Samuel Lundström, en av grundarna och ledarna av Pannkakskyrkan, har skrivit ett gäng lysande sommarbloggsinlägg på Dagens hemsida. Här är ett av dem:
Ofta tror jag vi är lite för duktiga på att krångla till saker i kyrkan. För något år sedan träffade jag en mycket vis kille ute på en kväll med Pannkakskyrkan. Vi hade samtalat en stund då jag berättade om några helanden jag sett. Då plötsligt avbryter han mig och säger något i stil med ”vänta vänta lite.. du menar alltså att ni kristna kan lägga händerna på sjuka och så blir de friska? Jag studerar nationalekonomi och vet hur mycket pengar som går till sjukvård varje år, alltså varför står du här? Du borde ju gå upp till Akademiska och be för sjuka!?” Jag svarar att jag tänkt tanken, men att det inte är så enkelt.. han avbryter mig och fortsätter ”men alltså, ni borde spränga kyrkväggarna och gå ut och be för sjuka, fattar ni hur mycket lidande som finns?” Jag försöker förklara att vi i kyrkan tror på helande men att vi på ett sätt kanske inte gör det. Vi har många teorier varför folk inte blir helade och det finns många diskussioner kring det hit och dit i kyrkan. Innan jag hunnit förklara klart avbryter han mig igen ”men alltså ni borde ju dra till Afrika, vet du hur många aidssjuka det finns där??”
Jag gillar killens enkla logik:
1. Det finns lidande i världen
2. Gud har gett oss löften om att bota sjuka när vi ber
1+2 = Självklart, vi går ut och ber för sjuka!
Det är inte svårare än så. För mig har denna enkla logik varit otroligt befriande. Vår Pappa i himlen har sagt att Han vill hela människor när vi ber för dem. Vår uppgift är att lägga händerna på de sjuka och be en enkel bön. Sedan är inte vårt ansvar att se till att de blir friska (som om vi kunde det!?), det får vi lämna till Gud. Tänk om vi skulle fatta vad revolutionerande evangeliet är och vad Gud har lagt i våra händer!?
Alltsedan starten av Pannkakskyrkan för några år sedan har vi varit ganska frimodiga att be för personer vi träffar. Men det var under Sverigetouren förra året som det tog riktigt fart med att be för sjuka. Allt började då två killar från vårt team fick be för en kille som var skelögd efter en fotbollsmatch. Han blir helad direkt efter en kort bön! Killen hade aldrig tidigare kunnat läsa (bara typ barnböcker med stor text) och nu kunde han plötsligt läsa ur en streetbibel!! Hans mamma ringde mitt i allt och han berättade ivrigt ”det är två killar här som har bett nån Jesus grej för mig och jag kan se rakt”. Morsan trodde inte på honom, men det gjorde han och hans kompis som bestämde sig för att ta emot Jesus!! Händelsen skapade en otroligt massa frimodighet i teamet och ledde till många många böner för sjuka, vilket också ledde till många bönesvar! Det blev lite av ett startskott till många andra helanden, stora som små; omformade knäskålar, skavsår, ryggproblem, förkylningar, huvudvärk, ytterligare en skelögd, träningsverk, halsont m.m. Vid ett tillfälle räknade vi att sammanlagt 40 personer blivit helade direkt på bön!! Sedan tappade vi räkningen helt, men jag tror inte att vi överdriver om vi uppskattar att ca 100 ungdomar fick se Gud gripa in direkt på bön!! Skavsårs-helande kan man ju tycka inte är det största världsproblemet som Gud borde gripa in i… Men det blev så tydligt under resan att centrum för alla helanden var Guds kärlek och Hans längtan att få möta Hans älskade barn! Och då spelar det inte så stor roll om det är ett skavsår som blir helat eller om det är en knäskål som omformas, för båda leder till ett möte med Gud!! Utifrån alla dessa helanden fick vi så klart många samtal om Gud och vi såg också flera som tog emot Jesus som ett resultat av det helande de sett och de samtal de ledde till!!
Varför ser vi inte så många helanden i Sverige? Är det för att vi saknar ”superkristna”, eller för att Sverige är ett ”tufft land”?? Nej, nej, nej… Svaret på den frågan kanske är så enkel som att det beror på att vi inte ber för sjuka! Jag tror det. Det var när vi på allvar började be för sjuka som vi också såg Gud hela. Sverigetouren denna sommaren var inget undantag. Jag har ingen aning om hur många, men jag vet att det ofta hände flera gånger varje dag vi var ute. Det skulle inte förvåna mig om det var uppåt ett 100-tal ungdomar även denna sommaren som fick se Gud verka på detta sättet! Någon frågade mig efter förra årets Sverigetour om vi kunde se något samband mellan alla som blev friska? ”Hade ni bett på något speciellt sätt?” Jag scannade igenom mitt huvud men kom fram till att det enda vi gjort var att be en kort bön med handpåläggning. Det var inte mer komplicerat än så. Ofta var vi lika förvånade som de vi bad för att det faktiskt blev bra! Så det var inte alltid så trosstarka böner vi bad, haha… men grejen var ju att vi gjorde det, och att Gud gjorde sin grej! Så var frimodig och be för arbetskollegor, vänner, klasskompisar You name it, Gud är med dig! 1+2 = GO!
