Bloggarkiv
Hur kan vi få frikyrkan att evangelisera igen?
Pannkaksevangelisation i centrala Örebro igår
Jag är väldigt tacksam att än en gång ha fått förtroende från Torpkonferensen att vara med och leda outreach-satsningen Dela Evangeliet, som syftar till att få ut konferensdeltagare i centrala Örebro och evangelisera med Pannkakskyrkan. Tyvärr är det, precis som förra året, väldigt få som följt med oss ut. Av Torps över 10 000 deltagare är det hittills fem personer som hängt med de senaste tre dagarna.
Jag skrev ett blogginlägg efter Awakening Europe om varför de lyckades få ut de flesta av sina tusentals deltagare, medan vi inte lyckats med det på Torp. Det primära anledningarna lär vara att Dela Evangeliet presenteras som ett val av många — vilket det är — och att Awakening Europe hade mobilisation för evangelisation som explicit syfte medan Torp är mer som en retreat för familjer. Få förväntar sig och förbereder sig för gatuevangelisation när de åker till Torp, och därför följer så få med ut även när vi informerar från scenen på kvällsmötet om att det äger rum.
Det här står förstås i kontrast till Torpkonferensen i sin ungdom, när mobilisationen av evangelister och missionärer stod i absolut centrum. Den evangeliserande kultur som byggde EFK:s modersamfund – och de flesta andra frikyrkor för den delen – finns inte på samma sätt idag. Det är ett väldigt stort problem. Som jag påpekar i det senaste avsnittet av Jesusfolket: på Nya Testamentets tid evangeliserade alla kristna offentligt, och det är dags att vi åter betraktar evangelisation som lika självklart och naturligt i det kristna livet som bön, tillbedjan och bibelstudium. Read the rest of this entry
Vad hände på den första pingstdagen?
Vad hände på den första Pingstdagen? Min blogg idag handlar om en världshistorisk nyhet. Innan Jesus dött, uppstått och uppstigit till himlen och med Fadern utgjutit den Helige Ande på Pingstdagen tänkte man att Anden mestadels vilade över vissa utvalda personer. Dessa var oftast profeter,domare, präster och kungar. De var fyllda av Guds Ande och visade folket Guds vilja, de framträdde som ledare i krig. GTs profeter förmedlade Guds vilja o c h en stegrad uppenbarelse om vem Gud är.
I och med Jesus hände något dramatiskt. Gud uppenbarade sig slutgiltigt som tre i en, treenig Gud: ett väsen, tre personer. Anden, den tredje personen, är inte en opersonlig kraft, närvaro, utan en person som handlar, leder och talar. Anden döper allt Guds folk, i det nya förbundet, med sig själv. Pingstdagen är helt enkelt starten på den sista tiden som profeten Joel (kap 2) profeterade om och sa att alla skulle uppfyllas av Anden.
Detta skulle visa sig i att de profeterade. Unga och gamla, kvinnor och män, ja alla skulle få Anden. Ingen skulle få särskilt mycket, utan alla skulle ”utan mått” få del av Guds Ande. Alla nådegåvor, all Andens frukt, all kraft och allt liv är givet i Anden. Det finns ingen begränsning av vad Gud kan göra just nu varsomhelst. Read the rest of this entry
E17 – vägen till egendomsgemenskap
Jag har nu bott en månad i Holy Treasure, Jesus Armys kommunitet i Kettering, tillsammans med åtta andra. Det är en märkbar skillnad jämfört med det kollektiv jag bodde i under mina år i Uppsala. Här finns en stark känsla av familj och att vara församling 24/7. Dörrarna är öppna och varje dag kommer församlingsmedlemmar eller vänner och hälsar på. Faktum är att det är väldigt sällan som enbart kommunitetsmedlemmar befinner sig i huset, gästfriheten är total.
På tisdag kommer jag börja jobba på två av Jesus Armys företag med videokommunikation, och lönen går då till Holy Treasures gemensamma kassa som står för mina kostnader. Äntligen får jag leva i egendomsgemenskap! Jag hoppas få utmanas än mer och inspirera andra till en enkel livsstil. Exempelvis vill jag peppa de andra att äta mer veganskt eftersom den västerländska köttdieten är helt uppåt väggarna orimlig.
