Den här bilden hittade jag i en bok om Pingströrelsens historia. Från den tiden då det var väckelse. Från den tiden när pingströrelsens tidning Dagen hade som syfte att sprida väckelse. Har de det fortfarande? Skulle Dagen kunna påstå idag att om man vill föra människor till tro ska man ge dem ett ex av deras tidning? De flesta kan nog erkänna att så inte är fallet. Dagen år fylld av inomkyrkliga intriger, debatter om hur lite man ska tro på Bibeln, kritik av karismatiska sammanhang etc. Men att tidningen skulle sprida väckelse? Näpp.
Samma sak gäller TvInter. Man försöker producera finurliga program men de präglas knappast av väckelse. De som dock präglas av en rejäl hunger efter väckelse är Kanal 10, men där är det dock många gånger uppblandat med tvivelaktig teologi. Pingst har idag på de flesta håll sund teologi, men man har tappat evangelisationsviljan och väckelsetörsten.
Samma Pingströrelse har sina rötter i Azusa Street där den Helige Ande gjorde mäktiga under för att föda den snabbast växande religiösa rörelsen någonsin. Samma Pingströrelse har ett fantastiskt arbete i andra länder genom IBRA. Men av någon underlig anledning försöker man inte pröva på samma framgångsrecept här, med argumentet att det funkar så oerhört annorlunda här jämfört med överallt annars i världen, ett mycket dåligt argument som inte ens stämmer. Bara för några decennier sen brann väckelsen i Sverige med stora helandemöten, brinnande evangelisationsvilja och hängiven lärjungaträning. ”Men vad vill man i dag?” som förre TvInter-chefen Arne Winerdal frågar sig.
Jag skulle vilja se följande:
- Att Pingst FFS sätter en väckelse såsom den på Azusa Street som återvänder till Apostlagärningarnas kristendom med församlingstillväxt, sund, brinnande karismatik och ekonomisk utjämning som det mål som all verksamhet ska sträva efter.
- Att Dagen och TvInter antar detta mål och rapporterar om under och tecken och frälsning som sker i Sverige samt sprider radikal undervisning om hur Kristi kropp kan förbereda sig för fullskalig väckelse.
- Att alla lokala församlingar från alla samfund sätter en sådan väckelse som mål så att de i bön och arbete sprider Guds Rike i full kraft.
Då blir jag nöjd. 🙂
Uppdatering: Nyhem ser i år riktigt lovande ut, med talare från Turkiet och bönemöte med Simon Ådahl. Det går framåt!
Hela Pingsten 
Personligen tycker jag ”väckelse” är ett sånt där ord som blivit slitet och belastat. Som mest luktar nostalgi och enbart fromma förhoppningar. (dessutom är det inte ett ”biblisk” ord). Jag vet ju vad du menar och har inget emot det. Men drömmen om väckelse? Jag vet inte…
Jag vet ju att du Micael också skriver mycket om Guds rike och dess olika dimensioner. Varför inte hålla oss till det? Personligen tycker jag det räcker. Så här skrev jag 2008 och jag står fortfarande för det:
http://www.kolportoren.com/2008/05/vckelse-grejen.html
GillaGilla
Hej Joachim! Jag fullkomligt älskar det ordet. Det mesta jag ser i Sverige är sovande, döende och grått, men när jag läser väckelserapporterna från Azusa Street, Henan, Bay of the Holy Spirit, Argentina med mera ser jag Guds Rike bryta fram som det ska bryta fram. När man inte upplever Apostlagärningarna kan man reagera på två sätt: antingen ber och arbetar man för att kyrkan ska återvända dit eller så börjar man argumentera för att vår krympande, sovande kyrka i Sverige är helt normal och helt enligt Guds vilja. Det är det första alternativ hi måste välja. Jag har hållit många predikningar om detta, men främst den här skulle jag vilja be dig se:
Några korta svar också på det du skriver i din kommentar och blogginlägg:
Väckelse är inte en Biblisk term utan en kyrkohistorisk term som syftar på ett uppvaknande till det som är Bibliskt. Att du upplever den på det sätt du upplever den beror förstås på din bakgrund inom trosrörelsen. För mig är det ett fantastiskt ord som jag upptäckte för två år sen precis uttryckte det behov jag ser i Sverige: kyrkan måste vakna och vända tillbaka till Pingsten. Vineyard som har en stark Gudsrikesteologi har alltid taste on väckelse, man talade om end time revival i början av 90-talet etc.
