Author Archives: jakobromeborn

”Anabaptismen har mycket att bidra med till kyrkan i vår tid”

Jonas Melin är bibellärare, pastor och församlingsplanterare som driver bloggen Barnabasbloggen. Han är även kontaktperson för Nätverket Anabaptist som gett ut tre olika böcker om anabaptismen på svenska; Ett frö av anabaptism av Arnold Snyder, Radikalt lärjungaskap av Stuart Murray och Aldrig mer tillbaka gå – utmaningar från anabaptismen där han själv är en av medförfattarna. Hela Pingsten ställde några frågor till honom om anabaptismen och vad den kan bidra med till svensk kristenhet.

1. För den som inte vet, hur skulle du kortfattat beskriva anabaptismen?

Anabaptismen uppstod under reformationen på 1500-talet och kan beskrivas som reformationens frikyrkorörelse. Ibland kallas den även för reformationens tredje gren och då räknas de lutherska och reformerta grenarna som de två övriga.

Anabaptismen kan också beskrivas som en del av den radikala reformationen. På 1500-talet var det många som ville gå längre än till exempel Luther och Zwingli och de drog åt olika håll. Anabaptismen är en av de rörelser, som brukar gå under samlingsnamnet ”den radikala reformationen”.

Ordet anabaptist betyder omdöpare och kommer av att deras motståndare kallade dem detta eftersom de förkastade barndopet och endast döpte vuxna som bekände en egen tro. Själva såg de förstås inte sitt dop som ett omdop, utan som det sanna kristna dopet, men rörelsen kom ändå med tiden att kallas anabaptismen även av dem själva.

2. Varför brinner du för anabaptismen? Vad inspireras du mest av?

Jag brinner för anabaptismen eftersom den hjälper mig att förstå vad det betyder att följa Jesus och att vara församling. Det finns många intressanta och inspirerande rörelser i kyrkohistorien, men jag tycker att anabaptismen på 1500-talet är en av de rörelser som ligger närmast det vi läser om i Apostlagärningarna. Det jag inspireras mest av är just deras fokus på att följa Jesus, leva efter bergspredikan och att bygga församlingar där man lever i gemenskap och delar livet med varandra. Deras sätt att få vanliga kristna att missionera och offra sina liv för evangeliet är också inspirerande och utmanande.

Read the rest of this entry

Satsa på ett konsumtionsfritt 2018!

Julen är över igen, och förhoppningsvis handlade den för din del mer om andra människor än om dig själv. Och då menar jag inte i det korta perspektivet att du umgicks med din familj och nära vänner, utan att den betydde något för din globala nästa! Att dagen som firas till vår frälsares födelse verkligen handlar om Jesus och hans budskap och inte gjordes till en överkonsumtionsfest till jultomtens ära!

IMG_2301

En vän till mig, Kerstin Åkesson, är en av de som reagerat på att något är fel med vår konsumtion och gjorde för några år sedan ett konsumtionsfritt år där hon inte köpte något till sig själv under hela året (artikel om det i Dagen här). Det inspirerade mig så mycket att jag 2018 kommer göra samma sak, och i det här inlägget ska jag förklara varför jag tycker det är något som du också borde överväga.

Read the rest of this entry

Enhet som Kristi kropp

thumb_IMG_2589_1024Förra månaden skrev jag ett blogginlägg om ekumenik på det lite större planet, mellan kyrkor, och i dag ska jag ta det ett steg djupare – till enheten mellan oss som kristna.

Du har säkert läst bibelstycket om hur vi alla är en del av Kristi kropp, olika lemmar med olika funktioner och syften och att vi alla kompletterar varandra. Men lever vi verkligen så?

I många kristna kretsar upplever jag att det finns något som liknar en ”andlig elit”. Det är inget som uttalas, men underförstått ligger det där och gror i församlingen – och det är så nedbrytande. Olika samfund betonar olika gåvor nästintill ohälsosamt mycket.

Vikten på tungotalet inom den karismatiska rörelsen är en sådan företeelse.

Read the rest of this entry

Enhet i Kristus

Ekumenik kommer från det grekiska ordet oikoumene, vilket var uttrycket för den av grekerna kända världen.

 

Jag har precis börjat teama ett år på Ny Generation, som stöttar kristna skolgrupper runtom i hela Sverige. Då organisationen är allkristen har jag redan under mina första veckor träffat flera teamkamrater från olika samfund och vi har besökt kyrkor av massa olika slag – till exempel har jag gjort mina första besök både på en EFK- och EFS-gudstjänst.

Det som jag framförallt har lärt mig sedan jag flyttade till Uppsala är dock vikten av ekumenik, och att inse att vi alla faktiskt är kristna även om vi har våra olika meningskiljaktigheter och teologiska ståndpunkter på olika områden. Alla kyrkor är fortfarande en del av Kristi kropp.

Jag tror också att det framförallt är bibliskt att så långt vi kan sträva efter enhet. Det är nämligen vad Jesus själv ber om!

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:20-21)

Read the rest of this entry

Vikten av den Helige Ande

cathedra-holyspirit1

När jag växte upp hade jag, trots en kristen uppväxt i Equmeniakyrkan, mest hört talas om Gud och Jesus som delar av gudomen – den Helige Ande visste jag inte mycket om. Jag minns ett tillfälle under konfirmationen där vi pratade om Anden och det kom en äldre dam på besök som berättade att hon talade i tungor. Men mycket mer än så var det inte, jag förstod inte att den Helige Ande var något viktigt. Den Helige Ande verkades förpassas till en väldigt marginell del av kristendomen, och det tror jag tyvärr stämmer även för en stor del av svensk kristenhet.

Read the rest of this entry

Vad Hollywood lärt mig om kristen tro

Målningen av Jesus med törnekronan av El Greco spelar en central roll i filmen Silence, genom att vara den bild av Jesus som huvudpersonen Rodrigues ser framför sig vid flera viktiga tillfällen.

Min absoluta favoritfilm såg jag så sent som ett par veckor sedan. Trots att den hade premiär i slutet av februari har jag redan sett den två gånger på bio och lär köpa den när den kommer på DVD. Anledningen är att den fyller mig även på ett andligt sätt, vilket ingen annan film har gjort tidigare.

Filmen heter Silence och är regisserad av Martin Scorsese. Den är baserad på boken med samma namn av den japanske författaren Shusaku Endo och handlar om de två jesuitprästerna Sebastião Rodrigues och Salvatore Garupe, spelade av Andrew Garfield och Adam Driver, som på 1600-talet åker till Japan för att hitta deras försvunne mentor Fader Ferreira (Liam Neeson), och fortsätta sprida evangeliet om Jesus Kristus i landet. I Japan möter de dock en enorm och grotesk förföljelse av de som kallar sig kristna, som ofta slutar med döden om de inte avsäger sig sin tro, då kristendomen var olaglig i landet på den tiden.

Det som gör filmen speciell i mina ögon är att den tacklar något som är unikt i Hollywood. Mitt bland alla action- och kärleksfilmer så berör den tro och martyrskap. Och även om den inte uttryckligen predikar evangeliet så finns det flera saker i filmen som tydliggör Guds kärlek till oss människor eller som kan agera vägvisare i våra liv. Read the rest of this entry