Kommuniteter likt dessa där man har allt gemensamt som i den första kyrkan är ovärderliga, och det är en skam för kristenheten i Sverige att det inte är mycket vanligare. Tänk på all fattigdom vi kan utrota om de rika har allt gemensamt med de hemlösa! Tänk på den andliga vitalitet och det deltagande som kan skapas av att man är kyrka 24/7. Mike Farrant som varit kassör för Jesus Armys nationella Trust Fund, en egendomsgemenskap för de lokala egendomsgemenskaperna, sa till mig att 80% av kyrkans pengar och 80% av arbetskraft och ideellt engagemang för kyrkans räkning kommer från dem som bor i kommuniteterna. Och då utgör de knappt en fjärdedel av kyrkans medlemmar. Read the rest of this entry
Evangelisation enligt Petrus
Skrivet för Ge och du ska få:s bibelblogg.
Petrus pingstpredikan i Apg 2:14-41 är i min mening en fantastisk evangelisationspredikan som vi kan lära oss mycket av. Den gjorde att 3000 människor tog emot Jesus på en och samma gång och blev döpta (v. 41)! Låt oss titta närmare på vad det är Petrus säger för att förstå hur hans budskap blir så attraktivt för åhörarna.
Petrus inleder med att förklara det språkmirakel som just inträffat och som väckt så mycket uppmärksamhet när outbildade lärjungar plötsligt kunde tala arabiska, latin med mera (2:1-13). Han pekar på att detta förutsades av profeten Joel hundratals år tidigare (v- 17-21). Efter denna inledning går aposteln pang på rödbetan och börjar direkt tala om Jesus:
Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom. Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. (v. 22-24)
Petrus refererar alltså dels till vad åhörarna själva vet: att Jesus gjorde mirakler och att Han dödades på ett kors, dels till de glada nyheter som han och de andra lärjungarna bär på: Han har uppstått! Publiken känner själva till att Gud var med Honom eftersom Han gjorde så stora tecken och under, därför är det inte konstigt att döden inte kunde behålla Honom. Read the rest of this entry
Hur kan egendomsgemenskap få fotfäste i Sverige?
Nu sitter jag på tåget hem från Storbritannien och gläds åt allt Gud lät mig uppleva hos Jesus Army under veckan som gått. Vännerna i Holy Treasure har varit otroligt gästfria, och förutom att bjuda på mat och boende har de spenderat massa timmar på att visa oss runt deras olika kommuniteter, sociala center och företag. De sistnämnda är väldigt coola: alla får samma lön, vinsten går till välgörenhet och långtidsarbetslösa får förtur. Dessa Kingdom Businesses som de kallas har med åren även antagit ett starkt miljötänk, för att värna Guds skapelse.
På torsdagen och fredagen deltog vi i Jesus Armys ungdomskonferens RAW – Real and Wild! Det var inte riktigt så vilt som jag hade hoppats – tidigare år har de gått ut och evangeliserat på stan varje eftermiddag som videon ovan avslöjar – men passionen för Jesus och Hans folk var tydlig. Det är helt enormt hur många av dessa ungdomar som antingen redan lever i kommunitet med fullständig egendomsgemenskap eller uttrycker en stark önskan om att göra detta. Jag har ingen anledning att tro att brittiska kids är särskilt genetiskt eller ens kulturellt annordlunda än svenska, så det visar verkligen att så fort den strukturella förutsättningen finns där för att leva på apostoliskt vis enligt Apg 2:44-45, så kommer folk vilja göra det.
Detta är något jag också slogs av när jag berättade om Sverige för kommunitetssyskonen i Holy Treasure – den unga kristna generationen är radikal! Jag överumplas varje vecka av hängivenheten till Jesus som jag ser i Ge och du ska få, Pannkakskyrkan, Ny Generation med mera. Jag överdriver nog inte när jag hävdar att Shane Claibornes Den oemotståndliga revolutionen är en av de mest lästa kristna böckerna i min generation.
