Jag har ofta, senast bara för några timmar sedan, stött på ett språkbruk som kallar samhällsengagerade kristna som talar ut för de fattigas rättigheter och pekar ut missbruk i maktens korridorer, för profetiska. Jag tycker fenomenet är mycket intressant eftersom ett karismatiskt uttryck beskriver en aktivistisk handling. Och jag vet att flera som använder det är inte särskilt involverade i karismatik eller kallar sig inte ens karismatiker. Förhoppningsvis kan detta språkbruk dock vara en bro till att de börjar sträva efter Andens gåvor i överflöd.
Bakgrunden till att man betecknar samhällsengagerade kristna som profetiska är förstås att många profeter ägnade sig åt att kritisera makten och de rika. Till exempel profeterar Amos:
Hör därför,
ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd
som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men skall inte få dricka vin
från dem.
Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt. (Amos 5:11-12)
Dock är det fel att utifrån profeternas samhällsengagemang dra slutsatsen att alla kristna som bedriver samhällsengagemang är profetiska. Nej, att profetera, det är att tala ord från Gud (se t.ex. 4 Mos 12:6). Det som gör Amos ord till profetiska är inte dess innehåll utan dess inspiration och ursprung. Det är på grund av att Amos samhällskritik kommer från Herrens mun som gör budskapet profetiskt, inte att det är samhällskritik i sig. Att förbättra samhället kan vem som helst göra, man behöver inte vara profet för det. Syftet med det profetiska är dock att leda församlingen efter Guds vilja genom att Han kommunicerar direkt till oss på sina villkor.
Så medan jag naturligtvis applåderar när profetiska tilltal kombineras med samhällsengagemang – det är ju liksom mitt syfte med den här bloggen – vill jag inte att vi förväxlar begreppen. Annars finns risken att vi ursäktar avsaknaden av profetiska tilltal i våra församlingar med att vi i alla fall har ett profetiskt samhällsengagemang. Samhällsengagemanget bör naturligtvis vara profetiskt – tecken och under ska förenas med fred och rättvisa – men det är inte per automatik profetiskt.

Eller ”Han hjälper den arme som ingen annan hjälper.” Vi som människor vare sig troend eeller inte måste stå upp mot orätten i alla lägen. Vi får inte fegt krypa bakom att vi är blyga eller ingen ide för det gäller faktiskt nästa människa. jag vet att för många kristna gäller att inte lägga sig i, låta Jesus ta hand om allt, tyvärr är det ofta förekommande i olika församlingar, jag vet av många års erfarenhet. Bekvämlighet och blindhet, kanske stängda hjärtan. men som sagt din nästa och kanske vi räddar nåns liv. Birgitta Asp
PS Hej syrran om du läserDS
GillaGilla