Gråkoltarna

Spinnhuset på Långholmen där flera Gråkoltar satt inspärrade

Spinnhuset på Långholmen där flera Gråkoltar satt inspärrade

Om några timmar ska jag isolera mig från omvärlden och ägna ett dygn åt min hemtenta i kyrkohistoria. Jag tänkte först dela med mig lite av det jag skrivit utifrån Kalle Holmqvists bok Gråkoltarna: en historia om klasskamp.

På 1730-talet uppstod en radikalpietistisk rörelse i Stockholm som kom att kallas Gråkoltarna, efter de grå dräkter anhängarna klädde sig i. Det var en liten rörelse som dock fick stor uppmärksamhet på grund av anhängarnas radikalitet och kontrasterande livsstil samt de rättsliga processer som kom att riktas mot dem.

Det hela började med att den holländska änkan Anna Maria van den Aveelen samlade ett antal vänner för bön hemma i hennes hus på Södermalm. Bönemötena kännetecknades av profetiska syner och övertygelsen om att Jesu återkomst var nära. Den 25 maj 1731 besöktes mötena för första gången av radikalpietisten Sven Rosén, som lämnat intressanta vittnesmål om rörelsen i sin dagbok.

Gråkoltarna tog avstånd från rikedom och överflöd och började därför klä sig i gråa, enkla dräkter. Rosén beskriver glatt hur han slutade använda sin peruk och sina guldknappar då denna flärd ansågs opassande för en lärjunge. Den innersta kretsen praktiserade egendomsgemenskap och strävade efter enkelhet och jämlikhet. Gråkoltarna betonade egen bibelläsning och de ansåg att Skriften hade högre auktoritet än kyrkan och prästerna. De såg ner på de senare och tvekade inte att vara olydiga Svenska kyrkan, vilket uppenbarade sig i rättsprocesserna.

Dessa rättsprocesser påbörjades efter att gråkoltarna blivit anmälda för att ha brutit konventikelplakatet, den lag som förbjöd religiösa samlingar som inte var sanktionerade av Svenska kyrkan. På rättgången i januari 1732 agerade kyrkoherde Michael Hermonius åklagare tillsammans med en pastorsadjunkt. Sex personer dömdes för brott mot konventikelplakatet – van den Aveelen dömdes hårdast med fjorton dagars fängelse på vatten och bröd.

van den Aveelen lyckades dock hålla sig undan, men flera andra gråkoltarkvinnor arresterades igen för sina olagliga sammankomster, sin förargerliga klädstil och för sitt ”sällsamma leverne”. De dömdes till spinnhuset, ett arbetsläger för ”lösdrivande” kvinnor där de beordrades att spinna kläder om dagarna.

De vägrade först utan fastade, bad och vägrade delta i de obligatoriska gudstjänsterna. Efter ett antal år började dock en efter en ge upp kampen, göra avbön och delta i det lutherska församlingslivet. Som sista gråkolt ger soldatänkan Anna Gustafsdotter upp 1738 och underordnar sig den lutherska kyrka som hon några år tidigare hade kallat ”ett hor- och tjuvhus.”

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 6 januari, 2015, in Feminism och jämställdhet, Frälsning mirakler och aktivism and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Hans G Eriksson

    Lycka till! Strongt att upprätthålla studierna med tanke på engagemanget i angelägna projekt!

    Gilla

  1. Pingback: Skevikarna – de radikalpietistiska 1700-talskommunisterna | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: