Kyrkan är tråkig utan Gud

I filmen Finger of God (som jag varmt rekommenderar) säger en kille som går på bibelskolan Bethel School of Supernatural Ministry: ”Många i min ålder tycker kyrkan är riktigt tråkig. Men jag kan omöjligen tycka det. I söndags såg jag en kvinna resa sig upp ur sin rullstol. Vad tror du jag sa då, ‘Oj vad jag är uttråkad?'”

Det får mig och tänka på alla hundratals gudstjänster jag var med på i Uppsala Domkyrka innan jag blev född på nytt – vilket sömnpiller! Detta är ett ganska intressant perspektiv på Sigfrid Demingers kritik av frikyrklighetens liturgi (som nu skapat en väldigt stor debatt) vilket bland annat innehöll en anklagan om att bara ge underhållning från en scen. Jag kan förstå varför man har gjort så. Man vill undvika Simpsons-reaktionen ovan. Och det går ju inte direkt dåligt för församlingar som Hillsong Sthlm och United i Malmö.

Missförstå mig inte, jag älskar högkyrkliga liturgier idag och tycker verkligen att lågkyrkliga församlingar bör ta lärdom därifrån och införa saker som bikt, textläsning, syndabekännelse och tystnad. Jag håller med Deminger i det. Men högkyrkligheten har många problem den med – framför allt i Svenska kyrkan. Och alla kyrkors största problem är att de flesta i Sverige inte ser ut som de bibliska kyrkorna i Apostlagärningarna. De för inte många till tro, de upplever inte många mirakler och de utjämnar inte klyftorna mellan rika och fattiga.

För valet ligger inte mellan sömnpiller och show. Valet ligger mellan att låta Gud verka i Gudstjänsten eller inte. Och det är ju ganska självklart vad man ska välja, ingen säger väl ”Nä, vi vill minsann inte ha Gud på våra Gudstjänster!” Men med tanke på att Bibeln kallar mirakler för Gudsgärningar (Ps 77:12) och uppmanar oss till att söka Andens gåvor i överflöd (1 Kor 14:12) ställs man inför det faktum att vi inte bara måste vara ”öppna” för karismatiken utan aktivt sträva efter den för att vi ska få en församling där Gud är inkluderad. Killen från Bethel church som jag citerade ovan hade blivit kvitt den kyrkliga tråkigheten inte genom att delta i en viss sorts liturgi eller genom att få nån slags underhållning – utan genom att Gud dök upp.

Jag går till kyrkan för att möta Gud och sprida Honom till människor. Jag läser Bibeln för att möta Gud och sprida Honom till människor. Jag ber för att möta Gud och sprida Honom till människor. Våra liv ska vara Gudscentrerade, det är det kyrkan handlar om, som min pastor Joel sa i en predikan för några månader sen:

Nådegåvorna är betjänande verktyg som syftar till att hjälpa och uppbygga andra människor (1 Petr 4:10). De är inte till för att skapa en show. När Gud botar en sjuk är det för att Han vill lindra lidande och skapa tro. När Han talar profetiskt är det för att uppmuntra, trösta och förmana och när Han befriar från onda andar är det för att skapa frid. Gudstjänsterna är varken sömnpiller eller shower utan tillfällen när vi får möta Gud, utrustas i Hans Kraft så att vi sedan kan gå ut och sprida Hans Rike genom evangelisation, fattigdomsbekämpning, fredsskapande, helande och allt annat som hör Riket till i gemenskap med resten av församlingen.

Den bästa Gudstjänst jag hittills har varit på var när min församling bjöd in en kille som heter Simon Ådahl. Det berodde inte på liturgin. Det berodde på den starka Gudsnärvaron, alla Jesushistorier om vad Gud gör i Sverige, den passionerade bönen och alla profetiska ord som haglade och inte minst träffade mig rakt i hjärtat när de sa saker om mig som de inte kunde veta. Gud var där. Och då var det plötsligt irrelevant om det spelades på orgel eller gitarr eller bongotrumma, det spelade ingen roll om det var lästa eller improviserade böner. Låt oss återvända till Apostlagärningarna så att det blir väckelse. Det och inget annat måste vara vårt främsta mål.

Fler inlägg i debatten utifrån Demingers text: Josefine Aurenius, Daniel Alm, Göte Olingdahl, David Nyström (gånger två), Jonas Melin, Patrik Bergh, Eva Elgie, Gunnar Karlsson, Daniel Röjås, CH Jaktlund, Paul King, Kristina Lundgren, Björne Erixon, Ewa Gustafsson, Tord Ström. Här är massa respons.