och utanför skulle uppleva andedopets mirakulösa kraft. Han var inte den svenska pingströrelsens grundare, men utan tvekan dess mest inflytelserika ledare under många decennier. Dock motsatte han sig samfundsbildning och centralisering och betonade hur pingströrelsen måste vara kongregationalistisk och gräsrotsbaserad för att behålla väckelseelden. Ironiskt nog blev han ändå i praktiken som en biskop.

Förutom betoningen på andedopet och tecken och under så är Lewi ihågkommen för hans stora samhällsengagemang och aktivismen för missbrukare och andra nödlidande. LP-verksamheten, som har sitt namn efter Lewis initialer, finns kvar än idag, liksom nyhetstidningen Dagen som Lewi initierade och som i mitt tycke är Sveriges i särklass bästa kristna tidning – ja bästa tidning överhuvudtaget. Och så var Lewi förstås också en av initiativtagarna till Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, som förstås påverkat samhället oerhört.

Read the rest of this entry

Alice Hägg: Anden och aktivismen

En fantastisk text av Alice Hägg, ursprungligen publicerad på Kristen Underjord.

Alice Hägg

Alice Hägg

Anden. Kanske är det den del av Gud som flera av er läsare har svårast med att förstå. I vars namn en del av er kanske sårats, eller skrämts. Som lämnat en del av er förvirrade över osynliga ting, över tungotal, profetior och mirakel. Som drev er bort från det som inte gick att ta på, från den o-kroppsliga till den kroppsliga andligheten, till blockadnattens och demonstrationstågens motståndsdoftande lovsång. Måste det finnas en motsättning mellan dessa läger? Vem är den helige Anden bakom den bajsnödigt uppumpade stämningen? Jag vet inte vart ni är i er relation med Gud eller vad ni har för erfarenheter med Anden men jag hoppas att vi i denna bloggpost ska kunna lotsa oss framåt mot lite mer klarhet.

Jag kan dra min story snabbt först: Själv har jag länge vart skeptisk till Anden trots att jag är uppvuxen i en pingstkyrka där karismatiska uttryck inte är ovanliga. Då blev jag rädd för att jag inte förstod. Jag hörde hur ord från språk som inte fanns studsade mot väggarna, ljudmassan i rummet sköljde över mig. Ropen och rörelserna kändes inte äkta, det var något som hände i kyrksalen och som stannade där inne. Äkta vet jag inte om de var och jag tackar Gud för att det inte är min sak att bedöma det så här i efterhand. Vi kan aldrig veta vad som händer i en människas hjärta när hen ber.

Med detta i ryggen blev jag skeptisk mot Anden. Jag talade lite i tungor med otrolig tveksamhet eftersom jag inte visste om det var min mun eller något annat som formade orden. Efter ett tag slutade jag. Inom mig fanns en stark motvilja gentemot dem som upplevde Gud starkt och synligt – jag förstod inte vad som hände dem och vad det skulle vara bra för.

Min vandring med Gud gick på tomgång ett tag tills jag hittade Jesus i en bokhylla. Eller, en väg fram till Honom. Jag läste ”Den oemotståndliga revolutionen” av Shane Claiborne och blev kär i himmelriket, och ville kristen på riktigt. Jag bröstade upp mig och tänkte ”in ya face” åt pingstvännernas bänknötande och gav mig av mot protestlistor, klimatrapporter och demonstrationståg. Sen fattade jag hur svårt det var att leva upp till de ideal som jag fått nys om. Radikala kollektiv-konstellationer, gästfrihet, olydnad, enkelhet, DIY-kultur, Jesus for president och kärlek, allt detta vackra, fina hävdes mot min otillräcklighet och feghet. Jag fattade inte hur jag skulle orka ett sånt liv. 

