Orättfärdiga rättfärdiga krig

I gårdagens Dagen skrev statsvetaren Pelle Poluha en debattartikel i kulturdelen där han går emot Emmanuel Bäckryds pacifistiska kulturartikel en vecka tidigare och argumenterar för läran om det rättfärdiga kriget (texten finns även här). Dock innehåller Poluhas resonemang ett par svagheter och bristfälliga resonemang.

Poluha gör klart att krig är ”ett elände” och att kyrkan ska ”peka på fredsriket”, men detta medför enligt honom inte att kristna ska vara pacifister, utan delta i rättfärdiga krig. Både i början och i slutet av sin text påstår han att läran om det rättfärdiga kriget alltid varit huvudfåra inom kyrkan, pacifismen ”har… aldrig nått huvudfåran inom kristenheten som istället har präglats av tänkare som Augustinus och senare Tomas av Aquino.” Detta är fullständigt felaktigt, kyrkan var de första 300 åren pacifistisk. Augustinus var vad jag känner till den allra första tänkaren inom kyrkan som argumenterade för det rättfärdiga kriget, tankar som i mångt och mycket byggde på den ickekristne filosofen Cicero.


Läran om det rättfärdiga kriget handlar om att medan krig i grunden inte är önskvärt så finns det tillfällen när de kan vara goda, enligt Augustinus om de uppfyller kriterier som att man inte riktar in sig mot civila, det sker i självförsvar, målet är fred och inte att ta över ett land etc. Ungefär som krigets lagar som formulerades 1500 år senare. Problemet är att resonemanget inte bygger på Bibeln, det vi har är krig i GT som flera gånger strider mot dessa principer samt NT där varken Jesus eller Hans lärjungar använder våld utan undervisar om fiendekärlek och kindvändning.

Två gånger skriver Poluha att Guds rike aldrig kan utbredas med vapen, ”för detta krävs omvända hjärtan vilket vapenmakt ej förmår göra.” Syftet med det rättfärdiga kriget är därmed inte att sprida Guds Rike, utan att ”tillfälligt mota bort ondskan” som ”i vissa extremfall måste konfronteras våldsamt.” Något som är tydligt i Poluhas resonemang är att han menar att det finns tillfällen när våld är det enda sättet att avväpna människor på. Till exempel skriver han att om en kristen inte använder våld för att försvara sin familj som råkar ut för en våldsam inbrottstjuv så rimmar detta ”illa med vår kristna plikt att älska vår nästa.” Att våldsanvändandet mot inbrottstjuven inte rimmar illa med att älska vår nästa tas för givet. Men tanken att Gud kan gripa in och avväpna våldsverkare genom exempelvis exorcism är frånvarande i resonemanget.

Poluha erkänner till viss mån kristet ickevåld, ”måhända är vi kallade att vända andra kinden till om vi själva blir slagna”, men eftersom han vidhåller läran om det rättfärdiga kriget hamnar han i ett resonemang som är svårt att få ihop. Han pekar på Rom 13:4 och gör klart att staten står i Guds tjänst som hämnare och det är inte för inte som den bär sitt svärd. Sedan skriver han ”det är därför han [Paulus] kan uppmana oss att ‘inte ta rätten i egna händer’ några verser tidigare.” Poluha erkänner alltså att kristna inte har samma uppgift som staten. Ändå skriver han tidigare att soldaterna i Afghanistan har ett ärofyllt uppdrag, ”kristna som okristna.” På något sätt verkar Poulha mena att den kristnes kall att inte ta rätten i egna händer upphör när hon arbetar för staten som soldat. Vad finns det för Biblisk grund för det? Gör Paulus formuleringar i Rom 12 och 13 det inte klart att det som staten sysslar med inte gäller de kristna? Poluha skriver att Jesu ord om fiendekärlek och att vända andra kinden till ”säger… inget om vad en stat ska göra om den blir anfallen. Eller om min granne blir slagen” Inget?

Poluha har rätt i att vi har ingen rätt att tvinga vår granne att vända andra kinden till även om vi själva tar Jesu ickevåldsprincip på allvar. Kristna är kallade till att ständigt vara beredda att lida och ständigt motverka lidande. Men det är förvånande att han utår från att det finns situationer där våld är den enda utvägen, samt att han inte tar texter som Matt 26 i beaktning där Jesus förbjuder Petrus att försvara Honom med våld och säger att det finns tolv legioner änglar som Fadern kan sända för att rädda honom. Enligt Bibeln är våld inte ett nödvändigt ont, Gud kan gripa in och avväpna våldsverkare. Och då kan vi likt Paulus säga att även om vi lever i världen så strider vi inte på ett världsligt sätt (2 Kor 10:3).

För övrigt rekommenderas John Howard Yoders klassiska artikel Can There Be a Just War? Kolla även in Emmanuel Bäckryds debattartikel om varför han lämnade läran om rättfärdiga krig.

28 kommentarer

  1. ” På något sätt verkar Poulha mena att den kristnes kall att inte ta rätten i egna händer upphör när hon arbetar för staten som soldat. ”

    När man talar om att ”inte ta rätten i egna händer” menas det då inte att man ska låta staten ”ta rätten” istället. En soldat arbetar för staten, för medborgarnas rätt och inte för sin egen.

    Gilla

    1. Hej Samuel!

      Tanken att en soldat inte arbetar för sin egen rätt utan blir som en cell i staten finns dock inte i Skriften. Dessutom stämmer det resonemanget inte överens med grundtexten där ekdikeó handlar om att hämnas och straffa, vilket överheten gör men kristna inte ska göra.

      Gilla

  2. Och var någonstans i Skriften står det att man alltid måste motivera allt man säger med det som står i Skriften? Jag tycker bara att det är ett märkligt sätt att resonera att en soldat (domare, polis) tar lagen i egna händer när den utför sitt jobb oavsett om den är kristen eller inte.

    Gilla

    1. Min poäng var:

      1. Du utgår från att Bibeln antar att det man gör i statens namn är annorlunda gentemot om man använder våld civilt, men om det var så borde den tanken finnas i Bibeln.

      2. Grundtextens uttryck betonar själva straffgärningen snarare än att man ”tar rätten i egna händer”, få Bibelöversättningar använder Bibel 200:s uttryck.

      Gilla

  3. Finns inte den tanken när lagen säger ”du skall inte dräpa” men samtidigt förespråkar dödstraff för den som bryter budet? Men detta är en jättedebatt som kyrkan redan har ältat i för länge sedan och som jag inte kan greppa. Jag litar på att Gud ledde Augustinus och Aquino rätt. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt hela tiden. Men jag tycker ändå att du tolkat uttycket att ta lagen i egna händer märkligt. Allt gott!!

    Gilla

    1. Hej Samuel! Med Lagen kom domen och Gud gav Israels folk rätt att straffa dem som inte höll Lagen, både genom dödsstraff och genom krig. Men i Nya förbundet gäller nåden – spelreglerna ändras radikalt när Jesus säger ”döm inte”. Se https://helapingsten.wordpress.com/2009/10/05/krig-del-7-krigen-i-gt/

      Augustinus hade många bra idéer medan andra inte var så genomtänkta och inte heller stämde överens med hur de tidigare kyrkofäderna tänkte. Han var aktiv på 400-talet. Dessförinnan argumenterade Justinus Martyren, origenes, Tertullianus, Irenaeus med flera för pacifism, se https://helapingsten.wordpress.com/2009/09/05/krig-del-3-kyrkofadernas-pacifism/ Augustinus hämtade sin teori m rättfärdiga krig i stor grad från Cicero, han var ju väldigt influerad av ickekristna filosofer i många frågor, likaså Tomas av Auqino som hyllas i RKK som den som förenade Aristoteles och Platon med Bibeln. Själv tycker jag att Bibeln räcker.

      Gilla

  4. Visst. Men du sa att tanken inte finns i Bibeln.

    Kristenheten har mycket att tacka våra kära hedniska, grekiska och romerska filosofer. Att de inte var kristna betyder ju inte automatiskt att deras tankar inte är sanna. jag tror att alla kyrkofäder du nämner hade en grekisk utbildning och var starkt influerad av grekiskt tänkande som alla lärda på den tiden, och jag ser inga problem med det.Kristendomen måste få kött i den historiska och kulturella sammanhang som den befinner sig.

