När jag flyttade till Uppsala gick jag genast med i Pingstkyrkan där. Jag hade precis startat den här bloggen och var väldigt fascinerad över Pingströrelsens tidiga historia, som präglades av en brinnande karismatik, utgivande enkelhet och radikal pacifism. Visst var jag medveten om att största delen av dagens Pingstkyrka har vandrat bort från åtminstone två av dessa aspekter, men jag gick med i Pingst (tillhörde EFK förut) för att jag ville styra tillbaka kyrkan mot dess rötter. Sen var det också i mångt och mycket den bästa församling jag kände till i stan, Uppsalas EFK-församling tyckte jag efter en snabb skrapning på ytan inte var lika bra.
Det fanns mycket i Pingst som jag gillade, och gillar, skarpt. Det är en riktigt bra församling, och jag vet att Gud gör stora saker genom den. Man ger utrymme för karismatiken, och man söker leva seriöst efter Guds Ord. Att jag nu lämnar den, eller snarare slutar gå i Gudstjänst i den, beror alltså inte på att jag ogillar den. Det beror på att jag hittat en annan församling som helt enkelt är bättre.
Mosaik har 50 medlemmar till skillnad från Pingsts 1000 och jag känner att jag kan verka bättre i en så liten kyrka. Det är en församling där man snabbt lär känna alla, och flera av dem ligger väldigt nära mig teologiskt. Jag tror den kyrkan har väldigt stor potential. Den är starkt missionerande, frimodig och karismatisk, likaså enkel, otroligt varm och praktiserande av en slags vardagsrumsteologi – Gudstjänsterna sker i en lokal uthyrd av Uppsalas bolivianska förening där församlingen sitter runt sju-åtta kafébord och fikar.
Jag har därmed släppt min forna mission med bloggen: ”att reformera Pingstkyrkan”. Inte för att jag inte vill att den ska reformeras, dvs. gå tillbaka till sina ursprungliga ideal, utan för att den processen är till för alla församlingar i hela världen. Långt ifrån bara Pingstkyrkan behöver en ny Pingstväckelse, som likt den förra innebär både karismatik och arbete för fred och rättvisa. Jag tror Gud om att en sådan är på väg, ja, redan igång. Må Mosaikförsamlingen vara ett redskap i den väckelsen.
Hela Pingsten 
spännande jag känner Hans lite gran sen jag va med i vineyard ume och hans dotter och svärson är goda vänner till mig.
hoppas du får en bra tid i församlingen!
GillaGilla
Där ser man! Kul! Jag tycker han är en riktigt bra pastor.
GillaGilla
lite sent för mig kanske att kommentera detta inlägg. Men jag måste ändå fråga. Ingen fördömelse över dig och ditt beslut, bara ärlig frågor. Du lämnar Pingst i Uppsala, utan bittra känslor (bra). Du skriver att du hittade en bättre församling. Och gått med där. Min fråga: när drar du därifrån, d v s när du hittar en bättre församling än den du nu är med i?
Jag arbetar som pastor i Pingst på Styrsö. Hur ska jag tänka kring personer som ”vandrar” omkring så, för du är inte ensam?
GillaGilla
Hej Stefan. Vi får se vart Anden leder mig, men som det känns nu tror jag att jag aldrig kommer lämna min församling, utan bli pastor i den. Församlingar är olika, och även om man sällan hittar en perfekt är det skillnad på hur mycket av Guds Rike som gestaltas i dem.
Men jag kan inte säga med bestämdhet hur jag ska göra i framtiden, jag kan varken säga ”när” jag hittar en bättre församling eller att jag alltid kommer stanna i Mosaik. Om hela församlingen en dag slår fast en doktrin om att en god kristen begår mord på okristna kan jag inte stanna kvar i den. Jag har inte mottagit någon profetia om hur församlingen kommer utvecklas, så därför kan jag inte uttala mig om framtiden. Men det jag vet är att denna församling har enorma potential och att Gud ivrigt brinner för att ge den en nyckelroll i en kommande väckelse som kommer ske om Guds folk i Sverige ödmjukar sig tillräckligt.
Sen vill jag avslutande tydliggöra att om jag hade varit med i Uppsala Pingst hela mitt liv skulle jag absolut inte bytt församling. Men efter bara någon månader känner jag fler i Mosaik än jag kände i Pingst, och djupare. När jag kom till Uppsala gick jag med i Pingst direkt, för vad jag visste fanns det inga reella alternativ. Sedan upptäckte jag Mosaik, som var ett reellt alternativ.
Mitt tips gällande hur du ska tänka kring ”vandrande” lärjungar är att med all din tid och energi be och arbeta för en väckelse likt den på Azusa street som låter Anden ta över våra församlingar. Dessa kristna vill vandra till Gud (förhoppningsvis, eller till ett ställe där de kan träffa schyssta kompisar, men vi utgår från att de vill möta Gud). Det är viktigt att inte se församlingarna som konkurrenter, om de tycker att Gud har lättare att nå dem i en gemenskap jämfört med de andra som kommer de gå dit. Om vi låter Gud ta över helt och fullt som Han gjorde på Azusa kommer många komma. Och många kommer gå. Vissa ”vandrande” kristna har kanske inte förstått värdet i att bygga djupa relationer med sina syskon utan vill bara ha variation, testa runt, ungefär som man byter skjorta. Men många av dem vill ha mer av Gud.
Så må Han välsigna ditt pastorsarbete så kommer allt gå som smort. Jag ska be för dig och din församling på Styrsö. 🙂
GillaGilla
Tack för ditt svar. Gud välsigne dig och din framtid som pastor. Tack för förböner. Vi behöver en Azusa Street väckelse i Sverige idag!
Lev väl i Guds nåd.
GillaGilla