Bloggarkiv

Lovsång som aktivism

pexels-photo-28317

Under min barndom sjöng jag psalmen ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig” och det är en sång jag levt med sedan dess. När jag var tonåring så lärde jag mig att ”lovsång inte är en musikstil utan en livsstil” och det perspektivet har alltid funnits med mig. Att vi med våra liv får vi visa på Guds godhet och kärlek.

Så varför ska vi då sjunga sånger? Gör det oss inte det bara passiva när vi myser med tända ljus och bra musik? Borde vi inte göra något mer aktivt och aktivistiskt?

För egen del förstod jag nog inte lovsången som något aktivt och aktivistiskt förrän jag gick bibelskola. Visst, sjunga tycker jag om och spelat piano har jag gjort sedan jag var liten – men sprängkraften i tillbedjan i form av musik upptäckte jag först när jag lärde mig mer om Uppenbarelseboken, och läste Tellbes Lammet och odjuret.

När jag läste den så fick jag upp ögonen för att Uppenbarelseboken är den bok i Bibeln som tydligast proklamerar Jesus som Gud i lovsången till Lammet (Lammet = Jesus.) Jesus äras på samma sätt som Fadern.

Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
(Upp 5:13b)

Read the rest of this entry

Därför tycker du att bön är tråkigt

idaskunst

Jag vet inte hur bön såg ut i den kyrka du växte upp i, om du vuxit upp i en kyrka överhuvudtaget. Som liten fick jag intrycket av att bön var något som bara gamla sysslade med. Bön var tråkigt. Livlöst. Torrt. Krävande.

Mycket har förändrats sedan dess. Från att vara det tråkigaste jag visste om är nu bön en av de saker som ligger mig närmast om hjärtat. Jag älskar att se andra inspireras till ett liv präglat av kraftfull, Jesuscentrerad och glädjefylld bön!

Vad är bön?

I grunden är bön mest ett fancy ord för att prata, umgås och hitta på spännande saker med pappa Gud. Jag är ingen teolog, men jag skulle vilja dela upp bön i två olika kategorier med olika syften. Bön som tillbedjan och bön som förbön.

lewis.jpg

1. Bön som tillbedjan

Tillbedjan behöver inte vara lovsång – målet för lovsång bör däremot vara tillbedjan. Tillbedjan är framförallt en livsstil, en livstil som samtliga kristna är kallade till. Det smärtar mig enormt när jag ser hur många kristna som bygger sina liv på andras upplevelser med Gud. Andrahandsuppenbarelse. Det är vissa sanningar du måste få direkt från pappa Gud,   Read the rest of this entry

Att leva i renhet, frihet och helighet

Foto: Katarina Hedman

Foto Katarina Hedman

Designad för ett liv i Guds närvaro

”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” Första Mosebok 2:7

När vår fantastiska pappa Gud skapade den första människan blåste han sin livsande in i dennes näsa. Anden – själva essensen av den Gud är – gavs till den enda del av skapelsen som formats i Hans avbild. De första människorna levde i en tät och och oförstörd relation med pappa Gud. Han vandrade med dem i Edens lustgård, han var runt dem och i dem. När synden kom in i världen bröts denna symbios, något som Jesus helt och fullt återupprättade för två tusen år sedan.

Frihet, renhet och helighet är återigen tillgängligt för oss! Hur häftigt är inte det?

Det kan då kännas ironiskt att många kristna har problem med just detta. Varför kämpar kristna med beroenden, sår, bitterhet och oförmåga att förlåta? Borde inte allt vara enkelt, nu när allt är återupprättat? Varför är det så svårt att leva i renhet, frihet och helighet? Read the rest of this entry

Varför är så många lovsånger så dåliga?

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Det finns ingen brist på lovsånger med obegripliga texter och simpla melodier, men de ärar ändå Gud och vi älskar att tillbe. Micael tycker dock att musikintresset behöver gränser för att inte involvera att pengar och tid blir missriktat medan Sarah och Johannes ser ett starkt egenvärde i att ägna sig åt musik. Vad tycker du?

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Rumänsk väckelse på husförsamlingsgudstjänsten

Nu pågår stridslarm och rykten om krig i östra Europa men just på grund av detta tänkte jag bjuda på lite goda nyheter istället. Som flera av er vet är jag ansvarig för en gudstjänstform i min församling som vi kallar ”Gå ut – kom in”. Alternativt ”Kom in – gå ut”. Det går helt enkelt ut på att vi är ute lika mycket som vi är inne. För de tidiga kristna var evangelisation något som hela församlingen deltog i, och vi vill inte vara sämre så vi beslöt oss för att ha gudstjänst både på gatan och i hemmen.

