När jag växte upp hade jag, trots en kristen uppväxt i Equmeniakyrkan, mest hört talas om Gud och Jesus som delar av gudomen – den Helige Ande visste jag inte mycket om. Jag minns ett tillfälle under konfirmationen där vi pratade om Anden och det kom en äldre dam på besök som berättade att hon talade i tungor. Men mycket mer än så var det inte, jag förstod inte att den Helige Ande var något viktigt. Den Helige Ande verkades förpassas till en väldigt marginell del av kristendomen, och det tror jag tyvärr stämmer även för en stor del av svensk kristenhet.
Min syn på den Helige Ande förändrades när jag började besöka en del pingstkyrkor, som betonade denna dimension betydligt mer. Jag fick lära mig att tungotal kunde sökas av alla kristna, och i dag har jag en stor passion för att den Helige Ande behöver beröras ännu mer i svenska kyrkor. Inte bara tungotalet, utan vilka övriga dimensioner den Helige Ande kan ge i våra liv.
Den Helige Ande är Guds närvaro i oss kristna, och det bör inte nonchaleras. I Apostlagärningarna 2 kommer den Helige Ande över lärjungarna och det blir startskottet på deras mission. De hade bokstavligen vandrat med Jesus men ändå kände de sig manade att vänta på Den Helige Ande innan de började predika. Det säger något om hur viktig den Helige Ande är, när till och med lärjungarna la så stor vikt vid Honom.
Det är med hjälp av anden som vi kan be för sjuka, tala i tungor och profetera, för att ta några exempel. Den Helige Ande kan även förmedla ytterligare kunskap och vishet till oss när vi läser Bibeln. Jag är övertygad om att ett kristet liv utan den Helige Ande snabbt dör ut, vi behöver den Helige Ande för att bli stärkta i vår tro. Bibeln kallar den Helige Ande för en hjälpare som kommer till oss kristna, och det vore synnerligen dumt att tacka nej till en sådan hjälp genom att i princip ignorera den.
Hela Pingsten 