Rik? Del 5: Allt-säljande något för alla?

Detta är del 5 i min bloggserie ”Kan en kristen vara rik?” Läs de andra inläggen i serien här.

Den första reaktionen man brukar få när Jesus säger något obekvämt är att Han inte menade det Han sade (men man kan ju fråga sig varför Han då inte sade det Han menade). Vissa påstår att ”sälj allt du äger” (Mark 10:21) ska tolkas bildligt, att det betyder att vi ska sälja allt vi äger i hjärtat. Men detta resonemang faller lika platt som inställningsteologin (som resonemanget bygger på). Förutom ”Sälj allt du äger” säger Jesus ”och ge åt de fattiga”. Hur gör man det bildligt? ”Här får du lite ’pengar’ så att du kan köpa dig ’mat’, så att du ’överlever’.” Knepigt. Vi läser ofta Bibeln ur vårt eget västerländska, rika perspektiv, och då blir ”sälj allt du äger” en jobbig vers som vi helst stoppar undan. Men tänk på hur de fattiga tolkar den här berättelsen! Tolkar de ”sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga” bildligt? Nej, de prisar Gud för att Han är på deras sida och för att Han vet hur det känns när rika köper kostymer och biff medan ens kläder trasas sönder och medan ens barn hungrar. Vi ska inte bara sälja allt vi äger för att vi inte ska ha pengarna till gud utan också för att om vi gör det får hundratals fattiga mat!

När man insett att en bildlig tolkning av ”Sälj allt du äger” inte är möjlig går man över till att visserligen acceptera att många är kallade att sälja allt de äger, men samtidigt mena att alla inte behöver göra det (och naturligtvis tillhör man själv den gruppen som inte behöver göra det). Att Jesus sade det till en rik man en viss gång, varför skulle det innebära att det är något för alla? Den rike mannen var nämligen som texten inte säger bunden vid sina rikedomar i sitt hjärta och kunde inte släppa fram Gud. Han hade ett personligt problem med sin relation till Gud där rikedomen var grunden till det onda. Därför behövde just han sälja allt. Men det var inte något som Jesus ville att alla kristna skulle göra!

Nu säger Jesus det inte bara till denne rike man utan till alla sina lärjungar:

Sedan sade Jesus till sina lärjungar… ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.” (Luk 12:22,33-34)

”Lärjungarna” innebar enligt Lukas språkbruk inte bara de tolv apostlarna utan alla som valt att följa Jesus (Luk 6:13).

Jag har hört folk som har invänt att Jesus här inte säger ”sälj allt ni äger” utan ”sälj vad ni äger”. Men det är bara en larvig undanflykt. Vad vi äger är allt vi äger, och allt vi äger, det är vad vi äger. Vill man vara noggrann säger Han ordagrant ”Sälj era ägodelar”, och sina ägodelar är väl allt man äger? (Egentligen säger Han ”Sälj dina ägodelar” i Matt 19:21 också, men där översätts det till ”Sälj allt du äger”, översättningen verkar vara inkonsekvent på vissa punkter.)

Men undanflykter kommer hela tiden, och vad kan man väl annars vänta sig? Det är oerhört svårt för en rik att släppa sina ägodelar. Man kanske invänder att bara för att Jesus sade det till just de lärjungarna vid just det tillfället, betyder det inte att alla lärjungar skulle göra det. Men då måste jag tyvärr peka på ett litet stycke i Apostlagärningarna som säger att exakt ”alla” lärjungar (och de var uppemot 3000 vid det här laget) sålde allt de ägde och hade allt gemensamt, de delade på tillgångarna som syskon:

Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:44-45)

Vilka syftar ”de” på i vers 45? ”Alla troende” förstås! Som om inte detta vore nog beskriver Lukas Jerusalemförsamlingens ekonomi en gång till två kapitel senare:

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:32, 34-35)

I den första församlingen sålde alla allt. Rika kristna invänder då att den första församlingen inte var exemplifierande och normgivande på just det ekonomiska området, och därför är detta inget som behöver gälla alla kristna. Men de argumenten funkar inte. Man kan inte påstå att den allra första församlingen inte var exemplifierande. Luk 14:33 definierar en kristen som den som säger hejdå till sina ägodelar. Hur kan det då finnas kristna som inte ska göra det?

