Egentligen är det rätt enkelt. Det centrala i kristendomen är evigt liv. Evangeliets budskap är att vi har fått tillgång till evigt liv, det Jesus kom för att göra var att ta vårt straff så att vi kunde få det bara Han förtjänade: evigt liv. Jakten på det eviga livet löper genom hela Bibeln, i Eden var människan en evighetsvarelse som hade fritt tillträde till Livets träd vars frukt gjorde att hon aldrig dog. Men när hon syndade miste hon tillgången till det eviga livet: HERREN Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.” (1 Mos 3:22). Det eviga livet är en syndfri tillvaro, men ”Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.” (Rom 5:12).
Detta kom Jesus som sagt för att bryta. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10). Han är Livets bröd (Joh 6:35) och ljus (8:12), han är livet självt (11:25). Hans död var vår död och Hans uppståndelse kommer bli vår uppståndelse (2 Kor 5:15, Kol 3:1). Tack vare Honom har vi evigt liv. ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 6:23). De teologiska begreppen frälsning, försoning och nåd som används för att beskriva vad Gud gjort och gör genom Kristus är olika sätt att beskriva en och samma sak: att Han gett oss evigt liv.
Självklart kan tyckas, varför sitter han och rabblar upp massa Bibelställen som beskriver sådant vi redan vet, kanske många tänker. Men faktum är att detta så enormt centrala har lagnat bort i oroväckande många sammanhang. Jag tänker inte på det fåtal ”kristna” som förnekar evigt liv (de som enligt Paulus inte är kristna, 1 Kor 15). Utan på dem som inte dementerar läran om det eviga livet, men som aldrig pratar om den. Och framför allt på dem som inte har evigheten i fokus. Jag läste en Studentbibel häromdagen som Bible for the Nations ger ut, och på det hela taget var det en välsignad skrift, men det jag störde mig på var att det var väldigt lite tal om evigheten i vittnesbörden som fanns publicerade före och efter själva Bibeltexten. Även i frälsningsbönen som fanns med tillsammans med en kort sammanfattning av Evangeliet nämndes evigt liv endast i Bibelcitatet från Joh 3:16, i bönen tackade man Gud för Han gjort en skuldfri och bad Honom hjälpa en i ens vardag. Naturligtvis vet jag att evigt liv ingår i att bli skuldfri, men ickekristna kanske inte vet det, för mig kom det som en överraskning att frälsning innebar evigt liv och det var det som gjorde att jag tog emot Jesus.
Allmänt var det mer bön om hjälp i vardagen än bön om att få komma till Himlen, och det är något jag märkt på långt fler ställen än i Studentbibeln. I Uppsala Pingst vandrade man på den dikkanten med. Återigen: Naturligtvis innebär det inte att man inte tror på evigheten eller inte tycker den är viktig, och naturligtvis hjälper Gud oss i vardagen (dock sanktionerar Han inte allt vi gör), menjag tycker bara att det centrala i kristendomen bör poängteras mer i kyrkorna. Jag vet att ökenfäderna alltid somnade med evigheten i åtanke och en bön om att Gud skulle ta emot dem om de dog under natten, och det är en princip so jag tror är oerhört viktig och bör eftersträvas. Evigheten ger en enormt annorlunda perspektiv. Och vi måste komma ihåg, vilket kyrkan inte alltid gjort, att en gång frälst alltid frälst inte stämmer, Paulus uppmanar oss att ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning” (Fil 2:12), och själv skrev den store aposteln, som upplevt mer under och tecken än vi kan räkna till, att han innehar ”hoppet om att nå fram till uppståndelsen från de döda.Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.” (Fil 3:11-12).
Och så till sist: många jag mött upplever att det finns en motsättning mellan evighetsperspektiv och aktivism för fred och rättvisa, då de menar att det är typiskt ”jordiska” saker. Flera kristna aktivister talar om att ha mindre fokus på Himlen, ”a pie in the sky when you die”, och fokusera på att ta människor ur det helvete de lever i världen här och nu. Jag tycker det är sorgligt att man uppöever det som en motsättning, det är det inte, tvärtom fördjupas kristen aktivism med löftet om evigt liv (Matt 25) och om det inte gör det har man inte fattat vad det eviga livet innebär.
Hela Pingsten 