Om lite mindre än ett år är det dags för Pentecostal World Conference i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Pingstvänner från hela världen kommer då samlas för att skapa enhet och söka Guds ledning. Dagen skriver att kändisar som Reinhard Bonnke och Brian Houston kommer tala på konferensen. Framför allt blir konferensen ett tillfälle för västerländska och u-ländska pingstvänner att mötas, de förra var de som startade den explosiva pingstväckelsen och de senare är de som i dagsläget tagit över facklan.
Hela det här med att PWC kommer hållas i Stockholm nästa år… det faller mig i händerna på något sätt. Jag kan ana Försynens outgrundliga planer i det hela. För när jag startade den här bloggen var syftet dels att återuppväcka fokuset på hela pingsten, inte bara Apg 2:4 utan också Apg 2:44, som jag skrivit här, dels att hela Pingsten, dvs. få Pingstkyrkan att återuppta detta fokus som fanns där från början men som nu börjat tona bort. Jag brinner för Pingstkyrkan, jag är med i en Pingstförsamling och skriver debattartiklar till Pingst.se, och ser det som en mission av Gud given att reformera Pingstkyrkan. Och nu kommer PWC vara i Stockholm nästa år.
Jag är oroad över den utveckling delar av Pingströrelsen har gått. Framgångsteologin sprider sig som en pandemi genom Pingstkyrkorna runt om i världen, och nästan ingen Pingstkyrka (eller till och med ingen alls) har pacifism som en av sina grundprinciper, vilket var fallet med majoriteten av de första pingstförsamlingarna. Min dröm är att fler och fler Pingstkyrkor blir ”helade”, lämnar irrlärorna och återvänder till det som ska känneteckna sann kristendom.
Jag inbillar mig inte att jag skulle göra något själv, Gud är den som ger mig kraft, och det måste till fler människor än en för att reformera en kyrka. Men jag har börjat upptäcka att sådana människor finns. Jag är inte den enda pingstvän som brinner för egendomsgemenskap och kristen pacifism, och tillsammans skulle vi kunna göra vår röst hörd under PWC. Gud vet vad framtiden innehåller.

Jeg er desverre redd for at arrangement av denne typen ikke vil føre til fornyelse. Hensikten med denne type arrangement er ofte å vise styrke, at man betyr noe og hva man har utrettet. Dessuten vil deltagerne, spesielt lederne være opptatt av sin posisjon i sammenhengen, les hierarkiet. Hvem synes, hvem betyr noe?
Ble det for negativt?
GillaGilla