Det är märkligt att du målar upp Paulus som dålig på att missionera när han är en av de största missionärerna genom tiderna. Naturligtvis kan lokala svårigheter uppstå, Herren själv kunde inte göra under i Nadaret, men på det stora hela är kraftig församlingstillväxt genomgående genom NT. Det blir farligt når vi siktar på något mindre, Gud kan göra så mycket mer än den sovande kristenhet vi ser idag.
Jag tror det är fel att utmåla vardagen som opposition till väckelsen, och tror att den uppdelning mellan naturligt och övernarurligt som karismatiker ofta anklagad för snarare förespråkas av deras kritiker. En karismatiker menar ju att inget är omöjligt och att vi därför bör förvänta oss stora tecken och under där vi går fram, i alla situationer. Därmed finns ibgen vardag på samma sätt som en ickekristen upplever den, därför att Guds Rike bryter inte bara fram ibland, det ska känneteckna allt vi gör. Och Guds Rike manifesteras i Gudsgärningar.
Det viktigaste är dock att vi är ganska överens om att frälsning, helande etc är bra, oavsett om vi gillar väckelsetermen eller inte.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
Hej igen! Det blev ett litet stressigt svar (telefonen höll på att dö), så förutom ett gäng stavfel blev det också lite ofullständiga resonemang.
Jag förstår att du och många med dig är trötta på väckelseretoriken när man hela tiden längtar efter det som är större och när profetia efter profetia aldrig verkar slå in. Men när det gäller längtan efter det som är större så är detta Bibliskt och nödvändigt, även om det ibland blir jobbigt. Jesus uppmanade oss att be att Guds vilja sker på jorden såsom i Himlen. Gör den det idag? Nej! Har den någonsin gjort det? Nej! Oavsett hur mycket vi får vara med om uppslukar Himlen inte jorden förrän Jesus kommer tillbaka. Vi lever när Riket är redan men inte ännu. Innebär det att vi ska ge upp bönen om att Guds vilja ska ske på jorden såsom i Himlen med argumentationen att vi ska vara jordnära och leva i vardagen. Vi kan inte vara nöjda med något mindre än att Guds Rike tar över allt, vilket det först kommer göra i den nya himlen och den nya jorden. Så tills dess måste vi vara konstant hungriga. Jobbigt men nödvändigt.
Du skriver att ”väckelsegrejen” luktar ”enbart fromma förhoppningar”, att det ”lätt leder till frustration och uppgivenhet”. Detta speglar tydligt din erfarenhet av att du bett om en väckelse som aldrig kom. Men alla som bett för väckelser som faktiskt kommit? Jag har de senaste två åren läst enormt många väckelserapporter från alla världens hörn, varje vecka ber vår församling för väckelse och det har blivit min uppgift att som inspiration till bönen leta upp några vittnesbörd från en väckelse i det förgångna. Jag har läst igenom allt som står på http://www.jesus.org.uk/ja/mag_revivalfires_date.shtml, jag har närmast blivit expert på Azusa Street, se https://helapingsten.wordpress.com/2009/12/03/pingstkyrkan-ser-framat/ osv osv. Jag har lärt mig några saker, framför allt att alla väckelser som har skett föregås av ihärdig bön och längtan. Av människor som brinner av att se Guds Rike bryta fram som i Bibeln och är trötta på den light-version av kyrka som de ser runt omkring sig. Som sagt kan inte ens Azusa Street ersätta Himlen, så även när en sådan väckelse kommer kvarstår lite hunger, men det gör inte väckelsen mindre underbar, snarare tvärtom. Att säga att längtan efter väckelse innebär bara förhoppningar och leder till frustration och uppgivenhet förutsätter att den inte kommer – vilket inte nödvändigtvis stämmer. Det är som det klassiska argumentet mot bön för helande: ”Ger det inte falskt hopp?” NEJ, för genuina helanden sker, därmed är det ett SANT hopp. Och det är hoppet om väckelse med!
