Hur kan vi blunda för humanitära kriser?

Ser ni bilden ovan? Den är tagen i Dadaab, Kenya – världens största flyktingläger som växte in absurdum när krisen på Afrikas horn bröt ut. Bilden föreställer massgravar.

Många har antingen glömt bort Afrikas horn eller antagit att problemen är över där eftersom tidningarna inte skriver om det längre. Men behoven är fortfarande akuta. Läkare utan gränser skrev för mindre än en vecka sedan att i Dadaab ”lever hundratusentals människor mitt i en humanitär katastrof. Ett av tolv barn är allvarligt undernärt och riskerar att dö.  Samtidigt är säkerheten sämre än någonsin.” Trots säkerhetsläget och trots att två av Läkare utan gränsers anställda blev kidnappade i Dadaab fortsätter de att lindra nöd och rädda liv i området. Stöd deras oerhört viktiga arbete här.

Parallellt med detta växer en ny humanitär katastrof i västra och centrala Afrika, den s.k. Sahelregionen, en katastrof som av Sidas generaldirektör beskrevs som lik den på Afrikas horn: ”Krisen blir uppenbar då mätningar visar på 30 procent akut undernäring hos barn.” Tio miljoner är i behov av nödhjälp enligt FN. Många regeringar har utlyst katastroftillstånd. Unicef vädjar om 450 miljoner kronor till att hjälpa en miljon barn som hotas av akut undernäring. Av den svenska regeringen har de fått 20 miljoner. Stöd dem här.

Slutar de humanitära katastroferna där? Tyvärr alltså. En av de värsta samt mest osynliga kriserna är i Centralafrikanska Republiken (CAR) där dödstalen för barn är ännu högre än i Somalia. Läkare utan gränser skriver:

Det dåliga – och ibland obefintliga – hälso- och sjukvårdssystemet, den stora spridningen av sjukdomar som malaria, tuberkulos och mässling – som egentligen är lätta att bota men som varje år släcker många människoliv i onödan – och de segdragna konflikterna mellan rebellgrupper och lokala makthavare bidrar till den akuta krisen som varje dag skördar många människoliv.
Men trots att 7 per 10 000 barn under fem år dör i bland annat malaria och undernäring varje dag har både internationella givare och landets egen regering dragit ner på bistånd och hälso- och sjukvårdssatsningar de senaste åren.

7 av 10 000 barn. Det är rätt många. Om Sverige befann sig i den situationen skulle 475 barn under 5 år dö. Varje dag.

Jag skriver inte det här för att jag gillar att dokumentera lidande och död. Jag skriver det här för att det är anledningen till att vi måste bojkotta lyx-, underhållnings- och skönhetsprodukter och ge så mycket vi bara kan till biståndsorganisationer. Jesus kommer ställa oss till svars för våra gärningar – gav vi Honom mat när Han hungrade (Matt 25)? Seriöst, tror ni att Han kommer hoppa över just er när Han frågar det?

Människorna jag skrivit om ovan är riktiga människor av kött och blod som lider något så fruktansvärt. Bibeln säger att om vi har av denna världens tillgångar och ser vår broder lida nöd men stänger vårt hjärta för honom – blundar, ignorerar, låtsas som ingenting – då kan Guds kärlek inte förbli i oss (1 Joh 3:17).  Och min kompis Elof citerade häromdagen ett liknande Bibelställe:

Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
Om du säger: ”Vi visste det inte”, skulle inte han som prövar hjärtan märka det,
skulle inte han som vakar över din själ veta det?
Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar. (Ords 24:11-12)

Elof applicerade det på #blockad, livräddningsaktionen som försöker stoppa tvångsutvisningar av människor vars liv och hälsa allvarligt hotas i deras hemländer (en sådan hölls inatt i Göteborg men misslyckades tyvärr). Detsamma gäller insamlingar till humanitära insatser. Vi kan omöjligen ställa oss på ignoransens och likgiltighetens sida. Vi måste rädda liv. Vi måste.