Det man brukar peka på för att försvara ståndpunkten att det var något frivilligt som alla inte skulle göra är Apg 5:4 då Petrus säger till Ananias: ”Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina?” Men detta innebär inte att Petrus inte tyckte att Ananias skulle gett allt. Tvärtom, han är ju arg på honom för att han inte gett allt han fick för egendomen, att han försökte lura församlingen. Ananias hade själv makten över sina pengar, hela egendomen ägdes av honom och pengarna var under hans kontroll när den var såld, och när han valde att lura församlingen istället för att ge allt syndade han. Det Petrus vill säga är att Ananias hade ansvaret över sina pengar, han kunde ha valt att inte luras. Ordagrant står det inte ”Var inte egendomen din” och ”Var inte pengarna dina”, utan ”Var inte egendomen hos dig” och ”Var inte pengarna under din kontroll” i den grekiska grundtexten. Petrus säger inte att Ananias hade ”rätt” att äga privategendom, han förtydligar bara att Ananias kunde ha gett allt om han velat.

Att det var alla som sålde allt där i Jerusalem är uppenbart. Då påstår många rika kristna att allt-säljandet inte var tänkt att praktiseras i andra församlingar. Den första församlingens ekonomi var inte menat att vara exemplifierande. De påstår att Jerusalemborna sålde allt på grund av att Jesus hade sagt att Jerusalem skulle förstöras (vilket det gjorde år 70), och därför var allt-säljandet en investering för framtiden, när de väl sålt hus och åkrar, som ändå skulle förgås, hade de en lätt packning för flykten som skulle ske år 70. Den allt-säljande församlingen var en Jerusalemföreteelse, det står ingenstans i Nya Testamentet om att de andra församlingarna gjorde det. Och vittnar inte bl. a. 2 Kor 8-9 om att Jerusalems församling hamnade i ekonomisk kris och var tvungen att ta emot nödhjälp från andra församlingar? Är allt-säljande verkligen en bra idé om det leder till att församlingen hamnar i ekonomiskt nödläge?

Detta är naturligtvis ett gripande efter teologiska halmstrån i rädsla för att släppa sin egendom. Om anledningen till att lärjungarna i Jerusalem sålde allt var att Jerusalem snart skulle gå under hade det naturligtvis stått det. Nu ger Apostlagärningarna en annan anledning: de var ett hjärta och en själ, de älskade varandra, och då är det den mest självklara saken i världen att dela tillgångarna rättvist gemensamt. Om de sålde allt bara för att egendomarna ändå skulle förstöras så småningom, varför hade de allt gemensamt? Denna teori kan som mest förklara allt-säljandet, men inte egendomsgemenskapen. Egentligen kan den inte förklara allt-säljandet heller, eftersom Jesus sade att lärjungarna skulle sälja allt för att de skulle ge pengarna till de fattiga, inte för att tillgångarna kommer ta slut. Vi tänker så egocentriskt: ”Varför ska jag sälja allt? Jo för att jag kommer förlora det ändå när Jerusalem går under!” men Jesus säger: ”Du ska sälja allt därför att de fattiga svälter!”

Gällande om andra församlingar sålde det de ägde och levde i egendomsgemenskap vittnar urkristna dokument om att egendomsgemenskap praktiserades i hela den tidiga kyrkan, inte bara i den första församlingen, och att kristna förbjöds äga privategendom. Men mer om det i nästa bloggpost.

20 kommentarer

  1. bra text, som vanligt.
    dock; uttrycket ”allt-säljande” kan behöva definieras något, som varande antingen
    a) sälja exakt allt man äger (förutom kläderna på kroppen) och sedan..?
    eller
    b) sälja det mesta man äger (lyxprylarna tv, stereo, dator, finporslinet, silverbesticken etc) och sedan avsäga sig äganderätten för resten man har kvar och ge det till gemenskapen

    jag lutar mer å b), eftersom det är svårt att laga mat utan kastruller, lurigt att diska utan diskborste och krångligt att bjuda hem folk utan något att sitta på…

    Gilla

    1. Uttrycket ”allt-säljande” kommer jag att definiera nästnästa bloggpost i den här seien. Precis som du säger är vissa saker nödvändiga (kastrull, tvål) etc för att man ska överleva och vara frisk, men där går gränsen. Vi sk nöja oss med mat och kläder (1 Tim 6:8), eller som det står ordagrant, ”näring och betäckning” (vilket gör att inte bara mat och kläder utan även dryck, tak över huvudet och andra nödvändigheter ingår). Allt detta ska man äga gemensamt i kommuniteten som du säger. Jag kommer utveckla allt detta framöver som sagt.

