Gästinlägg av Lotta Okkonen Johansson, vars EFS-församling i Säffle jag just nu besöker. Lotta bloggar med sin man Lennart på Hälleberget.
”Den dagen, säger Herren Gud, låter jag solen gå ner vid middagstid och lägger jorden mörk på ljusa dagen. Jag vänder era fester i sorg och alla era sånger i klagan, jag klär alla höfter i säckväv och låter alla gå med rakat huvud, jag sänder sorg som efter ende sonen och låter slutet bli en bitter dag. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet — inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.” – Amos 8:9-11
Profeten Amos har betraktats som den profet från Gud som är de fattigas försvarare gentemot de rika. I sina uttalanden riktar han skarpa anklagelser mot det moraliska förfallet hos Guds folk. De uttalanden han förmedlar från Gud handlar ofta om skillnader mellan rika och fattiga, om förtryck av utsatta och hjälplösa, mot de ökade klassklyftorna som tillåts uppstå i samhället.
Men just dagens text andas inte lika mycket anklagelser. Rubriken för stycket är ”Dom över utsugarna”. Texten handlar mer om konsekvenserna av att Guds folk tillåter dessa sociala orättvisor fortgå.
Det talas om hur sorg, klagan, säckväv och bittra dagar kommer att komma. Det står att Gud kommer låta dem komma. Men inte bara det. När vi närmar oss slutet av texten så möter vi formuleringar som pekar på att Gud till och med tar initiativet till en del av det som kommer att komma:
”Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder en hunger över landet- inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord.” (v.11)
Detta är en tuff text. En text som målar upp en gudsbild som vi kanske inte helt vill kännas vid. Som kan vara skrämmande, obehaglig.
Idag pratar vi inte mycket i våra kyrkor om den del av Guds personlighet som vi möter i dagens text. Guds helighet, Guds vrede mot orättvisor- eller om den dom som Gud sagt att Han kommer att fälla över detta är budskap som vi har tonat ner i vår undervisning.
Varför? Ja troligtvis för att det är otroligt svårt att möta en Gud med den heliga vrede som Han säger att Han har gentemot orättvisor. Vi vet ju att inte en enda av oss kan leva upp till Guds helighet.
Nej, vi kan inte leva upp till Guds helighet. Men är då svaret att låtsas som att den inte finns? Att blunda för att Gud faktiskt är helig och blir vred, fäller en dom, över de orättvisor som plågar Honom?
Nej. Lösningen är att se på Jesus. Jesus är inte en fribiljett från att ta vårt ansvar. Men Jesus är nåden som täcker vår otillräcklighet. För när vi ser på, tror på och följer Jesus är Guds helighet inte längre skämmande. Den är faktiskt något gott. En helig vrede över orättvisor. Det är befrielse att möta Guds heliga vrede mot dem som trampar på och ser mellan fingrarna med förtryck mot de fattiga.
”Vaksamhet och väntan” är söndagens tema. Vi bör vara vaksamma på att låta oss tro eller tänka att Gud är mindre eller att Hans heliga vrede mot orättvisor är mildare bara för att den skrämmer oss. Vi bör också vara vaksamma över vad vi själva tillåter och ser mellan fingrarna med.
Men i Jesus har vi också nåden att kunna ha en positiv väntan, en förväntan, att Guds heliga vrede en dag kommer att göra slut på det förtryck vi ser runt oss varje stund- utan att vi går under.

En kommentar