 

Denisa

Denisa

Av dessa två varianter är ”Gå ut – kom in” min favorit eftersom vi påfallande ofta har fått ta med oss folk in som vi mött ute. Så skedde också igår. En efter en kom rumänska tiggare till vårt kaffebord. Bland annat Christi och hans fru Alina (som ju inte är tiggare längre), och flera av dem som jag träffat på Stadsmissionens natthärbärge. De tog glatt emot vårt fika och då jag hade farfars gamla gitarr med mig sjöng vi Oh when the saints och Amazing Grace tillsammans.

Fler och fler rumäner kom och till slut var det ca 20 stycken där. En ny bekantskap var Denisa Cantaragiu. Hon har studerat till frisör i Storbritannien med hjälp av sin mors besparingar, men pengarna tog slut innan hon hann göra klart utbildningen. Uppgiven sa hon att hon nu skulle göra som alla andra och tigga pengar i Sverige, för det fanns inga jobb i Rumänien. Jag sa att jag skulle kolla på möjligheterna för henne att få jobb på nån salong här, något som gjorde hemme upprymd och hon bad mig sprida vidare hennes bild och historia.
Read the rest of this entry

Lovsång vs psalmer

image

På en konferens i USA för några månader sen anklagade en gubbe den karismatiska rörelsen för att vara demonisk och sa att de flesta som tror på Andens mirakulösa gåvor inte är kristna, och som argument för detta sa han bland annat att karismatikers lovsångsstill är ”mindless emotional hysteria”, medan hans egen sångstil, psalmerna, uttrycker ”deep theology”. I en kritik av hans påståenden sammanfattade jag hans musikteologi med orden ”Hymns rock, rock sucks”.

En betydligt sundare och nyanserad kritik av modern lovsång ges av Sune Fahlgren, lärare på THS. Han menar att lovsång speglar tidsandan i det att den står för individualism och konsumenttänk – där lovsångsledaren står i centrum för att förmedla inte först och främst ett budskap utan en känsla till församlingen. Fahlgren spårar detta tillbaka till den nypentekostala rörelsens betoningar på att uppleva Anden, men ifrågasätter om detta verkligen är en bra sångform för kyrkan då det snarast handlas om ”McDonaldisering”.

Det finns dock många problem med Fahlgrens resonemang. Först och främst klumpar han ihop Vineyard och trosrörelsen genom att kalla dem ”den nypentekostala rörelsen” utan åtskillnad, vilket är märkligt eftersom det är två helt skiljda rörelser. Vineyard var pionjärer för modern lovsång, vilket de ärvde av Jesusrörelsens frälsta hippies. De drevs av en längtan att inte bara sjunga om Gud utan till Honom, att inte bara predika med toner utan att faktiskt tillbe som Bibeln uppmanar oss till. Men John Wimber, Vineyards grundare, oroades av kommersialiseringen av lovsångsindustrin och lobbade faktiskt för att lovsångsteamet skulle stå längst bak, något som inte gick igenom (inte minst av praktiska skäl).
Read the rest of this entry

Hur får man passion för Gud?

Passionerad tillbedjan, Iris Ministries Congo

Passionerad tillbedjan, Iris Ministries Congo

Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte? (Ps 42:2-3)

En amerikansk vän kontaktade mig häromdagen och frågade hur man får passion för Gud. Han hade blivit frälst i den karismatiska rörelsen men sedan gått över till en presbyteriansk kyrka som inte tror på Andens gåvor, där han utvecklat en väldigt intellektbaserad och faktiskt ganska känslolös kristendom, där känslor närmast är något negativt. Efter ett tag märkte han dock att deras politiska konservatism inte stämde överens med Bibeln, han blev istället anabaptist och fördjupade sig i Bibelns syn på fred och rättvisa.

Och när han upptäckte anabaptismens karismatiska rötter, när han insåg att majoriteten av världens fattiga och förtryckta kristna är karismatiker och när han, faktiskt, hade upptäckt min engelska blogg Holy Spirit Activism, så började han arbeta på att försöka ta sig tillbaka till sina karismatiska rötter igen, med ett fortsatt fokus på fred och rättvisa! En av utmaningarna han upplevde med detta var dock alltså att återuppliva sina känslor för Gud.