Sen när det gäller profetior som inte slår in kan jag nämna flera exempel på profetior om väckelser som har slagit in. Min pastor Joel har en pappa som heter Håkan som enligt egen utsago sjöng i tungor på det indiska språket ho om en väckelse i en nordlig indisk delstat. Väckelsen kom och Håkans organisation Touching Asia satte igång missionsarbete där. Vi måste verkligen ta till oss Paulus ord ”Förakat inga profetior men pröva allt” i 1 Tess 5. Det är lätt att just förakat profetior när man hört flera om och om igen som inte slår in, det säger jag av egen erfarenhet, men det är en fälla vi måste akta oss för.
Att sätta drömmen om väckelse i opposition till att ta hand om församlingen tror jag inte på, att drömma om väckelse är att vara församling, vilket gör att den pastor du citerade har ett bristande resonemang. Och om man ska mäta vilken strategi som resulterar i mest församlingstillväxt vinner väckelseförsamlingar överlägset, det tror jag du också vet. En församling som upplever församlingstillväxt när de slutar prata om väckelse är snarare ett undantag som bekräftar regeln. S:ta Clara som du hänvisar till ber rejält mycket för väckelse – jag har varit på flera av deras bönemöten och där är det en bön som överglänser alla andra: ”HERRE SÄND VÄCKELSE TILL SVERIGE!!” Och detta förenas med jordnära diakoni och evangelisation i vardagen, eftersom det inte står i opposition till väckelsen.
Jag har också lite svårt med det du kallar för ”det extraordinära”. Jag försöker komma bort från att se mirakler som extraordinära och betonar att de är Gudsgärningar, för extraordinärt är ett obibliskt ord 😉 och stämmer inte överens med hur Bibeln beskriver tecken och under. Det övernaturliga är inte onaturligt i Guds Rike. Du kallar Paulus omvändelse för en spektakulär händelse som är ett undantag. Undantag från vad? Bibeln är sprängfylld med tecken och under som övergår vårt förstånd. De är fantastiska, omvälvande och riktigt stora – och det är något naturligt och självklart. I kapitlet innan Paulus omvändelse kommer många till tro i Samarien för att Filippus driver ut demoner och botar förlamade, sedan tas han av Anden ut till den etiopiske hovmannen, för honom till tro och swischas tillbaka igen. Efter Paulus omvändelse botar Petrus en lam man vilket för två städer (!) till tro och sen uppväcker han en död. På samma sätt överflödar de mirakulösa händelserna både om man går ännu längre fram och bak i Apostlagärningarna. Jag kan inte på något sätt se Paulus omvändelse som ett ”undantag”. På samma sätt är det å ena sidan inte extraordinärt sett till allt annat som sker, å andra sidan är allt i Bibeln extraordinärt. Precis allt.
Visst är Apostlagärningarna extraordinärt i Sverige idag – men det behöver inte vara det. Har du sett det här klippet med min kompis Samuel om hans erfarenheter från Etiopien?
Eller det här vittnesbördet av Simon Ådahl?