Read the rest of this entry

Andeutgjutelsen i Kahoyi

Efter att ha varit på Iris Ministries South Africa i Backdoor tre veckor meddelar en av pastorerna som undervisar på bibelskolan där, Jeremiah Mahure, att han vill ta mig med sig på predikotur i bushen. I fredags följde jag med honom till hans hemby Block B där jag bland annat fått predika för hundratals elever på olika skolor samt fått profetiska ord från en gubbe som såg mig i en syn för sju månader sen. Och igår tog Jeremiah mig till byn Kahoyi (uttalas typ ”ga-ooie”) för att hjälpa honom betjäna en församling där.

image

Metal Church

Kahoyi ligger väldigt nära gränsen till Moçambique och är precis som de flesta ställen på den sydafrikanska landsbygden väldigt fattigt. Kyrkan vi besökte, Shephard’s Ministries, är bokstavligt talat ett plåtskjul, med inte mycket mer inredning än massa plaststolar, ett bord, en plastblomma och en naken glödlampa. Med andra ord är det en perfekt plats att möta den Helige Ande på, för Gud gillar ju inte lyx och rikedom.

Pastor Jeremiah undervisade om dopet (av den enkla anledningen att många av församlingsmedlemmarna inte är döpta) och sedan talade jag om att förena Andens frukt och gåvor. Tecken och under måste förenas med fred och rättvisa, ni vet. Det helade mynnade ut i ett altar call där alla sprang fram för att fyllas av Helig Ande. Och det blev en mäktig utgjutelse. Folk låg på golvet och prisade Gud, en kvinna profeterade högljutt under tårar, den afrikanska lovsången dundrade och Guds närvaro var oerhört påtaglig.

Jag var helt förstummad över vad Gud gjorde i denna lilla plåtkyrka. Men det var tydligen inte över. Pastorn hämtade sin bil och vips var tolv av oss (tre i passagerarsätena och nio på flaket) på väg hem till folk för att be för sjuka. Lovsången fortsatte dundra oavbrutet på flaket under hela färden. Det slog mig hur sjukt Andefylld den här församlingen var. Alla tillbad i fullständig överlåtelse, och de ville inte sluta.

image

Hembesök

Lovsången fortsatte när vi kom fram och likt ett luciatåg gick församlingen in sjungandes i den sjukes hem. Han hade någon form av synskada som gjorde att han bländades av vanligt ljus. När han kom in i det lovsångsfyllda vardagsrummet täckte han gör ögonen med sina händer. Pastor Jeremiah undervisade kort utifrån Fil 2 om att Jesus blivit upphöjd över allting, och sedan bad han tillsammans med församlingen kraftfullt för att mannens ögon skulle bli helade. Och det blev de. Mannen tittade sig förvånat omkring medan han kunde se mer och mer av sin omgivning. Sen blev han frälst.

Församlingen tackade Gud, sa hejdå, satte sig i bilen och åkte under lovsång till nästa hus. Jag hade noterat två bunkar med mat på flaket och trodde i min enfald att det var chaufförens middag, men de gav vi till nästa sjuka person vi besökte, en kvinna som skadats i en bilolycka och som var sängliggande. Än en gång predikade Jeremiah och så bad vi högljutt för hennes helande.

image

Den helade mannen (i röd tröja)

Den här församlingen är så sjukt biblisk. Inga pengar men massa Helig Ande. Enorm glädje, passionerad tillbedjan, givmildhet, gästfrihet och hunger efter Andens gåvor. Mer sånt!

Kingdom Camp del 3: Passionerad internationell kärlek

Gänget

Gänget

Nu är jag på väg hem från ett helt underbart Kingdom Camp. Anledningen till att jag inte skrivit någonting de senaste två dagarna är förstås inte för att det inte finns något att skriva utan för att det händer så mycket. Jag skrev om att den Helige Ande föll mäktigt över oss redan i tisdags. Resten av veckan har Han fortsatt med det, i oförminskad styrka.

Min pastor Joel predikade om helande i onsdags – hur viktigt, enkelt och kul det är – och Bruno Noé höll en fantastisk predikan i torsdags om att vi inte kan nöja oss med mindre än en väckelse likt den i Apostlagärningarna. Båda dessa predikningar fick till följd att majoriteten av de församlade bad för varandra, mängder berördes av Gud – flera blev bokstavligen knockade. Gud var oerhört påtaglig.

Read the rest of this entry

Kingdom Camp del 2: Guds Ande faller

Tillbedjan

Tillbedjan

Wow. Lovsången igår kväll var det mest makalösa jag varit med om. I stort sett alla på hela lägret jublade högljutt på massa olika språk samtidigt, vissa lovsånger klarade vi inte av att avsluta för vi ville bara sjunga namnet Jesus om och om igen. Det var en fantastisk känsla. Vi gav Gud en liten del av den oändliga ära Han förtjänar för sin godhet och makt.

Bruno (t.v.) och Renzo (t.h.) Noé

Bruno (t.v.) och Renzo (t.h.)

Efter att pastor Renzo Noé från Kyrkan för alla hållt en eldig predikan om att älska Gud med en eldig tolkning av hans oskiljaktiga bror Bruno, bjöds det in till förbön. Flera gensvarade och blev mycket berörda av Gud på olika sätt. Många tårar. Efter ett tag delades ett profetiskt ord om att vi ska välsignar de som ägnar sig åt att predika. Så en tunnel bildades där vi började be för varandra. Efter ett tag började de som inte predikas också ta emot förbön i tunneln, och blev minst lika välsignade. Anden föll. Människor blev djupt berörda av Gud.
Read the rest of this entry

Bob Ekblad – den motvillige karismatikern

Jag har redan skrivit om Bob Ekblads livslånga resa till att bli karismatisk aktivist, och ovan är ett mycket underhållande utdrag ur hans tre timmar långa föredrag där han själv berättar om det kritiska steget in i den karismatiska rörelsen.

Som kristen aktivist och socialarbetare var Bob väldigt kritisk till karismatiker. Samtidigt som de betonade Andens verk och ägnade timmar åt tillbedjan så drog de sig inte för att stödja konservativa politiska ställningstaganden som orsakade oerhört stort lidande och gick emot Evangeliet, såsom krig, deportationer och dödsstraff. Bob brukade säga ”Jesus sa inte att vi skulle tillbe honom utan följa honom!”

Bob Ekblad och Karin Tängermark som tolkade

Bob Ekblad och Karin Tängermark som tolkade

Read the rest of this entry

Under öppen Himmel del 4: Kvaddad av Guds Ande

Heidi Baker

Heidi Baker

Innehåller Apg 5:15 personfokus? Folk fyllde gatukanterna med sjuka ”för att Petrus skugga skulle falla på dem”. Inte kristnas skuggor i allmänhet, utan Petrus skugga. Alla apostlar botade sjuka. Men bara Petrus gjorde det med skuggan.

Jag är definitivt ingen vän till personfokus, tvärtom betonar jag och min församling hur hela Kristi kropp ska komma i funktion, men jag tror vi ofta har en felaktig definition av personfokus. De flesta håller nog med om att existensen av kyrkliga ledare inte innebär personfokus per automatik. Men vad gör vi om människor skulle rada upp sig vid vägkanten för att Heidi Bakers skugga skulle falla på dem? Många skulle nog tillrättavisa dem för felaktigt fokus och säga åt dem att fokusera på Jesus ”istället”. Men är det inte för att Jesus har gett Petrus skugga helande egenskaper som människorna vill beröras av den?

