Det är inte frivilligt att tjäna och ge

Rom 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 2 Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. 3 Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet: Dina smädares smädelser föll över mig.

Många kristna i västvärlden som är starka försöker ofta utmåla sig som om de inte är det, och om de bekänner att de är starka råder ofta en föreställning om att det är frivilligt att hjälpa de svaga. Om man är stark i tron tenderar man att vilja umgås med andra starka och bara bära de andligt svagas svagheter om man känner sig ”kallad” (frikyrkligt språkbruk för om man har lust). På samma sätt råder ofta en stark uppfattning att ekonomiskt starka, dvs. rika, gör förvisso en god gärning om de ger mycket till de fattiga men det är inget de är skyldiga till. Betjänandet av människor ses som valfritt, hur många lemän engagerar sig i sin kyrkas diakonala eller missionerande arbete (om det ens finns)? Men vi ser i Bibelordet ovan att det är en starks skyldighet att hjälpa de svaga, var och en ska tjäna sin nästa, inte sig själv. Att betjäna andra är fundementalt i den nya skapelsen Herren har iklätt oss när vi kom till tro.

Matt 20:26 …den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. 28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

En tjänare, ja slav, är karaktären man ska åta sig om man vill växa i Riket. Det är ingen valfri egenskap utan en nödvändighet för att bli en god lärjunge. Att vilja bli störst är naturligtvis valfritt, det är ju valfritt att vara kristen, men problemet med kyrkan i Västvärlden är att läskigt många söker bli störst utan att tjäna, de söker efter gåvor och välsignelser från Gud samtidigt som de ser givande till andra som valfritt.

5 Mos 15:9 …och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till HERREN mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.

Om vi ser vår broder lida nöd och inte ger honom något begår vi en synd. Därför skall vi villigt ge åt de fattiga. Att man inte vill ge åt de fattiga trots att man kan av en eller annan anledning har använts som legitim anledning i västvärldens kyrka till att inte ge. Om någon sagt att det är en kristens plikt och skyldighet att ge till de fattiga har man ofta anklagats för legalism (trots att legalism är något helt annat, nämligen läran att man måste göra goda gärningar för att få frälsning). Men vi ser i ovanstående Bibelord att det är Guds vilja att vi ska ge villigt. Om man inte är villig att ge är det inte ”Ok ändå”, det är en synd. Man lindrar inte lidande och nöd fast man kan. Det går emot den kristna naturen, en kristen är en tjänare och lever för att betjäna och ge.

Apg 20:34 Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35 I allt har jag visat er att ni genom att arbeta på detta sätt skall ta er an de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv sade: Det är saligare att giva än att taga.”

Paulus var flera gånger noga med att om man kan ska man arbeta och inte förlita sig på andras gåvor. Är vi starka och förmår arbeta har vi ingen ursäkt till att lata oss, vi ska arbeta så att vi kan försörja oss själva och kunna hjälpa de svaga, sjuka och fattiga, de som inte förmår lindra sina behov med arbete. Detta bottnar i Jesu ord som Folkbibeln skrivit på 1800-talssvenska men som säger precis samma sak som ”Man blir lyckligare av att ge än att få”. Blir man?? Detta går tvärtemot hela det västerländska tankesättet. Här arbetar vi för att få lön, inte för att betjäna de svaga. All handel marknadsförs med vad du får, inte vad konsekvenserna blir av vad du ger (och därmed kan mycket produceras under vansinniga förhållanden så länge vi får fina prylar).

Även om givande betraktas om behjärtansvärt (men kollossalt frivilligt) är det helt främmande att man skulle bli lyckligare av att ge eller att man själv skulle tjäna på de bättre jämfört med att få. Har ni tänkt på att västerlänningar, inte minst västerländska kristna, alltid betraktar givande som något krävande, en börda som förnekar en att få lycka genom att få. Det är därför kristna protesterar när jag säger att det är en skydlighet att ge om man kan, även om det är något snällt man kan ägna sig åt i väldigt måttlig grad då och då är det så hemskt och tungt att ge för mycket att en teologi som säger att det är något man måste göra för att ha en levande tro är något man inte vill veta av. Men hör vad Jesus säger! Du gynnas av att ge! Givandet är en del av den Helige Andes verk i dig, girighet och behållande av ägodelar tillhör köttet.

När kristna ignorerar att de är kallade till att betjäna och ge söker man sig till predikanter som Benny Hinn som väldigt tydligt betonar att betjänas och att få. Del att betjänas av Gud och få välsignelser av Honom om och om igen, men inte minst tt betjänas av människor och få mssa pengar. Intressant nog förknippas dock framgångteologiska möten med en massa givande, eftersom kravet för att få, få, få i praktiken bli ge, ge, ge, men inte till de fattiga utan till predikanten och hans ”ministry”. Detta sker för att han ska få och att han ska betjänas. Om han hade varit fokuserad på att betjäna och att ge skulle han bete sig annorlunda. Kyrkan i Västvärlden måste inse att den är kallad till att betjäna och att ge, att den växer och frodas genom detta och att det inte är ett av flera alternativ, et är något vi måste börja göra. Nu. Ge en gåva här. Försök inte låtsas om att du inte läst ovanstående. 🙂

Och så vill jag tipsa om konferensen Reaching by serving som New Wine anordnar i Stockholm 5-7 april. David Carr, en man med stark profetisk gåva och ett stort hjärta för de fattiga, är huvudtalare. Vilket Hela Pingsten-budskap det kommer bli!

2 kommentarer

  1. Riktigt bra inlägg! Väldigt upplyftande att läsa just för tillfället och en uppmaning att älska för att Jesus älskat först.

    Jag funderar lite kring hur du tänker kring begreppet prestation. Du tar upp risken att bli kritiserad för lagiskhet och att lagiskhet är något annat. En viktig aspekt av kritiken mot lagisk kristendom skulle jag säga är att allt ansvar faller på individen att själv göra allt arbete, en sådan teologi leder snabbt till antingen utbrändhet eller apati och källan till den kraft som ligger bakom är ens egen kraft. Speciellt som Gud drar till sig de svaga och fattiga. Jag tror det är viktigt att låta Guds kraft verka genom en själv, samtidigt blir det en enkel ursäkt för att inte göra någonting. Vad tänker du om det problemet?

    Jag har funderat ganska mycket kring detta i relation till framgångsteologi de senaste dagarna utifrån en bok skriven av Barbara Ehrenreich – Smile or Die. Den skriver ganska ingående om relationen mellan framgångsteologi och positivt tänkande. Det kapitel som handlar om framgångsteologi är ganska deprimerande. Om du har tid att läsa den skulle det vara fint att höra vad du tänker om det hon skriver.

    Fridens,

    Gilla

    1. Hallå Jonathan!

      Ett tag funderade jag på att skriva ett inlägg vid namn: ”Mer prestation!” Jag har alltid förundrats över hur folk i västvärlden som arbetar minst i världen är de som i högst grad bränner ut sig. På grund av detta har kyrkan i väst blivit vansinnigt rädd för att tala om goda gärningar som något mer än något man bör eller kan göra – nämligen något man skall göra. Prestation används som ett oehört negativt ord, både av dem som bränt ut sig (vilket är förståeligt) men också av dem som inte gjort det och som vill ha en anledning till att vara passiv och inte göra goda gärningar.

      Utbrändhet har främst med stress att göra, även psykiska åkommor som benägenhet till depression kan spela in. Hur mycket man arbetar spelar en rätt marginell roll, det handlar framför allt om hur mycket frihet man har på jobbet. Prestationsångest skapas egentligen inte av mycket eller hårt arbete i sig utan att man förväntas göra saker man inte klarar av. Bibeln är därför designad för att ge prestationsångest, eftersom den uppmanar till syndfrihet och alla syndar. Därför är betoningen av rättfärdiggörelse genom nåd tydlig och att de goda gärningar vi förväntas göra i det Nya Förbundet gör vi i den Helige Andes kraft. Det står jag absolut för, men jag känner att det inte behöver predikas så mycket, kyrkan är ganska bra på at predika det. Det kyrkan suger på att predika är att vi även i det Nya förbundet inte har något val när det gäller att göra goda gärningar, vi ska göra dem. Det den också suger på att predika är att det är inget omöjligt ideal att ge allt till de fattiga – kristna har gjort det i alla tider. Folk som får prestationsångset när de hör ovanstående tror att det är omöjligt att leva betjänande och givmildande. Men det är möjligt om vi inte handlar av oss själva utan i den Helige Andes kraft.

      Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s