Jag hörde om en kristen kille som tillsammans med en kompis kom underfund med att de alltid kunde se vilka ungdomar som var kristna innan de frågat. Anledningen var att kristna alltid såg lite bättre ut än andra, sminket satt perfekt, designen var alltid moderätt. Detta berodde på, trodde de, att kristna liksom alla andra fallit offer för den ständiga skönhetsfixeringen i samhället som media propagerar ut, men kristna (nu talar vi frikyrkokristna) ungdomar har inte tillgång till en utväg andra ungdomar har: alkoholen. De flesta kan skylla sin tillfälliga utbrytning från mallen med att de druckit. Men kristna ”måste” alltid se perfekta ut, och då gör de det…
Det predikas ganska ofta emot skönhetsfixeringen bland kyrkofolket, och det finns knappast någon som menar att det är bra när tonårsflickor spenderar timmar framför spegeln, är besatta av shopping eller köper guchi-väskor för 70 000 spänn. Men kyrkans kritik är inte tillräcklig. Det räcker inte med att säga ”man ska inte fokusera så mycket på utseendet, det viktigaste är att man är vacker på insidan”, man måste aktivt fördöma propagandan som kräver att vi ska ändra på det utseende Gud har gett oss. Dessutom är kyrkans ställningstagande mot det här mycket blekt när de flesta inom kyrkan är delaktiga i det. Hur många tar inte avstånd från skönhetsfixeringen samtidigt som de har örhängen eller slips på sig? Hur många bryr sig inte innerst inne om sitt utseende oavsett hur mycket de avvisar skönhetsfixering?
Det jag drömmer om är lärjungar som vågar vara fula. Riktigt, mänskligt fula. Jag drömmer om en kyrka som inte bara vågar vara ful utan som vägrar vara snygg. Snygghet innebär att man spenderar massa resurser som skulle kunna rädda människors liv på sitt eget ego. Vi bör akta oss för att kallas snygga. Självklart ska vi inte fastna i en fulhetsfixering där vi spenderar massa resurser på att se fula ut (ärligt talat är det nog inte så stor risk för en sådan fixering), utan vi ska finna oss helt likgiltiga till utseendet.
Jag drömmer om en framtid där kristna ungdomar inte definieras som de som är snyggare än andra utan som de som är fulare än andra. Tänk er en framtid där en tonåring säger till en annan: ”Du, varför har Louise varken smink eller örhängen, varför har hon bara två sorters tröjor och en frisyr som ingen frisör rört på år och dar?” och den andra tonåringen svarar ”Hon är en sån där kristen” och den första säger ”Vilken tönt”. Vilket vittnesbörd vore inte detta för andra tonåringar som är trötta på denna väldens sätt att leva men som inte känner till någon annan livsstil!
Vi behöver verkligen en kyrka som fördömer skönhetsfixeringen på allvar. Ofta har kyrkan tvärtom spätt på den. Hur ironiskt är det inte att det många gånger nästan ansetts obligatoriskt att ha finkläder i kyrkan! Det är egentligen sorgligt att man använder ursäkten ”Man ska vara fin inför Gud” för att rättfärdiggöra inköpandet av smycken och slipsar. Gud vill inte att man ska vara fin genom glänsande lyxprodukter utan genom goda gärningar – och om man spenderar pengar på smycken har man inte spenderat dem på att rädda fattigas liv (snarare tvärtom, eftersom smyckesindustrin är känd för att vara en industri där arbetarna har usla arbetsförhållanden och där tusentals barnarbetare jobbar ihjäl sig för att hacka fram stenar de aldrig skulle haft råd att köpa). Både Petrus och Paulus vänder sig emot tanken att kvinnor (det är ju oftast de som bryr sig mest om utseendet) spenderar pengar och tid på att skaffa sig dyra smycken, kläder och håruppsättningar istället för att spendera de resurserna på goda gärningar, dvs. barmhärtighet gentemot de fattiga.
På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. (1 Tim 2:9-10)
Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. (1 Petr 3:3-4)
Att hävda att förbudet av skönhetsprodukter berodde på lokala kulturella förhållanden är inget som texten själv antyder utan är snarare västerländskt önsketänkande – det logiska är att den bibliska tanken att vi ska vara nöjda med det nödvändigaste (1 Tim 6:8) och ge så mycket vi kan till de fattiga (1 Joh 3:17) förstås inte gjorde undantag för pärlor och dyrbara kläder. Att kvinnorna inte skulle se ”proper” ut berodde helt enkelt på att det är bara slöseri på resurser för en kristen att ägna sig åt sådant i en värld med brist på goda gärningar. Det var bara naturligt i en kristens liv att sluta sig bry sig om utseendet. Det finns en hel del att göra i världen, och då är det bara slöseri att sätta sig ner och bekymra sig för hur man ser ut.