Jag har mött en mängd andedöpta, unga själar som brinner för att följa Jesus fullt ut och vill bekämpa fattigdom och rikedom som Han. Det som saknas för egendomsgemenskap är erfarenhet, exempel och engagemang från resten av kyrkan, från den äldre generationen. Read the rest of this entry
Frälsning, mirakler och socialt engagemang – seminarium på Torpkonferensen
I år har jag fått äran att hålla ett seminarium på Torpkonferensen! Så här står det i programmet:
FRÄLSNING, MIRAKLER OCH SOCIALT ENGAGEMANG – ATT LEVA PINGSTEN I DESS HELHET
Plats: Ladan ingång 1
Tid: Tisdag 16 juni kl 14.00 – 15.30
Apostlagärningarna beskriver hur den helige Anden gavs ut på pingstdagen och det ledde till frimodig evangelisation, stora tecken och under och ekonomisk utjämning. Ibland är det dock lätt att bara fokusera på en av dessa aspekter istället för att förena alla tre. Hur kan vi med Guds hjälp återuppväcka pingsten i dess helhet?
Micael Grenholm studerar på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala och är med i ledarteamet för husförsamlingen Mosaik. Han driver bloggen Hela Pingsten.
Urkyrkan hade två gudstjänstformer
”Gå ut, kom in”-gudstjänst i min församling Mosaik
Biskop emeritus Biörn Fjärstedt bemöter i Dagen (28/4) min debattartikel om att kyrkan både ska ha sammankomster inomhus och offentliga platser, med att hävda att kristna inte ska visa fromhet offentligt, att tidiga kristna inte bara samlades i hem utan också kyrkobyggnader samt att de gick till synagogorna för att fira liturgiska gudstjänster.
Jag har inga invändningar mot vare sig historiska eller moderna böner, sånger och ritualer. Alla kristna sammankomster har en liturgi, och jag uppskattar både lågkyrkliga möten och högkyrkliga mässor. Båda funkar, och därför ser jag ingen vits med att frikyrkorna måste bli mer högkyrkliga.
Min poäng i min förra debattartikel är att om frikyrkan vill förnya sina sammankomster – och det tycker jag att hon ska göra –så ska hon inte försöka bli som Svenska eller Katolska kyrkan utan som urkyrkan. Och då behövs ett paradigmskifte. Både låg- och högkyrkliga kristna i Sverige i dag tenderar att betrakta ”gudstjänst” som ett inomhusfenomen, helst inne i en kyrkobyggnad på söndag klockan elva, medan evangelisation betraktas som något högst frivilligt som ofta förväntas ske privat i vardagslivet.
Det jag pekar på är att i Bibeln ser vi hur urkyrkan hade två sorters sammankomster – en inåtriktad och en utåtriktad.
Den apostoliska Jesuskyrkan i Jerusalem
Här predikar jag på minikonferensen Frälsning, Mirakler & Aktivism om min favoritförsamling, nämligen den allra första församlingen i Jerusalem som det står om i Apostlagärningarna. Den styrdes av folk som hade umgåtts med Jesus personligen och kännetecknades av många mirakler, daglig evangelisation och fullständig egendomsgemenskap så att ingen var rik och ingen var fattig. Så ser Jesuskyrkan ut!
Om ni undrar vad jag har för bibliska argument för att kristna ska leva i väckelse, evangelisera på offentliga platser och praktisera ekonomisk utjämning, är det alltså bara att kolla igenom klippet 🙂
Kommunitetsliv är inget nytt
Kommuniteten Oikos i Göteborg, där jag hängde i helgen 
Kontaktannons publicerad i Dagen och Sändaren:
Vid månadsskiftet februari—mars sedan åtta år tillbaka möts människor från olika delar av landet, i olika skiften av livet men med en gemensam längtan: ett vardagssammanhang där det är enklare att vara kristen.
Träffen är en bön om att Gud ska bana inre och yttre vägar för dessa sammanhang att bli till. Det är en möjlighet att nätverka och knyta nya kontakter och för mer rutinerade kommuniteter att utbyta erfarenheter med varandra. Under sammankomsterna slås vi av hur unikt och naturligt ekumenisk vår mötesplats är. Från skilda samfund och med olika församlingstillhörigheter sluter vi upp för att under några dagar dela tankar om liv i Kristi efterföljd i vår vardag.
