Skjut inte upp det som är livsavgörande!

Gästinlägg av Emelie Rynningsjö.

När det är rea på Nutella eller när Apple sänker priset på iPhones går folk bananas och verkar kunna gå över lik för att få tag i ett exemplar. Trots att dessa saker inte är något direkt livsavgörande i egentlig mening.

När det gäller det som är verkligt livsavgörande, och som handlar om var vi kommer att tillbringa evigheten, nämligen hur vi kommer i rätt relation till Gud, är det något många gärna vill tänka på senare. Det är ju så mycket annat i livet vi strävar efter just nu: vänner, familj, kärlek, karriär, framgång, hälsa, skönhet, upplevelser, resor, underhållning, frihet, lycka…

Det kan såklart vara goda saker i sig, och när vi uppnår ett nytt mål kan vi känna lyckorus och tillfredställelse. Men bara tillfälligt. Efter en tid kommer den där skavande känslan av rastlöshet, tomhet och skuld smygande. Längtan efter något som verkligen består. Vad blir då vårt nästa mål? Nästa sak att bocka av på listan? Det som kommer ge oss den totala och varaktiga frihetskänslan och tillfredsställelsen.

Hur vi än gör verkar det inte som att vi kommer kunna fylla det allra djupaste hålrummet inom oss med förgängliga ting, inte ens med mänskliga relationer. Hur vi än gör kommer vi inte ifrån vår känsla av otillfredsställelse, skuld, och tomhet.

Varför inte?

Bibeln beskriver människans största problem som moraliskt. Den existentiella vilsenheten och det rastlösa tillståndet är en konsekvens av det som kallas syndafallet, upproret som de första människorna gjorde mot Gud, genom att i olydnad vända honom ryggen och själva ta plats på tronen i sina liv. Avsäga sig Gud och ta hans plats, med andra ord. Det är därför vi inte behöver lära oss att vara självcentrerade. Vi har det i oss och hur gärna vi än vill försöka nå upp till Guds moraliska standard så misslyckas vi fatalt.

Okej, vi är inga mördare eller bankrånare, men handen på hjärtat, vi är många gånger egoistiska och sätter oss själva i främsta rummet, är stolta och kärlekslösa, sätter både vår identitet och trygghet i materiella saker och flashiga titlar, och vi undviker många gånger att göra saker som är rätt, en underlåtenhet som vi själva rättfärdigar. Tungt att höra? Definitivt! Ingen av oss utgör dessvärre något heligt undantag. Bibeln säger att alla har syndat och på grund av det blivit separerade från Gud (Romarbrevet 3:10 och 3:23). Därför sitter vi alla i samma båt! En sjunkande båt..

Men vad är problemet? Vi är människor, alla gör fel ibland, so what?

Sant, vi gör fel, ingen är perfekt för vi är fallna människor. Bibeln talar mycket om människans hjärta. Inte blodpumpen, utan mer som ett begrepp som beskriver själva personlighetens centrum och som vår vilja, våra känslor och tankar utgår från. Det är vårt hjärta som är problemet eftersom vi vill använda vår fria vilja till att gå vår egen väg och vara oberoende av Gud. Som trotsiga barn.

Gud är helig, fullkomligt god, rättvis och kärleksfull till sin själva natur. Det betyder att han är avskild från synden. Han tål inte synden och synden tål inte hans heliga närvaro. Gud vill det bästa för oss, som en förälder som alltid vill sitt barns bästa. Synden kan beskrivas som allt det som går emot Guds vilja, och där vi sätter något annat än Gud som det högsta goda i våra liv. Synden är allvarlig eftersom den också innebär en överträdelse av Guds morallag och öppnar en avgrund mellan människan och Gud som vi själva inte kan komma över.

Okej, no hope då eller..?

Man kan se våra hjärtan lite som oljeskadade fåglar. Ju mer vi själva försöker gnugga bort oljan och göra oss rena, desto mer fäster den och smetas ut. För att få bort oljan behöver någon annan, som själv inte är oljig, rengöra oss. Bibeln beskriver läget brutalt hårt och ärligt, men tydligt: ”syndens lön är döden” (Romarbrevet 6:23). Den fysiska döden undkommer ingen, men detta handlar om en andlig död, en evig skilsmässa från Gud och därmed också från själva källan till allt liv, all godhet, all kärlek, all skönhet, all lycka osv.