Många, särskilt unga, kanske oroar sig för att de inte kommer hitta en framtida make eller maka om de inte klär upp sig. Och visst, de kommer inte få en make eller maka som bryr sig om utseendet eller avvisar folk för att de har för lite smink eller hårgelé – men är det så stor förlust att inte få en sådan? När fler avvisar skönhetsprodukter och blottar sitt mänskliga ansikte kommer förhoppningsvis fler bry sig om vettigare saker och välja partner utifrån det.
Hela Pingsten 
Hej du Micael!
Jag tycker att det här inlägget var lite väl poleriserat. Dem flesta flickorna/kvinnorna faller varken i det ena eller det andra. Visst finns det tjejer som köper kläder och smink och allt möjligt för tusentals spänn. Visst finns det tjejer som är extremt medvetna om sitt utseende. Och såklart finns det dem som inte kan lämna huset utan att vara rejält spacklade. (Allt detta kan gälla killar också men eftersom jag är tjej kan jag inte säga så mycket om det.)
Men framförallt så känner jag inte några sådana tjejer. Dem jag känner, kristna eller ej, har väl på sig lite smink men tänker inte så värst mycket på saken. För vill jag bara säga att jag håller med om att vi inte ska bry oss hur vi ser ut och att vårat värde ligger i hur mycket Gud älskar oss. I en perfekt värld skulle vi alla kunna vara utan fina kläder och smink och dylikt utan att någon skulle tycka oss fula eller mindre värda. Men tyvärr ser inte världen ut så. (Det bästa skulle ju vara att springa spritt språngande nakna i en lustgård, brydd om varken kläder eller utseende.) Människor BRYR sig om hur andra ser ut. To turn an English phrase on its head, people DO judge books by their covers. Om vi lever i en sådan värld måste vi helt enkelt bry oss. T.ex. om man skulle hälsa på kungen för att fråga om ett bidrag till en välgörenhetsorganisation, kan man inte komma dit i randiga strumpor, träskor, några gamla paltor, osminkad, oborstad, eller som min mamma skulle säga, som om man varit ”upp hängd och nedsläppt,” bara för att man inte bryr sig hur man ser ut. Visst, det kanske fungerar när man är hemma eller med vänner som redan vet vilken fantastisk person man är och vilken fantastiskt organisation man stödjer. Men jag är ganska säker på att man skulle som bäst bli avvisad och som värst portad, utan en chans att ens framföra sitt ärende till kungen.
Ens utseende kan tala för en. En som vill ge pengar till en välgörenhet eller anställa en lärare tittar först på utseendet eftersom dem vill veta om personen vet hur man utstrålar en professionell anda. (Sedan tittar man ju såklart på hur dem är och vilka kvalifikationer dem har.) Vet dem hur man ska klä sig i socialt och professionellt sammanhang? Do they look put-together, in control of their life? Do they know how to represent themselves and the company they work for?
Även som kristen måste man förstå sig på hur världen vänder. Men, som sagt, jag tror mycket av vad du säger har att göra med att köpa onödiga saker, att leva i överflöd. Det är en riktig tankeställare–hur mycket är för mycket? Man måste alltid vara medveten om vart gränserna ligger och varför man klär eller sminkar sig som man gör.
Som missionärsbarn var jag van vid att få en stor påse med kläder från någon annan. Massor av second och third och forth hand. Jag har aldrig haft lådor av smink eller garderober fulla med kläder som jag aldrig använder. Allt jag äger använder jag. Jag sminkar mig inte för killar. Jag klär inte upp mig för att vara märkvärdig eller bättre än andra. Jag gör det för att jag tycker att det är kul. Betyder det att jag inte kan hjälpa andra? Att jag inte kan samla in pengar eller skriva artiklar om fattigdom eller flyga till Nepal för att hjälpa till på barnhemmet? Det känns som att Gud har välsignat mig så pass mycket att jag kan göra både och. 🙂
(P.S. Jag har inget emot randiga strumpor och träskor.)
(P.P.S. Jag är inte så van att skriva på svenska och har lite problem. Jag hoppas du har överseende för mina fel.)
GillaGilla
Hej Sanna! Naturligtvis finns det många variationer mellan att vara superfixerad vid utseendet och att inte bry sig, och det var en av mina poänger: det räcker inte med att bara peka på problemen kring de värsta formerna av skönhetshysteri för samtliga pengar man spenderar på skönhetsprodukter går därmed inte till bistånd, och därtill kommer att den mesta produktionen av detta skadar människor och miljö på olika sätt.
