Skjut inte upp det som är livsavgörande!

Gästinlägg av Emelie Rynningsjö.

När det är rea på Nutella eller när Apple sänker priset på iPhones går folk bananas och verkar kunna gå över lik för att få tag i ett exemplar. Trots att dessa saker inte är något direkt livsavgörande i egentlig mening.

När det gäller det som är verkligt livsavgörande, och som handlar om var vi kommer att tillbringa evigheten, nämligen hur vi kommer i rätt relation till Gud, är det något många gärna vill tänka på senare. Det är ju så mycket annat i livet vi strävar efter just nu: vänner, familj, kärlek, karriär, framgång, hälsa, skönhet, upplevelser, resor, underhållning, frihet, lycka…

Det kan såklart vara goda saker i sig, och när vi uppnår ett nytt mål kan vi känna lyckorus och tillfredställelse. Men bara tillfälligt. Efter en tid kommer den där skavande känslan av rastlöshet, tomhet och skuld smygande. Längtan efter något som verkligen består. Vad blir då vårt nästa mål? Nästa sak att bocka av på listan? Det som kommer ge oss den totala och varaktiga frihetskänslan och tillfredsställelsen.

Hur vi än gör verkar det inte som att vi kommer kunna fylla det allra djupaste hålrummet inom oss med förgängliga ting, inte ens med mänskliga relationer. Hur vi än gör kommer vi inte ifrån vår känsla av otillfredsställelse, skuld, och tomhet.

Varför inte?

Bibeln beskriver människans största problem som moraliskt. Den existentiella vilsenheten och det rastlösa tillståndet är en konsekvens av det som kallas syndafallet, upproret som de första människorna gjorde mot Gud, genom att i olydnad vända honom ryggen och själva ta plats på tronen i sina liv. Avsäga sig Gud och ta hans plats, med andra ord. Det är därför vi inte behöver lära oss att vara självcentrerade. Vi har det i oss och hur gärna vi än vill försöka nå upp till Guds moraliska standard så misslyckas vi fatalt.

Okej, vi är inga mördare eller bankrånare, men handen på hjärtat, vi är många gånger egoistiska och sätter oss själva i främsta rummet, är stolta och kärlekslösa, sätter både vår identitet och trygghet i materiella saker och flashiga titlar, och vi undviker många gånger att göra saker som är rätt, en underlåtenhet som vi själva rättfärdigar. Tungt att höra? Definitivt! Ingen av oss utgör dessvärre något heligt undantag. Bibeln säger att alla har syndat och på grund av det blivit separerade från Gud (Romarbrevet 3:10 och 3:23). Därför sitter vi alla i samma båt! En sjunkande båt..

Men vad är problemet? Vi är människor, alla gör fel ibland, so what?

Sant, vi gör fel, ingen är perfekt för vi är fallna människor. Bibeln talar mycket om människans hjärta. Inte blodpumpen, utan mer som ett begrepp som beskriver själva personlighetens centrum och som vår vilja, våra känslor och tankar utgår från. Det är vårt hjärta som är problemet eftersom vi vill använda vår fria vilja till att gå vår egen väg och vara oberoende av Gud. Som trotsiga barn.

Gud är helig, fullkomligt god, rättvis och kärleksfull till sin själva natur. Det betyder att han är avskild från synden. Han tål inte synden och synden tål inte hans heliga närvaro. Gud vill det bästa för oss, som en förälder som alltid vill sitt barns bästa. Synden kan beskrivas som allt det som går emot Guds vilja, och där vi sätter något annat än Gud som det högsta goda i våra liv. Synden är allvarlig eftersom den också innebär en överträdelse av Guds morallag och öppnar en avgrund mellan människan och Gud som vi själva inte kan komma över.

Okej, no hope då eller..?

