När man tappar fokus på Jesus

5 kommentarer

Bibeln är väldigt tydlig med att effektiv mission går hand i hand med en god livsföring (1 Petr 3:15) som skiljer sig så mycket från Världens syndiga livsstil att vi blir som stjärnor på natthimlen (Fil 2:15) och vinner respekt och omtycke bland ickekristna (Apg 2:47). Paulus är noga med att en pastor inte ska leva ett liv i laster med utsvävningar, pengabegär och otukt utan ska ha ett gott rykte – bland de utomstående (1 Tim 3:1-7).

Visst kan detta stämma till viss mån idag, inte minst pga. den utbredda nykterheten i kristna kretsar har man större chans att t.ex. hyra andrahand om man säger att man är kristen. Men i väldigt hög grad struntar vi blankt i att ”inte anpassa oss efter denna världen” (Rom 12:2) och beter oss ibland värre än ickekristna när det gäller våra egna moraliska regler. Detta har sin grund i en namnkristendom där helgelse, dvs. att ledas av Gud i goda gärningar, ses som irrelevant. Och det i sin tur har sin grund i att inte ha fokus på Jesus.

I Dagen står det idag om att ”frikyrkoprofilen” i Uppsalatrakten som svindlat sina medkristna på miljontals kronor blivit dömd till fyra års fängelse. Det är naturligtvis ett extremfall, men samtidigt är det skrämmande att det inte känns otänkbart. Både ”utomstående” och andra kristna ser inte kombinationen frikyrka och pengahunger som något totalt oförenligt utan tvärtom som rimligt! Frikyrkan har tappat fokus på Jesus!

I Pingstkyrkans begynnelse var man extremt noga med livsföringen, och var det något som i synnerhet förbjöds så var det lotteri, hasardspel och ohederliga affärer. Jag tycker det är obegripligt att man tar så lätt på detta idag, särskilt lotterier. Bibeln är extremt tydlig med att man ska arbeta med egna händer för sitt dagliga bröd, och att man ska dela med sig med så mycket som möjligt till de fattiga. I kontrast till detta har vi lotterier där man med minimalt arbete kan tjäna ihop miljontals kronor, och hur dessa spenderas lägger sig inte kyrkan i, trots att det är regel snarare än undantag även bland kristna att endast en minoritet av dessa resurser går till de svältande och nödlidande. Likaså kan hasardspel och andra spel där man tjänar pengar och där tur är en stor faktor knappast kallas arbete.

När de gäller de pyramidspelsliknande saker ”frikyrkoprofilen” ägnat sig åt är den största olyckan inte hans affärer i sig utan att kristna flockats som getingar runt ett saftglas för löften om 30-procentiga och ibland 100-procentiga räntor, som man kommer få utan att lyfta ett finger genom investeringsprojekt som ger hög avkastning på kort tid. Eftersom hög avkastning på kort tid i regel innebär miljöförstöring eller förtryck av fattiga borde en varningsflagga hissats redan där. Hela historien är alltigenom tragisk, och fördomarna om pingstkyrkan som högnäste för giriga riskkapitalister – en bild som hade varit totalt omöjlig för 90 år sedan – förstärks ytterligare. Skenet från stjärnorna bleknar drastiskt.

Som sagt, det är förlorat fokus på Jesus som orsakar detta. Vi behöver en ny Azusa-väckelse! En väckelse som innebär förnyat andligt liv i kyrkan, massvis med frälsta själar och helade kroppar, och radikal, övernaturlig helgelse. Om vi har fokus på Jesus och ser på hur Han helt och fullt vandrade i goda gärningar, totalt åtskild från synden, får vi kraft från den Helige Ande att själva vandra i de goda gärningar Gud har förberett (1 Joh 3:2-3. Ef 2:10). Be att Gud sänder en väckelse som gör att den tragiska händelsen beskriven ovan blir en totalt ofattbar historia när man ser tillbaka på den, både för kristna och ickekristna. En sådan väckelse är inte långt borta.

Uppdatering: En annan sak som befläckats kyrkans rykte genom tiderna är interna strider mellan kyrkliga ledare. Dagen skriver även om en sådan. Det framgår inte vad konflikten (som var mellan Lewi Pethrus och Sven Lidman) handlade om, men av erfarenhet vet jag att många sådana tyvärr stämmer in på Paulus beskrivning av meningslösa strider (2 Tim 2:23), och stjäl massvis med tid och energi från att sprida Guds Rike. Det finns debatter som är värda att ta, men de ska handla om väsentligheter, föras internt och så långt som möjligt undvikas att komma ut i det publika (Matt 18) och alltid vara djupt inlindade i kärlek, respekt och ödmjukhet, med Guds Helige Ande som medlare.