Munkar och nunnor har klätt sig i fattigmanskläder i århundraden utan några särskilda problem med vare sig kungar eller övriga samhället, det uppstår ganska strax en acceptans och förståelse om man är tydlig med varför man ser ut som man gör. Därtill har vi förbudet mot lyxigt utseende i 1 Petr 3 och 1 Tim 2 som jag tycker till väldigt stor del ignoreras och bagatelliseras i den västerländska kyrkan. Vi måste våga låta Bibeln bryta våra ramar och vårt kapitalistiska och individualistiska tankesätt. I en värld där en miljard människor lever i extrem fattigdom är den västerländska livsstilen fullständigt ohållbar och förödande.
Hoppas det var klargörande.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Det är ingen tvekan om att församlingens medlemmar frestas av världens ande, men en vacker kristen är en bättre ambassadör för sin Kristus, än en som går slarvigt klädd eller inte bryr sig om sitt utseende.
Vi behöver bli medvetna om att vi är döda med Kristus vilket också innebär att vi inte kan ta oss vilka friheter som helst. Vi är dessutom Himmelska medborgare i Guds rike och borde uppföra sig som sådana och klä oss anständigt och snyggt.
Många lovsångerskor står uppe på scenen och lovsjunger Gud samtidigt som de exponerar alla sina behag ohämmat i DAGENS KLÄDMODE. Många klär sig mycket urringat och ser mer ut som de hörde till ett helt annat etablissemang.
Flera manliga personer syns i relativt slitna och urtvättade kläder.och har ibland byxmodeller där hela genitaliepaketet hänger i särskild ficka utanpå. Mina vänner gå in på nätet och se människor i Orienten eller Asien hur de klär sig i kristna församlingar. Eller se i de amerikanska församlingarna vilken klädkod som gäller där.
Gamla slitna kläder och jeans i söndagen gudstjänster visar på en bristande respekt för den Gud vi representerar.Visst kan de finnas de som inte har råd med nytt och fräscht, men då finns det omsorg bland Guds folk, som behöver komma i verksamhet.
Om kvinnorna tycker de vill sälja sitt utseende genom de behag de väljer att inte dölja, så kan man fundera vilken marknad de hamnat i. Vad är prydheten och kyskheten värd i dagens församling? Eller ser man ingen skillnad på en kristen troende eller en icke troende. Jag tror ett uppvaknande behövs.Bibeltexten talar om att kvinnans långa hår är hennes slöja, men trots detta klipper väldigt många kort. Män går i långt hår och ofta med tofs eller hårknut, som alla är typiskt kvinnliga attribut Detta snedvrider lätt könsuppfattningen och bidrar till den allmänna könsblandningen i dagens förvirrade samhälle. Allt i syfte att locka allt fler in i ett alltmer sexförvirrat samhälle.
GillaGilla
”Gamla slitna kläder och jeans i söndagen gudstjänster visar på en bristande respekt för den Gud vi representerar”
Jasså? Var det inte så att Johannes döparen klädde sig i enkla, slitna kläder av kamelhår? Och som även Micael citerar ovan:
”Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. (1 Petr 3:3-4)”
Varför anser du att Guds rike ska representeras på samma sätt som ett jordiskt; med polerad utsida? Säger inte Jesus att hans rike inte är av denna världen? Jag tycker väl snarare att en god ambassadör för Hans rike borde klä sig på ett sätt som visar på hans rike, vilket inte innebär stiliga kläder, och heller inte en viss stil, utan enkelt så att man visar att det inte handlar om den här världens utseendefixering (därmed håller jag med när du säger om man inte bör klä sig sexistiskt, eller i dagens dyra klädmode 🙂 ).
Sen vad gäller långt/kort hår så ser vet jag att det i Nt:s brev sägs något om att killar bör klippa sig kort men inte tjejer, fast då får du ta in den kulturella skillnaden att långt hår där ofta symboliserade homosexualitet hos män och kort hår hos kvinnor var särskilt vanligt hos prostituerade. Om du ser dessa som absoluta uppmaningar så var det ju mycket märkligt att Simson i GT uppmanades att ha långt hår av Gud? Nej du, jag tror nog att manliga och kvinnliga attribut ligger djupare än hur ens hår ser ut! Ungefär som att påstå att alla i det feodala japan var transvestiter för att deras kläder i våra ögon sett såg ut som klänningar och många hade långt hår.
Detta har med kultur att göra, och i dagens kultur är inte hårlängd kopplat till sexualitet eller kön som förr.
GillaGilla
Åh vad bra att du tar upp det här micke!