Jag älskar Heidi Baker och är väldigt inspirerad av henne, inte för att hon har en perfekt livsstil eller teologi, utan för att hennes livsstil och teologi är bättre än min. Hon kombinerar tecken och under med fred och rättvisa i praktiken medan jag mest gör det i teorin. Hon har sett Herren ge syn åt blinda och hörsel åt döva, och hon tillber Honom intensivt för detta och lyser av glädje. Hon är apostel enligt alla definitioner, och jag vill följa hennes exempel såsom hon följer Kristi exempel (1 Kor 11:1).

Read the rest of this entry

Kristi mirakulösa himmelsfärd

image

Kristi himmelsfärd är om möjligt en ännu mer bortglömd och ofirad helg än pingsten. Många känner bara till den som det kristna jippot som innebär klämdag. Inte ens i kyrkan är helgen särskilt uppmärksammad.

Men faktum är att Kristi him innebär en mängd teologiska aspekter som vi bör reflektera och be över idag. Låt mig ta upp några.

Även om den bör uppmärksammas mer är det förvisso sant att det inte är en lika stor händelse som jul, påsk eller pingst. Det kan ses som en förberedelse för pingsten, och vi bör alla göra oss beredda på en Andens förnyelse med start på Kristi him. Innan Jesus lämnade dem sa han till lärjungarna ”jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden” (Luk 24:49). Därefter samlades de i Övre salen för att be och invänta Anden (Apg 1:12-14). Kristi himmelsfärd var en förutsättning för Andens utgjutande, Jesus sa innan sin korsfästelse ”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” (Joh 16:7).

Read the rest of this entry

Min predikan i söndags om hedningarnas pingst

Min församling går igenom Apostlagärningarna, och i söndags talade jag utifrån kapitel 10 om hur pingsten återupprepar sig för ickejudarna, hur denna pingst sätter en standard för kyrkans övernaturliga liv och inte är ett undantag, och hur vi därför kan frimodigt be om att en Andeutgjutelse såsom på pingstdagen ska slå ner där vi är.

Prezi-presentationen jag använder finns här.

Så här ska kyrkan se ut!

Jag har sagt det förut och säger det igen: kyrkan i Sverige idag är dysfunktionell, den ser inte ut som Gud vill att den ska se ut, den representerar inte Jesus som Jesus vill att den ska representera Honom, och därför säger så många att de gillar Jesus men inte kyrkan. Vi vet hur Gud vill att kyrkan ska se ut. Det står i Apostlagärningarna i Bibeln. Och för att vi inte ska drabbas av illussionen att Apostlagärningarna inte går att återupprepa så låter Gud sin Ande slå ner i kyrkan gång på gång genom historiens lopp så att den förs tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd.

Kolla bara in klippet ovan. Samuel Lundström är en vän som inspirerar mig väldigt mycket i sin iver att se människor frälsta, helade och upprättade. Han är en av ledarna för Pannkakskyrkan som evangeliserar på gator och torg med grillade pannkakor och massvis med kärlek – och han vet vikten av evangelisation. I klippet ovan berättar han om hur han åkte med Mission SOS till Harar 2006 och fick se blinda se, döva höra och massvis med människor ta emot Jesus.

Är hans slutsats att Etiopien ligger så långt bort att vi inte kan förvänta oss samma väckelsevåg här? Nej! Kyrkan i Sverige får inte lägga ribban lägre än Apostlagärningarna, vi kan se döva höra, döda uppstå och mängder bli frälsta om vi bara vill och ber om det. Det är inte en orealistisk vision därför att inget är orealistiskt eller omöjligt för Gud (Luk 1:37). Han vill att vi ska vara Kristi kropp – och det innebär att vi lever som Kristus gjorde (1 Joh 2:6). Kyrkan i Sverige har i mångt och mycket blivit Kristi pratbubbla – vi citerar Honom men vi gör inte det Han gjorde. En stor anledning till att vi inte ser samma resultat som Mission SOS ser på sina Signs and Wonders Festivals är att vi inte arrangerar Signs and Wonders festivals. Vi ser inte människor frälsta därför att vi inte predikar offentligt.

Read the rest of this entry