Bloggarkiv
Fylld av tomhet
I alla tider har man kunnat se ett mänskligt behov av något större än människan själv. Historien vittnar om hur människan prisat och lovat väsen som vi menar har en högre eller den högsta makten. Olika filosofer har genom tiderna försökt sätta ord på det vi inte förstår genom att formulera olika gudsbevis. Aristoteles menade att något måste ha upphov till det första skeendet och Descartes menade att eftersom människan vet att hon är ofullkomlig måste det finnas något fullkomligt. Kort sagt finns ett tomrum inom alla människor som behöver fyllas. Som kristen är jag övertygad om att tomrummet finns där för att det ska fyllas av Helig Ande. Gud formade människan, blåste livsande i henne och gav henne allt. Men människan tog Guds kärlek för givet och bytte Gud mot hennes önskan. Människan fyllde därmed sitt tomrum med tomhet.
Idag kvarstår problemet, för vi är fortfarande skapade till Guds avbild, vi är fortfarande i behov av något större än oss själva och vi har fortfarande ett tomrum inom oss som ekar.
Jag tänkte att gör väl hyfsat bra ifrån mig, läser bibeln, ber, går i kyrkan osv, men sen kom jag över Efesierbrevet 4:29, där står det
“ Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på.”
Andligt Vältränad
Paulus skriver i första Timotheos brevet 4:8 ”fysisk träning är bra på sitt sätt men att träna sig i att lyda Gud är nyttigt på alla sätt. Den som lyder Gud har ju fått löfte om liv både i den här världen och i den kommande världen”. Bakgrunden till denna vers är att i församlingen i Efesos har det kommit in falska läror och Paulus uppmanar Timotheos att stanna i Efesos för att tillrättavisa de som sprider de falska lärorna så att församlingen kan vara enad och ha sin rot i en och samma grund – Jesus. Paulus skriver i versen innan ”håll dig borta från de dumma och gudlösa myterna se istället till att hålla dig i god andlig form” (v. 7)
God andlig form, med andra ord ”andligt vältränad” är dagens tema. Här kommer fyra saker som jag tänker är basala för att träna och växa andligt.
Planering. För att komma igång med vilken sorts träning som helst måste man ta sig tid och planera. Den vanligaste orsaken till att folk inte tränar är att de ”inte har tid”. På samma sätt hamnar ofta Bibelläsning alldeles för ofta i skymundan.
Men om Gud i sin stora barmhärtighet ger oss 24 nya timmar varje dag kan vi väl åtminstone tacka honom med en halv? Det är bara 1/58 av vår tid. I Sverige är tid något som alla skulle behöva lite mer av just därför är det så viktigt att prioritera.
För att komma djupare i vår relation med Jesus måste vi ge tid att komma nära och lära känna honom. ” Närma er Gud så ska han närma sig er” – Jakobs brev 4:7. Men det viktiga som vi inte får glömma är att tid med Gud är ett privilegium inte ytterligare en punkt på ”att-göra-listan”. Vi ska ge Gud vårt bästa, inte det som blir över. Det handlar om vår tid. Att prioritera tid med Gud inte bara läsa Bibeln ”om vi får tid”. Read the rest of this entry
Skillnaden mellan EFK och dess modersamfund
Vittnesbörd från Helgelseförbundets evangelister
Den här terminen har jag läst en mycket intressant kurs på Örebro teologiska högskola om Evangeliska Frikyrkans historia och teologi. EFK bildades under namnet Nybygget (som nästan höll på att bli permanent – burr!) när tre samfund gick ihop: Örebromissionen (ÖM), Helgelseförbundet (HF) och Fribaptisterna (FB). Under kursens gång har det blivit tydligt att i synnerhet ÖM och HF var extremt lika: de var bibeltroende missionsrörelser med baptistisk dopsyn, karismatisk helgelseteologi och jämställd ledarsyn som hade skolor och högkvarter i Närke (Örebro respektive Kumla). Fribaptisterna å sin sida var mer originella, med Helge Åkessons stundtals bibliskt radikala, stundtals förvirrat heretiska, idéer i bagaget.
Utslaget av samgåendet har varit väldigt bra: FB-läror som ifrågasätter Andens gudomlighet och objektiv försoningslära finns det inte ett spår av, medan EFK sammanfattat väckelserörelsernas fokus med nyckelorden evangelikal, baptistisk, karismatisk och missionsinriktad. Deras tro och självförståelse är ruskigt bra. Dock finns det några saker som rörelsen tappat från the glory years. Här är tre exempel:
Helgelse
Helgelseförbundet ville från början bara heta Förbundet, men då Missionsförbundet blev griniga körde de istället på att betona helgelse. Och det var ingen slump, därför att helgelse predikades friskt på Torpkonferensen redan från start. Bibeln säger ju att utan helgelse kan ingen se Herren (Hebr 12:14), och helgelseerfarenheten – att renas av Anden till ett heligare, mindre syndigt liv – strävades det efter lika starkt som pingströrelsen strävade efter Andedopet. HF var inte ensamma om att tala om helgelse, detta förkunnades även i ÖM och FB.