Det här är ngt som jag själv har jobbat med mycket. För mig handlar det dels om vad mitt värde ligger i. Måste folk se min som snygg för att jag ska känna mig värdefull? Jag vet inte om det är så för alla, men om jag står framför spegeln och fixar och pustar och granskar var enda lite operfekt-het i mitt ansikte så blir jag helt snedvriden. Jag glömmer lätt bort att Gud has skapat mig utan foundation och att jag faktist är vacker precis som jag är. Istället står jag länge och spacklar och går ändå från spegeln med en oro för om jag duger eller inte. Därför har jag slutat med smink. Inte så att jag aldrig någonsin sminkar mig igen, men till vardags så vill jag kunna känna att jag duger precis som jag ser ut och att jag inte behöver visa upp någon perfekt yta.
Jag är ju med Gud hela tiden, och jag är inte finklädd hela tiden. Jag känner heller inte att jag på något sätt ”inte visar respekt för Gud”, men hellre att jag kommer till honom precis som den jag är. Om jag hänger på mig ett par örhöngen och en klänning så gör jag det för att jag vill, men inte för att Gud tycker att jag ska.
Jag tror ockå att det är otroligt viktigt att vi som kyrka gör någonting åt den bilden som många har av att kristna är perfekta, eller tror att vi är det. Jag tror att det finns människor i sverige idag som inte vågar gå till kyrkan för att de inte har en skjorta eller en fin blus. Det är helt brutalt hemskt och jag får ont i magen. Jesus sa inte ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, och ta på er finskjortan, så ska jag ge er vila”. Där emot tror jag itne att Gud avskyr att vi klär upp oss heller.
Det där med att vi ska sträva efter att vara fula håller jag faktiskt inte med om. Gud skapade oss till hans avbild och vi är vackra. Jag tror att vi behöver sträva efter att bli verkliga, utan en fasad, bara precis de vi är. Det har hänt mig typ två-tre gånger under lovsångsmöten att jag har sett mig omkring på alla olika människor som bara är inför Gud, och jag har slagits av att det inte fans en enda ful människa där. Alla var så otroligt vackra! Första gången började jag fundera på vilka människor som var där, om det berodde på att de fixade sig lite extra innan mötet eller så, men sedan så insåg jag att det är för att VI ÄR VACKRA. Gud ser oss som vackra. Det är det budskapet vi borde förmedla till ungdommar idag. Att det fins en som älskar dem just precis som de är, för att Han har skapat dem. Han älskar dem. Man behöver inte klä upp sig och visa upp en perfekr yta, och man mpste heller itne sluta sminka sig innan ma får komma till Jesus. Men när människor får möta Gud så tror jag att man får ett ändrat perspektiv. Jag har iaf fått förstå var i mitt värde faktsikt ligger och det är därför jag kan gå till skolan/jobbet/stan utan att slå en blick i spegeln. Inte det att de vore fel men jag behöver inte om jag inte orkar för jag ser ut precis som Gud har skapat mig och det duger.
Mindre måsten (åt vilket håll som helst) och mer verkliga människor! Gud välsigne er, ni är vackra!
GillaGilla
Välkommen till bloggen, Agnes. 🙂 Vi behöver verkligen inse att vi är vackra – allihopa – för att Gud har skapat oss. Jag menade inte att vi ska sträva efter att vara fula men att vi ska våga vara det, i vårt samhälle är det socialt förbjudet att vara det. Vi har vissa normer för hur vackra människor ser ut, en del ser ut så rent naturligt, andra inte. Min poäng var att vi inte ska ägna tankemöda åt utseendet överhuvudtaget så att vi kan ge de miljarder vi spenderar på skönhetsprodukter till de fattiga istället.
Gud välsigne dig!
GillaGillad av 1 person
Hej!