Jag kände igen hans situation från Surprise by the Power of the Spirit av Jack Deere, som i kapitlet Passion for God beskriver att medan han var Presbyterian intalade han sig själv och sin församling att älska Gud med hela sitt hjärta absolut inte innebar att man behöver känna någon passion eller nåt, nej det räcker med att lyda Gud och läsa Hans Ord så älskar man på fint. Känslor var opålitliga, enligt Deere, han skrattade åt de kristna som baserade val i livet på att ”känna” saker och var stolt över att han minsann levde efter vad som var logiskt och rationellt.

Men det fanns ett stort problem. Bibeln beskriver människor som har stor känslomässig passion för Gud, inte minst i Psaltaren. Att älska någon kan aldrig separeras från känslor. Och om vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, då innebär det mycket känslor.
Read the rest of this entry

Andeutgjutelsen i Kahoyi

Efter att ha varit på Iris Ministries South Africa i Backdoor tre veckor meddelar en av pastorerna som undervisar på bibelskolan där, Jeremiah Mahure, att han vill ta mig med sig på predikotur i bushen. I fredags följde jag med honom till hans hemby Block B där jag bland annat fått predika för hundratals elever på olika skolor samt fått profetiska ord från en gubbe som såg mig i en syn för sju månader sen. Och igår tog Jeremiah mig till byn Kahoyi (uttalas typ ”ga-ooie”) för att hjälpa honom betjäna en församling där.

image

Metal Church

Kahoyi ligger väldigt nära gränsen till Moçambique och är precis som de flesta ställen på den sydafrikanska landsbygden väldigt fattigt. Kyrkan vi besökte, Shephard’s Ministries, är bokstavligt talat ett plåtskjul, med inte mycket mer inredning än massa plaststolar, ett bord, en plastblomma och en naken glödlampa. Med andra ord är det en perfekt plats att möta den Helige Ande på, för Gud gillar ju inte lyx och rikedom.

Pastor Jeremiah undervisade om dopet (av den enkla anledningen att många av församlingsmedlemmarna inte är döpta) och sedan talade jag om att förena Andens frukt och gåvor. Tecken och under måste förenas med fred och rättvisa, ni vet. Det helade mynnade ut i ett altar call där alla sprang fram för att fyllas av Helig Ande. Och det blev en mäktig utgjutelse. Folk låg på golvet och prisade Gud, en kvinna profeterade högljutt under tårar, den afrikanska lovsången dundrade och Guds närvaro var oerhört påtaglig.

Jag var helt förstummad över vad Gud gjorde i denna lilla plåtkyrka. Men det var tydligen inte över. Pastorn hämtade sin bil och vips var tolv av oss (tre i passagerarsätena och nio på flaket) på väg hem till folk för att be för sjuka. Lovsången fortsatte dundra oavbrutet på flaket under hela färden. Det slog mig hur sjukt Andefylld den här församlingen var. Alla tillbad i fullständig överlåtelse, och de ville inte sluta.

image

Hembesök

Lovsången fortsatte när vi kom fram och likt ett luciatåg gick församlingen in sjungandes i den sjukes hem. Han hade någon form av synskada som gjorde att han bländades av vanligt ljus. När han kom in i det lovsångsfyllda vardagsrummet täckte han gör ögonen med sina händer. Pastor Jeremiah undervisade kort utifrån Fil 2 om att Jesus blivit upphöjd över allting, och sedan bad han tillsammans med församlingen kraftfullt för att mannens ögon skulle bli helade. Och det blev de. Mannen tittade sig förvånat omkring medan han kunde se mer och mer av sin omgivning. Sen blev han frälst.

Församlingen tackade Gud, sa hejdå, satte sig i bilen och åkte under lovsång till nästa hus. Jag hade noterat två bunkar med mat på flaket och trodde i min enfald att det var chaufförens middag, men de gav vi till nästa sjuka person vi besökte, en kvinna som skadats i en bilolycka och som var sängliggande. Än en gång predikade Jeremiah och så bad vi högljutt för hennes helande.

image

Den helade mannen (i röd tröja)

Den här församlingen är så sjukt biblisk. Inga pengar men massa Helig Ande. Enorm glädje, passionerad tillbedjan, givmildhet, gästfrihet och hunger efter Andens gåvor. Mer sånt!

Kingdom Camp del 2: Guds Ande faller

Tillbedjan

Tillbedjan

Wow. Lovsången igår kväll var det mest makalösa jag varit med om. I stort sett alla på hela lägret jublade högljutt på massa olika språk samtidigt, vissa lovsånger klarade vi inte av att avsluta för vi ville bara sjunga namnet Jesus om och om igen. Det var en fantastisk känsla. Vi gav Gud en liten del av den oändliga ära Han förtjänar för sin godhet och makt.

