Vad är karismatisk aktivism?

I år är förhoppningsvis året då min första monografiska bok publiceras. Den heter Charismactivism och handlar om Hela Pingstens vision: hur mirakler och evangelisation kan och bör förenas med engagemang för fred och rättvisa. Nedan är en översättning av en del av första kapitlet där jag förklarar vad karismatik, aktivism, och nyordet karismaktivism innebär.

Vad betyder karismatisk?

Ordet ”karismatisk” kommer från grekiskans charismata, som betyder nådegåvor. Detta är det ord som Paulus använder i 1 Kor 12 när han beskriver gåvor som visdom, helande, profetia och talar i tungor. En karismatisk kristen tror att alla dessa gåvor – inklusive de mirakulösa – är tillgängliga idag, och många karismatiker hävdar att de har fått sådana gåvor.

”Karismatiker” blandas ofta ihop med ”pingstvän”, och det är inte riktigt överraskande eftersom de två orden har mycket liknande betydelser. Pingstvänner tror också att mirakulösa andliga gåvor är tillgängliga för alla Jesusefterföljare idag; de pekar på pingstdagen i det andra kapitlet i Apostlagärningarna där Jesu lärjungar döptes i Helig Ande och började tala i tungor och profetera (Apg 2: 1-4). Pingstvänner har ofta bildat sina egna kyrkor och samfund, men när fler och fler kristna började sympatisera med pingstens idéer om mirakulösa andliga gåvor utan att lämna sina egna kyrkstraditioner, myntade Harald Bredesen och Jean Stone Willans termen ”karismatiker” 1963.

Det har funnits några läromässiga skillnader mellan klassisk pingstkristendom och delar av den karismatiska rörelsen. Traditionellt har många pingstvänner till exempel argumenterat för att tungotalets gåva är ”beviset” för att ha blivit döpt i den Helige Ande, så att en kristen som inte talar i tungan inte är andedöpt. De flesta karismatiker skulle inte hålla med om detta, men idag kan man hitta de flesta teologiska åsikter i alla läger.

Eftersom termen ”karismatisk” inte är bunden till någon särskild kyrkradition, är den användbar när man beskriver kristna rörelser som trodde på vanliga mirakulösa gåvor redan före 2000-talet. Som vi kommer att se i den här boken har mängder med kristna ansett, från Nya testamentets dagar genom hela kyrkans historia, att de kan gå i kraften av tecken och under och att alla andra som tror på Jesus också kan det. Katolska och ortodoxa kyrkor har aldrig förnekat att mirakulösa andliga gåvor existerar, men periodvis har det funnits en tendens att se dem som något enbart särskilt heliga människor, ”helgon”, har kunnat verka i. Denna uppfattning har utmanats i den romerska kyrkan av den katolska karismatiska rörelsen, som idag omfattar omkring 100 miljoner troende.

Min tes är att karismatiska kristna kan och bör främja fred och rättvisa. De kan och bör vara aktivister! Likaså bör kristna aktivister omfamna den Helige Andes mirakulösa gåvor och vara karismatiska. Och icke-kristna bör bli frälsta och bli karismatiska aktivister de med.

Vad betyder aktivism?

Jag inser att det finns många olika definitioner av termen ”aktivist”, vilket gör det lite riskabelt att använda termen utan att definiera den. Medan en person kan se Martin Luther King Jr. som en aktivist, kan en annan tänka på en självmordsbombare eller en arg person med en arg skylt som står och skriker på allt.

Med aktivism menar jag åtgärder för en bättre värld, en värld som är mer fredlig, rättvis, hälsosam och Kristuslik. Naturligtvis faller evangelisation – att dela evangeliet om evigt liv i Jesus – in i detta, vilket jag är helt tillfreds med eftersom jag också tror att alla aktivister och karismatiker ska evangelisera.

Således är en karismatisk aktivist, eller karismaktivist för korta till det (det kan låta märkligt i början men lita på mig, du vänjer dig), en kristen som både verkar i mirakulösa andliga gåvor och främjar evangeliet tillsammans med social rättvisa, fred och frihet från förtryck.

Bättre än progressiva pingstvänner

Konceptet ligner mycket det sociologerna Donald Miller och Tetsunao Yamamori har kallat för ”progressiva pingstvänner”. De definierar det som ”kristna som hävdar att de är inspirerade av den Helige Ande och Jesu liv och strävar efter att holistiskt ta itu med de andliga, fysiska och sociala behov som människor i deras samhälle har.” De förklarar i sin bok Global Pentecostalism att denna rörelse av Andefyllda aktivister är enorm i majoritetsvärlden (Afrika, Asien och Latinamerika). När de intervjuade kristna som är engagerade med socialt arbete upptäckte de att 85% var pingstvänner och karismatiker.

Miller och Yamamori erkänner dock att det inte är idealiskt att kalla dessa människor ”progressiva pingstvänner”, eftersom många progressiva pingstvänner, ironiskt nog, varken är progressiva eller pingstvänner. Det vill säga, de flesta av dem är teologiskt konservativa och/eller apolitiska, och flera av dem tillhör inte pingstkyrkor. Därför föredrar jag att kalla dem karismatiska aktivister.

I teorin kan en karismaktivist bota de sjuka på en måndag och hjälpa de hemlösa på en tisdag, vilket håller mirakler och aktivism ganska skilda. Men det är vanligt att dessa kombineras inte bara i en persons liv utan i en enda handling eller händelse, en mirakulös social handling (MSH). Gud är alltid den som utför denna handling, eftersom människor inte kan utföra mirakler, men ibland använder han mänskliga kärl.

Till exempel, när min vän Michael Liliequist bad för fattiga autistiska barn och spetälskade, och de blev botade, var det en mirakulös social handling. Genom helandet ökade deras chanser att undkomma fattigdom och leva hälsosamma liv. Andra MSH kan vara när humanitära katastrofer förutses profetiskt, när hungriga blir mättade av ett matunder eller när våldsamma angripare fryses eller avväpnas av gudomligt ingripande.

---

För att få nyheter om boken och information om när den går att beställa, skriv upp dig på formuläret här.