Matt 4:23 Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.
Det är svindlande när man läser om alla de fantastiska saker Jesus gjorde, om alla mängder med helanden, demonutdrivningar och andra under, och sedan läsa det Han säger under sin sista måltid:
Joh 14:12 Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. 13 Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Det mest fantastiska med dessa ord är att de är riktade till individer. Varje enskild kristen kan be om vad som helst i Jesu Namn och få det. Alla som tagit emot Jesus och fyllts av Hans Helige Ande klarar av att göra det Han gjorde – till och med större saker.
Varför sker inte det då? Varför händer det att kristna inte får saker av Gud trots att de ber om det i Jesu Namn? Första Johannesbrevet ger oss svar på den frågan, vi vet att vi får det vi ber om ”vi håller hans bud och gör det som gläder honom” (3:22) och ”om vi ber… efter hans vilja” (5:14). Jakob betonar att vi måste be i tro, att vi verkligen menar det vi ber om, och att vi ska be med rätta motiv (Jak 1:6, 4:3).
Här kommer det finstilta! Varför nämner Jesus inte detta utan framställer det som så enkelt att avslutningen ”i Jesu Namn” garanterar bönesvar? Naturligtvis framställer Han det inte så. Att be i Jesu Namn är ingen trolleriformel, att göra något i någons namn innebar då som det i viss mån innebär nu (”stopp i lagens namn!”): för det första att man är totalt underordnad personen vars namn man handlar i och ser denne som sin herre och mästare som man lyder och tillfredsställer (man är en ställföreträdare, en agent, och därför handlar man inte i sitt eget utan i sin herres namn); för det andra att handlingen stämmer helt överens med personens vars namn man handlar i vilja (annars kan det ju rimligtvis inte vara i dennes namn man handlar); för det tredje att man själv till hundra procent står för och beslutsamt genomför handlingen (annars är man ju inte lämplig agent att utföra handlingen åt sin herre).
Många ser formuleringen ”i Jesu Namn” som just en trolleriformel trots att man kan be i Jesu Namn utan denna formulering (vilket många av bönerna i Bibeln saknar). Om du vill öppna upp dig för Guds vilja mer i ditt liv och låta Honom göra de fantastiska saker du hört att Han gjort genom andra kristna i alla tider, få inte ångest över att du prövar fel bönemetod eller använder för få/många/felaktiga ord. ”Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.” (Matt 6:8). Allt handlar bara om att fördjupa din relation med Jesus och släppa loss de krafter Han lagt ner i Dig vid din pånyttfödelse. Sträva efter helgelse och ett liv likt det Jesus levde, bygg upp din tro med bön och arbete, sök Herrens ansikte så att du vet vad Han vill.
Och minns att det sistnämnda kan vi människor aldrig i denna tidsålder överblicka: vi vet inte vad Gud vill i varje given situation, därmed kan Han låta bli att göra som vi vill trots att vi lever ett helgat liv och ber utan att tvivla. Det är ändå i Jesu Namn vi ber, inte vårt, Gud har kontrollen. Men så länge vi gör vår del av arbetet och ber i Ande och sanning kommer Han utan tvekan enligt de planer Han har bestämt att låta oss få göra det Jesus gjorde – och till och med större saker. En kinesisk pastor fastar i över 70 dagar utan att dö, en kvinna i Moçambique får vara med om att över hundra döda väcks till liv och på ett bönemöte i Nigeria kommer 800 000 till tro på en dag. Guds är äran i evighet.
Hela Pingsten 