Fler vittnesbörd, helanden m.m. från förra sommarens tour kan du läsa om på denna sidan: http://sverigetouren.blogspot.com/
Hela Pingsten 
Hej!
Jätteintressant inlägg och kul läsning, jag pratade med en av de pannkakskristna 😉 på en middag för något år sen och anklagade er för att slå bibeln i huvudet på folk. Den anklagelsen fick jag äta upp. Tycker att det ni gör är jättebra. I mitt umgänge är många skeptiska till mission, en vanlig bild är den turn-or-burn mission som har bedrivits och tyvärr bedrivs fortfarande. Jag har svårt att förstå kristna som tycker att den är bra, även om jag tolkar ett eller annat av Paulus uttalanden som pro- sån mission. Jag har saknat ett sätt att missionera utan att slå bibeln i huvudet på folk. Det här kanske var svaret.
Delar mina tankar lite mer utförligt på min egen blogg.
Allt gott,
GillaGilla
”Svaret på den frågan kanske är så enkel som att det beror på att vi inte ber för sjuka!” Nä. Vi ber visst för sjuka, och de allra flesta som har fått en dödlig sjukdom, dör också såsmåningom i den, trots våra förböner. Hyllmeter av svindyrt undervisningsmaterial och dussintals fantastiska läror om bönemetoder till trots. Oavsett om vi bygger lovsångstroner, skrattar, befaller, praktiserar Jabes-böner eller vad den allra senaste metoden går ut på. Vi ber visst för sjuka, men ser väldigt lite ”resultat”. Kanske är vi saliga för att vi tror fast vi inget ser, men inte känner vi oss särskilt saliga.
Så nää, det är varken enkelt eller självklart!
GillaGilla
Tore, jag rekommenderar Helandets kraft av John Wimber. Kanske känner du till hur Wimber, Vineyardrörelsens grundare, predikade och praktiserade helande i sin församling i tio månader utan ett enda resultat. Mängder lämnade försmlingen (den var inte särskilt karismatisk från början) och Wimber blev mer och mer desperat och förtvivlad. Men efter tio månader brast det i och med att de överlämnade allt till Gud, Wimber blev sedan en av de största och mest ödmjuka helandepredikanterna i vår tid.
Jag är övertygad om att helande uteblir inte bara pga bristande tro utan pga andra orsaker. Till exempel måste man dö för att komma till Himlen, om Gud alltid skulle hela kristna från alla dödliga sjukdomar skulle de ju aldrig dö! Likaså kan Gud låta bli att hela för att sjukdomen ska ödmjuka oss, ibland helar Han först när man gjort upp med en synd man har i sitt liv. Ibland övergår det vårt förstånd varför Han inte helar.
Däremot tror jag efter att ha läst Bibelns och t.ex. den tidiga Pingströrelsens vittnesbörd att sådant är undantag snarare än regel och att ett friskt församlingsliv ska innebära att Gud gör många helanden för att bevisa sin existens, sin makt och sin härlighet. Jag känner inte till din församling och ska inte uttala mig för mycket om hur ni ska ändra er, men rent generellt känner jag att det centrala är församlingens relation till Kristus. Helandena kommer som en effekt av hjärtans överlåtelse till Gud.
Det primära i denna relation är församlingens insikt och tacksamhet för det eviga liv Gud har gett den. ”Men gläd er inte så mycket över att [de onda] andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.” Luk 10:20. Om helanden sker är egentligen irrelevant för den salighet och glädje vi bör känna för att Gud låter oss få det eviga liv vi inte förtjänar. Helanden och mirakler får aldrig bli prio ett i församlingens liv. Alla olika metoder ni prövat för helande är rätt onödiga, och det verkar ni inse. Uppmana din församlin till ännu mer tillbedjan, och då en villkorslös tillbedjan som inte har som syfte att framkalla helanden från Gud att ära Honom för det Han redan gjort med er. Ni tillber säkert redan mycket, men pröva om er tillbedjan verkligen sker i ande och sanning. Jag är ganska säker på att om den redan gjorde det skulle ni både känna er saliga och få uppleva fler helanden.
För det andra är tjänandet viktigt. Jag lever efter principen att livets mening är att tillbe och tjäna Gud, och i tjänandet av Gud ingår i allra högsta grad tjänandet av människor. Ger ni mycket till de fattiga? Tjänar ni varandra i uppriktig kärlek eller är det splittringar i församlingen. Bryr var och en om sig själv eller har ni en passionerad, engagerad gemenskap?
Kanske talar jag till en redan extremt tillbedjande och diakonal församling, och då vet jag inte vad som gör att helandena uteblir i så stor utsträckning, för enligt mina erfarenheter och min tolkning av Skriften ska sådana församlingar uppleva många helanden. Ett är i vart fall säkert: Det viktigaste är att inte söka helanden, utan att söka och tjäna Herren utan förbehåll. I regel låter Han då helanden ske hos en, men Guds vägar är outrgundliga.
GillaGilla