    Gilla

    1. Hej igen! Jag tror det är viss kommunikationsbrist mellan oss, men jag ska försöka uttrycka mig så gott jag kan: du skrev:

      När man talar om att ”inte ta rätten i egna händer” menas det då inte att man ska låta staten ”ta rätten” istället.

      Varav jag svarade:

      Tanken att en soldat inte arbetar för sin egen rätt utan blir som en cell i staten finns dock inte i Skriften.

      Och då skrev du:

      Och var någonstans i Skriften står det att man alltid måste motivera allt man säger med det som står i Skriften?

      I din första kommentar utgick jag ifrån att när du argumenterar för att det man gör i statens namn skiljer sig ifrån när man gör det civilt så menar du att Paulus tänker så, dvs. att det är en Biblisk tanke. Jag poängterade att Bibeln aldrig formulerar den tanken och då frågar du mig vart i Skriften det står att man måste motivera allt man säger med det som står i Skriften.

      Nå, jag argumenterar för det som står i Skriften och som de tidiga kyrkofäderna stod för, nämligen kristen pacifism. Denna pacifism går emot Ciceros och Augustinus tankar, som därför är felaktiga.

      Gilla

  5. Hej! =)

    ”I din första kommentar utgick jag ifrån att när du argumenterar för att det man gör i statens namn skiljer sig ifrån när man gör det civilt så menar du att Paulus tänker så,”

    ” På något sätt verkar Poulha mena att den kristnes kall att inte ta rätten i egna händer upphör när hon arbetar för staten som soldat.”

    Nej, jag menade bara att rent språkligt vad som menas med att ”ta rätten i egna händer”. För mig lät det lite märkligt när du då skrev att en person tar lagen i egna händer när den arbetar för staten. För när man agerar å statens vägar gör man ju precis motsatt med det som menar i uttrycket att ”ta lagen i egna händer”. jag ville egentligen inte argumentera utan bara påpeka det.

    Jag tycker att det är uppenbart att tanken att ”det man gör i statens namn skiljer sig ifrån när man gör det civilt” finns i Moseböckerna som är en del av bibeln. Alltså borde det vara en biblisk tanke. Något som jag även där bara ville påpeka utan att argumentera för något. Men om man sedan kan tolka att Bibeln i sin helhet lär så, att det finns en skillnad i det som man gör civilt och i statens namn, det är en annan fråga. .

    Vi har ett olika synsätt här. Jag anser inte att bara för att de tidiga kyrkofäderna vara överens om något så betyder det automatiskt att de har rätt. Jag lutar mer åt att det som Kyrkan (vad som man nu menar med det) har kommit fram till är mer giltigt.

    har vi rett ut allting nu?

    Gilla

    1. Hallå! Jo, nu börjar det nog redas ut, de punkter där vi skiljer oss på hur moralen ändras när man gör något för staten och vad Paulus syftar på i Rom 12:19. Sen är det märkligt att säga att de tidiga kyrkofäderna inte var överens, alla argumenterade för pacifism fram till Ambrosius, så det är enligt mig rätt tydligt vad som är den urkristna läran. På 300-talet förändrades kyrkans ståndpunkt i en rad frågor, inklusive frågan om krig och fred.

      Gilla

      1. För mig är kyrkofäderna ett gäng dåligt filosoferande flumkillar som borde gjort något vettigt av sin fritid, ju mer jag läser dem, desto mer obibliska blir de för mig. Kyrkofäderna är ju inte överens på nästan en enda punkt dessutom, för mig representerar de inte annat än sig själva. Det spelar för mig ingen roll vad delar av guds församling tyckt och tänkt om det inte är i överensstämmelse med Bibeln. Bara för att någon tyckt något för längesedan betyder det inte att det är mer rätt än det jag tycker nu.

        Gilla

        1. Okej. Nå, kyrkofäderna var överens om att kristna ska vara pacifister, Augustinus var den första som argumenterade för rättfädiga krig, därför är läran om rättfärdiga krig inte urkristen.