Idag är EFK:s trosdokument nästan helt tysta när det gäller helgelse, det nämns nästan uteslutande bara inuti ordet ”Helgelseförbundet”. Det predikas ytterst sällan om helgelse, och få kristna – i och utanför EFK – talar om sin helgelseerfarenhet. Varför? I vår klass spekulerade vi om ordet helt enkelt bytts ut mot lärjungaskap, som det definitivt talas mer om, men dessa begrepp är inte ekvivalenta i Bibeln. Jag tror snarare att vi är medvetna om att vi inte är lika helgade som kristna var förr, och då slutar vi tala om behovet av helgelse. Read the rest of this entry
Alla har vi syndakataloger
Att lista upp vad som är gott handlande och syndigt handlande var djupt rotat i den judiska kultur där kristendomen växte fram, och även om det kristna budskapet var att alla våra synder är förlåtna genom Jesu död så innebar det inte på något sätt för de tidiga kristna att de skulle sluta tala om synd, att livsstil inte längre spelade någon roll eller att man ska låta sina syskon i tron agera precis hur som helst. Paulus undervisar noga om detta:
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? […]
Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! (Rom 6:1-2, 12-15)
Ett tydligt mönster i de flesta av Nya Testamentets brev, i synnerhet de av Paulus, är således att de inleds med en teologisk genomgång av Evangeliet – frälsningen genom nåden – och avslutas med förmaningar och uppmaningar till ett heligt liv fyllt av goda gärningar. Så skriver han exempelvis i Kolosserbrevet:
Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar , skyt , slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla.
Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet. (Kol 3:8-14)
Att bli förvandlad i Guds närhet
Gästinlägg av Désirée Kjellin.
Det händer något när man blir drabbad, drabbad av Guds kärlek. Man blir aldrig mer den samme.
Det kan vara både på gott och ont.
Gott för dig själv men kanske ont för de som finns runt om dig. De som inte längre känner igen dig. Du är inte längre den du var. Du blir förvandlad.
Jag liknar det som en fjäril. Först larv, sedan puppa och sedan den vackra fjärilen. För det händer något med dig. Du blir förvandlad.
Du ser på dig själv och på din omgivning med helt nya ögon. Ögon som ser storheten och det vackra i skapelsen.
Det är som om du fått nya glasögon, glasögon som gör att allt blir klart, färgerna, detaljerna de små små detaljerna som du inte förut lagt märke till. Inte på samma sätt i alla fall.
Med andra ögon ser du på dina medmänniskor. Du ser på dem med kärlek. Även om du tycker att en del är jobbiga så kan du ändå se på dem med kärlek och förstå att det ligger något annat bakom varför de är påfrestande. Du älskar dem ändå. För plötsligt inser du att du är inte bättre själv! Inte det minsta!
Det sker över en natt, förvandlingen.
Du begriper det inte själv. Helt plötsligt känns allting annorlunda. Read the rest of this entry
Hur du blir ett helgon
Har du nånsin velat bli ett helgon? Så här blir du ett helgon.
Steg 1: Bli frälst.
Om du inte vet hur du blir frälst kan du helt enkelt gå in här eller följa Paulus råd i Romarbrevet: ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” (Rom 10:9)
Steg 2:
Det finns inget steg 2! Du är redan ett helgon!! Grattis kära helgon.
Det behövs ingen påve. Det behövs ingen kanonisering. Allt som krävs för att bli ett helgon är att följa Jesus, se videon för bibelbevis 🙂
Här kan du se fler videor från min engelska YouTubekanal Holy Spirit Activism.
Omvändelse och helgelse
I söndags var jag på två möten i Stockholm med David Owour, och jag blev positivt överraskad. Owour, från Kenya, är väligt skärpt och kunnig, och även om jag inte håller med om alla detaljer i hans eskatologi (som dock var sundare jämfört med andra knasigheter som finns där ute) delade han ett väldigt träffsäkert budskap om omvändelse och att leva heliga liv. Han började med att detaljerat beskriva en syn som han menade sig ha haft, där han såg två vigselringar i Himlen. Han insåg att den ena tillhörde Kristus och den andra kyrkan, men slogs av att de var så lika, den som tillhörde Kristus var inte större eller vackrare, utan de var likadana. Efter att tydligt poängterat att all profetia ska stämma överens med Skriften lästa han Upp 19:6-9:
Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
”Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung.
Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.
Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.
Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.”
Linnetyget är de heligas rättfärdighet.
Och ängeln sade till mig: ”Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: ”Dessa Guds ord är sanna.”
Bra skrivet av Swärd
Stefan Swärd har skrivit två väldigt bra inlägg om församlingstukt (första, andra) apropå att Pelle Hörnmark från Pingst FFS har sagt att de inte längre vill utesluta medlemmar om de gör något församlingen tycker är fel och inte ångrar sig (se CH Jaktlunds kommentar här). Själva ordet låter hemskt (kan vi inte kalla det ”fostran” istället), men Swärd skriver enkelt och tydligt att det inte bara är något Bibeln uppmanar om och om igen till utan att antyda att det ska komma en tid då man kan plötsligt strunta i det, och det är inte bara något kyrkan har praktiserat så länge den funnits, men det är något alla organisationer ute i samhället praktiserar. Alla har regler som man måste följa för att inte bli utesluten.
”Give Me thine heart”
Följande är ett vittnesbörd från azusastreet.org, skrivet av Florence Crawford om hur hon blev helgad, andedöpt och mirakulöst helad under väckelsen på Azusa street.
When I was a girl, brought up in a home of unbelief—never knew what it was to hear a mother pray, never laid my hand on a Bible till I was a grown woman—the God I serve looked down into my heart and saw that I wanted something real.
One night as I was dancing in a ballroom I heard a voice speak out of Heaven and said, “Daughter, give Me thine heart.” I did not know the voice of God the first time and went on in the dance. Again the voice spoke from Heaven, and it seemed that Heaven came down into that ballroom and my feet became heavy and the place was no longer beautiful to me. Again the voice spoke much louder, “Daughter, give Me thine heart!” The music died away and I left the ballroom; and for three days and nights I prayed and wept and wrestled for my salvation. If ever I realized my soul was a sepulchre of dead men’s bones, I did then. It seemed there was no hope for me, but I thought: Why did God speak out of Heaven if there were no hope?
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
