Metallerna och mineralerna som din mobil innehåller kan ha bidragit till brott mot mänskliga rättigheter och försörjning av krig (jag har skrivit om detta tidigare här). Filmen Blood Coltan (klicka här om du inte kan se den ovan) avslöjar hur elektronikindustrin skapar ett helvete för miljontals människor i östra DR Kongo. Den tar bara 50 minuter att se, men den förändrar ens sätt att förhålla sig till elektronik rejält. Gå in här för att delta i kampanjen för konfliktfria mobiler.
Hela Pingsten 
Har sett filmen. Det är för jävligt. Tyvärr blir jag allmer övertygad om att det är så här systemet fungerar, den här typen av berättelser är inte bara tragiska undantag, utan regeln. Vi överutnyttjar jordens resurser och detta kan inte ske med mindre än att den lokala befolkningen förtrycks och trampas på. Vad tror du?
GillaGilla
Rättvisemärkts framgångar när det gäller kaffe och bananer visar att det går att skapa förändringar. Naturligtvis kommer det alltid finnas egoistiska kapitaliser som förtrycker människor för maximal profit, men det ser jag bara som än mer triggande att arbeta mot dessa förhållanden. Ger inte de sig ger inte jag mig.
GillaGilla
Jo visst, det går att skapa förändringar. Det kan bli lite bättre. Men frågan är om systemet i sig är förtryckande, och om förtrycket kommer att kvarstå så länge systemet finns kvar jag lutar åt det. Det är bra med dom små förändringarna, men frågan är om såna här berättelser är undantag eller regel.
Om man tar detta med kaffe, choklad och bananer så är jag tveksam till om rättvisemärkt är det bästa alternativet. Dessa människor är fortfarande beroende av kapitalismen och tvingas att uppodla marken med produkter som går till lyxkonsumtion åt väst. Vore det inte bättre om dom kunde odla sin egen mat på marken och på så sätt kontrollera sina liv i mycket högre utsträckning själva?
GillaGilla
Håller nog med dig. Systemet (Världen) skapar förtryck automatiskt, kyrkans roll är att skapa hål i systemet där människor kan leva i harmoni och kärlek. Rättvisemärkt är bättre än orättvisemärkt, det är därför jag stödjer det, men som du säger vore det bästa om afrikanerna slutade producera kaffe och mp3-spelare. Det är därför jag inte använder sådana produkter. Dator använder jag bevisligen, men ju mer jag studerar det här desto mer osäker blir jag om jag vill använda dator. Å andra sidan tror jag att jag kan påverka många fler med dator än utan. Gud får leda mig i hur jag ska göra.
GillaGilla
Skulle inte den här kampanjen var en rätt enkel och shysst grej att göra med speak?
GillaGilla
Precis min tanke! Som du förhoppningvis såg i senaste mailet ska jag prata om rättvisemärkt elektronik på speakmötet nu på torsdag 28 oktober. Då tänkte jag att vi kunde bestämma om vi vill delta i Globala veckans kampanj 15-22 november.
GillaGilla
Micael. Jag har också dator och (billighets-)mobil än så länge. En gammal dator får man ju inte så mycket för, så det är kanske inte så stor idé att sälja. Om man inte är övertygad om ett datorfritt liv, så finns det ju alternativ till att köpa nytt. Man kan använda bibliotekets datorer (så länge inte regeringen skär borta detta, det tillhör ju inte ”välfärdens kärna”…), eller dela dator med andra. Om man absolut tycker man måste skaffa en ”egen” dator så kan man försöka komma över någon som ändå är på väg att slängas, i värsta fall köpa begagnat. På så sätt bidrar vi åtminstone inte till att mer grejer produceras.
Hur gör du själv med kaffe, choklad, jordnötter o dyl? Vi brukar köpa rättvisemärkt, men jag har blivit alltmer tveksam till om vi alls ska använda dessa produkter. Har för mig och någon också nämnde detta på konferensen i Stockholm, kanske var det du? Jag tror vi behöver återerövra närkontakten med den plats där vi finns, och mer leva av det Gud ger oss genom jorden i vår närmiljö.
GillaGilla
Jo det var jag som nämnde det. Choklad och jordnötter är visserligen nyttigt i måttliga mängder, men som du säger är det mycket bättre om vi äter det Gud har gett oss på den plats där vi bor. Kaffe anser jag vara en extremt onödig dryck.
GillaGilla