5 kommentarer

  1. Det är tragiskt att det är så svårt att inse värdet av den gamla gentlemannaprincipen ‘agree to disagree’. Jag funderar över värdet i att ha en exakt ortodoxi som man blir arg om inte alla andra också accepterar. Samtidigt finns det uppenbarligen spikade gränser på hur stora avvikelser kyrko-organisationer är beredda att acceptera.

    Jag tänkte på en annan sak angående det du skrev. Skulle du vilja utveckla varför bibeln enligt dig är mycket tydlig med att man ska tjäna pengar på sitt eget arbete. Olika typer av valuta eller aktie-spekulation, samt att tjäna pengar på andras arbete borde ju i så fall också falla utanför ramarna för vad som är ok för en samvetgrann kristen.

    Intressant inlägg, jag tror dock inte att en väckelse är hela svaret. Eller kanske väckelse som företeelse är hela svaret för en generation. När nästa generation kommer har det ofta återigen varit tillbaka på ruta ett. Det kanske är mer fruktbart att tänka på detta som en konstant utmaning som man i bön, fasta och nästankärlek alltid måste arbeta med.

    Gilla

    Svara

    1. Jo, ortodoxi (och ortopraxi) bör vi absolut ha, Paulus är väldigt sträng när det uppdagas att en i församlingen i Korinth legat med sin styvmamma (1 Kor 6) och kräver att han ska uteslutas, vilket är i linje med Matt 18 (förutsatt att mannen ifråga inte ångrar sig). Likaså går Paulus väldigt hårt mot dem som menar att kristna ska omskära sig, inte minst i Galaterbrevet. Men han drar en gräns mellan saker värda att debattera och saker som inte gynnar någon, och den gränsen är svår att urskilja. En grundregel är väl att så länge det inte rör det mest centrala i tron så bör man inte lägga ner så mycket energi på det (det Paulus går emot gällande omskärelsen är inte så mycket omskärelse i sig som det faktum att man förkastar läran om rättfärdiggörelse genom tro på Jesu försoningsoffer).

      Att vi ska tjäna pengar genom arbete är tydligt främst i Odspråksboken och olika uttalanden av Paulus, t.ex. Apg 20:33-35 och 2 Thess 3:6-12, det senare Bibelstället innehåller de kända orden ”den som inte vill arbeta ska inte heller äta”. Mottagandet av gåvor ska endast gälla dem som av olika anledningar inte kan arbeta, inte dem som kan men inte vill. Jämför det med dagens situation när en stor del av vår befolking skulle drömma om att vinna 100 miljoner och sluta jobba. Det är en del av individualismen där arbete inte värdesätts utifrån vad man gör för andra utan hur mycket man själv tjänar på det.

      Och valuta- och aktiespekulation är jag därför kritisk till, inte bara för att man tjänar mycket pengar på lite arbete utan för att det involverar ränta, vilket jag är högst tveksam till att vi ska använda. Moseböckerna förbjuder ju som bekant det. Och även om vi inte står under Lagen gör NT tydligt att dess moraliska regler, sammanfattade i det dubbla kärleksbudet, ska praktiseras av oss. Medan NT upphäver ickemoraliska regler som kosher, offer och omskärelse upphävs aldrig förbudet mot ränta.

      Samtidigt är jag väl medveten om att många entreprenörer särskilt i fattiga länder behöver kapitalför att skapa utveckling. Men det finns ju banker redan som inte använder ränta, och liknande system borde kunna uppfinnas för mikrofinans.

      Väckelse är ett slitet ord men jag har bara de senaste dagarna blivit övertygad om att en väckelse likt den på Azusa street när Gud helt och fullt tar över kyrkan är precis vad vi behöver inte bara för att lösa människors andliga problem utan även de sociala. Den tidiga pingströrelsen betonade två saker: andedopet och helgelse, och de gick hand i hand. Du hittar ingen pingstvän som deltog i Azusaväckelsen som inte ägnade sig åt bön, fasta och nästanskärlek i ofattbar mängd (pastorn, William J. Seymour, bad sju timmar per dag t.ex., och de flesta ledare var pacifister och jobbade aktivt för fred när första världskriget bröt ut). Generationen som kommer efter kan ofta föra väckelsen vidare. När det gäller Azusa skapade den ju den snabbast växande religiösa rörelsen i världen – Pingströrelsen – som idag 500 miljoner tillhör. Väckelsen som startade där har inte ens slutat, den flyttade bara på sig. I Kina, Indien, Nigeria med flera ställen sprider arvtagarna till Azusa Guds Rike som galna. Jag är övertygad om att om vi bara ödmjukar oss inför Gud kommer väckelsen komma tillbaka till Europa.

      Gilla

      Svara

Vad tänker du?