Foto: Magnus Arvidsson, Sveriges Radio

Ikväll var jag med i P3:s dokumentärprogram Verkligheten. Reporter Magnus Arvidsson hakade på Pannkakskyrkan Uppsala i lördags när vi gick ut som vanligt och spred Himmel och pannkaka. Reportaget fick med några härliga moments, som när vi sjöng ja må hon leva åt nyss 14 fyllda Amanda, när vi fick be för en kvinna som ville ha en ljusare framtid och när vi fick berätta om syndernas förlåtelse för en kille som kände sig bunden av sin synd.

Under kvällen fick vi också be för en killes fot, efter bön nummer två verkade han rätt överraskad och sa att smärtan var helt borta. Detta skapade förstås stort intresse hos Sveriges Radio, och rätt mycket av programmet kretsar kring om det verkligen var ett mirakel eller inte. De har förstås en annan utgångspunkt än mig som bokstavligen sett hundratals helanden, från små åkommor som detta ändå var till rätt dramatiska tillfrisknanden som när en kille i Sydafrika blev helad från ett allvarligt synfel eller en kvinna i Gävle kunde böja ryggen för första gången på 17 år.

En vinkling som var lite tråkig i slutet av programmet var att vi skulle ha en baktanke med pannkaksutdelningen, att det bara var vår ”strategi” för att föra människor till tro. Det jag betonade var att vår mission är att världen ska bli frälst, det är inte pannkakorna som är grejen utan det är Jesus. Men det innebär inte att vi ser på människor som frälsningsobjekt eller att vi gör upp planer för hur vi ska ”fånga in” dem i konversationer. Vi går ut, sereverar pannkakor, har kul och visar människor kärlek och generositet, berättar om Jesus, ber för sjuka och sprider Guds kärlek. Allt detta är Pannkakskyrkan, och alla är välkomna till oss!