      Gilla

  2. Det fanns rika lärjungar (Matt 27:57).

    Uppmaningen att gå från by till by tycks aldrig gällt alla, och även användandet av kringresande tiggarpredikanter upphörde snart. Alla kristna är kallade till fattigdom i synonym med enkelhet, men det är något annat.

    Gilla

    1. Uppmaningen att gå från by till by nämnde jag inte, men uppmaningen att sälja allt gällde alla och praktiserades i hela urkyrkan. I Apg 2 och 4 står det att exakt alla lärjungar sålde allt, så Josef av Arimataia som du nämner måste varit en av dem. Det jag predikar är för övrigt fattigdom i synonym med enkelhet, jag menar inte att vi ska leva i misär som de i Afrika, men att vi ska nöja oss med det allra nödvändigaste. Allt-säljande innebär inte att leva egendomslöst utan i egendomsgemenskap, vilket jag kommer utveckla snart.

      Gilla

  3. Är det inte bäst ändå att alla säljer sina grejer och ger till Micael? Jag menar så han kan sova på dem i madrassen så att ingen kan ta dem och bli rik.

    Gilla

  4. Första gången jag hört talas om PMU. Men det ser ju ut som bara en givarorganisation i mängden, jag menar det finns ju redan så många: Röda korset, Läkare Utan Gränser, Amnesty, och en massa grejer ‘därute’. Tycker det är svårt att veta vad man skall ge till, vad är bäst att ge till? PMU har du ju redan sagt, men i och med att alla organisationer liknar varann så tycker jag det ändå är ett svårt val. Nu är jag hyfsat fattig själv är det värsta så inte säkert det blir nåt att ge alls, men frågan vad man skall ge till tycker jag ändå är intressant om inte annat ifall man nån gång har pengar att ge.

    Gilla

    1. Jo det är mycket viktigt att forska fram hur organisationerna ser ut och vad de gör. Förutom PMU har jag listat mina favoritorganisationer till höger på startsidan. De är lika på många sätt och olika på många sätt. Röda Korset ger jag inte till eftersom rätt mycket av pengarna går till verksamhet i Sverige (intet ont om den verksamheten, men jag prioriterar verksamhet i u-länderna). Jag kommer framöver skriva lite om de där organisationerna. Jag kan redan nu skicka till dig ett ”fact sheet” jag skrivit om dem.

      Gilla

  5. Kikar in på bloggen, och gillar vad jag läser.

    Jag är mycket skeptisk till hela den anabaptistiska ”grejen”, inte för att jag inte gillar tanken- utan för att fokus så ofta hamnar på förtröstan på lagen (t.ex ”vi måste sälja allt”) istället för nåden (”Det är ingen problem att älska allt, Jesus har givet mig allt och för inget har jag fått och för inget ska jag ge vidare”)- resultaten kan kanske synbart bli dem samma, men i mina ögon borde alla ens gärningar vara en frukt av Kristus allena- och man borde sträcka sig efter Kristus så Kristus kan göra än fri att t.ex ge allt man äger till dem fattiga.

    När det är sagt, hur ser du på egendomgemenskap? Hur skulle du vilja se detta i praktiken? Hur ska man överleva? Hur ska man forma Guds tjänst livet?- Hur håller man missionsbefallningen vid liv, etc?- Ja kort och gott, hur skulle du själv velat se en sådan egendomsgemenskap i praktiken?

    Gilla

    1. Jag håller absolut med dig, och det är oroväckande hur många anabaptister gör just denna överbetoning på lagen istället för på nåden. Alla bloggposter i den här serien är hämtade från en bok jag skrivit på i ett halvårs tid, och där har jag skrivit många sidor om hur vi inte ska prestera detta av oss själva och inte krysta fram kärlek till fattiga, utan att allt kommer automatiskt genom tro på Jesus. Jag kanske inte har varit tydlig med detta ännu (ibland känner jag hur jag istället för att publicera bit för bit ur boken skulle vilja publicera hela alltet i en tjugo meter lång bloggpost) men jag håller fullständigt med dig: Vi kan inte sälja allt av oss själva lika lite som vi kan älska vår nästa av oss själva, allt är Guds nåd.