När Sigfrid Deminger gjorde en sammanfattning av stilar som signalerar respektlöshet inför församlingen och dess Herre sörjde jag framförallt att jag själv under ett tiotal år hade försvarat detta Ditt blogginläggs ståndpunkt i dess extrem och tolkats, om inte som respektlös, som deprimerad. I vilket skick Johannes Döparens kläder var får vi inte veta av några filmatiseringar – inte ens hårstilar. Då vår Frälsare kallades nazir anar jag att ingen sax eller rakkniv var aktuell samtidigt som prästerna inte behövde fundera på hur de skulle se just för att det finns en detaljbeskrivning av klädval och frisyr. Däremot förstod inte jag som nyfrälst och nydöpt, i sena tonåren och tidiga tjugoåren, att ens laga mina skitiga jeans och kompenserade mitt svullna ansikte, sjuka utseende och unkna kläder med eyeliners och starka deo/parfymdoftande lotioner just för att ge tid åt och hålla fokus på församlingen som helhet (samtidigt som jag slapp blockera badrum och tvättmaskin för andra i huset, förstås). Glad för undervisningen ovan och anar att ni – och inte minst Deminger – hade reagerat på min vilsenhet också. När det sedan var dags för en stegvis övergång till en klädstil som gav människor en chans att på långt håll avgöra om det var en man eller kvinna de skulle till att möta var mina kvinnliga ”attribut” lika svårtolkade på grund av att jag inte ville lägga pengar på just kläder – detta trots att Uppenbarelseboken faktiskt påminner om just kläder och om det centrala i att skyla vår skamliga nakenhet. Jag undrar om det inte vore bättre att göra som prästerna och satsa på kvalitet istället för kvantitet. Eftersom kläder ändå ska tvättas så kan vi ju göra det vid dagens slut och se precis så där fräscha och friska ut som vi förväntas vara – köpa rättvisemärkt eller till och med sy eget utan att det kostar multum. Varför skriver jag det som så många redan vet och Du har uttryckt på bättre sätt? Jo, för alltför sent förkastade jag den snedvridna retoriken ”om du inte bryr dig om ditt utseende, ser du desto bättre ut – om du inte bemödar dig om att vara artig är du desto charmigare – om du inte följer Lagen är du desto lydigare[???]”
GillaGilla
Hej Cissi! Jag vet inte hur du ser ut, men jag vet att det inte är ett sjukt utseende. Gud har skapat dig vacker, oberoende av vad världen säger. Som sagt bygger skönhetsindustrin på att förstöra miljön, suga ut fattiga människor och inte minst tjäna pengar på människors självbild. Det är något jag omöjligen kan stödja.
GillaGilla
Mycket bra skrivet Cissi, fina tankar har du !
Den största skillnaden mellan Satan och Gud när det gäller klädstil är att Gud tycker om det som är rent och fint medan djävulen gillar det som är slitet och trasigt..Titta på de folk som djävulen har i sitt fattigdomsvåld i olika länder och hur deras kläder ser ut. Titta på de bilder du får se på YouTube och de beskrivningar som görs av de som tillsammans med Jesus besökt Helvetet, så får du höra hur det ser ut med klädstilen där. Lyssna sedan på alla de som besökt Himmelen tillsammans med Jesus och läs och lyssna till deras beskrivningar där. STOR SKILLNAD eller hur.
Läs om Israels folk som vandrade i öknen från 5 Mosebok kap 8. Deras kläder blev inte ens slitna under dessa 40 år. ”Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun. 4Dina kläder blevo icke utslitna på dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio år. 5Så skall du då förstå i ditt hjärta att HERREN, din Gud, fostrar dig, såsom en man fostrar sin son; 6och du skall hålla HERRENS, din Guds, bud, så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom”.
Hade Guds ideal varit slitna gamla kläder hade Han inte brytt sig.
Ha det bra Kaj Östholm
GillaGillad av 1 person
Tacksam för snabba svar på ett äldre inlägg! (men är man sjuk ser man tyvärr sjuk ut).
GillaGilla
Haha, härligt inlägg! Men var det inte så att frikyrkoflickorna ett tag såg ut just så som du drömmer om? med samma gamla kläder och osminkade och utan smycken. De lär ha blivit väldigt mobbade för det.
Jag håller ju som oftast med dig Micael och även i stort i denna fråga (och även jag har blivit mobbad för att jag haft en slapp ful klädstil som inte ger människor chans att se om det är en kille eller tjej de möter – det var dock väldigt medvetet och det var väl valda kläder – så man kan faktiskt lägga massa energi på att va ful oxå).
Nu är jag mer för kvalitet och fräschör och att vara uppseendeväckande i min uddhet – men en påminnelse då och då att inte lägga massa energi på sitt utseende är alltid bra. Egotrippvarningar likaså!
GillaGillad av 1 person
Tackar tackar! Mobbing är ju hemskt av flera anledningar: dels för det psykiska och fysiska våldet i sig självt, men dels för att det alltid strävar efter att tvinga människor till homogenitet och att gå med strömmen. Mobbing tycker jag därför aldrig kan användas som argument för att folk inte ska följer Guds Rikes principer – det är som att skylla våldtäkten på offrets kläder, skulden läggs på fel person. Jag ska kunna gå i kamelhårskläder som Johannes Döparen och inte tvätta mig på ett år utan att bli mobbad, och blir jag mobbad är det inte mig det är fel på utan dem som mobbar.
Gud välsigne dig!
GillaGilla