Kommunitetsliv är inget nytt, redan i Apostlagärningarna ser vi hur den tidiga kyrkan levde tillsammans dagligen, delade jämlikt på sina ägodelar och använde sina hem för bön och nattvard. På 200-talet gick män och kvinnor ut i öknen för att fasta, söka Gud och leva enkelt. Till Sverige kom klostren på 1100-talet. Under tiden den lutherska reformation pågick under 1500-talet, tvingade statsmakten alla kloster att lägga ned verksamheten och en lucka uppstod i svensk kyrklighet som inte riktigt kunde fyllas förrän på 1900-talet och framåt, när traditionella kloster tillsammans med fristående kristna kollektiv och kommuniteter växte fram.
Kloster, kommuniteter och andra närboendegemenskaper har i tusenden år varit frizoner i världen, växtplatser för det inre livet, träningsarenor för den gemenskapsutopi vi hoppas på och det ”ljus på berget” som Jesus talar om i Bergspredikan.
Hur Hela Pingsten kan bli en kyrklig folkrörelse
Hela Pingstens vision är att dagens kristna återuppväcker den bibliska kyrkan så som den såg ut i början, på pingstdagen år 33, som den är beskriven i Apostlagärningarna:
De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen , brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg 2:42-47)
Detta inkluderar apostolisk undervisning (v. 42), många under och tecken (33), ekonomisk utjämning (44-45) och daglig evangelisation (46-47). Som jag brukar säga, tecken och under förenat med fred och rättvisa. Och evangelisation. Och pingstens ytterligare fyra ben. Hm, får fundera på en klatschigare slogan.
I vilket fall, mitt budskap har varit ända sedan den här bloggens födelse för sex år sedan att många restorationistiska (eller apostoliska) rörelser fastnat i att försöka uppväcka en aspekt av pingsten: pingströrelsen fokuserar på andedopet och de mirakulösa andliga gåvorna, anabaptismen och den nymonastiska rörelsen fokuserar på fred och rättvisa, och så vidare. Detta trots att de flesta av dessa rörelser från början ville uppväcka hela pingsten, och det är det jag också vill. Det är på intet sätt en ny tanke, jag håller på och skriver en kyrkohistorisk bok om kristna rörelser som förenar frälsning, mirakler och aktivism och de är sannerligen många! Jag har ju till och med gjort en halvtimmes lång video där jag berättar om många av dem. Read the rest of this entry
Pingstens sju ben
Glad pingst allihopa! Idag firar vi hur den Helige Ande gav kraft till de första lärjungarna att predika Evangeliet på alla möjliga språk, utrota fattigdomen och rikedomen genom egendomsgemenskap och utföra makalösa tecken och under som gav människor helande och upprättelse. Idag är det också femårsjubileum för Hela Pingsten – jag startade den här bloggen på pingstdagen 2009. Jag hade aldrig kunnat ana att den skulle bli så välläst och få vara till välsignelse för så många, jag är otroligt tacksam till Gud för det och ser fram emot alla kommande år! Kusinen Holy Spirit Activism firar samtidigt två år och lever och frodas den med.
Budskapet på både mina bloggar har alltid varit detsamma: karismatiken behöver förenas med aktivismen. Sökandet och användandet av den Helige Andes mirakulösa gåvor måste förenas med ett passionerat engagemang för fred och rättvisa. Denna vision har jag kallat för hela pingsten just för att det är det vi läser om i Apostlagärningarnas beskrivning av den första pingstdagen:
Många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:43-45)
Dock har jag länge känt att trots att visionen om hela pingsten vill vara holistisk och förena skilda perspektiv så kunde jag inte ärligt säga att karismatik och aktivism innefattar hela pingsten, eftersom pingstdagen i Apg 2 så tydligt innehåller evangelisation. Jag skrev om detta för några månader sen i blogginlägget ”Hela Pingstens tredje ben”. Bloggens ”slogan” byttes ut från ”Tecken, under, fred och rättvisa” till ”Frälsning, mirakler och aktivism” för att markera att det jag vill lyfta fram är föreningen av tre ben, inte två.