Bruno (t.v.) och Renzo (t.h.) Noé

Bruno (t.v.) och Renzo (t.h.)

Efter att pastor Renzo Noé från Kyrkan för alla hållt en eldig predikan om att älska Gud med en eldig tolkning av hans oskiljaktiga bror Bruno, bjöds det in till förbön. Flera gensvarade och blev mycket berörda av Gud på olika sätt. Många tårar. Efter ett tag delades ett profetiskt ord om att vi ska välsignar de som ägnar sig åt att predika. Så en tunnel bildades där vi började be för varandra. Efter ett tag började de som inte predikas också ta emot förbön i tunneln, och blev minst lika välsignade. Anden föll. Människor blev djupt berörda av Gud.
Read the rest of this entry

Släng ut orgeln

Medeltidsinstrument

Medeltidsinstrument

Sigfrid Deminger orsakade som många av er vet en debattstorm i den lilla frikyrkobubblan om vart vi är på väg genom en debattartikel han skrev för tre månader sedan, och jag kommenterade den flera gånger, till exempel här. Deminger sa i princip att frikyrkans lågkyrklighet är skadlig på många sätt, det bär inte, så därför hade han gått med i Svenska kyrkan för att njuta av högkyrklighet istället. Idag har Dagen publicerat en ny debattartikel av Deminger där han resonerar kring Gudstjänsten, hur den ska firas med vördnad och ta vara på det mångtusenåriga arv kyrkan bär på. Jag håller helt och hållet med om detta, lågkyrkligheten har onekligen varit dålig på att ta vara på forna heligas erfarenheter och insikter. Även om saker som kyrkans liering med makten inte är en god tradition har jag lärt mig riktigt mycket av Gudsmän och Gudskvinnor från 300-, 1200-, 1500- såväl som 1900-talet. Eftersom kyrkan i Sverige inte direkt är optimal utan inne i en rätt stor kris måste vi lära oss av dem som den Helige Ande gjort mäktiga saker genom.

Men. Deminger använder detta som argument för att kyrkan ska bevara musik och kultur från århundraden tillbaka. ”Den kristna kyrkan bär en oöverblickbar kulturskatt vad gäller sånger och musik. Denna skatt förs vidare tillsammans med de bidrag varje ny generation kan ge.” Och vad innebär det rent konkret? Ja, att Deminger klagar över orgelns avskaffande inom frikyrkor, till exempel. Han är inte fientlig mot ny musik, men tycker att det gamla borde finnas kvar parallellt med det gamla. Likaså vill han ha kvar ”psalmer och sånger som över tid prövats av många människor”.

Då jag är väldigt inspirerad av Vineyardrörelsen tänker jag spontant på att rörelsens grundare John Wimber, som för övrigt var jazzmusiker, talade om att Evangeliet måste göras kulturellt relevant. Han var en fantastisk evangelist – han förde personligen över tusen människor till tro på Jesus under sin livstid – och tillsammans med att låta Anden bekräfta Evangeliet med under och tecken, och genom att plantera nya församlingar, var den kulturella relevansen en nyckelfaktor för att människor ska komma till tro på Jesus. Vineyard var ledande i att införa den nya lovsångsstil som är dominant i många frikyrkor idag. Helt enkelt för att vanligt folk inte relaterar till orgel och hundraåriga psalmer.

Read the rest of this entry

Att klä sig i barmhärtighet och godhet

Nyckeln till att lägga bort synden och döda de jordiska begären är att inte tänka på det som är på jorden utan det som är i Himlen, vi ska formas efter den nya skapelse Gud har skapat i oss som är designad efter Hans avbild i helighet och rättfärdighet. Hänger ni med? Det livet ser ut så här:

”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.” (Kol 3:12)

Vi ska klä på oss dygderna, människor vi möter ske kunna se dem tydligt och de ska inte vara tillfälliga utan något som omsluter oss ständigt. De fem dygder som ges här är barmhärtighet, att känna medlidande, godhet, att altid säga och göra gott, ödmjukhet, att inse sin syndfullhet och ge Gud äran för de goda gärningar Han har förberett (Ef 2:10), mildhet, att inte brusa upp i vrede och häftighet oavsett vad människor gör oss, samt tålamod, att låta saker ta sin tid.

Read the rest of this entry

Bra kristna bloggar: Lärjungabloggen

En liten hänvisning från Barnabasbloggen gjorde att jag trillade in på Lärjungabloggen som då var nystartad. Jag gillade det jag läste, och i blogrollen fanns bloggar som jag följde. Det bådade gott.

Read the rest of this entry