Du argumenterar för att Sverige är ett ”Athen” som inte har grundberättelsen som ett ”Jerusalem” och därför är det en naturlig process att det inte ”smäller till med tre tusen på en dag”. Det finns stora problem med det resonemanget, för det första rent exegetiskt eftersom Paulus förde mängder med människor till tro i hednavärlden som jag redan påpekat, se Apg 14:1, 21 mm. Som en teologstudent sa när jag kom med egna teorier kring varför Paulus förde få till tro i Athen ”Tja, han hann för det första inte predika klart”. Så man ska vara försiktig med för snabba slutsatser. Men sedan ser vi de riktigt stora väckelserna i områden där Evangeliet aldrig någonsin predikats, när folk helt och hållet saknar en grundberättelse. Läs tex Voice in the Night av Surprise Sithole om väckelsen i Mozambique. Där går lokala evangelister fram och för miljontals till tro i kraften av tecken och under. När folk ser stora under tror de på Jesus. Och om man frångår min nyss stadgade regel att inte spekulera så mycket kring vad som ligger bakom skillnaden mellan Jerusalem och Athen så skulle jag säga närvaron resp. frånvaron av under.
Sammanfattningsvis ser jag inga problem vare sig med att använda ordet väckelse eller att ivrigt be och arbeta för väckelse. Jag tror, som jag flera gånger påpekat, att det är fulständigt nödvändigt att kyrkan sätter ribban på en väckelse likt den i Apg för att överleva. För Gud vill mer. Så mycket mer.
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla
När människan eller kyrkan skapar väckelse, blir det människoverk, en andlig aktivitet i ditt fall, men där man förkunnar Guds Ord rent och tydligt, där föds liv. De yttre formerna är inte viktiga och Gud har full frihet att låta under och tecken ske, men poängen är INTE väckelsen, utan ett sunt liv med Gud.
Jag förstår, att du är ivrig i din längtan efter andliga upplevelser, men du blir besviken i det långa loppet såsom många frikyrkliga av din stil har blivit. Du kan köra ditt rejs ett tag till, sedan när du har tröttnat, återvänd till klassisk kristendom: ”Jesus för världen givit sitt liv!”
GillaGilla
Hej Hannu! Det är några saker i det du skriver som jag inte håller med om. För det första finns det ingen motsättning mellan väckelse och sunt liv i Gud, och väckelse är visst poängen med kyrkans verksamhet. När kyrkan inte ser ut som i Apostlagärningarna är den abnorm och konstig, så därför måste den väckas till att återgå till den bibliska modellen. Ordet väckelse har alltid syftat till att gå tillbaka till det ursprungliga, inte att bli extraordinär. Och eftersom vi ska leva bibliska liv och skapa bibliska församlingar är vi fullständigt beroende av en väckelse som för kyrkan tillbaka till församlingstillväxt, många tecken och under och ekonomisk utjämning. Jag har hållt en predikan om detta:
För det andra är tecken och under Gudsgärningar som är normala i kyrkans liv. Ta en titt genom evangelierna och Apostlagärningarna och du finner att mirakler är extremt vanliga. Andliga upplevelser är alltså något naturligt i Guds Rike, och vi ska likt apostlarna be att Gud räcker ut sin hand för att bota och låta tecken och under ske så att vi kan få frimodighet att predika Evangeliet. Således är mirakler inget undantagstillstånd utan något normalt i Guds Rike. Jesus sände ut oss inte bara för att predika utan för att bota sjuka.
För det tredje förutsätter du att man blir besviken om man tror att många tecken och under kan ske idag precis som i Apostlagärningarnas tid. Vad är det för dumheter, varje gång folk jag känner sticker till länder som Nepal, Etiopien och Mozambique ser de blinda och hör de döva, döda uppstår och demoner far ut. Det pågår fullskalig väckelse i många områden runt om vår värld, ta till exempel en titt på detta klipp:
Varför skulle Gud vara oförmögen att göra samma sak i Sverige? Att många i kyrkan i Sverige inte går ut och gör Guds Rikes gärningar tror jag vi båda kan hålla med om – extremt få går ut och lägger händerna på de sjuka och döda och ber om mirakler. Då är det klart att vi inte ser väckelse. Men varför skulle Gud vara oförmögen att skaka om vårt lilla land med en ny dos Apostlagärningarna? Det är Han inte! Och vi har ett val: att ivrigt be och arbeta för att detta uppvaknande ska komma snart, eller motsätta oss det Gud vill göra. Vad väljer du?
Gud välsigne dig!
Micael
GillaGilla