Alltså är det karismatiken, aktivismen och evangelisationen jag ska fortsätta fokusera på här tills jag dör, alternativt tills internet går sönder, alternativt tills Jesus kommer tillbaka. Men. Jag kan fortfarande inte helt samvetsenligt säga att det är dessa tre ben kyrkan består av, eller att ens de verkligen är hela pingsten. Jag har noggrant gått igenom Apg 2 och andra bibelställen om kyrkan och kommit fram till att den har sju ben, varken mer eller mindre. Jag är rätt så övertygad om att detta faktiskt täcker in rubbet, har vi detta på samma nivå som apostlarna, har vi en sann biblisk kyrka:
Min predikan i söndags om hedningarnas pingst
Min församling går igenom Apostlagärningarna, och i söndags talade jag utifrån kapitel 10 om hur pingsten återupprepar sig för ickejudarna, hur denna pingst sätter en standard för kyrkans övernaturliga liv och inte är ett undantag, och hur vi därför kan frimodigt be om att en Andeutgjutelse såsom på pingstdagen ska slå ner där vi är.
Prezi-presentationen jag använder finns här.
Min insändare om att frikyrkan måste bli som urkyrkan
Denna insändare i Dagen var en kommentar till debatten om frikyrkans framtid. Som jag flera gånger argumenterat ligger denna i dess ursprung.
Är frikyrkan mitt inne i en identitetskris? Det verkar nästan så, och det vore i så fall inte underligt. Nästan alla frikyrkor i det här landet föddes i väckelse, så när vi inte upplever väckelse vet vi inte riktigt vad vi ska göra. En baptiströrelse där fler lämnar kyrkan än de som blir döpta, eller en pingströrelse där få under och tecken sker, kommer förr eller senare att drabbas av en identitetskris. Det allra mest skrämmande är att frikyrkan i Sverige inte ser ut som i Apostlagärningarna, där många kom till tro (2:47), många under och tecken skedde (5:12) och där klyftan mellan rik och fattig utjämnades helt och hållet (4:34).
Jack Deere
När man ser de stora skillnaderna mellan Apostlagärningarnas kyrka och kyrkan i Sverige kan man reagera på två sätt: antingen argumenterar man för att Apostlagärningarna är historia som inte är normgivande för oss i dag, eller så ber och arbetar man ivrigt för att vi ska uppleva en väckelse som uppväcker Apostlagärningarna. Problemen med att säga att Apostlagärningarna inte är normgivande är uppenbara. Som Jack Deere skriver i sin bok Surprised by the voice of God: ”Om vi säger att Apostlagärningarna representerar en onormal form av kristendom, kan vi vara omedvetet skyldiga till att döma Skriften. När vi säger att det är onormalt, jämför vi den nytestamentliga kyrkans erfarenheter med något annat som vi anser normalt. Är detta ‘något annat’ ännu en nedskriven redogörelse av den nytestamentliga kyrkan? Nej, Apostlagärningarna är den enda inspirerade, ofelbara redogörelse vi har av kyrkans historia.”
Att kyrkan förmår återvända till Apostlagärningarna är inte minst Azusa Street, väckelsen som startade pingströrelsen för hundra år sedan, ett tydligt exempel på [se klippet ovan]. Något liknande måste ske igen för att kyrkan i Sverige ska överleva. Frikyrkan får aldrig sätta ribban lägre än det den kommer ifrån.
Nepal: Väckelse och teologi i kombination
Igår skrev jag om de stora behoven i Nepal, ett land min församling börjar få starkare och starkare kopplingar till. Flera av oss har varit där och besökt barnhemmen jag skrev om igår såväl som församlingar där man upplever fullskalig väckelse. Hundratusentals har kommit till tro på bara några decennier. Hans, Margareta och Helena som åkte dit berättar om fantastiska helanden och befrielser från onda andar. ”Det var som att stiga in i Apostlagärningarna” sa Hans när han berättade om väckelsen, en berättelse jag verkligen rekommenderar er att se:
Dock såg de ett behov av god, genomtänkt teologi som kunde stödja väckelsen. Vi har förstås oerhört mycket att lära av dem, vi ska inte inbilla oss att kyrkan i Sverige som krymper och upplever få under och tecken är bättre än deras Apg-kyrka, men eftersom kyrkan vuxit så snabbt råder det brist på pastorer och andliga ledare, och de behöver bra teologi som de kan predika väckelsen utifrån. Därför är Hans Sundberg aktiv i ett projekt som innebär en treårig teologisk träning för pastorer i Nepal. Jag håller på att fixa hemsida åt detta, och flera har anmält intresse att hjälpa till på något sätt. Om du också är intresserad, skriv en kommentar nedan.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
