Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det finns ingen brist på lovsånger med obegripliga texter och simpla melodier, men de ärar ändå Gud och vi älskar att tillbe. Micael tycker dock att musikintresset behöver gränser för att inte involvera att pengar och tid blir missriktat medan Sarah och Johannes ser ett starkt egenvärde i att ägna sig åt musik. Vad tycker du?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Hela Pingsten 
Bach skrev för lyssnande. Det betyder att man kan skriva hur vilt som helst, vare sig för orgelsolo, orkester eller kör. Med intentionen, förstås, att lyssnarna ska förvillas bort från musiken, så att de inte analyserar längre utan bärs fram till Gud.
Psalmer skrevs under 1600-1950 (ca) skrevs mest för att berätta för andra om vem Gud är och vad han gjort. Och en icke föraktlig minoritet av dem är lovsång. Alla, i stort sett, är enkla – för att en icke utbildad församling skulle kunna framföra den.
”Contemporary worship” skrivs också för att den ska framföras av okunniga, som varken kan spela eller ens sjunga, definitivt inte lära sig utantill. Och för såna som jag, som spelar och sjunger jämt. Anledning? För att alla ska kunna lämna analysen bakom sig och i stället kliva in inför Herren.
Men, men…vi ser idag en förändring mot krångligare melodier (som tar dagar att lära sig) och icke-intuitiva texter (som få klarar av att lära sig). Med resultatet att färre är med i sången, i stället sitter på häcken och väntar på att något ska hända som man kan vara med i.
Elitism? Jo, elitism är problemet – när vi, alla tillsammans, samtidigt, ska lova Herren.
GillaGilla
Feltryck…
Jag skulle ju avsluta också!
Elitism, var det. Läs gärna den här, som är ett uttryck som jag gärna skriver under på: http://healthyleaders.com/is-evangelical-worship-headed-for-a-huge-crash/
Alltså:
All slags musik kan vara skriven för Herren – men för olika bruk.
– Kontemplativt, för att ge människor utrymme att komma till Gud utan analys. Ofta behöver den vara ”krånglig”, för att vi som gillar musik ska kunna koppla bort den. Istället för att lyssna på den fabulösa basen, eller annat.
– Proklamerande, med vilket jag menar berättande för andra vad Gud är och gör. En musikart där texten kan vara lång och mångsidig, men musiken behöver vara enklare för att inte skymma meningen. Eller enkel och tjatig, typ 3 textrader 98 gånger, som Frälsis gjorde på krogarna i sin begynnelse.
– Lovsång, vars egentliga innehåll bara är ett: att ära Gud. Skit samma hur, ursäkta språket. Intressant kan vara att jämföra psalmboken med modernare: enkla melodier på 3-5 ackord i båda fallen.
– Överlåtande, där varje deltagare ska få tillgång till just detta språk att nå Gud med, just nu. Enkelt. Tjatigt. Upprepning efter upprepning, för att man ska kunna släppa tanken på musik eller text för att tänka på mottagaren.
Låt alla blommor blomma. Alla i sin biotop, med sin kraft, för sitt syfte.
Bara de får växa i naturligt ljus, så.
GillaGilla
Kan man inte få förslag på lovsång ni gillar?
GillaGilla
Intressant ämne! För mig är det viktigt att musiken går direkt till hjärtat och skapar lugn och frid och hjälper mig att se Gud och lyssna till honom. Det kan vara ett språk som jag inte förstår, men som klart talar om att det är fråga om ett Jesus-språk, som jag kan lita på och känna mig trygg med. 3 ackords-musik har jag vuxit upp med och där finns otroligt många som jag ser som hyllning till Gud, ta t ex ”O store Gud”, ”Store Gud, ditt namn ske pris”, ”Jag älskar dig, Jesus, jag vet du är min”. De andra kan kan väl ses som lovsånger också om de skapar en atmosfär i gudstjänsten som ”lyfter ögat mot himmelen”. Som snart 80 årig tant har jag däremot svårt att lära mig de nya lovsångerna. Även om de har enkla ackord så hoppar noterna på ett sätt som gör det svårt att följa med. – Tanten.
GillaGilla