”Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.” (Apg 4:34-35)
Idag är skillnaderna mellan fattiga och rika inte så stora i vårt rika land. I storstäder finns visserligen flera hemlösa, men de är inte offer för den värsta graden av fattigdom.
Nej, idag är klyftorna globala. En miljard människor lever i extrem fattigdom (7 kronor om dagen), lika många har brist på rent vatten, lika många går till sängs hungriga varje kväll. Epidemier som AIDS och malaria dödar miljontals. Vi måste få ett slut på det här! Jesus uppmanade en rik man att sälja allt han äger (Mark 10), vi har kristna i vårt land som är mycket rikare än de rika på Jesu tid, som inte ens vill ge tio procent till de fattiga.
Bibelns vision är att resurserna delas lika efter vars och ens behov. Där finns inte tanken att man har någon slags rätt att låta fattiga människor svälta bara för att man har ett bra jobb. Vi ska oavsett hur hårt vi slitit för våra pengar ge rikligt till de fattiga, ”så blir det lika för alla, som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.” (2 Kor 8:14-15).
Pengar är makt. Är man rik har man makt att rädda hungrigas liv, eller spendera dem på sig själv, på lyx och överflöd. Rika som inte delar med sig har fattigas blod på sina händer (Jak 5:6). Gud vill hjälpa oss ur rikedomens lockelser, begär och dödsbringande förbannelse. Kärlek till pengar är ju roten till allt ont (1 Tim 6:10) och när det finns så många fattiga som behöver vår hjälp är det inte acceptabelt att äga mer än vad man behöver. Ja, vad är det man egentligen behöver, enligt Jesus?
Ingenting utom Gud (Luk 10:42)! Han predikar att vi inte skall oroa oss för mat och kläder – och ärligt talat, sen när oroade vi oss för sådant? Vi oroar oss för stress och fetma. Men när någon predikar ”Sälj allt du äger” säger vi ”Ha! Hur skulle vi då få mat och kläder?” Orden ”Sök först Guds rike, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33) citerar vi ofta och gärna, men i praktiken struntar vi i dem.
När nu Jesus ropar verop över rika men prisar de fattiga saliga (Luk 6), hur länge skall vi hålla fast vid våra pengar som skulle kunna rädda liv om vi lät Gud använda dem? Vi måste inse att för Gud är ingenting omöjligt, litar vi på Honom behöver vi ingenting av mammon för att överleva, utan kan helt och hållet praktisera vår tro i kärlek till de allra fattigaste.
Sverige är ett av världens rikaste länder – vi måste sätta press på politikerna och uppmana dem till att använda sin makt till att hjälpa dem som verkligen behöver hjälp (gör det här). Och vi måste förändra vår egen livsstil radikalt. Var femte sekund dör ett barn under fem år av svält, det är inte acceptabelt att äga överflöd när världen ser ut som den gör.
Stefan Swärd skriver idag på sin blogg:
Klassamhället lever kvar idag men tar sig nu helt andra uttryck. Överklassen idag är inte brukspatronen utan en internationell elit i den globaliserade världen. Den globala eliten består av elitentreprenörerna som tjänat miljarder på sina företag, cheferna för de globala jätteföretagen, underhållningseliten som superproffsen i idrottsvärlden, skådisarna, mediekändisarna, den nya eliten i länder som Ryssland och Kina m.m. För att nu inte tala om oljeshejkerna i mellanöstern. Politiska eliten ingår i denna överklass, dock med mycket lägre inkomster.
Eliten har en fantastisk förmåga att ta tillvara sina intressen, även om en hel del av dem utmärker sig som stora filantroper, framförallt Warren Buffet och Bill Gates.
Samtidigt tycks inte folk bry sig om elitens inkomster. Ser inga plakat utanför Hennes & Mauritz-familjen, trots att de tjänat ihop bortåt 100 miljarder på sitt företag, Ingvar Kamprad och IKEA har tjänat ihop ännu mer. Det var inga som grymtade när NHL-proffsen strejkade häromåret, deras medelinkomster ligger på över 10 miljoner per år.
Hela Pingsten 