Man kan se våra hjärtan lite som oljeskadade fåglar. Ju mer vi själva försöker gnugga bort oljan och göra oss rena, desto mer fäster den och smetas ut. För att få bort oljan behöver någon annan, som själv inte är oljig, rengöra oss. Bibeln beskriver läget brutalt hårt och ärligt, men tydligt: ”syndens lön är döden” (Romarbrevet 6:23). Den fysiska döden undkommer ingen, men detta handlar om en andlig död, en evig skilsmässa från Gud och därmed också från själva källan till allt liv, all godhet, all kärlek, all skönhet, all lycka osv.

Synden innebär ett pris som vi dessutom aldrig själva hade kunnat betala. Inte ens om vi hade gjort goda gärningar i resten av våra liv. För goda gärningar raderar inte den skuld vi har inför Gud, de ersätter inte alla fel och misstag vi har gjort lika lite som en brottsling skulle kunna slippa undan ett straff för ett grovt brott genom att yrka på att han verkligen ska skärpa till sig resten av sitt liv. Det kan låta hopplöst, att vi själva inte kan komma tillrätta med allt felaktigt vi gjort, vi vill ju så gärna att det ska vara så, men i oss själva är vi faktiskt utan hopp. Det är verkligen dystra nyheter.

Men?!

Men det finns goda nyheter! Det stavas evangelium.

Vår synd är visserligen oerhört stor, men inte större än Guds kärlek och nåd. Gud älskar oss människor så oändligt mycket att han åstadkom en lösning på det problem vi själva aldrig kunnat fixa (Johannes 3:16). Det är inget vi egentligen har förtjänat, för våra onda handlingar har satt oss i skuld och kräver fortfarande ett straff. En god Gud måste gå tillrätta med synden och det onda, annars skulle Gud själv vara ond. Men Gud är lika kärleksfull som han är rättvis och därför löste han problemet utan att se mellan fingrarna med synden. Det är synden han vill förgöra, inte syndaren! Han utfärdade domen mot oss, men lät istället någon annan betala priset. Jesus, har tagit mina och dina synder på sig själv, trots att han själv var helt oskyldig och levde ett syndfritt och ett alltigenom självutgivande liv. Han har bytt plats med oss och betalat det pris som annars hade varit vårt.

Så, är det bästa i livet gratis?

För Jesus var det inte det. Han gav upp sitt liv för dig och mig genom en fruktansvärt smärtsam och utdragen död som är svår att föreställa sig. Men det var inte ett lidande som var förgäves. Jesus dog en försonande död som utplånade vår synd, en gång för alla, så att det gigantiska gapet mellan oss och Gud kunde överbryggas. Vägen till en nära och personlig relation till vår skapare öppnades igen. Gud bekräftade detta genom att låta Jesus uppstå från de döda. En försmak av det eviga liv som vi kan ta del av genom att ta emot Jesus som vår herre och frälsare.

A free lunch?

Det fina är att Jesu erbjudande om frälsning är inte ens på rea, det är gratis!
Sådant kan ibland låta för bra för att vara sant. Men det verk Jesus har gjort på korset för dig och mig är inte en produkt som går att köpa, eller något som kräver din motprestation för att förtjänas. Det är en gåva av evighetsvärde att ta emot i tro. Bibeln säger att det inte är våra goda gärningar som gör att vi får ta del av det eviga livet med Gud. Det är av nåd, och genom tro på Jesus Kristus vi får det (Efesierbrevet 2:8). Tro enligt Bibeln handlar inte om en blind tro, utan om en tillit till det vi har goda skäl att ta för sant. Det är stor skillnad.

Så, vad göra?

Det finns alltså möjlighet att få förlåtelse och återfå kontakten med vår skapare, inte genom våra egna ansträngningar, tekniker och prestationer, utan genom att:

  • omvända oss från den destruktiva riktning som leder oss bort från Gud och erkänna att vi faktiskt har begått synd mot Gud och därmed ådragit oss skuld mot honom
  • bekänna att Jesus är den enda som kan försona oss med Gud, eftersom han var utan synd (jämför: utan olja), och att det var just det han gjorde för oss genom döden på korset då han dog i vårt ställe och utplånade vår skuld inför Gud
  • ta emot Jesus som herre i våra liv genom att tro på honom, och tro att han dött och uppstått för dig och mig

”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”
Romarbrevet 10:9-10

”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.”
Romarbrevet 10:13

13305156_10153735569866733_3272666283142011897_oJesus säger att han är vägen, sanningen och livet (Johannes 14:6). Det som varje människa söker och längtar efter på djupet. Han utger sig alltså inte för att vara en väg, en sanning och ett liv bland andra, utan allt detta i bestämd form. Det är stora ord. Men om det är sant så avgör det allt.