Synden innebär ett pris som vi dessutom aldrig själva hade kunnat betala. Inte ens om vi hade gjort goda gärningar i resten av våra liv. För goda gärningar raderar inte den skuld vi har inför Gud, de ersätter inte alla fel och misstag vi har gjort lika lite som en brottsling skulle kunna slippa undan ett straff för ett grovt brott genom att yrka på att han verkligen ska skärpa till sig resten av sitt liv. Det kan låta hopplöst, att vi själva inte kan komma tillrätta med allt felaktigt vi gjort, vi vill ju så gärna att det ska vara så, men i oss själva är vi faktiskt utan hopp. Det är verkligen dystra nyheter.

Men?!

Men det finns goda nyheter! Det stavas evangelium.

Vår synd är visserligen oerhört stor, men inte större än Guds kärlek och nåd. Gud älskar oss människor så oändligt mycket att han åstadkom en lösning på det problem vi själva aldrig kunnat fixa (Johannes 3:16). Det är inget vi egentligen har förtjänat, för våra onda handlingar har satt oss i skuld och kräver fortfarande ett straff. En god Gud måste gå tillrätta med synden och det onda, annars skulle Gud själv vara ond. Men Gud är lika kärleksfull som han är rättvis och därför löste han problemet utan att se mellan fingrarna med synden. Det är synden han vill förgöra, inte syndaren! Han utfärdade domen mot oss, men lät istället någon annan betala priset. Jesus, har tagit mina och dina synder på sig själv, trots att han själv var helt oskyldig och levde ett syndfritt och ett alltigenom självutgivande liv. Han har bytt plats med oss och betalat det pris som annars hade varit vårt.

Så, är det bästa i livet gratis?

För Jesus var det inte det. Han gav upp sitt liv för dig och mig genom en fruktansvärt smärtsam och utdragen död som är svår att föreställa sig. Men det var inte ett lidande som var förgäves. Jesus dog en försonande död som utplånade vår synd, en gång för alla, så att det gigantiska gapet mellan oss och Gud kunde överbryggas. Vägen till en nära och personlig relation till vår skapare öppnades igen. Gud bekräftade detta genom att låta Jesus uppstå från de döda. En försmak av det eviga liv som vi kan ta del av genom att ta emot Jesus som vår herre och frälsare.

A free lunch?

Det fina är att Jesu erbjudande om frälsning är inte ens på rea, det är gratis!
Sådant kan ibland låta för bra för att vara sant. Men det verk Jesus har gjort på korset för dig och mig är inte en produkt som går att köpa, eller något som kräver din motprestation för att förtjänas. Det är en gåva av evighetsvärde att ta emot i tro. Bibeln säger att det inte är våra goda gärningar som gör att vi får ta del av det eviga livet med Gud. Det är av nåd, och genom tro på Jesus Kristus vi får det (Efesierbrevet 2:8). Tro enligt Bibeln handlar inte om en blind tro, utan om en tillit till det vi har goda skäl att ta för sant. Det är stor skillnad.

Så, vad göra?

Det finns alltså möjlighet att få förlåtelse och återfå kontakten med vår skapare, inte genom våra egna ansträngningar, tekniker och prestationer, utan genom att:

• omvända oss från den destruktiva riktning som leder oss bort från Gud och erkänna att vi faktiskt har begått synd mot Gud och därmed ådragit oss skuld mot honom
• bekänna att Jesus är den enda som kan försona oss med Gud, eftersom han var utan synd (jämför: utan olja), och att det var just det han gjorde för oss genom döden på korset då han dog i vårt ställe och utplånade vår skuld inför Gud
• ta emot Jesus som herre i våra liv genom att tro på honom, och tro att han dött och uppstått för dig och mig

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”
Romarbrevet 10:9-10

”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.”
Romarbrevet 10:13

Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet (Johannes 14:6). Det som varje människa söker och längtar efter på djupet. Han utger sig alltså inte för att vara en väg, en sanning och ett liv bland andra, utan allt detta i bestämd form. Det är stora ord. Men om det är sant så avgör det allt.

Har vi råd att välja att avstå det?

Emelie Rynningsjö är medarbetare och styrelseledamot i Svenska apologetiksällskapet.