          Gilla

          1. Det är väldigt svårt att veta vad olika församlingar stod för tycker jag eftersom vi bara har det att tillgå som finns nedskrivet. Historia och arkeologi är alltid en osäker vetenskap där det vi vet gäller som sanning tills något nytt fynd görs.

            Var alla väpnade konflikter i Bibeln synd? (Kan tillägga att jag är vapenvägrare med vapenfobi och saknar både förmåga och vilja att kunna skada någon)

            Gilla

              1. Samtidigt säger du: ”Bibeln och kyrkofäderna säger att ingen kristen ska utföra våld, alltså kan man varken vara militär, polis eller väktare.”

                Så är det synd enbart för kristna att vara delaktiga i krig och inte judar, det är dock samma Gud vi tillber?!

                Och: ”Augustinus var den första som argumenterade för rättfädiga krig, därför är läran om rättfärdiga krig inte urkristen.”

                Jag måste säga att jag inte hänger med alls.

                Gilla

                1. Hej! Det är en skillnad mellan gamla och nya förbundet, det gamla uppmanade till dom medan det nya säger ”Döm inte”, läs mer här: https://helapingsten.wordpress.com/2009/10/05/krig-del-7-krigen-i-gt/

                  Augustinus formulerade läran om rättfärdiga krig först på 400-talet, innandess var det ingen kristen som argumenterade för den. Därför är den läran inte urkyrklig (fel av mig att skriva urkristen), eftersom urkyrkan brukar definieras som apostlarnas generation och möjligtvis generationen efter den. Det ska inte förväxlas med fornkyrkan som är en betydligt längre tidsperiod, men även här fanns inte läran om det rättfärdiga kriget förrän Augustinus kom.

                  Gilla

                  1. ”Det är en skillnad mellan gamla och nya förbundet, det gamla uppmanade till dom medan det nya säger ”Döm inte””

                    Joh 7:24 ”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!”

                    Låter faktiskt som att man ska döma, så länga man inte gör det på ett orättfärdigt sätt utan att rannsaka sig själv

                    Gilla

                    1. Hejsan Adam! Grekiskan har samma ord för döma i domstol och bedöma, i Joh 7:24 är det tydligt att det är bedömning Jesus syftar på eftersom Han inte uppmanar dem att döma Honom till döden, men i Luk 6:37 syftar Han på att straffa, inte minst för att synonymen ”fördöm inte” används på andra ställen om rättsliga procedurer, liksom döma (krino).

                      Gilla

  6. Det finns inte några rättfärdiga krig i den här världen, därför att om vi ska tillämpa Gamla testamentets riktlinjer i den saken, så ska vi väl i så fall tillämpa också allt övrigt som står där?! Eller vad sägs om stening av lagbrytare och förbudet mot två olika sorters garner i tyg? Jesus själv uppmanar ju att vi ska vända andra kinden till. Några tycks vill följa skriftens ord lite som det passar.

    Gilla

    1. Ska man tolka Matt 5:39 ordagrant så får man faktiskt inte göra något motstånd alls, utan man ska faktiskt gå och be om mer stryk när man blir slagen. Oavsett hur man än tolkar det så är väl ändå ickevåld ett motstånd eller misstar jag mig helt? Därför kan jag faktiskt inte riktigt förstå hur ni kan hävda att ni har en mer korrekt hållning till skriften när ni uppmanar till ickevåldsmotstånd, något som tydligt strider med Matt 5:39:
      ”Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.” (Matt 5:39.)

      Gilla

        1. Min tolkning av Matt 5:39 är att den uppmanar till att man inte ska hämnas, något som faktiskt tycks ligga rätt nära din beskrivning ovan. Det jag ville uppmärksamma er på är att er tolkning inte nödvändigtvis behöver vara närmare ordalydelsen av Matt 5:39 än den ickepacifistiska. Att ”vända andra kinden” till har faktiskt ordalydelsen att man ska vara passiv. Mitt argument var alltså att man inte kan använda Matt 5.39 som argument för vare sig pacifism eller ickepacifism utan att gå utanför ordalydelsen.

          Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s