      En fjärdedel av den nyss nämnda boken ägnar jag åt att skriva hur egendomsgemenskap ser ut i praktiken, jag ska försöka göra några sammanfattningar: Det måste ske i kärlek, i Apg 4:32 står det att de första kristna sålde allt för att de var ett hjärta och själ, inte att de var ett hjärta och själ för att de sålde allt. Kärlek till Gud och varandra måste driva processen. Helst bör man bo ihop, även om man kan ha gemensamt konto med kristna som bor i andra bostäder. Men om man bor åtskilda bör man mötas regelbundet för gemensamma middagar (agape) och gudstjänst. Egendomsgemenskap utan gemenskap är värelös, man måste vara en enda familj. Jag tror att chanserna att man överlever och sprider missionsbefallningen blir större i en gemenskap när man tillsammans följer Jesus – förutsatt att det inte är namnkristna man har gemenskap med, man bör sätta upp tydliga credon så man vet att alla menar allvar och älskar Jesus. Slutligen bara en klargöring: Att leva i egendomsgemenskap innebär inte att sluta tjäna pengar utan att dela dem gemensamt, det är inget fel med hög lön om man tar existensminimum åt en själv och ger resten till gemenskapen, som självfallet ska ge sitt överskott till bra biståndsorgnisationer.

      Gilla

  6. Ska bli spännande att försätta läsa på din blogg Micael, och kanske även en dag läsa din bok (funderar själv på att skriva bok- men tiden räcker inte till).
    – en anabaptistisk- egendomsgemenskap- med ett rent evangelium (nåd allena) skulle jag själv inte vara negativ till, utan tvärt emot- tror jag skulle känt mig mycket inspirerad att vara med att utveckla en sådan gemenskap.

    Gilla

  7. Man får ofta höra det där argumentet att församlingen i Jerusalem minsann inte var så långlivad och att de senare behövde bidrag etc, men jag ser det som att händelsen med Ananias m fru verkligen bevisar att Gud menar allvar med att han vill vara vår försörjare och skipa ekonomisk rättvisa bland oss. Han vill inte att vi ska försörja oss själva alls egentligen. I Jerusalem på den tiden, så var det ju genom kapitalet som flöt in genom de nyomvändas sålda egendomar som Gud försörjde de troende. (Apg 4:34) Och ”vi” kunde vara ute på fältet, i bönekammaren, i templet, i köket, eller varthelst Herren ledde oss. Han har ju köpt oss och äger oss, skulle han då inte kunna försörja oss och använda oss exakt som han vill?? Hur gick det med Moses och löfteslandet, när han tvivlade inför folket ang vattnet ur klippan?? (4 Mos 20:10-12) Jag ser Ananias-händelsen som en slags ”säkring” för oss, så att vi verkligen förstår hur allvarligt Gud ser på detta hur vi hanterar våra egendomar. Det är som ett nytt slags statsskick, där Gud verkligen får vara Gud. Nej, det är nog strax dax att klippa navelsträngen med styvförädraparet Mammon och Pappersexercisen! Annars kommer inte det nya statsskicket i funktion!

    Gilla

  8. Jag glomde att säga att i Apg 5:13 står det ju att folk blev så skrämda av Ananias-historien, att de inte vågade ansluta sig längre….så tillväxten ströps där. Men apostlarna fortsatte att göra under bland folket så att många människor kom till tro, precis som idag lite varstans på jorden – MEN – eftersom det inte är HELA Pingsten, så kommer inte elden igång med full kalliber. Det är som om den stackars skrämda bruden inte vågar ge sig åt sin Brudgum och vill uppskjuta bröllopet, så att det kan bli massor av barn, dvs nyomvända. Det gäller ju i nya förbundet inte längre att gifta sig och föröka människorna på jorden, utan att utbreda Guds rike och föröka de pånyttföddas antal.