Har vi råd att välja att avstå det?

Emelie Rynningsjö är medarbetare och styrelseledamot i Svenska apologetiksällskapet.

8 Comments

  1. Hej!

    Du skriver: ”Bibeln säger att det inte är våra goda gärningar som gör att vi får ta del av det eviga livet med Gud.” Är det verkligen hela bilden? Om vi för ett ögonblick låter Paulus tystna och i stället lyssnar på vad Jesus har att säga, vad är det då för bild som framträder av den yttersta domen? Nu säger han förvisso lite olika saker på olika ställen. Men om vi tar hans längsta undervisning på temat domens dag, hämtad från Matteus 25:31-46, så är det en helt annan bild som framträder (jämfört med Paulus). Det är handlingarna som kommer att avgöra din plats i evigheten. Ordet nåd förekommer inte. Jesus tar aldrig det ordet i sin mun, varken här eller någon annanstans i evangelierna. Så då kan man fråga: om nu nåden är ett så centralt begrepp, hur kommer det sig då att Jesus aldrig uttalar detta ord? Och hur kommer det sig att Jesus i sin längsta predikan om domens dag så klart och tydligt säger att det är helt andra saker som kommer att vara avgörande, nämligen hur du i ditt liv har handlat mot de svaga och utsatta?

    Mvh Johan

    Gilla

  2. Hej Johan, tack för att du läst och kommenterat.

    Jag tror det är viktigt att se till hur hela Bibeln talar om frälsningen, dvs varför människan är i behov av frälsning och på vilket sätt hon kan räddas, för att få en större förståelse. Men även att knyta an till vissa enstaka bibelverser som extra tydligt sammanfattar det som Bibeln säger i sin helhet. Genomgående i gamla testamentet är förklaringen till varför människan en gång föll i synd och att ingen människa lever upp till lagens krav vilka gärningar hon än försöker sig på. Lagen ställer den dystra diagnosen och visar att botemedlet inte finns i människan själv. Men gamla testamentet pekar hela tiden framåt på en kommande frälsare.

    Jag tror också att vi behöver särskilja på två saker, nämligen frälsning och att vi kommer att dömas för hur vi levt vårt liv. Även kristna kommer att ställas inför Gud och göra räkenskap för honom, men där blir ingen fällande dom eftersom Jesus är ställföreträdare. Därmed inte sagt att kristna människors gärningar är utan betydelse. Du var själv inne på liknelserna Jesus ger om hur varje människa väljer att förvalta sitt pund. Att ta emot och tro på Jesus innebär också ett förvandlat liv, en tro som levs ut och praktiseras. En tro utan gärningar är en död tro, läser vi i Jakobsbrevet, och att vi behöver vara ordets görare och inte bara ordets hörare. Kristna är Kristi kropp på jorden och då behöver vår bön vara att bli mer kristuslika och självutgivande, och det har goda gärningar som en frukt. Inte som ett kriterium för att bli frälst men som en konsekvens av att ha blivit frälst.

    Jesu egna ord i Johannes 14:6 om att han är vägen, sanningen och livet efterföljs av att han säger:” ingen kommer till Fadern utom genom mig”. De beskrivningar av Jesus som görs i evangelierna uttrycker bland annat att Jesus var full av nåd och sanning. Nåden är ett centralt begrepp av andra skäl än att Jesus inte själv överanvänder ordet, hans fullbordade verk på korset var nåd, och hans liv talade för sig självt.

