Vinklade granskningar mot kristna ungdomsorganisationer

På kort tid har två radioprogram från SR:s Kaliber som båda granskar kristna ungdomsorganisationer fått stor uppmärksamhet. Det de också har gemensamt är att de är väldigt vinklade och drar resonemangen alltför långt. Visst ska även kristna organisationer granskas, naturligtvis, men det dessa två radioprogram gjort är väldigt subjektiva jämfört med granskningar av t.ex. partier eller företag.

Först kom granskningen av student- och skolorganisationen Ny generation. Jag har läst programmet och kan konstatera att det är väldigt konstigt. Ny generation kritiseras först och främst för att bedriva missionsverksamhet.

Ny Generations grundare och ordförande Joakim Lundqvist är tydlig: det är just i skolorna organisationen kan få nya medlemmar. Såhär säger han i ett webbtv-klipp under rubriken ”Världens viktigaste missionsfält”:

– Och därför tror jag du behöver komma ihåg du som är ung, du är inte bara en elev på din skola. Om du är kristen, om Jesus bor i dig. Då är du också en missionär. Inte en som ska slå Bibeln i huvudet på folk, men en som hela tiden, med dina ord och med ditt liv, kan visa på vem Jesus är. Och genom dina böner och era böner, ni som är kristna på er skola. Och genom olika typer av initiativ, kan ni hela tiden så ut evangeliet.

Vi visar klippet med Joakim Lundqvists uppmaning för Claes-Göran Aggebo, undervisningsråd på Skolverket, som är den myndighet som styr skolornas verksamhet. Han blir bekymrad av det han hör.

– Det oroande är naturligtvis om man kommer att använda skolan som en plats för att försöka att frälsa andra elever och ha det som en plattform för en väckelseverksamhet, en missionerande verksamhet. Det är naturligtvis inte acceptabelt om det skulle bli på det sättet.

Lite senare konstaterar Kaliber:

Vi har alltså en organisation med det uttalade syftet att bedriva kristen mission inne på våra skolor. Och det med ett religiöst budskap som av vissa uppfattas som fundamentalistiskt och obehagligt.

Och vad består detta fundamentalistiska budskap av? Jo, t.ex att ”bön kan motverk cancer” och att det finns en väg till Gud.

Jag sitter bara och skakar på huvudet och undrar när religionsfriheten inskränktes till att inte gälla mission. Man hänvisar förutom till enskilda kritiska personer till regeringsformen som förbjuder tångsdeltagande i opinionsbildande sammankomst samt skolans läroplan som säger att undervisningen ska vara icke-konfessionell och att föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan utan att vara oroliga för att de utsätts för ensidigt påverkande av den ena eller andra åskådningen. Och då jag håller med om att Ny generations konserter och evenemang ska vara valfria, vilket de inte alltid är, så är det befängt att påstå att utdelande av Biblar eller uppklistrande av hjärtan med budskapet ”Gud älskar dig” (något vi sysslade en hel del med i min Ny generation-grupp) skulle vara konfessionell undervisning, det är ju elever som håller på med det! Ny generation förbjuder inte att muslimska eller ateistiska elevorganisationer börjar sprida sina budskap. Men menar Kaliber att allt spridande av åskådningar ska förbjudas? Sen när blev det så?! Och varför klagar inte Kaliber på politiska ungdomsförbund eller andra ideella organisationer som missionerar som galna på skolor?

En annan sak Kaliber kritiserar är Ny generations koppling till Livets Ord, och jag är som jag tidigare skrivit ingen anhängare av den teologi de har, men deras inflytande är inte särskilt stort över de 500 Ny generationgrupperna som Kaliber vill få det till. Jag tycker Ny generation har lyckats ganska bra med att vara en ekumenisk organisation, undervisningen som sprids är väldigt allkristen – visst är den radikal och evangelikal, men sen när inskränktes religionsfriheten till att inte gälla dem som tror på helande och en enda väg till Gud? Nej, reportaget i sin helhet är väldigt utflippat, man intervjuar 40 rektorer vara ”många är positiva” till Ny generation men citerar bara fem, samtliga negativa, och man har till och med en lista som påminner om de amerikanska ”se var sexförbrytarna bor”-dokumenten där man kan se om de hemska Ny generationgrupperna finns på sitt eget barns skola.

Nån vecka därefter kom granskningen av hur religiösa ungdomsförbund ser på homosexuella. Jag har läst även det programmet, och kan konstatera att det är lika onyanserat. Pingst Ung, Sveriges unga katoliker, EFK Ung, Ungdomsinitiativet inom Syrisk–ortodoxa ärkestiftet samt Sveriges unga muslimer pekas ut som diskriminerande, organisationer som inte anser att alla människor är lika mycket värda. Ändå är det ingen av dessa som uttrycker sådana åsikter, det är en slutsats utan rimlig grund.

Ingen av dessa organisationer säger att homosexuella inte får vara medlemmar förutom Syrisk-ortodoxa kyrkans ungdomsorganisation, som säger att om det skulle visa sig att en medlem var homosexuell skulle styrelsen ”med all respekt och kärlek” tillrättavisa honom eller henne. Sveriges unga katoliker däremot välkomnar homosexuella. Pingst Ung  säger att homosexuella kan vara medlemmar om de lever i celibat. Det är den sistnämnda organisationen som granskas mest, och man berättar om hur en homosexuell kille bankats i huvudet med en Bibel (!) under ett bönemöte för att man skulle driva ut homosexualiteten. EFK Ungs position presenteras inte särskilt tydligt, de förtydligar sin ståndpunkt här. Ordföranden i Pingst Ung sa enligt Dagen att det inte har med Pingst Ung att göra och att det borde polisanmälas, men det kom inte med i programmet.

Återigen passar en jämförelse med de politiska ungdsomförbunden, vilken Elisabeth Sandlund drar: ”En övertygad moderat tillåts knappast bli medlem i SSU, lika litet som MUF välkomnar den som vill arbeta för ett socialistiskt Sverige som styrelsemedlem i den lokala föreningen. På detta har Ungdomsstyrelsen knappast några synpunkter. Och om den framförde sådana skulle det utlösa ett ramaskri om angrepp på demokrati och yttrandefrihet.” Att man uppmanar homosexuella att leva i celibat eller uppmana homosexuella som inte vill det att söka sig till andra organisationer än till dem som uppmanar dem att göra det kan man inte kalla diskriminering. Är det mer diskriminerande att en styrelse uppmanar en medlem att leva i celibat än att den uppmanar en medlem att sluta använda droger eller opponera mot organisationens lära? Om man tycker att homosexualitet inte ska jämställas med problem som droger så är det det man ska opponera sig mot, inte komma med påståenden om att man inte ser alla människor som lika värda när det uppenbarligen inte är det dessa organisationer tycker. Kaliber går på tok för långt över gränsen i sin kritik.

Läs även den här ledaren från Smålandsposten som drar paraleller mellan ungdomsorganisationernas åsikter och RFSL:s samt Ny generations missionsverksamhet och Kalibers.

Uppdatering 10/6: Några Pingst Ung-medlemmar kommenterar Kalibers granskning.