    Gilla

  9. Jag anser att det ju finns bibelord på att man INTE egentligen skulle behöva ”slava för mammon” eftersom det handlar om ett nytt ”Rike” och Gud ju försörjer och inte vill ta nån skatt från barnen. Apostlarna lämnade ju födkrokarna i början iaf och Jesus säger t o m: Arbeta ej för den föda som förgås.. Kanske vi helt enkelt går miste om en oerhörd kraft genom att inte förtrösta på Gud ndg försörjningen! Om nu Gud befriar hebréerna från slaveriet i Egypten i det Mosaiska förbundet, och försörjer folket iunder ökenresan, skulle han då inte göra det i det bättre förbund som nu gäller? Och hur kändes det för Gud när Moses tvivlade på att vattnet skulle komma ur klippan i 4 Mos 20? Han blev så pass ledsen över att ledarna inte hade tro, så Aron dog och Moses fick aldrig komma in i Löfteslandet. Har vi inte fått ALLT genom Honom. Jag menar inte att alla kristna omedelbart skulle lämna alla arbetsplatser idag, men att vi kanske behöver börja tänka i lite nya banor…Om Gud försörjde ökenvandrarna med manna o vaktlar morgon o kväll, skulle han då inte kunna hjälpa svälten på övernaturligt vis? Naturligtvis! Och – hur länge kommer vi att kunna köpa o sälja? Men detta underbara, med dessa ännu större gärningar låter vänta på sig, men det tror jag beror på att vi verkligen som du också skriver, Micael, att vi behöver vara drivna av kärlek och Andens ledning..

    Gilla

  10. Du påstår att ifrågasättande huruvida allt-säljande är en bra idé med tanke på Jerusalem-församlingens ekonomiska kris är ett greppande efter halmstrån, men sedan bemöter du inte kritiken!
    Hur förklarar du det faktum att just denna församling behövde hjälp trots det gemensamma ägandet? Du kan väl inte påstå att det är orelaterat till allt-säljandet? Så vad gjorde de fel? Bör man genomföra det kollektiva ägarskapet på annat sätt än de gjorde i Jerusalem för att undvika dylika situationer?

    Gilla

    1. Ja, det har du rätt i! Ovanstående är ju utdrag ur ett bokmanus jag skrev för fem år sen, verkade som jag glömde ta med när jag bemötte det argumentet.

      Det finns många olika möjliga orsaker till att församlingen i Jerusalem hamnade i ekonomisk nöd: hungersnöd, förföljelse, församlingstillväxt av fattiga, rån etc. Egendomsgemenskapen är dock svårt att peka ut som en orsak till fattigdomen eftersom egendomsgemenskap inte minskar kapital utan utjämnar den. Om församlingen inte hade haft egendomsgemenskap skulle de inte haft mer pengar, de skulle bara vara mer orättvist fördelade. Därför går det inte att säga att egendomsgemenskapen i sig skapade fattigdom, för det är per defintion en fattigdomsbekämpande mekanism.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      1. Om alla i församlingen sålde allt och gav till fattiga utanför församlingen, så är ju risken uppenbar att tillgångarna i församlingen sedan inte räckte till att försörja dem. Faktiskt går det att läsa en del av det du skriver just som att vi ska ge bort så mycket att det till slut är vi själva som behöver hjälp ifrån andra.

        Jag tror personligen också att det finns en risk att när man tar bort individens ansvar att förtjäna sitt uppehälle, och lägger det ansvaret på kollektivet, så ökar risken att individen inte drar sitt strå till stacken (finns enligt uppgift psykologiska studier kring det, saknar tyvärr referenser). Jag hävdar inte att det är vad du förespråkar, eller att det är vad som hände i Jerusalem, men det är en risk och det KAN vara vad som hände. Alla sålde allt och gav bort pengarna, och lade sig sedan på sofflocket – eller ja, vi får anta att de var ute och evangeliserade hela dagarna, men poängen är att ingen (eller inte tillräckligt många) tog något ansvar för att fortsätta tjäna pengar som kunde betala mat och kläder.

        Ser du min poäng?

        Gilla

  11. En Helig Ande, som tar död på folk som syndar (Apg 4:32 – 5:11), innebär en Gud som återtagit den fria viljan. Den följde visst med kunskapens frukt.

    Har Han även återtagit förmågan att se skillnad på rätt och fel? Då är vi inte längre som Gud. Då kan vi inte längre synda, vi är som djuren.

    För räven är det fritt fram att döda och äta upp den fattiga kyrkråttan. Om vargen slukar dig är han syndfri. Vad behöver jag köpa på ICA, om jag skall ta hem tiggaren utanför som middag? Recept tack!

    Den där texten i Bibeln (eller tolkningen av den) är ett spår av de villolärare, som Jesus sade var oundvikliga och som Paulus varnade för.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s