    Vänligen,

    Emelie Rynningsjö

    Gilla

    1. Tack för svar.

      Jag vill börja med att säga att jag många gånger har ställt min fråga om Jesu utläggning i Matt 25 till olika kristna personer. Nästan uteslutande har svaret varit det som du presenterar: att vi måste läsa andra texter för att förstå helheten. Problemet med detta svar är att Jesu undervisning, som jag ser det, omöjligt går att kombinera med exempelvis Paulus lära om nåden. Jesus är kristallklar. Alla världens människor kommer att samlas framför Människosonen. Han kommer att sortera fåren till höger och getterna till vänster. Och det ENDA kriterium som avgör om du åker in i elden eller välkomnas in i Guds rike, är de handlingar du utfört i livet. Människosonen verkar totalt ointresserad av din tro. Och någon nåd syns inte heller till. Att då ändå tvärsäkert säga att det uteslutande är nåden som kommer att avgöra vår plats i evigheten är att låta Paulus ord väga tyngre än Jesus i detta fall. Är det verkligen att vara en Jesu efterföljare?

      Några övriga synpunkter.

      Jag förstår inte vad du menar när du säger att jag varit inne på liknelsen om punden. När pratade jag om den liknelsen?

      Du skriver: ”Genomgående i gamla testamentet är förklaringen till varför människan en gång föll i synd och att ingen människa lever upp till lagens krav vilka gärningar hon än försöker sig på.” Jag har en helt annan bild. Efter berättelsen om Edens gård försvinner Adam och Eva nästan helt ur berättelsen. Efter sin död nämns Adam bara två gånger i hela återstoden av GT. Eva är helt frånvarande. Och inte heller Jesus verkar vara särskilt intresserad av de första människorna. Vad jag vet nämner han dem en enda gång, men inte för att prata om något syndafall utan för att diskutera äktenskapet som institution. Jag håller inte heller med dig om att GT framställer lagen som omöjlig att leva upp till. Gud säger uttryckligen att den är fullt begriplig och möjlig att leva efter (5 Mos 30:11-14).

      Här menar jag att vi återigen måste fråga oss varför Paulus ord väger så tunga. Varför är hans (i mina ögon besynnerliga) tolkning av berättelsen om Edens gård så avgörande för hur Jesus ska uppfattas, när Jesus själv verkar totalt ointresserad av saken?

      Slutligen skriver du att Jesus är full av nåd. Jag håller med om att Jesus på många sätt verkar måna om människor, i synnerhet de svaga och utsatta (så som beskrivningen av domens dag i Matt 25 gör tydligt). Men detta är inte hela bilden. Det finns även människor som Jesus är totalt obarmhärtig inför. Ibland gör han utfall mot människor som bara kan beskrivas som hatiska (se Matt 23:13 och framåt). Och vissa människor beskriver han som ”ogräs” som ska brännas i en ugn.

      Mvh Johan

      Gilla

  3. Hej igen Johan!

    Jag ska försöka bemöta dina tankar och synpunkter ikväll, men jag skulle redan nu vilja ge dig möjlighet att utveckla ditt resonemang genom att ställa en fråga: hur ska vi förstå Jesu försoningsverk på korset om det fortfarande är genom våra gärningar vi blir frälsta?

    Vad tänker du om detta?

    På återhörande,

    Mvh Emelie

    Gilla

    1. Är på jobbet, så svarar bara i all hast. Kan utveckla mer senare. Jag tror att vi måste läsa Nya testamentet som överlagringar av olika texttraditioner som härstammar från olika människor i olika tider. Precis på samma sätt som GT:s texter måste läsas. Min privata uppfattning är att den historiske Jesus förmodligen var en rättrogen jude, som höll hårt på lagen och som därför bör ha haft en förståelse av rättfärdighet som utgick från handlingar. Jag tror inte att det ingick i hans plan att bli avrättad. När detta skedde började läran att förändras. I stället för en etik som fokuserar på Jesu undervisning (Bergspredikan handlar nästan uteslutande om HANDLINGAR) började folk tänka att själva avrättningen måste ha varit det viktigaste. Och så utvecklades nådetanken. Mycket förenklat. Men ungefär så.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s